Starka känslor, egenvård och eftertanke

Jag började den här dagen i stark ilska. Jag känner ofta mycket, men inte så ofta ren och skär ilska. Denna morgon var jag emellertid djupt rosenrasande, så till den milda grad att jag nästan grät. Det blir lätt så för mig.

Orsaken hade vare sig med mitt privatliv eller arbetet att göra, utan med mitt politikuppdrag. Detaljerna kan göra detsamma, men det fick mig att på allvar överväga om jag är rätt person för det här. Jag skulle behöva vara mer av en gås där allt rinner av mig. Jag engagerar mig för mycket för mitt eget bästa, jag saknar förmåga att då och då rycka på axlarna. Hur skulle jag kunna göra det? Men jag skulle må betydligt bättre om jag ägde den förmågan. Ta mindre stryk, sova bättre och vara gladare.

Dock - resten av dagen blev BETYDLIGT bättre på alla vis. Det var inplanerat sedan länge, och exakt vad jag behövde efter den här morgonen.

Först en helkroppsmassage på jobbet. Bästa Ethel (som har sitt eget företag 3libra) som kommer till oss då och då och slår upp sin massagebänk i ett skrymsle i huset. Det är ovärderligt! Att hon kommer till oss gör att jag också tycker jag kan ta mig tid att få massage, och det gör så GOTT.

Strax därefter var det dags för ett frissabesök hos bästa Tina på Joy. Hög tid. Lite ny fräsch färg, samt putsning av toppar.

Fick gott om tid att äta lunch sen, vilket jag gjorde i mitt eget sällskap och passade på att ringa ett par samtal och beta av lite mejl samtidigt. Jag gillar att äta ensam!

Det sista passet för dagen var att fixa naglarna hos Monica på Moniques Lack. Det kan verka både fåfängt och ytligt, men jag har gjort det i några år nu med regelbundenhet och det är en lyx att alltid veta att en har snygga händer och naglar. Dessutom är välvårdade naglar för mig en snygg accessoar.

Det blev hösttema på både hår och naglar! Inte helt otippat, kanske...

En riktig egendag avslutades med lite arbete hemma vid köksbordet, eftersom det faktiskt inte stod inplanerat något möte i kväll i min kalender! Nu när jag skriver det här närmar sig kvällen, och ilskan från i morse har blåst över. Däremot kvarstår mina funderingar över det val jag gjort, att åta mig ett förtroendeuppdrag. Jag blev påmind i dag om varför jag i flera år har deklarerat att politiken inte är för mig. En politiker ska vara engagerad för att vara en bra politiker, men jag är FÖR engagerad för mitt eget bästa. Jag vet inte om jag har lust att följa alla spelregler. Jag vill göra skillnad, det vill jag. Jag vill göra gott. Men jag vet verkligen inte om jag kan det.

Nåväl, jag hänger kvar. Så lätt ger jag mig inte. Men jag kommer att fortsätta vara vaksam på mig själv och hur kul och meningsfullt jag tycker det är, och vilken nytta jag tycker jag gör för medborgarna och skattebetalarna på Gotland.