Festen är över

Jag tycker inte rätt låt vann, även om Ann B gjorde ett briljant
framförande. Trist låt. I övrigt kan jag konstatera att jag hade
lite fel, och lite rätt. Tycker fortfarande Andreas var bäst, så det
så!

Wahlgren eller Jöback får åka till Oslo...

...även om min favorit är en annan. Se mina heta tips inför lördagkvällen!

Jag är barnsligt förtjust i melodifestivalen, eller "mello" som det tydligen har börjat kallas. Konceptet med delfinaler, andra chansen och en slutfinal har gjort det hela till ett spektakel jag bara inte vill missa. Jag gillar inte allt - långt därifrån - men det är den bästa underhållning jag kan tänka mig. Jag går in för det med liv och lust, hull och hår. Jag läser in mig, jag noterar, jag kommenterar, jag bedömer och dömer.

Käre maken sitter snällt med och tittar tillsammans med mig.

När jag fyllde år i februari fick jag av honom en biljett till finalen i Globen. Lyckan är fullständig. På lördag morgon packar jag ryggsäcken och tar båten. På lördag kväll sitter jag på läktaren och viftar med lysrör.

Jag har alltid läst "proffstyckarnas" omdömen i kvällstidningarna och på nätet kring låtarna inför varje delfinal. Och tänk - nu kan jag leka proffstyckare för en gång! Nu har jag mitt eget forum att vilt och fritt tycka, om dessa tio finallåtar. Bara för att jag ska uppleva finalen live, har jag ansträngt mig och laddat hem de tio finallåtarna och lyssnar på i bilen. En sak är säker - låtar vinner på att lyssnas på flera gånger (åtminstone de flesta).

Om ni har orkat läsa så här långt, hoppas jag ni vill läsa mina träffsäkra omdömen om låtarna. Och kom inte och säg att artisterna inget betyder, att det är låtarna som tävlar. Det är bara en LITEN sanning i det. Artisterna är superviktiga. Även om jag är lite kritisk mot en del låtar, så sågar jag inte någon i startfältet. Jag lyssnar gärna på dom allihop, men kvaliteten skiftar. Läs och instäm eller protestera, här är mina stalltips!

Darin - You´re out of my life
En förhållandevis trist låt som Darin förgyller med sin känsla, en bra röst och sammetsögon. Jag gillar den och spelar den högt i bilen. Men den hamnar i mitten av resultatfältet.

Pernilla Wahlgren - Jag vill om du vågar
En typisk Linda Bengtzing-låt. Dessvärre ligger den bra till för seger tack vare en rutinerad Pernilla och en refräng som biter sig fast. Den sanna Schlagern.

Andreas Johnson - We can work it out
Min personliga favorit. Andreas är för det första en rutinerad, mogen och - får man säga det? - väldans attraktiv man. För det andra har han en typisk Andreas Johnson-låt som det är sug och gung i. Sexig röst. Heja, Andreas!!

Timoteij - Kom
En egendomlig blandning av Sarek och Nordman, och jag fattade ingenting när dom gick direkt till final. Men - låteländet fastnade som ett flugpapper på min hjärna. Jag VAKNADE med den dagen efter delfinalen, helt ofrivilligt. Den bör komma sist.

Peter Jöback - Hollow
Vinstchans nummer två om någon frågar mig. Inte på grund av musiken, som är en pompös ballad, utan på grund av själva Jöback. Rutin, känsla, glittrande blick och en folkkär artist. Hellre han än Pernilla Wahlgren.

Ola - Unstoppable
Vad ska jag säga - den här berör inte alls. Känner nada. Bra pop, möjligen. Ola är väl bra, möjligen. Hur många låtar om Nathalie kan han göra innan det blir trist? Förmodligen kommer den att spelas på dansställen hela våren och sommaren. Där är inte jag. Lik förbaskat sjunger jag med!

Jessica Andersson - I did it for love
En förförande vacker ballad i sin enkelhet, melodin är så enkel, att jag inte fattar att någon inte har gjort den förut. Inte simpel, utan rätt och slätt enkel och vacker. Jessica A är också en mycket bra sångerska och artist. Lite väl gråtmild, kanske. Lite för mycket Sanna Nielsen och Empty room.

Salem Al Fakir - Keep on walking
Första gången jag hörde den gillade jag den inte alls. Men vad den växer! Salem Al Fakir är en genommusikalisk person och låten är intelligent. Skulle inte förvåna mig om han hamnar högt upp.

Anna Bergendahl - This is my life
Anna B grät sig igenom Idol 2008. Hon grät en skvätt när hon gick direkt till final också förstås. Låten är trist, men vilket fantastiskt framträdande hon gjorde. Superproffsigt. Sen är hennes röst lite magisk, den tycks komma någon annan stans ifrån än från den lilla flickkroppen.

Erik Saade - Manboy
En Jimmy Jansson-liknande duracellkanin med en låt som jag tror går hem på dagis. Hamnar långt ner.

* * *

Nu vill jag bara be er att komma ihåg var ni läste det här först...

Nu kör vi - men utan mig

I går tillkännagav både Socialdemokraterna och Centerpartiet på Gotland vilka namn de föreslår på sina respektive valsedlar inför höstens val. Sossarna offentliggjorde dessutom valberedningens förslag till gruppledare i de olika nämnderna i kommunen, ett klokt beslut. I dag röstar människor mycket mer på personer än på partier, alldeles lättförståeligt.

Nu drar så sakteliga valrörelsen alltså igång, med allt vad det innebär. Mobilisering, röstfiske, spänning, argumenttrimning, möten, studiecirklar, pajkastning, mer eller mindre sakliga debatter, sammanhållning, kamratskap, slagord. En salig blandning av fröjd och vånda. För den som står en bit utanför detta och utgör väljare utan att vara partipolitiskt aktiv, kan det ibland tyckas vara rena cirkusen. Också detta alldeles lättförståeligt.

Men vi får aldrig glömma vilket fint samhälle vi lever i, med demokratin som högsta ledstjärna. Det är en ynnest att få vara med och utse våra politiska företrädare, ve den som slänger bort den möjligheten! Och det är alldeles fantastiskt att vem som helst kan bli fritidspolitiker.

Jag känner stor lättnad över att ha fattat beslutet att hoppa av politiken. Den lättnaden accentuerades i går och i dag, när listorna tillkännagavs. Jag ska göra vad jag kan som medborgare och socialdemokrat för att få människor i min omgivning att rösta efter sitt hjärta i höst, men jag kommer inte att vara en av dom som är med och styr när den här mandatperioden är över. Jag har gjort mitt, nu är det andras tur. Heja, heja!!

Gamla och nya kunskaper

När jag gick i skolan på 1970-talet, lärde jag mig att Sveriges djupaste sjö heter Vättern.

I dag, sisådär 35-40 år senare lär jag mig via ett frågeprogram i TV att Hornavan är Sveriges djupaste sjö.

När hände det? Och vad är det som händer när fakta förändras? Att rön förändras i takt med nya upptäckter inom forskning förstår jag lättare, men sättet att mäta sjödjup kan väl inte ha varit så primitivt fram till nyss att man missat att det fanns en sjö som var djupare än Vättern?

Det är möjligt att jag är hopplöst ovetande, men det här förbryllar mig verkligen!

Jag vet vad jag gör den 23 juli

Då befinner jag mig på Gutavallen i ljumma sommarkvällen, och lyssnar till den man som jag har följt mer eller mindre i 35 år (hoppsan!). Och då pratar jag inte om käre maken, vi har "bara" följts åt i 27 år.

Jag gillar att Ulf Lundell väljer att komma till Gotland igen. Jag ska digga, njuta och och bara må!

Vem är galen?

I kväll har vi varit på bio, käre maken och jag. Vi såg "Shutter Island", med bland andra Leonardo di Caprio och Max von Sydow. Filmen baseras på Dennis Lehanes bok "Patient 67", och är en ruggig och psykedelisk historia. "Lite Kafka", som killen i kassan på Ica sa när vi handlade på vägen hem.

Slutet är så konstigt - i både boken och filmen - att man undrar vem som är mest galen. Jag eller de intagna på mentalsjukhuset där filmen utspelar sig. Vad är sanning?

Förresten gäller det väl livet överlag. Vad är sanning?

Nu är våren här!

Mina läsare får ursäkta den påtagligt blå - och kanske i någras ögon skrikiga - bakgrunden till min blogg. Jag är inte helt säker på att den är JAG, bara lite grann. Den är både fin och lite hemsk, tycker jag.

Men jag kände att NU FÅR DET VARA NOG, nu är det vår och där med basta. Detta ska manifesteras, inte minst genom att frossa i färger och blommor, både här och IRL!