Hotellfrukost

Bor på hotell för andra gången den här veckan, den här gången å arbetets vägnar. I helgen var det ju rent nöjesboende, när vi hade vår syskonträff. Nu är jag i Stockholm två dagar igen, på Länsbildningsförbundens möte (jag är ordförande i Gotlands Bildningsförbund).

Njuter frukost vid ett soligt bord, med utsikt mot Söderleden och Globen. Hade kunnat vara både vilsamt och njutbart om det inte vid bordet intill placerat sig två småbarnsmammor. Jag tror faktiskt att vi då och då skyller barnen för att vara störande när vi har barnfamiljer i sin närhet, men den här morgonen är det definitivt inte så. Barnen är tysta som änglar, och ler bara stort och glittrande när jag vinkar till dom. Men mammorna! Skränar, skräpar, smular, strör saker omkring sig, samtalar med en volym så man tror de sitter på var sin sida frukostmatsalen. Jag är en rätt tålmodig typ, men blir faktiskt lite störd. Hallå - ni sitter inte hemma vid köksbordet, ni är bland folk!

Men som sagt - det får mig att tänka efter. Nästa gång jag automatiskt tänker att "åh! vad barnen är stökiga och störande" ska jag studera VAD det är som egentligen låter. Kanske är det inte barnen, trots allt!

Syskonträff

Renée och Jimmy (jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten)

Den här helgen tog jag en tur till "saftlandet" med syftet att träffa två av mina fyra yngre syskon (jag kallar dom lillasyster och lillebror, men ordet "småsyskon" blir lite konstigt...). Det går inte med bästa vilja i världen att påstå att vi nöter på vår relation - lillebror Jimmy träffade jag senast för elva år sedan, och lillasyster Renée var det 20-25 år sedan, kom vi fram till. Men i båda fallen bara som allra hastigast, mest träffades vi när de var barn/tonåringar och jag i övre tonåren/ung vuxen. Varför, kan en fråga sig. Därför, bara. Det bara har blivit så.

Men vi har hållit kontakten de senaste åren via Facebook tack och lov, så nu har vi ändå en smula koll på varandra, åtminstone var vi finns och vad vi gör. Ett tangentklick bort, bara! Idén kom att vi skulle ses över en middag i Stockholm, och sagt och gjort - igår var det dags.

De var sig precis lika, både till utseende och kynne. Varmare och roligare personligheter får en leta efter, det var länge sen jag garvade så hjärtligt och ohämmat så tårarna rann! Renée är skärpt, rapp i repliken och rolig, Jimmy har också han huvudet på skaft och ett oefterhärmligt sätt att uttrycka sig. Renée; den framgångsrika ekonomen och egna företagaren och Jimmy; även han egen företagare i dykbranschen men också rocksångare och fritidspolitiker. Det har blivit fantastiska människor av de där kidsen jag minns och jag är väldigt tacksam att de finns i mitt liv, om än i periferin.

Mediauppmärksamhet

Vi är begåvade med två dagstidningar på Ön; Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda. Båda har varit på hugget senaste dagarna när det gäller min utnämning, jag har känt mig mycket uppvaktad.

Härom dagen blev jag intervjuad av Ewa Israelson på Gotlands Tidningar, och fotograferad av en av de bästa fotografer jag vet. Resultatet blev en fin artikel över en helsida i dagens tidning, och jag är tacksam över att det blev ett sånt fint porträtt. Tack, Ewa och Tommy!

Idag hade jag besök av Per och Rolf på Gotlands Allehanda, och det resultatet publiceras vid ett senare tillfälle, jag återkommer om det.

Kändis över en natt. Låter som en floskel, men känns sant.

Första steget

Foto: Christer Engelhardt

I går kväll (måndag) hade socialdemokraterna på Gotland sitt representantskapsmöte och jag blev vald att representera partiet som Socialnämndens ordförande för mandatperioden. Dock börjar inte mitt uppdrag förrän Regionfullmäktige har klubbat det på sitt möte den 2/3, men redan nu kan jag ändå börja förbereda mig. Ska träffa förvaltningen, läsa in protokoll och få lite politisk inputs av mer uppdaterade politikerkollegor. Utöver ordförandeuppdraget blev jag också vald till ledamot i Regionstyrelsen.

Så det kan bli!

På bilden syns jag tillsammans med Björn Jansson (Regionstyrelsens ordförande), Filip Reinhag (ny ersättare i Regionstyrelsen) och Meit Fohlin (Regionstyrelsens vice ordförande).

Mitt liv är en smula upp och ner just nu...

Hur använder DU sociala medier?

Jag lever en del av mitt liv i sociala medier, och det är helt naturligt för mig. Det kommer jag att fortsätta göra oavsett vad som händer IRL och hur mitt liv gestaltar sig. Jag har sedan jag skaffade konto i Facebook för snart 8 år sedan återupptäckt en stor del av min barndoms och ungdoms umgänge, samt gamla arbetskamrater, kurskamrater och bekanta. Jag fyller på nya bekantskaper och vänner på Facebook, tycker det fungerar jättebra som det forum som fångar upp hela mitt nätverk genom livet. Det är här jag samlar mina kontakter, och det är här jag följer de allra närmaste och käraste som jag inte har inpå mig jämt. För att Facebook ska fortsätta vara ett värdefullt nätverk är jag noga med att mina vänner där, verkligen är människor jag har någon form av relation med. Jag säger aldrig ja till en vänförfrågan från en person som för mig är okänd eller som jag inte direkt kan relatera till.

Har jag en relation till dig och du ännu inte är min vän på Facebook? Gör då en vänförfrågan!

Twitter använder jag allt mer, jag gillar verkligen den rappa roliga och korta meddelandeformen. Här följer jag människor jag för tillfället är intresserad av, och avföljer lika lätt när jag tappat intresset. Här interagerar jag, här får jag kontakt med folk som kan saker jag behöver ha hjälp med, här följer jag världspolitiken... Hittills har jag ofta använt hashtaggen #abfgotland åtminstone när jag twittrat i jobbet, men framöver blir det nog en del #gotpol och #polvardag också... Följ mig gärna på Twitter, där heter jag @mariayogini!

Instagram! Kul mellanting, från vilket en ju kan publicera direkt på både FB och Twitter. Men det ska man inte göra slentrianmässigt, det blir ju jättetråkigt för dom som följer dig på alla ställen. Exakt samma bilder och inlägg överallt! Nej, då ledsnar omgivningen. Du bör variera dig. Ibland länkar jag vidare, ibland inte. Även här kan du följa mig under namnet @mariayogini.

Pinterest har jag börjat upptäcka, och än så länge använder jag det mest för att sprida min blogg. Men åh, så mycket roliga bilder det finns, där går det verkligen att förlora tid och rum när man börjar leta!

LinkedIn, det s.k. professionella nätverket. Jodå, jag finns där också. Mest för att en "måste" det (nej, det måste en inte, men varför inte när jag är överallt annars?). Här samlar en sina yrkeserfarenheter för att finnas synlig för tänkbara partners, arbetsgivare, idéskapare. Här kanske din nästa karriär väntar, eller din nästa samarbetspartner. Jag är inte så aktiv, men försöker följa några grupper med mina intressen.

Ja, jag har också en egen YouTubekanal, men hittills är det bara för att samla egna klipp som kanske inte alla är till allmänt beskådande. Men jag vet och inser också att filmklipp och rörliga bilder kommer allt mer, så kanske även det blir ett medium jag använder mer framöver.

Google+ då slutligen. Visst, det hakade jag också på. Men jag kan för mitt liv inte få in i min skalle vad Google+ gör som ingen annat redan gör. Har förstått att Google ville försöka konkurrera ut Facebook, men det lär ju aldrig gå. Bilder samlas här, också. Man lägger sina kontakter i "cirklar". Jag har nu försökt använda det nästan sen det kom men jag tycker inte det övertygar, långt därifrån. Men jag finns där!

Bloggen är navet kring vilket allt kretsar. Här finns själva jag, här får jag breda ut mig, här möter jag läsare på ett annat sätt. Bloggen blir ju en slags officiell dagbok, och det gillar jag också.

Som jag inledningsvis skrev - jag kommer fortsätta i sociala medier precis som tidigare, även om det nu blir verklighet med mitt politiska värv vid sidan av det gamla vanliga värvet. Jag tror och hoppas att jag genom alla kanaler i sociala medier kan lära mig massor, hålla kontakten med folk som är nödvändiga för min utveckling, kommunicera med medborgare och väljare, etc. Sociala medier är - rätt använda - ett alldeles enastående sätt för människor att kommunicera och komma samman!

Hur använder DU sociala medier? Var finns du? Hur kommunicerar du med din omgivning? Är du kanske en av mina vänner, kontakter eller följare?

Gaaah.... Vilken utmaning!

Fredagen den trettonde... Otursdag för många, men aldrig för mig. Min älskade lillasyster föddes fredagen den 13:e för några (nåja, börjar bli ganska många) år sen. Och i dag offentliggjordes det att Socialdemokraternas valberednings förslag till att bli Socialnämndens på Gotland ordförande.

Herregud! Vad hände??

Det som hände var att det blev en plats ledig. Att någon kom att tänka på mig. Att jag har lite med mig i det 53-åriga bagaget som kan vara till nytta. Att jag var mogen. Nu får vi se vad det socialdemokratiska representantskapet säger på måndag, och sen äger det formella valet rum vid fullmäktige den 2 mars. Sen brakar sammanträdesracet loss, och inte minst en stor lärprocess för mig. Det ser jag verkligen fram emot, jag kan väldigt lite om sakområdet och längtar efter att träffa alla kompetenta tjänstemän på förvaltningen och medarbetare i verksamheten.

Jag tar 50% tjänstledigt från jobbet, men ska ha kvar ekonomi- och personalansvar. Nu kommer ett par veckors omformning av arbetsrutiner och ansvarsområden att ske, och jag har FULL förtröstan över medarbetarnas vilja och kompetens.

Uppdraget har jag fått från partiet vars värdegrund är alla människors lika och unika värde. Det kommer att vara mitt pensum och rättesnöre, och det ska samsas med ansvaret för de gotländska skattemedlen. En delikat och mycket svår balansgång, och jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa.

Jag är lätt skräckslagen, och mycket ödmjuk. Samtidigt övertygad.

Wish me luck!

Här en artikel på helagotland.se

Här är P4 Radio Gotlands sida med nyheten (ber verkligen om ursäkt för den gamla och inte helt rättvisande bilden här... Antar att jag får vänja mig vid sånt?)

Att fylla år är kul!

Igår var det dags för min födelsedag igen (eller årsdag som det heter här på Gotland). Eftersom den 7 februari i år inföll på en lördag fick den min och käre makens fulla uppmärksamhet, vilket var trevligt. Jag gillar att fylla år av någon anledning, jag tycker om att liksom ha en egen dag. Och när människor ibland klagar över att de blir äldre, brukar jag faktiskt be dem betänka alternativet... När en tänker så är det jätte-ok att bli äldre!

Fick kaffe på sängen så klart (det får jag ju för sjutton varje dag, är löjligt bortskämd med det) tillsammans med ljus och paket från familjen. Eftersom käre maken är hjärtligt trött på hur min gamla mixer har låtit på mornarna när jag fixar min morgonsmoothie, hade han och inneboende dottern hittat en ny blender som vid morgonens test visade sig vara både tyst, smidig och effektiv. Den gamla trotjänaren åkte ut i ett huj. Boken jag härom dagen pratade med dottern om att den vore trevlig att läsa hade hon förstås köpt, den lyhörda människan. Det som kanske överraskade mest var en urläcker tavla som jag fick syn på redan i somras i en butik när vi var ute och åkte på ön, och som käre maken åkt tillbaka och köpt, lyckats hålla gömd i ett halvår och dessutom lyckats hålla tyst om den. Respekt för det! Jag tror nu kanske att vi äntligen har hittat det som ska sitta ovanför vår soffa, vi får se.

Solen sken större delen av dagen, och på morgonen när jag tittade ut insåg jag att jag knappt varit utomhus sen vi kom hem från Thailand. En stark längtan att komma ut kom över mig och vi tog bilen ner på stan för att handla och fika, och också knalla lite genom världsarvet. Mötte några vänner och bekanta som alla passade på att gratulera, i dessa Facebooktider har alla koll på varandra. Och jag gillar't! Att bli översvämmad av grattishälsningar på FB är jättekul och en riktig energikick. Det finns de som tycker det inte är värt så mycket, "det är väl ingen konst att komma ihåg en födelsedag när Facebook påminner om den!" Jag tycker inte det är prestationen att minnas födelsedagen som räknas, det är väl ändå att alla dessa vänner och kontakter väljer att ägna några sekunder av sitt liv och formulera en hälsning till mig? Det kan de ju lika gärna strunta i, om jag inte betyder något för dem. Själv försöker jag alltid gratulera dem jag har någon form av relation med och bryr mig om när FB påminner om deras dag. Och i går fick jag bevis på att jag betyder något - mycket eller lite - för väldigt många personer, och det gör mig varm i hela kroppen att tänka på. Tack till alla er!

Väl hemma blev det lite bubbel medan vi rensade köksskåp och recept och telefonen pinglade in både sms och samtal under dagen, och sen blev det några avsnitt av Homeland på eftermiddagen. Dagen kröntes av ett av mina favoritprogram, det för många onämnbara som börjar på M och som alltid går av stapeln några lördagar i februari och mars. Jag är barnsligt förtjust i spektaklet, och käre maken har inget annat val än att hänga med om han vill umgås med mig på lördagskvällen. Möjligen skulle han kanske välja annorlunda om han fick...

Jag hade en superdag. 7 februari är en av mina favoritdagar på året, det enda jag skulle vilja är att den låg på sommaren i stället! ;-)

Redan kvällen innan tjuvstartade förresten firandet lite grann, då syster och svåger oväntat trillade in en stund på väg hem med fräscha tulpaner och lite smått och gott. Sånt uppskattas!

Gotlandstillverkad deodorant

Jag har under en tid gjort min egen deodorant, på bl a bikarbonat och kokosolja. Dock har jag haft lite svårt att få till proportionerna - antingen har det blivit lite för fetkladdigt eller också för pulvrigt och "dammigt". Men jag har gillat det - luktfritt, effektivt, billigt, helt naturligt och väääldigt drygt. Ingredienserna kostar mycket lite, och man behöver bara ta en pytteliten klutt och smeta ut.

Häromdagen köpte jag efter tips en liten burk Deolicious på hälsokosten - en deo tillverkad av i stort sett samma ingredienser som jag använde. Skillnaden är att tillverkaren har lyckats med proportionerna och den är härligt krämig. Inte dyr heller, jag kan varmt rekommendera.

Nästan det bästa av allt är att den är gotlandstillverkad!

Virkning är varken en trend eller något nytt

Jag är ingen fena på att handarbeta och "pyssla" och sånt. En skulle nog kunna säga att jag är rent dålig på det, faktiskt. Under årens lopp har jag försökt mig på att både sy och sticka, men det har aldrig blivit bra (om det ens har blivit färdigt). Pysslig har jag aldrig varit, har lite för dåligt tålamod, tror jag. Men det finns ett undantag, något jag faktiskt är bra på - att virka.

När jag var liten, hade jag lyckan att tillbringa rätt mycket tid med min morfars mor, "farmor Elsa". Henne går det att berätta mycket om - hon kanske får ett eget blogginlägg framöver förresten, det förtjänar hon - och en sak är att hon lärde mig virka. Jag har bloggat om det tidigare, där jag visade upp mitt första alster. Så stolt jag var!

Farmor Elsa samlade virkbeskrivningar som hon klippt ur tidningar; Ica-kuriren, Morgonbris och Kvällsstunden. Hon virkade de mest bedårande små dukar i tunt, fint garn, med den minsta av virknålar. Det var sånt hon lärde mig - att virka dukar, gardiner och lampskärmar efter beskrivningar. Vi talar sent 1960-tal och tidigt 1970-tal, här.

Idag har virkningen fått en renässans, och är otroligt hett. Facebooksidor, bloggar, sajter, communities, papperstidningar  - det finns hur mycket som helst för den som är intresserad. Fast nu heter det inte att man har en virkning på gång, nu har man ett projekt. Det heter sällan virknål heller, utan krok. Beskrivningarna är ofta i diagramform i stället för i löptext. Det har varit en tid då amigurumi var på tapeten, sen verkar intressena ha svängt över till kläder och inredning, men allt i rätt grova garner. För att inte tala om alla varianter av mormorsrutor som finns! Jag försöker själv följa med så gott det går, det finns massor av inspiration.

Nu har jag märkt att uppmärksamheten börjar riktas mot lite finare garner och spetsdukar, och en annan typ av beskrivningar. Och alla fantastiska entusiaster beskriver det som något nytt som kommit. Och för dom är det ju nytt, så självklart gör de det! Men jag ler lite, och konstaterar att det där gamla hantverket, DET kan jag. 

Det är väl ett tecken på att en har levt ett tag, när trender kommer tillbaka. Inte sant?

Hur som helst är jag så glad att farmor Elsa lärde mig virka och att jag har kvar hennes gamla urklipp och häften. Och jag tror nog hon sitter nånstans med sin virkning och fnissar lite åt projekt, krokar och diagram!

Här är fler äldre blogginlägg om virkat, som jag skrivit tidigare.

Min just nu pågående virkning, ska bli en gardin.

Min virkavdelning i bokhyllan...