Nu flyttar jag bloggen!

Jag har ny bloggadress och jag hoppas du som brukar vara här har lust att följa mig dit. Jag har exporterat hela den här bloggen med samtliga inlägg dit, men jag fattar inte hur en ska göra för att peka om den här sidan så i stället uppmanar jag dig som kommer hit att i stället gå till:

www.mariabjörkman.se

Hoppas du hänger med!

Att vara politiker är inte särskilt glassigt...

I måndags var det Regionfullmäktige, och jag var med hela dagen. Själva fullmäktigesammanträdet börjar alltid efter lunch, och varar så länge det behövs (ibland är det slut kl 17, ibland kl 20, helt beroende på dagordningens längd och ärendenas tyngd). Under förmiddagen har vi partigruppsmöte där dagordningen gås igenom och vi diskuterar de olika frågorna. Jag är inte invald i fullmäktige, eftersom mitt uppdrag som socialnämndsordförande kom ett halvår efter förra årets val. Men jag bör vara där för att höra hur debatten går, och hur de olika frågorna behandlas. Jag är också ledamot i Regionstyrelsen, ett uppdrag som följde med det andra, och de ärenden som kommer på fullmäktiges bord har ofta passerat Regionstyrelsen först. Jag har dock inget arvode för att vara med på Regionfullmäktige, utan jag bjuder på den tiden själv. 

Vid fullmäktige i måndags var jag dessutom tvungen att vara med vid en punkt, eftersom jag hade fått en interpellation. Det är en sorts skriftlig fråga från en fullmäktigeledamot som får ställas till mig som nämndordförande. Frågan läggs fram vid ett möte, och ska sen besvaras vid ett kommande. Man lämnar ett skriftligt svar, men ska också finnas till hands för att kunna svara på eventuella följdfrågor under sammanträdet. Den här gången var det ett så pass otvetydigt svar, det var enkelt att besvara frågan så det fanns inte något att direkt skapa en debatt kring.

Jag skattar mig lycklig att jag har ett arbete som tillåter mig att ta ledigt när jag själv behöver och förlägga min arbetstid hur jag själv vill och behöver, annars skulle det vara helt omöjligt för mig att klara det politiska uppdraget. Priset jag betalar är dock ofta att jobbet blir gjort på kvällar och helger när inte vardagarna räcker till, med följd att mina medarbetare får se alltför lite av mig mellan varven. Det är inte optimalt, men det verkar oundvikligt att det mesta av min vakna tid fylls av väldigt mycket "måstor" och en rätt liten andel "viljor" eller "bara vara", som jag i själva verket har ett stort behov av numera. Nåväl. Så länge det politiska uppdraget är roligt och meningsfullt är det gott och väl att arbetet skuffas åt sidan till tider då jag kanske borde vara ledig i stället. Men jag jobbar på att ändå faktiskt hitta ett mer hållbart sätt att få ihop det.

Var sak har sin tid, brukar jag tänka.

Men de som tror att det är glassigt och välbetalt att vara politiker, skulle nog behöva lite mer insikt. Det är ett slitgöra, och för de flesta av oss ska det utföras vid sidan av ett "vanligt" arbete. Alla fritidspolitiker i Sveriges avlånga land är riktiga hjältar!

Helgens vedermödor

Helgen har varit rätt full av göror... Men hur mycket jag än har omkring mig vardag som helg, så frångår jag/vi aldrig det faktum att jag måste börja dagen i sängen med en kopp gott kaffe! Jag har det otroligt lyxigt med det, där kan jag morna mig efter bästa förmåga medan jag läser tidningar, bloggar och sociala medier på paddan. En viktig stund för mig, ett bra sätt att starta dagen!

Nåväl, efter mitt mornande var det dags att skjutsa käre maken till golfbanan, där han skulle delta i en golftävling. När jag kom hem igen, tog jag fram rengöringsmedel och trasa för att ta en räd i lägenheten. Det är skönt med en modern lägenhet, den är lättstädad. Men vad hjälper det? Att städa är det absolut mest själsdödande och meningslösa jag vet! Jag dööör av leda varje gång jag måste städa.

När en är i gång, är det lika bra att köra allt samtidigt. För säkerhets skull hade jag tvättstugan också några timmar, jag brukar hänga med de här två polarna ungefär var fjortonde dag. Trogna kamrater, som gör stor nytta! Fast egentligen önskar jag att jag hade en egen tvättmaskin i lägenheten i stället, en blir så mycket friare på det sättet att kunna slänga in en maskin när en är hemma några timmar någon kväll, i stället för att boka och passa en tid i tvättstugan.

Städning kräver musik, och då är Spotify en annan av mina bästa vänner!

Den här skönheten fick komma in från balkongen nu, det börjar bli rejält kallt på nätterna! Nu får den väl som vanligt en chock, och börjar tappa blommor igen... Den här började som en blygsam bordskrukväxt, vi köpte den 2003. Det kommer jag i håg eftersom jag köpte den efter vår första resa till Malaysia, då jag var så fascinerad av hur hibiskusarna växte där i vilt tillstånd. Nu närmar sig vår tolvåring samma storlek som sina malaysiska släktingar i det vilda!

Jag hann med lite kontorsarbete också den här dagen, politik stod på agendan. 

När dagen närmade sig sitt slut, fick vi besök av Lotta och Zoya (även kallad lånehunden på den här bloggen). En jättenajs kväll med lite vin och mycket skratt. Bland annat kollade vi - halvgamla människorna - på "Hitta Nemo", allt för att få skratta åt guldfisken Doris. Vi känner liksom igen oss lite där, båda två!

När söndagen kom, fortsatte jag mitt administrationsarbete i politikens tjänst, men vi hann också med en sväng ut till vår stuga där fortsatt målning stod på agendan. I dag förvandlade jag vårt sovrum genom att stryka de äckelgröna väggarna med vit färg. Sim sala bim!

Starka känslor, egenvård och eftertanke

Jag började den här dagen i stark ilska. Jag känner ofta mycket, men inte så ofta ren och skär ilska. Denna morgon var jag emellertid djupt rosenrasande, så till den milda grad att jag nästan grät. Det blir lätt så för mig.

Orsaken hade vare sig med mitt privatliv eller arbetet att göra, utan med mitt politikuppdrag. Detaljerna kan göra detsamma, men det fick mig att på allvar överväga om jag är rätt person för det här. Jag skulle behöva vara mer av en gås där allt rinner av mig. Jag engagerar mig för mycket för mitt eget bästa, jag saknar förmåga att då och då rycka på axlarna. Hur skulle jag kunna göra det? Men jag skulle må betydligt bättre om jag ägde den förmågan. Ta mindre stryk, sova bättre och vara gladare.

Dock - resten av dagen blev BETYDLIGT bättre på alla vis. Det var inplanerat sedan länge, och exakt vad jag behövde efter den här morgonen.

Först en helkroppsmassage på jobbet. Bästa Ethel (som har sitt eget företag 3libra) som kommer till oss då och då och slår upp sin massagebänk i ett skrymsle i huset. Det är ovärderligt! Att hon kommer till oss gör att jag också tycker jag kan ta mig tid att få massage, och det gör så GOTT.

Strax därefter var det dags för ett frissabesök hos bästa Tina på Joy. Hög tid. Lite ny fräsch färg, samt putsning av toppar.

Fick gott om tid att äta lunch sen, vilket jag gjorde i mitt eget sällskap och passade på att ringa ett par samtal och beta av lite mejl samtidigt. Jag gillar att äta ensam!

Det sista passet för dagen var att fixa naglarna hos Monica på Moniques Lack. Det kan verka både fåfängt och ytligt, men jag har gjort det i några år nu med regelbundenhet och det är en lyx att alltid veta att en har snygga händer och naglar. Dessutom är välvårdade naglar för mig en snygg accessoar.

Det blev hösttema på både hår och naglar! Inte helt otippat, kanske...

En riktig egendag avslutades med lite arbete hemma vid köksbordet, eftersom det faktiskt inte stod inplanerat något möte i kväll i min kalender! Nu när jag skriver det här närmar sig kvällen, och ilskan från i morse har blåst över. Däremot kvarstår mina funderingar över det val jag gjort, att åta mig ett förtroendeuppdrag. Jag blev påmind i dag om varför jag i flera år har deklarerat att politiken inte är för mig. En politiker ska vara engagerad för att vara en bra politiker, men jag är FÖR engagerad för mitt eget bästa. Jag vet inte om jag har lust att följa alla spelregler. Jag vill göra skillnad, det vill jag. Jag vill göra gott. Men jag vet verkligen inte om jag kan det.

Nåväl, jag hänger kvar. Så lätt ger jag mig inte. Men jag kommer att fortsätta vara vaksam på mig själv och hur kul och meningsfullt jag tycker det är, och vilken nytta jag tycker jag gör för medborgarna och skattebetalarna på Gotland.

Söndag, långt ifrån stan

För en gångs skull har jag haft en söndag som de flesta människor nog brukar försöka ha - en dag helt utan arbete och istället har jag ägnat mig åt privatliv. Käre maken och jag har påbörjat målning och uppfräschning av vår nyinköpta sommarstuga, väggar och snickerier inomhus behövde strykas. Lite målarfärg gör susen!

Jag ÄLSKAR min målaroutfit! Kombon av mönster och färger är oefterhärmelig...

Vi hade benäget bistånd av lånehunden Zoya, som med jämna mellanrum inspekterade arbetet och resultatet. Jag tror vi fick godkänt.

Väl tillbaka i stan unnade jag mig ett yinyogapass på yogastudion Lila shala, innan dagen avslutades med säsongens andra avsnitt av "Bron".

Kamp i Fardhem

När blir något en tradition? Jo, när det har skett två gånger.

I helgen samlades nära och kära hos syster och svåger i Fardhem, där vi skapade tradition eftersom Fardhemsmästerskapen (eller Fardhemsspelen, eller möjligen Fardhemskampen, eller FardHemska spelen, allt är tillåtet och möjligt) gick av stapeln för andra gången.

Regerande mästare Joakim förlorade sin titel, och nu innehas den av Per fram till nästa kamp om ett år eller så. Vinsten är äran, samt ett vandringspris i form av en särk och ett svärd med ingravering.

Videon som är gjord av svåger Joakim (cordialpix.com), skildrar en liten del av den stora händelsen. Dock får vi inte se när vi balanserade på en stock i mörkret med en tennisboll på en planka, t.ex. Det är JAG oerhört tacksam över!

Lördagsro? Nja...

Försöker njuta lugn lördagmorgon. Alla förutsättningar finns - kaffe på sängen av käre maken, en välskriven krimroman, flera lediga timmar framför mig och trevlig samvaro att se fram emot i eftermiddag och kväll.

Ändå. Rastlöshet och kokande hjärna. Det är så mycket ogjort.

Intalar mig själv: "Snälla Maria, om du ska vänta med att vila tills allt är gjort, är du helrökt!" Jag vet. Jag jobbar på att koppla av i mellanrummen, men är fortfarande - efter år av träning! - usel på det.