lördag 30 oktober 2010

onsdag 27 oktober 2010

Long time, no see...

Det var gräsligt länge sedan jag var här och gjorde något intelligent inlägg. Eller något inlägg över huvud taget, förresten. Stundtals är det helt enkelt så att man inte räcker till för allt man vill göra.

Just nu går mycket av mitt engagemang åt till att finnas som medmänniska i verkliga livet för såna som behöver det. Det är viktigast av allt. I andra hand kommer arbetet som också av någon konstig anledning kräver mer just nu än vanligt, samt tappra försök att ta hand om mig själv på diverse olika vis. SEN kommer blogg, hemsida och allt annat sånt som relativt sett är fruktansvärt oväsentligt.


Ändå finns ju skrivklådan där, och behovet av att visa att jag fortfarande finns. Du som brukar titta in här - var snäll och ha tålamod!

söndag 17 oktober 2010

Några dagar för sent


Att tiden går fort blir extra påtagligt så här års. Man ser från dag till dag hur löven ändrar färg, form och plats.

Jag var ute i dag för att höstfotografera lite, men det gick sådär. Först fick jag med mig ett minneskort som raderade bilderna vartefter jag fotade - när jag skulle sätta mig i bilen och titta på de 20-25 bilderna jag tagit fanns där två kvar. Hem och byta kort, men redan där hade en del geist och lust försvunnit.

När jag kom ut igen hittade jag inte riktigt motiven på nytt. Men framför allt insåg jag faktiskt att jag var några dagar för sent ute för att få det där jag var ute efter. Det vackraste tycker jag nämligen är när man kan fånga lönn och ek med samtliga kulörer - både höstfärgerna och lite grönt kvar. Inte mycket av det fanns, och inte heller de röda nyanserna. Nu börjar det mesta blir brunt och gulbrunt, och skiftningarna övergår allt mer till en mer monoton färgmassa.

Oåterkalleligt.

lördag 16 oktober 2010

Vad hände?

Fick en flashback och kom plötsligt att tänka på min ungdoms stora idol, David Cassidy. Var tvungen att kasta mig över Google för att kolla vad som hänt sen sist vi "sågs", ungefär så där en 30-35 år sedan...

Det här är vad som har hänt. En 60-åring (men hallå!!) med mindre hår, troligen färgat. Samma vackra ögon om än fyllda av en massa erfarenhet och lite trötthet. Samma vackra leende, om än något stelare. Jag måste höra om det är samma röst också, fast lite raspigare. Jag tar genast hem skivan på Spotify!

Samtidigt mal min hjärna: hur sjutton gick det här till? Vad hände? Hjälp!!


fredag 15 oktober 2010

Eländesrapporteringen

Man bör ju hänga med i vad som händer i omvärlden, särskilt om man har ett jobb där det krävs. Man bör alltså se alternativt höra på nyheter några gånger om dagen. Men tänker ni på vad nyheterna gör med oss?

Det som kallas nyheter, tycker jag mer liknar ren eländesrapportering. Med några få gyllene undantag - räddningen av de chilenska gruvarbetarna är väl det senaste exempelt på ett sådant - är nyheter synonymt med krig, mord, svält, brottslighet, nöd, olyckor och kris.

Beakta det, samtidigt som du beaktar det faktum att du blir vad du tänker. Om vi fyller våra hjärnor med den så kallade nyhetsrapporteringen, så fyller vi våra hjärnor med olycka. Vi matas med, proppas fulla av, elände. Elände, elände, elände. (Har ni sett sketchen med Lars Ekborg från 1960-talet?) Då kan man bara gissa vilken färg tankarna får, och särskilt om man tänker på att vi faktiskt är mer snara och har lättare till mörka och negativa tankar än ljusa och positiva överlag. Vår tendens att först tänka negativt tillsammans med det faktum att vi matas med elände, vad gör det med oss?

Är det så konstigt att så många människor mår dåligt? Är det så konstigt att det skrivs löpmetervis av böcker om lycka, självförverkligande, positivt tänkande etc? Att vi faktiskt tror oss behöva manualer för att tänka ljust? Nej.

Tänk dig tanken på en hel nyhetssändning från Rapport med bara glada och positiva nyheter! Det händer ju så mycket bra varje dag, varför får vi så liten del av allt detta? (Obs, retorisk fråga. Svaret vet vi nog.)

Ibland blir jag så nyhetstrött, att jag bara struntar i eländet. Och inte är det så farligt, jag klarar mig rätt bra ändå. Världen rämnar inte för att jag hoppar över eländesrapporteringen en dag eller två.

Hur ser du på det här? Måste du följa nyheterna, eller klarar du av att låta bli ibland?

onsdag 13 oktober 2010

Köp Fairtrade-märkt bomull!

Fairtrade - eller Rättvisemärkt - innebär en märkning av produkter som garanterar att produktionen har gått schyst till. Att produkten kommit till under goda arbetsförhållanden, bland annat. Sedan länge har det funnits kaffe, te, choklad, bananer etc, men det dyker upp alltfler Fairtrade-märkta produkter i handeln. Som konsument kan du dessutom påverka, genom att be din handlare ta hem Fairtrade-märkta produkter.

I TV4s Nyhetsmorgonen härom dagen, var ett intressant inslag om bomullsodling. Ta gärna några minuter av din tid och titta på det här, och lär dig mer om bomull och de förhållanden den ofta odlas under! Det får åtminstone mig att definitivt vilja leta ännu mer efter även Fairtrade-märkta bomullskläder framöver.

Gör vad du kan du också, för en schystare och mer solidarisk värld. Välj Fairtrade!

fredag 8 oktober 2010

Till var och en efter behov - av var och en efter förmåga

Ibland förfasar jag mig över att bo i ett land som är så mörkt och kallt, så stor del av året. Jag önskar mig ljus och värme som gör livet lättare att leva. Men stundtals blir jag påmind om, att jag bor i världens bästa land.

En mycket nära och kär vän har hastigt blivit svårt sjuk.

Tänk att man kan åka till ett sjukhus, vilket som helst - det som ligger närmast eller det man helst vill ha - och blir omhändertagen på bästa sätt. Utan ifrågasättande om vem man är, vad man tjänar, var man kommer ifrån. Man får bästa tänkbara vård och inga resurser sparas, därför att människoliv är det dyrbaraste vi vet. Oavsett människa.

Min vän blir just det - varsamt och proffsigt omhändertagen. En varm säng, tillsyn dygnet runt, all upptänklig apparatur som krävs, undersökningar, obegränsade personella resurser, mediciner, mat. Allt detta för ungefär samma summa per dag som en dagens rätt på restaurang. Är det inte fantastiskt!?

Om min vän skulle vara tvungen att betala vad det kostar att blir botad, skulle han aldrig ha råd. Det är mycket få personer som skulle det.

Det är vårt unika och solidariska skattesystem som gör detta möjligt. Vi ger alla vad vi klarar av till vårt gemensamma, och vi får därmed vad vi behöver när vi behöver det. Men systemet är inte självklart, det måste vi värna och vara rädda om. Solidaritet kan låta gammaldags, men det blir aldrig omodernt.

Jag är just nu oerhört tacksam över att solidariteten fortfarande lever i Sverige, så min vän har en chans.

måndag 4 oktober 2010

Jag älskar demokratin!

Jag har suttit hemma och arbetat idag, och passade då på att följa Riksdagens öppnande, med valet av talman. Det parlamentariska läget är ju minst sagt kinkigt, med Sverigedemokraterna som vågmästare. Mona Sahlin satt ordförande i sin egenskap av "ålderman" i Riksdagen, eftersom den ordinarie talmannen var en av kandidaterna till posten under kommande fyra år.

Det blev slutna omröstningar, vilket innebär en omfattande procedur. Alla 349 ledamöterna ska lägga en lapp i ett kuvert, som sedan ska öppnas ett och ett av en person, läsas upp av ordföranden, och räknas av ytterligare personer. Mona Sahlin tog emot, läste, räckte vidare. Tog emot, läste, räckte vidare. Tog emot, läste, räckte vidare. I all evighet, kändes det som. Två gånger, eftersom proceduren upprepades vid valet av andre vice talman där Sverigedemokraterna hade ett eget förslag.

Det första valet hade man ingen aning om hur det skulle gå, men det andra valet kändes lite enklare att tippa. Ännu tydligare blev det när hon hade läst upp röstsedlarna en stund, då hon hade sagt "Ulf Holm" ett evinnerligt antal gånger. Till slut blev det så monotont att hon nästan snubblade på namnet. Det stod klart för alla hur det skulle bli, och jag tror att Mona helst av allt skulle vilja säga: "Nej, nu ser vi alla vartåt det bär, vi behöver inte hålla på längre". Men så fungerar det inte i en demokrati. Där ska man löpa hela långa linan ut, det får ta hur lång tid som helst.

Men ändå. Hela den där proceduren är så vacker på något sätt. Turordningen. Allas rätt att lämna sin röst. Rättvisan. Respekten. Reglerna. Vi ska vara stolta och tacksamma över vår demokrati!

Foto: Holger Staffansson, bild från Riksdagens hemsida

söndag 3 oktober 2010

Energilotteriet

Jag vet inte från dag till dag hur jag har det med mina energinivåer nu för tiden. Det är ett lotteri varje dag.

I går hade jag tur och drog en vinstlott i energilotteriet, vilket jag var glad över eftersom jag skulle arbeta bland folk hela dagen. I dag drog jag en nitlott. Är och har varit helt energilös och kämpar mig igenom dagen, i stort sett.

Så är det, och det försöker jag acceptera. Fast lite taskigt känns det allt...

lördag 2 oktober 2010

Gotland Fair Trade Island

I dag var jag och ABF med när Gotland fick sitt Fairtrade City-diplom, eller som vi i det här fallet får heta; Fairtrade Island. ABF Gotland engagerar sig i Fairtrade, eftersom det är något mycket angeläget. Fairtrade - eller Rättvisemärkt som det hette tidigare - handlar ju bland annat om att de som arbetar med produktion av varorna har schysta arbetsvillkor, och inte mycket kan vara viktigare.

Här står min medarbetare Ann och bjuder på Fairtrade-märkt godis och berättar om ABFs utbud av cirklar och föreläsningar kring hållbar utveckling, samt om vår medverkan i utbildningarna av Fairtrade-ambassadörer!

fredag 1 oktober 2010

Budgettider

Den här veckan har till stor del präglats av budgetarbete. Jag har haft besök av vår SamC (Samordningscentral, som bokför och sköter vår ekonomi) på jobbet, från Karlstad. Vi har bl.a. tittat på hur vi ska tänka när det gäller 2011.

Ingen lätt sak. Folkbildningen har inte högsta prioritet i samhället, och vi lever ett tufft liv. Vi behöver många som kommer till vår verksamhet, samt aktiva medlemsorganisationer för att klara oss bra. Vi ligger ständigt på marginalen, och det sliter sannerligen. Men ändå behövs folkbildningen, tror jag och säger vi. Men vad är folkbildning i dag? Knappast samma sak som när min organisation bildades för snart 100 år sedan. Kanske ligger sanningen i betraktarens ögon även här.

Vad är folkbildning för dig?