fredag 28 oktober 2011

Jag ledsnar inte!


Fredag kväll = Idolfinal.

När Idol började för - vad kan det vara? - 7-8 år sedan, visste jag knappt vad det var. Första gången jag såg nånting över huvud taget var när jag råkade komma in i finalduellen då Sebastian kom tvåa (jag tror det var det året Agnes vann). Jag hade inte hängt med, visste inte vilka Sebastian och hans kombattant var, men fastnade för ett ögonblick. Vilken proffsighet, vilken närvaro, vilken musikalitet!

Året därpå började jag tjuvkika lite, på auditions. Sen var jag fast. Jag tycker det är så KUL!

I år har Idol fått mycket kritik för att idolerna är så unga. Det stämmer, den äldsta är 20 år. Bara barnen, alltså. Och i ett par fredagsfinaler har det varit riktig gäspvarning.

Men i kväll, wow!

Med ett storband i ryggen och med Peter Jöback som veckans coach, har de uträttat underverk. Vilka framträdanden, vilka stjärnor! Molly glänser, liksom Robin. Moa är inte dålig heller, liksom Amandorna.

Kort sagt - Idol är den perfekta underhållningen för mig. Bra musik, ambitiösa unga begåvningar, glamour och hype. Me like!

Ett extra plus för kvällens gästartist och coach Peter Jöback. Jag vet ingen så snygg som han, jag formligen smälter när han syns i rutan. Han behöver inte sjunga, det är är han inte lika bra på som att bara se bra ut. Jag bara njuter av hans uppenbarelse!

torsdag 13 oktober 2011

Waves of life

Jag FÖRSTÅR inte varför jag aldrig bloggar. När min IRL- tillika bloggkompis Pia pausade i sitt bloggande i somras, tyckte jag det var trist. Jag gillade ju att läsa hennes betraktelser, och tyckte det var lite konstigt att hon inte kände samma lust att skriva dem som jag att läsa dem.

Men det handlar ju inte om lustbrist, fattar jag nu. Det handlar om något annat. Att något annat tar över för en stund, och då blir det paus i bloggandet. Och - det får vara så.

Ibland kan jag känna ett styng av något som liknar dåligt samvete. Snabbt tillrättavisar jag mig själv. Hallå! Är jag så korkad att jag ger mig själv dåligt samvete? Åh, nej. Det finns tillräckligt med dåliga samveten utan att jag ska spä på bördan.

Nej, jag nöjer mig med att konstatera att i livets vågsvall så är just bloggandet långt nere just nu, men i vågors natur ligger att det som är nere kommer upp igen. Bloggandet kanske redan är på väg upp, vad vet jag. Ska försöka tänka blogg igen, som jag gjorde flera gånger om dagen tidigare. För det är ju himla kul att skriva här, och framför allt veta att det är någon som läser!