måndag 28 september 2015

Kamp i Fardhem



När blir något en tradition? Jo, när det har skett två gånger.

I helgen samlades nära och kära hos syster och svåger i Fardhem, där vi skapade tradition eftersom Fardhemsmästerskapen (eller Fardhemsspelen, eller möjligen Fardhemskampen, eller FardHemska spelen, allt är tillåtet och möjligt) gick av stapeln för andra gången.

Regerande mästare Joakim förlorade sin titel, och nu innehas den av Per fram till nästa kamp om ett år eller så. Vinsten är äran, samt ett vandringspris i form av en särk och ett svärd med ingravering.

Videon som är gjord av svåger Joakim (cordialpix.com), skildrar en liten del av den stora händelsen. Dock får vi inte se när vi balanserade på en stock i mörkret med en tennisboll på en planka, t.ex. Det är JAG oerhört tacksam över!

lördag 26 september 2015

Lördagsro? Nja...

Försöker njuta lugn lördagmorgon. Alla förutsättningar finns - kaffe på sängen av käre maken, en välskriven krimroman, flera lediga timmar framför mig och trevlig samvaro att se fram emot i eftermiddag och kväll.

Ändå. Rastlöshet och kokande hjärna. Det är så mycket ogjort.

Intalar mig själv: "Snälla Maria, om du ska vänta med att vila tills allt är gjort, är du helrökt!" Jag vet. Jag jobbar på att koppla av i mellanrummen, men är fortfarande - efter år av träning! - usel på det.

onsdag 23 september 2015

Utanför komfortzonen varje dag


Snart är det sju månader sedan jag hoppade från trampolinen utan att egentligen veta om det var något vatten i bassängen. Ja, bildligt, alltså. Då blev jag vald till ordförande i Socialnämnden på Gotland, oerhört hedersamt men fruktansvärt läskigt. Jag kunde i stort sett ingenting om området, och politiken hade jag varit ifrån länge. Men det kändes faktiskt rätt att säga ja när frågan kom, min magkänsla sa mig att jag skulle ångra mig till döddagar om jag inte tog chansen!

Sedan dess har jag varit utanför min komfortzon i stort sett varje dag. Det är utmanande och utvecklande att vara där utanför, att tvingas töja och tänja på sig själv, att göra saker en aldrig har gjort, att prata om saker en knappt vet ett dugg om. Att lära känna massor av nya människor, att lära sig rollen som politiker - en företrädare för skattebetalarna där jag ska manövrera mig själv mellan en förvaltning, det egna partiet, övriga partier... och hela tiden hålla i minnet vilket uppdrag jag har, på VEMS uppdrag jag sitter där jag är. Socialtjänsten spänner över ofantliga områden, stora och svåra. Lite börjar jag lära mig, men jag har kolossalt mycket kvar. Du anar inte hur många luckor jag har i min kunskapsbank!

Att vara ordförande i Socialnämnden betyder inte bara att leda möten en gång i månaden. Jag vågar påstå att det är den lilla och enkla delen av uppdraget. Nej, det är en massa andra möten också, i olika råd och kommittéer, arbetsutskott och sånt. Det ska justeras protokoll på särskilda tider, möten ska förberedas, jag behöver ha i stort sett daglig kontakt med "min" förvaltningsdirektör för att hålla mig uppdaterad på alla miljoner saker som händer inom förvaltningens ram och för att inte tala om allt som ska läsas in. 

Jag fick ett extrauppdrag också, som ordinarie ledamot i Regionstyrelsen. Det är stort! Där handlar det om att läsa in sig inte på ETT område, utan du ska ha koll på hela Region Gotlands verksamhet i någon mening. Dock har jag bestämt mig för att vara snäll mot mig själv och inte ställa för stora krav. Först och främst ska jag lära mig allt inom mitt eget fögderi - Socialnämnden - sen kan det bli tid att också bli en bra allmänpolitiker. Än så länge lutar jag mig mot övriga duktiga människor i Regionstyrelsen, och lyssnar och lär. 

För att klara uppdragen, gick jag ner på deltid som chef för ABF och dess bolag. Inte heller alldeles enkelt kan jag säga, att dra ner så mycket på den typen av jobb, men helt nödvändigt. Jag håller koll på hur mycket jag jobbar kontra hur mycket tid jag lägger på mina uppdrag, och över tid är det rätt jämnt. Men sammantaget kan jag konstatera efter de här månaderna, att jag arbetar mer än heltid med uppdrag och jobb. Det knixiga är att det går inte att säga att på torsdag är jag politiker och på fredag är det bara ABF som gäller. Nej, uppdraget och jobbet löper parallellt, och beslagtar mig. Slukar mig. Engagerar mig! 

Känner stor tacksamhet över att ha fått den här chansen, för det visade sig att det fanns vatten i bassängen. Tack!

måndag 21 september 2015

Ett rum med utsikt

Idag har det varit magiskt utanför vår balkong. Havet var tokplatt, så både moln och båtar speglade sig. Önskar alla fick se det!

söndag 20 september 2015

Skagenveckan blev fantastisk

Här möts Skagerack och Kattegatt!
För en vecka sedan kom vi hem från en semestervecka med goda vänner till Skagen. Vi hade en sagolik tur med vädret - första dagen blåste det galet, vi blev helt sandblästrade när vi var ner till stranden, men därefter bestämde sig vinden för att vila en hel vecka. Varm höstsol och helt vindstilla varenda dag, helt ljuvligt!

Vi bodde i ett högsmalt trevåningshus, på var sin våning med gemensamhetsrum och kök högst upp. Balkonger åt båda hållen, havet såg vi från båda. Det var som en slags utsiktsplats, det där rummet. Huset ligger i utkanten av samhället Skagen, med ett par kilometer ner till centrum och hamnen. Där lossades det fisk på mornarna, så hela luften var alldeles dränkt av fiskdoft när en klev ut på balkongen på morgonen.

I vårt utsiktsrum spelade vi canasta samt åt och drack gott. Dessemellan tog vi bilutflykter och promenader. En av utflykterna gick till Grenen, platsen där Skagerack och Kattegatt möts, och där haven bokstavligen kommer från olika håll och MÖTS. Häftigt att stå med fötterna i det kalla vattnet. Själv är jag en badkruka, badar ogärna om det är kallare än 25 grader i vattnet, men käre maken kastade sig i Skagerack utan större betänkligheter, liksom vännen E.

Jag skulle kunna berätta mycket, men låter bilderna berätta i stället. Skagen kan jag mycket väl tänka mig att åka tillbaka till.