Så var man hemma igen.
Frågan är om jag nånsin varit någon annanstans, det är tur jag har foton att titta på. För snöskottning och andra besläktade sysslor ligger så långt ifrån det liv jag har levt de senaste veckorna att man knappt tror det kan handla om samma jordklot.
Resan hem blev lång; den startade malaysisk tid vid 20-tiden på fredag, och slutade svensk tid ett par timmar efter midnatt mellan lördag och söndag. Det gör 36 timmar, och så där jättemycket sömn blir det ju inte. Efter att ha väntat i sex timmar i Amsterdam kom vi äntligen till Arlanda där en nödvändig uppgradering av klädseln ägde rum innan vi fick skjuts till Stockholms Central. Där låste vi in bagaget och tog tunnelbanan till Bagarmossen är katten Seved varit inhyst hos dottern. Tillbaka till centralen för att hämta ut bagaget, nu utökat med kattbur. Proppfull båtbuss till Nynäshamn, samt slutligen båt hem.
I Visby hamn rådde snöstorm när vi kom, drömläge när man är svintrött och utrustade med en massa bagage inklusive katt. Hade försökt förbeställa en taxi för att hämta vår egen bil som stod vid jobbet, men det kunde man inte. Man fick vackert ställa sig vid taxistolpen och vänta.
Kom ihåg att jag sa snöstorm. Kom också ihåg att vi kom direkt från + 32 grader. Bosse hade dessutom bara en sommarjacka på sig.
Till slut kom en taxi, vi baxade in oss, bagage och katt, och hämtade bilen. Som stått i två veckor då det snöat rätt mycket. Behövs inte mycket fantasi för att inse att inte heller det utgjorde något drömläge för oss.
Vi tog oss trots allt hem genom snöyra och oplogade vägar, mot många odds. Behöver jag säga att det var rätt skönt att krypa ner i sängen efter det?
Strax före 7 i morse vaknade vi, om inte pigga så i alla fall klarvakna. Våra arma kroppar, som så väl hade behövt några timmars sömn till, var helt inställda på att klockan var 14 på eftermiddagen, och det var bara att kapitulera.
Men åh, vad vår resa har varit värt allt detta!
För ett år sedan var jag ensam hemma över helgen, och bestämde mig för att prova att blogga. På den vägen är det.
