torsdag 13 oktober 2011

Waves of life

Jag FÖRSTÅR inte varför jag aldrig bloggar. När min IRL- tillika bloggkompis Pia pausade i sitt bloggande i somras, tyckte jag det var trist. Jag gillade ju att läsa hennes betraktelser, och tyckte det var lite konstigt att hon inte kände samma lust att skriva dem som jag att läsa dem.

Men det handlar ju inte om lustbrist, fattar jag nu. Det handlar om något annat. Att något annat tar över för en stund, och då blir det paus i bloggandet. Och - det får vara så.

Ibland kan jag känna ett styng av något som liknar dåligt samvete. Snabbt tillrättavisar jag mig själv. Hallå! Är jag så korkad att jag ger mig själv dåligt samvete? Åh, nej. Det finns tillräckligt med dåliga samveten utan att jag ska spä på bördan.

Nej, jag nöjer mig med att konstatera att i livets vågsvall så är just bloggandet långt nere just nu, men i vågors natur ligger att det som är nere kommer upp igen. Bloggandet kanske redan är på väg upp, vad vet jag. Ska försöka tänka blogg igen, som jag gjorde flera gånger om dagen tidigare. För det är ju himla kul att skriva här, och framför allt veta att det är någon som läser!

3 kommentarer:

Pia sa...

Tack fina Maria, det värmer att höra att Du saknade mina inlägg.

Mitt bloggande har ju också varit lite si och så på sista tiden och det har nog mycket att göra med att jag inte tror att någon läser, trots att jag ju ser på min besöksräknare att det faktiskt inte är sant, samt att livet har haft annat i beredskap för mig.
Fånigt egentligen, eftersom jag faktiskt började blogga för min egen skull och inte för att någon annan skulle läsa!
Jag är på G igen och tror att Du kommer strax efter! :)

Stor kram!
Jag saknar Dina inlägg också!

Marina sa...

Förstår att det kan finnas saker som tar över, för lite tidsödande är det ju det här med bloggandet - men kul! Ser fram emot att läsa dina inlägg när de kommer!

Petra sa...

Jag har också en likadan period - jag bloggar liksom bara då och då. Det är nog en blandning mellan att andra saker pockar på och att jag helt enkelt inte känner för det varenda dag. Men då och då, som sagt, och det är lika roligt att läsa dina inlägg då och då. :-)