Helgens vedermödor

Helgen har varit rätt full av göror... Men hur mycket jag än har omkring mig vardag som helg, så frångår jag/vi aldrig det faktum att jag måste börja dagen i sängen med en kopp gott kaffe! Jag har det otroligt lyxigt med det, där kan jag morna mig efter bästa förmåga medan jag läser tidningar, bloggar och sociala medier på paddan. En viktig stund för mig, ett bra sätt att starta dagen!

Nåväl, efter mitt mornande var det dags att skjutsa käre maken till golfbanan, där han skulle delta i en golftävling. När jag kom hem igen, tog jag fram rengöringsmedel och trasa för att ta en räd i lägenheten. Det är skönt med en modern lägenhet, den är lättstädad. Men vad hjälper det? Att städa är det absolut mest själsdödande och meningslösa jag vet! Jag dööör av leda varje gång jag måste städa.

När en är i gång, är det lika bra att köra allt samtidigt. För säkerhets skull hade jag tvättstugan också några timmar, jag brukar hänga med de här två polarna ungefär var fjortonde dag. Trogna kamrater, som gör stor nytta! Fast egentligen önskar jag att jag hade en egen tvättmaskin i lägenheten i stället, en blir så mycket friare på det sättet att kunna slänga in en maskin när en är hemma några timmar någon kväll, i stället för att boka och passa en tid i tvättstugan.

Städning kräver musik, och då är Spotify en annan av mina bästa vänner!

Den här skönheten fick komma in från balkongen nu, det börjar bli rejält kallt på nätterna! Nu får den väl som vanligt en chock, och börjar tappa blommor igen... Den här började som en blygsam bordskrukväxt, vi köpte den 2003. Det kommer jag i håg eftersom jag köpte den efter vår första resa till Malaysia, då jag var så fascinerad av hur hibiskusarna växte där i vilt tillstånd. Nu närmar sig vår tolvåring samma storlek som sina malaysiska släktingar i det vilda!

Jag hann med lite kontorsarbete också den här dagen, politik stod på agendan. 

När dagen närmade sig sitt slut, fick vi besök av Lotta och Zoya (även kallad lånehunden på den här bloggen). En jättenajs kväll med lite vin och mycket skratt. Bland annat kollade vi - halvgamla människorna - på "Hitta Nemo", allt för att få skratta åt guldfisken Doris. Vi känner liksom igen oss lite där, båda två!

När söndagen kom, fortsatte jag mitt administrationsarbete i politikens tjänst, men vi hann också med en sväng ut till vår stuga där fortsatt målning stod på agendan. I dag förvandlade jag vårt sovrum genom att stryka de äckelgröna väggarna med vit färg. Sim sala bim!

Kamp i Fardhem

När blir något en tradition? Jo, när det har skett två gånger.

I helgen samlades nära och kära hos syster och svåger i Fardhem, där vi skapade tradition eftersom Fardhemsmästerskapen (eller Fardhemsspelen, eller möjligen Fardhemskampen, eller FardHemska spelen, allt är tillåtet och möjligt) gick av stapeln för andra gången.

Regerande mästare Joakim förlorade sin titel, och nu innehas den av Per fram till nästa kamp om ett år eller så. Vinsten är äran, samt ett vandringspris i form av en särk och ett svärd med ingravering.

Videon som är gjord av svåger Joakim (cordialpix.com), skildrar en liten del av den stora händelsen. Dock får vi inte se när vi balanserade på en stock i mörkret med en tennisboll på en planka, t.ex. Det är JAG oerhört tacksam över!

Midsommar

Midsommarhelgen har passerat, och den firade vi i Upplunda i Norrtälje där min barndoms sommarland finns. På Björktorp har generationer av min släkt levt sitt liv och ytterligare generationer lekt och sprungit över de generösa gräsmattorna; kastat varpa, spelat badminton, cyklat till sjön och badat... Det är en plats som rymmer många minnen!

Men att färdas med bil mellan Stockholm och Norrtälje kvällen före midsommarafton var kanske inte det allra smartaste.

Vädret tillät oss inte att vara ute särskilt mycket på själva midsommaraftonen, istället hängde vi i storstugan och pratade, fikade, åt och spelade spel. Här är jag tillsammans med "gammelmor", min mormor Märta 95 år. Denna hjälte som bor kvar hemma med endast en gnutta hemhjälp varje vecka, trots att hon nästan helt har mist synen.

Dotter Sara hade gjort den vackraste midsommartårta jag sett (god var den också)!

Vi avslutade midsommarhelgen på Muskö hos bästa Kerstin. En underskön kväll på hennes altan med lite grillat blev pricken över i!

Att gömma i sitt hjärta...

Ikväll har jag fått flera timmar med en av mina finaste, då vi i kväll njöt kvällssol i flera timmar. Vi var där tillsammans, i det sanslöst vackra, i dofterna av hav och syrén, med gullregn och hundkex i synfältet. En lyx att gömma i sitt hjärta och ta fram när det blivit mörkt och trist. 

En vårens och skönhetens dag

Idag tog jag en dag out of office. Efter ett gympass tog jag min läspacke, så åkte käre maken och jag till vårt reservställe på ön som vi just nu håller ett extra öga på när ägarna (min syster och svåger) är bortresta. Vi njöt vårluft, och medan jag parkerade mig i sol och lä så krafsade käre maken i rabatterna och pratade med hönsen. Underbart skönt om vi lyckades komma undan blåsten. 

Ikväll har jag umgåtts några timmar med min vackra, kloka och roliga dotter. En guldstund för mig, hon är min största glädje i livet. Vi har rört oss mellan stort och smått, högt och lågt, roligt och sorgligt. Men mest har vi bara haft supertrevligt.

Syskonträff

Renée och Jimmy (jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten)

Den här helgen tog jag en tur till "saftlandet" med syftet att träffa två av mina fyra yngre syskon (jag kallar dom lillasyster och lillebror, men ordet "småsyskon" blir lite konstigt...). Det går inte med bästa vilja i världen att påstå att vi nöter på vår relation - lillebror Jimmy träffade jag senast för elva år sedan, och lillasyster Renée var det 20-25 år sedan, kom vi fram till. Men i båda fallen bara som allra hastigast, mest träffades vi när de var barn/tonåringar och jag i övre tonåren/ung vuxen. Varför, kan en fråga sig. Därför, bara. Det bara har blivit så.

Men vi har hållit kontakten de senaste åren via Facebook tack och lov, så nu har vi ändå en smula koll på varandra, åtminstone var vi finns och vad vi gör. Ett tangentklick bort, bara! Idén kom att vi skulle ses över en middag i Stockholm, och sagt och gjort - igår var det dags.

De var sig precis lika, både till utseende och kynne. Varmare och roligare personligheter får en leta efter, det var länge sen jag garvade så hjärtligt och ohämmat så tårarna rann! Renée är skärpt, rapp i repliken och rolig, Jimmy har också han huvudet på skaft och ett oefterhärmligt sätt att uttrycka sig. Renée; den framgångsrika ekonomen och egna företagaren och Jimmy; även han egen företagare i dykbranschen men också rocksångare och fritidspolitiker. Det har blivit fantastiska människor av de där kidsen jag minns och jag är väldigt tacksam att de finns i mitt liv, om än i periferin.

Virkning är varken en trend eller något nytt

Jag är ingen fena på att handarbeta och "pyssla" och sånt. En skulle nog kunna säga att jag är rent dålig på det, faktiskt. Under årens lopp har jag försökt mig på att både sy och sticka, men det har aldrig blivit bra (om det ens har blivit färdigt). Pysslig har jag aldrig varit, har lite för dåligt tålamod, tror jag. Men det finns ett undantag, något jag faktiskt är bra på - att virka.

När jag var liten, hade jag lyckan att tillbringa rätt mycket tid med min morfars mor, "farmor Elsa". Henne går det att berätta mycket om - hon kanske får ett eget blogginlägg framöver förresten, det förtjänar hon - och en sak är att hon lärde mig virka. Jag har bloggat om det tidigare, där jag visade upp mitt första alster. Så stolt jag var!

Farmor Elsa samlade virkbeskrivningar som hon klippt ur tidningar; Ica-kuriren, Morgonbris och Kvällsstunden. Hon virkade de mest bedårande små dukar i tunt, fint garn, med den minsta av virknålar. Det var sånt hon lärde mig - att virka dukar, gardiner och lampskärmar efter beskrivningar. Vi talar sent 1960-tal och tidigt 1970-tal, här.

Idag har virkningen fått en renässans, och är otroligt hett. Facebooksidor, bloggar, sajter, communities, papperstidningar  - det finns hur mycket som helst för den som är intresserad. Fast nu heter det inte att man har en virkning på gång, nu har man ett projekt. Det heter sällan virknål heller, utan krok. Beskrivningarna är ofta i diagramform i stället för i löptext. Det har varit en tid då amigurumi var på tapeten, sen verkar intressena ha svängt över till kläder och inredning, men allt i rätt grova garner. För att inte tala om alla varianter av mormorsrutor som finns! Jag försöker själv följa med så gott det går, det finns massor av inspiration.

Nu har jag märkt att uppmärksamheten börjar riktas mot lite finare garner och spetsdukar, och en annan typ av beskrivningar. Och alla fantastiska entusiaster beskriver det som något nytt som kommit. Och för dom är det ju nytt, så självklart gör de det! Men jag ler lite, och konstaterar att det där gamla hantverket, DET kan jag. 

Det är väl ett tecken på att en har levt ett tag, när trender kommer tillbaka. Inte sant?

Hur som helst är jag så glad att farmor Elsa lärde mig virka och att jag har kvar hennes gamla urklipp och häften. Och jag tror nog hon sitter nånstans med sin virkning och fnissar lite åt projekt, krokar och diagram!

Här är fler äldre blogginlägg om virkat, som jag skrivit tidigare.

Min just nu pågående virkning, ska bli en gardin.

Min virkavdelning i bokhyllan...

Advent - äntligen!

Denna mörka november har gjort att längtan efter adventstidens ljus, mys och förväntan har varit extra stor. Inte bara hos mig tror jag, med tanke på att ljusslingor och adventsljusstakar har synts rekordtidigt i fönster och på balkonger!

Jag var borta på konferens fredag och lördag så mina möjligheter att förbereda första advent var små. Käre maken och älskade dottern hade däremot fixat i ordning så fint här hemma, så jag möttes av glöggdoft, tomtar, stjärnor, ljusstakar och genuin julstämning när jag kom hem i går kväll. Och redan på kursgården hade första ljuset tänts och dekorationerna var uppe, så stämningen var jag redan inne i.

Idag har det varit skyltsöndag, och vi åkte ner på stan och upplevde dofter, smaker och synintryck. Doft av stearin och granris, smak av gotländsk julskinka, äppelglögg och julkaffi och synintryck av tomtar, glada försäljare och massor av folk som vandrade i Visbys gränder och på torg, och tycktes njuta och vara lyckliga. Solen förärade oss med ett litet blygsamt besök, dessutom!

En superskön första advent, då jag har känt mig ganska ledig och njutit såå av samvaron med de käraste i mitt liv!

Lyxtisdag

För en gångs skull var vi alla tre hemma denna novembertisdagkväll, och det var ett utmärkt skäl att umgås över en bit god mat!

Vi kostade på oss en bit prima gotländskt kött med råstekt potatis, vitlökssmör och fräsch sallad. Till det ett glas gott vin. Varför inte? Det var ju tisdagkväll!

Men bättre än maten och vinet var samvaron. Det är inte så ofta, så jag känner stor tacksamhet.

Ett hejdundrande kalas i dagarna tre

En av käre makens vänner fyllde 70 år i veckan, och vi var i helgen bjudna på fantastiska festligheter. Inte ofta fester sträcker sig över tre dagar, men så var det här!

Fredagkvällen bjöd på uppvärmning hemma hos föremålet, med vin och massor av god mat. Mycket folk, trångt och gemytligt. Vi kom tidigt, och gick faktiskt också ganska tidigt. 

Sen var det dags för kalas, på lördagen. Storstilad fest med ett 170-tal personer i alla åldrar från både Gotland och Sverige. Ostron och bubbel, sillbitar och snaps, rödvin och vitt vin, löjromsstrutar och fantastiska skinksnittar. Det var förrätten, alltså. Sen lokalbyte och sittande middag under kristallkronor och till bra underhållning. Fantastisk hälleflundra med ljuvlig sås och nya bekantskaper runt bordet. Käre maken och jag kroknade vid 01:30, då fortsatte festen på nattklubb...

Idag slutligen, bevistade han (maken alltså) brunchen. Själv var jag på kurs, men han frossade i skaldjur, råbiff och allehanda övriga läckerheter. För den som kände att hen behövde, fanns också Bloody Mary, i rent medicinskt syfte.

Ståndsmässigt, roligt och fantastiskt generöst. En riktigt kul upplevelse!

Redo för party!

Före...

...och lite senare...!

Så gick en dag...

Funderade ett tag på vad jag hade att blogga om idag. Just ingenting, för jag hade inte gjort något speciellt. Inget särskilt hade hänt. Jag har varit uppe i varv och är rätt trött ikväll, men kunde först inte riktigt sätta fingret på varför.

Sen tänkte jag efter, och insåg att jag hade fel.

Dagen har rymt ett gott samtal med en chefskollega där vi gjorde en överenskommelse, ett styrelsemöte med några framtidsinriktade beslut, ett samtal med en medarbetare där vi diskuterade ändrad prioritering av EU-projekt, förberedelser för ett knivigt möte i morgon där det krävs att ha på fötter, även förberedelse för morgondagens cirkel i sociala medier för en av våra PRO-föreningar. Jag hann också med att korrigera och beställa visitkort till tre medarbetare samt marknadsföra en föreläsning via FB och mejl.

Lunch med käre maken, och sen några timmar ledigt tillsammans med honom på stan. Sannerligen en ovanlig lyx! Vi gör nästan aldrig sånt, vi bara springer om varandra och jag arbetar mycket. Men nu shoppade vi faktiskt lite kläder, både han och jag. 

Så - dagen har varit otroligt innehållsrik och omväxlande, vid närmare eftertanke. Tack för det!

Vardagskärlek

Vi har våra morgonrutiner, älskade dottern och jag. Varvar våra respektive stunder badrummet på morgonen men sammanstrålar ofta så småningom när det är dags för slutfinish. 

Att vara tre vuxna i ett hushåll har sina sidor, men de goda är flest. Älskar att skratta och mysa ihop, även om de stunderna inte är så många. Vi jobbar mycket båda två, går ofta om varandra här hemma och ses sällan. Det gäller att ta vara på tillfällena, och det är vi rätt bra på.

Älskar dig, dotera mi. Du lyser upp mitt liv!

Vad hände egentligen på Ravencliff Road i helgen...

I lördags hade vi gäster, och valde att transformera om hela lägenheten till något som skulle påminna om skräckkammare. Blod, spindelväv, gastkramande musik, läbbiga foton, spindlar... och en meny i samma anda.

Blev väl rätt bra, framför allt hade vi en RYSLIGT trevlig kväll tillsammans!

Ännu ett paradis

Jag har fått ett nytt ställe att åka till, en oas, en vacker och trivsam plats där jag känner mig välkommen och varifrån det känns motigt att åka. Tack vare att Lillasyster med make bestämt sig för att bosätta sig på Ön, har vi fått ännu ett paradis att vistas i. 

Tacksam!

Leker häxa

Min morfars mormor föddes 1875 och hette Anna Lund. Hon var en så kallad "klok gumma", som anlitades i bygden för att bota såväl människor som djur med hjälp av dekokter på örter och slikt. Enligt min morfar ska hon ha varit ett barskt och bestämt fruntimmer, men jag tror nog hon hade ett gott hjärta. Hon blev gammal, 90 år, och dog när jag var tre. Dessvärre har jag inga minnen alls av henne.

Min morfar hade nog snappat upp ett och annat av hennes klokskaper, för när jag var nånstans i tonåren och drabbades av urinvägsinfektion, visste han plötsligt på råd. Döm om min förvåning när han drog ut i skogen och plockade "rävrumpa" som vi kallar det för (har ingen aning om vad det heter egentligen) och kokade starkt te på åt mig. Det hjälpte!

Nu har jag försökt mig på att leka klok gumma, för jag har samlat och torkat älgört för att göra te på i vinter när huvudvärken slår till. Det finns nämligen salicylsyreföreningar i älgörten som liknar dem man framställer på syntetisk väg och stoppar i värktabletter. Värt att prova, tänker jag!

2012 - bakåtblick

Jag är knappast ensam om att göra en "årskrönika", eller bakåtblick så här i nyårstider. Men det är ett riktigt bra sätt att få syn på allt som händer omkring en. Att stanna upp, kolla i kalendern och reflektera över det som har hänt. Har det blivit som jag trodde och förväntade mig? Hade jag över huvud taget några förväntningar, eller har jag bara låtit tiden rulla på?

2012 kan jag summera som resornas år, samt det år då jag fyllde 50 och därmed får "göra vad fan jag vill" som jag själv formulerade det i min tankebok. Vi firade även silverbröllop, käre maken och jag.

I samband med min 50-årsdag hade käre maken ordnat en resa till Budapest för oss båda. Vi har varit där tidigare, men jag önskade mig tillbaka. Bl a ville jag grundligt bevista "House of terror", det fantastiska museet över nazisternas och kommunisternas järngrepp över Ungern. Missa inte det om ni är i Budapest, lova det!

Resan var en överraskning, jag fick veta någon vecka innan att vi skulle bort, men inte förrän ett par dagar innan vi skulle resa visste jag om att jag skulle ta passet med. När vi kom tillbaka till Sverige stannade vi på hotell i Stockholm där det blev överraskningsfest med släkten. Så jag fick fira 50-årsdagen med dunder och brak, tack för det.

Och nu gör jag verkligen vad fan jag vill, för nu är jag 50!

Mars månad ägnade jag åt gröna kuren, för andra året i rad. Det är ett sätt att avvänja kroppen från allt socker, och innebär att alla jäsningsprocesser i tarmarna slutar. Resultatet är ofta viss viktminskning, men inte minst en känsla av lätthet och välmående. Det innebär att man bara äter gröna grönsaker, proteiner och bra fetter under 2-4 veckor. Konsekvent och uteslutande, utan pardon! Mars månad är en perfekt månad att ägna åt sånt, det händer inget annat då (även om käre maken hävdar att februari vore bättre, eftersom den är kortare...). Och bestämmer man sig bara, går det lätt. Det är en god investering! Läs mer om gröna kuren här eller googla så får du upp fler sidor. Häng på i mars igen, vetja!

I maj åkte vi till Cornwall tillsammans med våra canastavänner. En underbar resa på 10 dagar, vilket landskap! Den engelska landsbygden är väl värd ett besök. Ett av de bestående minnena är de smala, smala vägarna med ligusterhäckar vid sidorna.

Vägen var på sina håll så smal att det knappt gick att mötas. Charmigt och egensinnigt.

Clovelly, Cornwall, vid lågvatten.
 

Under våren fattades ett beslut som påverkade min arbetssituation väsentligt under resten av året, nämligen att jag skulle rigga en kompetensväxling. Det fick stora följder, och innebar mycket arbete för mig från juni månad och året ut. Jag arbetade hela sommaren med rekrytering, och hösten ägnades så gott som uteslutande åt omorganisation, uppsägningar och nyanställningar samt sjösättning av den nya organisationen. Hårt och slitsamt, men roligt och framåtsyftande, förstås. Arbete 24/7, som det heter numera (24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, för den som inte stött på uttrycket). Det har faktiskt varit mer eller mindre så. Trots det tog jag mig tid att umgås med dotter och måg då de besökte oss en sommarvecka. Ack så kärt, och alldeles för sällan!

Under hösten har vi också haft en inneboende hemma, min goda vän Lotta och tillika nyanställda biträdande ombudsman. I väntan på bostad har hon och hennes hund bott i vårt gästrum. Det har gått väldigt bra, men har också det slitit på oss alla och förstås bidragit till att hösten varit extrem på flera punkter, inte bara vad avser arbetsbördan. Nyttig erfarenhet, och vi har konstaterat att vare sig vår vänskap eller arbetsrelation har tagit stryk!

Under hösten kom jag och käre maken igång med vårt gymtränande, något jag är både stolt och tacksam över! Däremot har yogan fått stryka på foten, dessvärre.

I skrivande stund lever jag en bit av mitt drömliv. Jag skriver det här sittandes i en bar på Kata Beach i Thailand (på Phuket), tillsammans med käre maken. Här lever vi under fyra veckor ett riktigt lyxliv, och manifesterar något jag har drömt om länge. En av mina förhoppningar för framtiden är att det här kan bli en del av vårt liv även framöver. Ikväll - på nyårsaftons kväll - kommer vi efter en festmåltid på fin restaurang promenera ner på stranden med vår flaska mousserande vin och två glas. Där kommer vi att sitta i sanden och skåla, se på fyrverkerier och khom loys (papperslyktor) mot natthimlen, tacka livet och lyckönska oss själva. Samt önska oss något för nästa år, så klart!

Jag har lovat käre maken att ändra lite på min livsstil när vi kommer hem. Jag ska också författa ett brev till mig själv om mina förväntningar och förhoppningar på 2013, som jag ska be en god vän ta hand om och posta till mig nästa december. Då ska jag jämföra hur det blev.

Och vad jag kommer att önska i kväll tillsammans med käre maken, det får bara han veta.

Jag önskar mina läsare ett riktigt gott nytt år, gör något bra av det!

Inneboende

Sedan slutet av september är vi några extra familjemedlemmar i vårt hem.

En av mina nya medarbetare är också en god vän sen mitt liv innan jag kom till Gotland - jag är så glad att hon sökte och fick jobbet. Men att hastigt och lustigt bryta upp och skaffa bostad låter sig inte göras hur som helst, mycket måste ordnas först.

I väntan på bostad (som är på gång) och att hennes man skulle hinna avsluta sitt jobb, sälja lägenheten och komma efter, bor hon hos mig och käre maken i vårt gästrum. Som extra bonus har hon med sig sin böna, Zoya. En söt liten dvärgpincherfröken som ytterligare förgyller vår tillvaro.

Det går förvånansvärt bra att knö ihop sig så här, men kanske beror det på att vi vet att det är tidsbegränsat och att vi faktiskt känner varann väl sedan tidigare. Lotta och hennes Per har varit här åtskilliga gånger, besökt oss och Gotland. Nu blir de gotlänningar båda två, från årsskiftet. Lotta och bönan är det redan, de är kära gäster hos oss!

En stormvind drog förbi