tisdag 31 mars 2009

Bläckun har kommit till Stånga!

I morse både hörde och såg Bosse bläckun, eller tofsvipan som den heter på svenska. Den brukar hålla till på våra åkrar, och är mycket karaktäristisk och vårrelaterad. Jag blev glad, men såg själv inte till den tio minuter senare när jag var ute med jycken. Fast det räcker att han har sett den, då vet jag att den har kommit. I dag har det dessutom doftat vår i luften, något som Sara också vittnade om från Bagarmossen per telefon.

Det är en stor dag på fler sätt; vi har betalat in anmälningsavgiften till vår malaysiaresa som äger rum i januari. Nu närmar det sig; målet för våra gigantiska canastainsatser de senaste två åren eller vad det kan handla om. Vi har varit lusfattiga efter spelen de senaste gångerna, men jädrar vad kontot har växt! Och om vår gode vän Leifs prognoser håller och vi fortsätter i den här takten så räcker pengarna gott och väl när det blir dags. Kanske blir det några ringgit över att betala någon drink för vid poolen eller havet också.

Jag riktigt hör palmrasslet och vågbruset. Aaaahhh!!

Och i morse gjorde jag yoga, precis som jag lovade mig själv. Undrar om jag inte tog i lite mer än vanligt trots allt...

måndag 30 mars 2009

Att vara nöjd med sig själv

Sommartiden bjöd på en ljus kväll, trots att det mulnade på. Glatt överraskad blev jag när jag klev ur Friskis & Svettis-lokalen och noterade att jag skulle hinna hem innan jag behövde sätta på heljuset på bilen. Härligt underbart!

Men hur kan en timme betyda så mycket? Jag menar, rent kroppsligt. Både Bosse och jag var helt slut i går kväll, och båda två sov vi oroligt hela natten. Konstigt, tycker jag. Jetlag har man ju både hört talas om och upplevt, men då snackar vi 6-7 timmar. Det här måste vara nån sorts jetlag också, jag tycker det är lite fascinerande hur våra kroppar är konstruerade!

Jag är så NÖJD med mig själv varje gång jag har varit på jympa. För att inte tala om min yogastatus just nu. Hör på den här; min yogalärare är borta i tre veckor, och kan således inte hålla några klasser. Jag har kompenserat det med att göra egna yogapass de dagar jag skulle ha gått hos henne! Jag är så NÖJD!!! Superduktig, är vad jag är. Jag lyckas inte komma upp i en hel timme, men mitt program spänner i alla fall över 45 minuter. Jag lyckas av någon anledning inte heller ta i lika mycket som när jag är hos henne. Det fattar jag inte, för jag vill verkligen. Men det är något annat att sitta ensam på kammaren faktiskt. Alldeles uppenbarligen är det så.

Nu vet jag att nästa vecka när hennes klasser börjar igen, behöver jag inte börja från början. Jag har inte tillåtit kroppen att glömma yogan utan den sitter kvar där den ska. Hurra!!

Jag är så glad över att min bästa vän Kerstin gillade yoga när vi gick på intensivkurs i Nynäshamn förrförra helgen. Hon tänker fortsätta säger hon, och det gläder mig. Bara därför att jag VET hur bra det är för kroppen. Nu kan hon inte börja än, för hon går på bokbindarkurs... Om nån tycker det låter trist vill jag bara säga - ni vet inte vad ni pratar om! Försök själva bara, att göra en bokpärm och sätta fast alla bladen i. Inte så lätt! Men Kerstin kan det. Hon är jätteduktig, och jag blev fängslad av hantverket på sätt och vis. Har liksom aldrig tänkt på hur bladen kommer dit...

Lika bra jag sätter in en bild på det när jag ändå är i farten. Hoppas inte Kerstin tar illa upp, jag har inte bett henne om lov. Kerstin: hojta till i så fall, så tar jag bort den! Men visst ser det snitsigt ut?

Nu har jag arbetat en stund. Nu väntar en skön dusch, eller möjligen ett bad. Sen väntar spikmattan och sen ska jag faktiskt slänga mig i soffan för att titta lite på en film eller så. I alla fall börja, jag hinner nog inte se en hel. Är lite sömnig redan...

söndag 29 mars 2009

En härlig söndag!

Har haft en härlig söndag. Det härligaste av allt var att jag fick med Bosse ut på en långpromenad, och nästan helt frivilligt. Med tanke på att han verkligen inte gillar att promenera var det en gåva att vårda ömt - visa entusiasm men lagom mycket. Inte skrämma bort, liksom. Jag tyckte det var så mysigt, det är så trist att promenera ensam jämt! Vi gick längre än vi hade tänkt, för vi trasslade oss upp på gamla banvallen i Stånga på väg hem, blev en liten trevlig omväg. Fick ihop 13.000 steg på den promenaden, tackar tackar!

Väl hemma laddade vi DVD-spelaren med en Irene Huss, och tog oss ett välförtjänst glas portvin.

Sara håller på och letar lägenhet i södra Stockholm, det var jag som drog igång det i går. Tycker att de måste passa på och köpa nu, innan konjunkturen vänder. Det är som man säger läge nu. Kruxet är att bara Affe har fast anställning, och inte Sara. Inte världslätt att få lån således, men samtidigt inte omöjligt. I dag har de varit på visning på en, och i morgon ska hon ta kontakt med banken för att försöka få ett lånelöfte.

I dag bor de jättebra, hyr i andra hand i Bagarmossen. Trivs i dom krokarna och vill helst inte flytta alltför långt bort. Men de måste få något eget nu som de kan fylla med sina egna prylar, nu bor de möblerat med prydnassaker och allt. Inte helt kul alla gånger, kan jag tro.

Nu håller jag alla tummar jag kan hitta för att banken ska vara välvillig, och för att de under våren hittar något som kan bli deras eget!

Det stökas hemtrevligt nere i köket, det är Bosse som lagar mat åt mig. Som alltid!

lördag 28 mars 2009

Platsen är inte viktig

Kollade förstås på Let´s dance-finalen i går kväll och såg en av de vackraste danser jag någonsin sett, tror jag. Det var förstås den fria dansen som Laila Bagge med partner bjöd på. Till en av mina favoritlåtar uttryckte dom en sån intensitet att håren stod rätt upp på mina armar. Herregud, så fint!

Men sen vann de inte, och det är ju inte så konstigt. För det första var dom FÖR bra, för det andra var det naturligtvis uppgjort av produktionen på förhand. Jag är alldeles övertygad om att Let´s dance från första början har varit väl regisserat och på förhand bestämt hur det ska gå. Men det gör inget, jag njuter bara av att se dom dansa. De flesta. Slaktarbettan hade jag lite svårt för dock...

Härom dagen fick jag en kommentar på Facebook från en vän som uttryckte sin avundsjuka över att jag får bo på Gotland. Fler hakade på, och menade att det förmodligen andas mer livskvalitet här än på andra platser.

På ett sätt håller jag med. Gotland är en fantastisk plats på jorden, och jag ångrar aldrig att jag kom hit. Sen vår egen boplats på denna ö, huset på prärien eller rättare sagt åkern, förstärker förstås känslan av att ha kommit helt rätt. Men å andra sidan är min uppfattning att du faktiskt kan ha ditt paradis var du än befinner dig rent fysiskt. Trivseln och tillfredsställelsen, nöjdheten och lyckan, den finner du faktiskt på den enklaste och mest lättillgängliga av platser - inuti dig själv.

Vi människor har en förmåga som samtidigt är en förbannelse - att knyta an till fysiska platser. Vi romantiserar och idylliserar. Vi vågar inte flytta, för vi vet vad vi har. Vi känner våra omgivningar och är följdaktligen rädda för nya. Vi minns till exempel våra barndomshem med nostalgi, och önskar de fanns kvar.

Men - inget varar beständigt. Har du ditt barndomshem kvar (om vi nu tar det som exempel), har du säkert gjort om det rätt ordentligt. Det har förändrats i takt med tiden och med att du själv har utvecklats. Kommer du i stället tillbaka till ditt gamla barndomshem efter många år, blir du besviken, såvida ingen har gjort det till ett museum. Du kommer inte att känna igen dig, för så här såg det ju inte ut.

Då undrar jag - varför kan inte den platsen som du vårdar så ömt i minnet, få förbli just i minnet? Där mår den bäst, där kan du alltid plocka fram den när du själv vill, där ser den ut som du vill. Där finns dofterna, smakerna, luften, sinnesintrycken. De går aldrig att återskapa i verkliga livet, men inuti dig själv finns de ograverade.

Ett annat exempel är våra nära och kära som inte längre vandrar på jorden. Även om de har lämnat jordelivet, finns de kvar inuti oss. Vi hör deras röster, ser deras ansiktsuttryck, minns situationer, känner kramar. Allt oftare avstår vi fasta gravplatser dessutom. Vi säger att vi kan minnas honom eller henne var som helst, man behöver inte ha en gravsten att gå till. Det är precis samma sak! Vi behöver inte fysiska platser, det räcker med vårt sinne.

Vårt inre är en magisk skatt att vara rädd om. Där kan du bevara allt du är rädd om, på ditt eget sätt. Där kan du också plantera och odla förhållningssätt till din omvärld, för att du ska känna lycka och tillfredsställelse. För det vet du väl att ingen annan kan göra åt dig?

Min clou är - platsen är inte viktig. Det är dina minnen och ditt förhållningssätt som räknas. Tänk på det.

"Wherever I lay my hat, that´s my home".

onsdag 25 mars 2009

Vintern kom tillbaka

I går - tisdag - överfölls vi handlöst av en aggressiv och hetsig vinter här på Gotland. Det var inte måttligt, jag snackar alltså naturkatastrof nästan. Force majeur. På bara någon timme rådde full snöstorm, och jag överdriver inte. Dörrar smällde upp, snön drev igen, bilar for av vägen, sikten var NOLL. Samtidigt åskade det i Hemse. ÅSKADE! Jag brukar skämta om åska och drivis, men det var verkligen så här i går. Helt sanslöst.

Ett par av mina möten blev inställda, för ingen ville ge sig ut i onödan. Räddningstjänsten uppmanade faktiskt att stanna inomhus. Det innebar att jag fick några extra timmar på kontoret jag inte hade räknat med, och det var riktigt välbehövligt.

När det var dags att åka hem, visade vägarna sig vara glashala. Det gick mycket sakta hem, bilar låg i diket längs vägen. Det gick bra, även om det var riktigt okul. Som sagt - det gick bra ända till jag hade 150 m kvar hem. Så fort jag svängt ner på vår lilla åkerkviar (bondens väg tvärs över åkern där vi bor) så körde jag fast. Rejält. Det gick alltså inte att se hur mycket snö det var, jag trodde det var någon decimeter och att jag kunde köra fram till lagårdsväggen och parkera där till morgonen därpå. Så brukar vi göra när vägen är igenkorkad, för att vara säkra på att komma ut dagen efter.

Jag tog sats för kung och fosterland - vilket gjorde att jag inte bara körde fast utan bilen liksom kanade upp ovanpå den packade snön så hjulen mer eller mindre stod i luften! Hur smart får man vara...

Bosse kom med skyffel och god vilja. Men ju mer snö han skottade undan, desto tydligare stod det klart att bilen stod som på en piedestal.

Fanns bara ett alternativ kvar, och det var att be bonden Lagerkvist snällt om hjälp. Han kom med traktor och kedja, och drog upp mig på rätt köl igen. En timme tog äventyret.

I morse kunde vi inte använda Bosses bil hemifrån, eftersom vår kviar var helt igendriven. Alltså travade vi i delvis lårdjup snö upp till lagårn och min bil med packning för en hel dag; datorväska, träningsväska samt hund. Den senare försvann i drivorna, men tyckte det var jättekul.

Det ska bli synnerligen intressant att se om Lagerkvist har plogat vår väg i dag, eller om vi får fortsätta trava ett par dagar till, tills snön smälter...

Härligt med vår.

Nu är det dags att skicka in månadens korsordstidning igen, nästan allt är löst. Lika tillfredsställande varje gång, men nu dröjer det väl fem-sex år till innan vi vinner!

måndag 23 mars 2009

Fun Light

Nu har jag tittat på ännu ett avsnitt av programmet "Spårlöst", och nu har jag ledsnat efter tre avsnitt. Det upprepar sig verkligen! Övergivet barn söker biologisk förälder. Dramaturgerna på TV4 ser till att det stundom ter sig omöjligt, för att vips! efter pausen trolla fram vederbörande. Sen står man med kameran i nosen på båda när de kramas och snyftar. Det går alltså inte att variera detta så det blir sevärt. Boring.

Nu verkar vardagen vara här. Till och med hunden har kommit hem efter över en vecka på pensionat, och även om hon inte säger så mycket så talar hennes kroppsspråk om för oss att hon är nöjd och lycklig med att vara hemma. Lurvig och smutsig, men lycklig!

Vi har haft fullmäktigesammanträde i dag, och det var tämligen händelselöst förutom en debatt om - håll i er nu - drycken Fun Light! Där blossade debatten, och det var riktigt intressant. Vänsterblocket anser att man ska ta bort den drycken ur sortimentet man erbjuder våra gamla på äldreboenden, eftersom den bara består av vatten och tillsatser. Inga naturliga ämnen alls förutom vattnet. Inom högerblocket höll många med, men ändå inte. Jag fattar inte riktigt, men ändå gör jag det. Priset för att bevara alliansen är stundom högt...

Jag tycker också det är skit med livsmedel med en massa tillsatser. Ändå lärde jag mig i helgen att det finns en Fun Light som är riktigt god om man blandar den med vodka. Fast - det kanske inte heller är något bra alternativ på våra äldreboenden.

Har i kväll suttit och arbetat, samt kollat lite på TV. Nu ska jag göra det sista - skicka några mail - innan jag går till sängs. Godnatt!

söndag 22 mars 2009

Back in business

Så - är vi hemma igen efter diverse äventyr. Den senaste 1,5 veckan har varit fylld av ovanligheter och ledighet. Underbart skönt, och många steg har det blivit på vägen! I dag kommer jag dock inte upp i 10.000 ens, beroende på resdag och ont i magen. Nu drar jag ner snittet rejält!

I går kom golfboysen hem från Portugal, utmattade, bruna och nöjda. De har haft en kanonvecka med mycket intryck och lärdomar, och framför allt golfspelande. Lite väl varmt, tyckte de nog båda. Men hallå! Ha mage att klaga på värmen...

Jag kommer sannerligen att sakna Nynäs, Kertin och våra promenader. Just nu ligger mina äckliga jympadojor i tvättmaskinen!

Skymningen sänker sig över Stånga, och vi konstaterar att om en vecka ställer vi om våra klockor till sommartid. Då blir det ännu längre, ljusa, ljuvliga kvällar! Den här tiden är den bästa, med all förväntan, alla galna fåglar och naturen som väntar på att få brista ut i dubbel bemärkelse.j

I morgon ska Bosse och jag sitta i kommunfullmäktiesammanträde hela dagen. Hm. Jag gör inte vågen, i själva verket tycker jag det är lite trist. Dessutom skulle jag behöva vara på jobbet egentligen. Men - jag är förtroendevald, och det är viktigt och förpliktigande. Självklart tar jag mitt uppdrag på allvar!

Från tisdag vidtar en tuff vecka proppfull av möten, plikter, arbete och aktiviteter. Ska naturligtvis klämma in både jympa och yoga i det schemat, och kanske en liten solning också. Vid närmare eftertanke har jag nog bokat in tid även för massage om jag inte missminner mig. Torsdag tror jag... Mmmmmmm.

På återseende!

fredag 20 mars 2009

Tjejdag!

Avslutar just nu en härlig dag i Nynäshamn, med kära och goda väninnor; syster, mor och dotter.

På förmiddagen mötte vi Sara vid tåget strax nedanför där vi bor, Gröndalsviken. Något senare dök syster Tua upp med bil. Vi tog en promenad, som sträckte sig ut på Trehörningen; Nynäshamns gräddhylla. Vackra (och ovackra) stora villor, fantasifulla byggnationer och stor snickarglädje. Mycket pengar!

I en vägkrök dolde sig en trevlig liten butik som heter Blomsterhuset. Vi "slank in", som det heter. Skulle bara kolla lite.

En kvart senare gick vi ut med silver- och guldsmycken samt vackert inslagna tvålar. Hm. Vet inte riktigt hur det gick till.

Promenerade vidare ner genom stan, jag köpte planerat Ior-nattlinne, och Tua köpte definitivt oplanerade, gräsliga, satinnattlinnen till sig och dotter Nathalie. Och jag menar gräsliga. Osmakliga. Tua själv såg sig hasa omkring i nedgångna tofflor med ett glas vin i handen, i denna tingest. Huvaligen.

Ett apotek- och ett bolagsbesök, sen knallade vi hem till trevlig samvaro och god mat. Några timmar senare körde Tua hem, och Kerstin och jag följde Sara till tåget.

Vilken härlig dag vi har haft, tack båda tjejer!!

torsdag 19 mars 2009

Tillbaka i Nynäshamn!

Ja, så var jag här igen. Ett himla rännande till Nynäs kan man tycka, men det var planerat. Har varit hemma och arbetat i tre dagar, och for tillbaka med båten tidigt i morse. Vi var 309 passagerare på färjan (!), och jag fick en särdeles lugn överfart. Läste, slumrade och åt frukost. Blev mött av Kerstin när jag kom fram, och fick pannkakor! Sen vidtog sedvanlig promenad, där jag plötsligt och oväntat fick ont i benet. Löjligt.

I kväll ska jag vara med om något annorlunda; jag ska följa med på en studiecirkel i bokbinderi! Ska bli intressant, inte minst med tanke på att det är Studieförbundet Vuxenskolan som är anordnare. Undrar om det kan klassas som spionage...?

I morgon blir en mysig dag, för då kommer båda våra döttrar så ska vi umgås. Inga särskilda planer, utan bara träffas. Hur ofta gör man sånt?

På lördag kommer golfboysen hem. Ska bli kul!

tisdag 17 mars 2009

Cybervänner

Jag sitter i arbetsrummet, en trappa upp i huset. Skrivbord med dator står mot fönstret, ut mot trädgården. Just nu är det kolsvart utanför, och vinden dundrar runt knut och i skorsten. I går bjöd moder jord på det vackraste och mest löftesrika av vårväder, i dag kom en som vi på Gotland kallar starur. Den tredje, om jag har räknat rätt. Möjligen fjärde. Efter den sjunde är våren här på riktigt, det är alldeles sant.

När jag skrev dagbok för en stund sedan, noterade jag att detta datum för ett år sedan hittade vi vitsippor! Verkar ju helt sjukt, vitsippor hör maj månad till.

Regnet i dag förde i alla fall med sig att de sista smutsiga små snöhögarna försvann, och bilen blev ren.

Jag är med på Facebook, det måste man vara. Någon sa - jag tror det var min kusin - att om man inte finns på Facebook, så finns man inte. Vem vågar chansa?

Det är ett rätt kul forum, man skaffar sina "vänner" som man sen har lite koll på, under förutsättning att de uppdaterar vad de håller på med. Sen finns det en massa annat som jag inte riktigt vare sig begriper eller har tid med, applikationer av allehanda slag. Jag tafflar mest runt lite på skoj mellan varven, slänger käft med en och annan cybervän och har lite koll som sagt.

Men i dag gjorde jag en reflektion. Många av mina vänner på Facebook är gamla bekantskaper från den tiden jag var aktiv inom arbetarrörelsen centralt. Lite för många, tror jag. För när jag är inne och kollar vad de har för sig, så är det mycket sånt här: "Sitter och filar på mitt tal på föreningens årsmöte i kväll", "Har blivit ombedd av Aftonbladet att rescensera den här debatten", "Har just kommit hem från arbetarkommunmöte", "Jobbar med att läsa rådslagsmaterial" etc i all oändlighet. Och just som jag i dag satt och längtade till att jag skulle få se finalen i SVTs "Mästarnas mästare" i kväll (det var skrivet i stjärnorna om Erika Johansson, Malin Moström eller Per Elofsson skulle vinna), så kommenterar en av mina cybervänner att "Ska se debatten mellan Sahlin och Reinfeldt på kl 20:00. Äntligen ett riktigt TV-program".

!!!

Jag har uppenbarligen vuxit upp, jag tycker inte längre att en partiledardebatt är det häftigaste man kan ägna sig åt en timme en tisdagskväll. Även om det är intressant, självklart. Men det är också förutsägbart. Jag har börjat ledsna.

Förresten, Per Elofsson vann. Malin Moström mycket stark tvåa, och Erika Johansson grät.

måndag 16 mars 2009

Vårgrus

I helgen när jag var i Nynäshamn (värst vad jag tjatar om det!) så promenerade vi en hel del. En lyx jag inte har möjlighet i den utsträckningen annars, jättehärligt. Då pratade vi om skoslitage och det grus som nu när snön har smält ligger i tjocka lager över asfalten och nöter ner skosulor och klackar onödigt mycket. Vi var rörande överens om att det är ett GOTT vårtecken när de här sopfordonen dammar omkring på gatorna.

Faktum är att jag upptäckte i dag att i Visby har de kommit långt med den detaljen. Gångbanorna jag gick på var soprena :-) och kullerstensbackarna innanför murarna likaså. Underbart!

Jag lämnade faktiskt in mina kängor för omklackning i dag, passerade ändå skomakaren på väg till mötet på eftermiddagen. Hämtas på onsdag.

Är alldeles väldigt solokvist här hemma nu när Bosse befinner sig på efterlängtad golfresa i Portugal och Shiva är på hundpensionat. Hemskt ovant! I morse hörde jag mystiska ljud när jag vaknade, och trodde någon (något?) tassade omkring på golvet på nedervåningen. Visade sig - när jag kvicknat till lite - att det var kråkor eller kanske skator på taket som skuttade omkring. De är alldeles galna nu, håller på och bygger bo i päronträdet.

Apropå det, så har en katt i vårt grannskap tydligen upptäckt att Bosse hängt ut smaskiga matrester till fåglarna i ett av våra äppelträd. En synnerligen läcker fläsksvål hänger där och dinglar, och härom dagen studerade Bosse en katt som skickligt trixat sig upp i trädet, ut på grenen och nu satt och försökte fånga svålen med tass/klo. Kattskrället lyckades!

Tidigare har jag förfasat mig över min nya dator som jag inte fick att fungera, men efter att experter har jobbat med den i 1,5 vecka börjar den bli användbar. Jag var alltså inte idiot! Men det tar tid att anpassa den efter mina behov och kopiera över grejor, så jag får nog köra med den gamla under en övergångsperiod. Nästa helg har jag lovat mig själv att umgås med och få ordning på den nya.

Alltså, inte helgen som kommer. För då ska jag till - Nynäshamn!!

Nej, det är inte min nya favoritstad. Men där bor Kerstin och Roffe, och jag ska tillbaka för att hälsa grabbsen välkomna hem på lördag. Och innan dess, på fredagen, ska vi ha härlig tjejdag i tre generationer. Jag tillsammans med mor, syster och dotter. Härligt!

Om en stund är det dags för "Spårlöst" på TV. Ska nog försöka titta på det fast jag egentligen borde arbeta i stället. Vi får se...

söndag 15 mars 2009

Yogahelgen slut

Så har söndagen kommit, och det är dags att åka hem om några timmar. Båten går 20:05 i kväll.

Kerstin och jag vakade in den nya dagen med besked, gick inte och la oss förrän 05:30! Jag som egentligen inte orkar nattsudda, tyckte timmarna bara flög iväg. Efter Melodifestivalen blev det lite korsord och sedan prat, prat, prat. Alltså - tre timmars sömn har satt sina spår i dag vill jag lova. Men det sista yogapasset på eftermiddagen gick förvånansvärt bra ändå, vi är båda förvånade. Vi kände oss starka och kraftfulla, eller också var det faktiskt yogan som gjorde oss såna!

Nu kommer kanske K att fortsätta yoga framöver,vilket känns jättekul. Att hon också har fått uppleva den här fantastiska träningsformen! Min egen yogalärare är bortrest nu i tre veckor, så jag måste sköta mina pass själv. Ska bli intressant att se vilken disciplin jag kommer att ha med det.

Idag har vi inte promenerat lika mycket, det ville sig inte riktigt...

Melodifestivalen, ja. Så JÄMNT det var, det var ju omöjligt att se vart det skulle bära! Spännande, spännande. Vi trodde nog faktiskt att af Ugglas skulle ta hem spelet, men det känns precis lika kul att Malena Ernman gjorde det. Vilken kvinna! Kraftfull, stark, stolt, vacker med glimten i ögat och en fantastisk röst. Hon har faktiskt chans att sopa banan i Ryssland!
Nu har grabbarna kommit iväg till Portugal, på sin golfresa. Klockan är nu långt efter midnatt, och vi vet att de har kommit fram till Lissabon, och nu sitter på plan på väg till Faro. Sen bilresa till Carvoeiro. Lyckos... tydligen 26 grader i dag!

Snöslask i Nynäshamn.

I dag har vi haft vårt andra yogapass på kursen jag och Kerstin, och det är faktiskt riktigt BRA. Och vi promenerar och genererar steg och steg och steg...

Mina medarbetare kommer inte att tro mig när jag visar alla mina steg i helgen, vi som har ett lag tillsammans på http://www.tappa.se/. Huvaligen, hur ska jag förklara det här? Får lämna Kerstin som referens.

I morgon är sista yogakursdagen och promenaddagen för den här gången, och sen väntar tre arbetsdagar innan jag är tillbaka igen!

fredag 13 mars 2009

Solen skiner i Nynäshamn

I dag lär jag slå personligt rekord i stegtävlingen. Jag är redan uppe i 23.000 steg, och ännu har vi kvar ett par promenader och 1,5 tim yoga innan dagen är över! Härligt.

Gick upp i svinottan i dag för att ta båten över till Sverige. I Nynäs väntade Kerstin i solen, samt god soppa. Sen blev det lite minishopping (t-shirts och vin) innan en kaffepaus i lägenheten. Därefter nästan två timmars promenad. Under tiden satt käre maken och drack öl och tittade på golfkanalen ihop med Roffe. De laddar upp inför Portugal!

I morgon bär det av, och jag unnar dom den bästa av resor.

Sara ringde och var supernöjd efter dagens prov på Musikhögskolan. Nu kan hon ta helg med ro i sinnet, och ladda inför kommande prov i början på veckan. Heja, Sara!

Känner att det här blev ett platt och ointressant inlägg. Men - man kan inte alltid vara på topp! Jag lär återkomma...

torsdag 12 mars 2009

Nynäshamn nästa, och modersstolthet

I morgon bitti bär det av med morgonbåten till Nynäs och goda, goda vänners lag. Måste ju se till så käre maken och Roffe kommer iväg ordentligt på sin golfresa till Portugal på lördag.

Vi två tjejer som måste fortsätta tampas med snöslasket ska gå på yogakurs, promenera, prata, äta och dricka. Samt - inte att förglömma - se på melodifestivalfinal på lördag kväll!

Är så stolt över vår tuffa dotter, som i dag och i morgon - samt någon dag nästa vecka - söker in på Musikhögskolan. Hon är så modig tycker jag, så vinsten är redan vunnen genom att hon gör det. Kommer hon sen vidare är det bara bonus, men det viktiga är att hon gör.

Heja Sara, du är bara BÄST!!

onsdag 11 mars 2009

Stegtävling och personlig utveckling

I dag startade vi ett lag i stegtävling via Internet, på jobbet. Det är tredje året tror jag, som vi gör det. Man anmäler sig på http://www.tappa.se/, betalar avgift och får var sin stegräknare. Sen ska man gå till någon stad i Europa, just nu är det Prag som gäller. Man kan följa laget, eller sin individuella insats via hemsidan. Man tävlar ihop med andra personer och lag i hela landet. Andra aktiviteter genererar också steg, och man kan vara riktigt duktig om man både promenerar och till exempel jympar, simmar eller något annat. Minst 10.000 steg om dagen är ett bra riktmärke (även för att gå ner en smula i vikt, sägs det), och i dag kom jag upp i över 19.000!

Inte bara genom promenad dock, utan genom en timmes jympa också. Duktigt, Maria!! Men så blir jag lite fundersam när jag går in på hemsidan och ser att den som leder den individuella ligan har gått exakt 47.000 steg i dag. Eh.... För att komma upp i det måste man vara minst brevbärare med dubbla pass, skulle jag tro. Och hur kan det bli EXAKT 47.000? Finns det fuskare även i den här "branschen"?

Var på en föreläsning med Kay Pollak i dag, som handlade om att växa genom möten och att välja glädje. Jag har läst båda böckerna, och sett videoföreläsningen. Det kan vara en starkt bidragande orsak till att jag ägnade de tre timmarna åt att önska att jag var nån annanstans. Satt och tänkte på annat, gjorde att göra-listor, skrev ner viktiga saker i kalendern, kollade mail... Hur närvarande var jag på en skala?

Hans budskap är angeläget och universellt, och jag hoppas verkligen att mina medarbetare tyckte det var värt tiden och att de fick sig en och annan tankeställare. Jag kan rekommendera alla som inte har gjort det redan, att läsa hans böcker. Däremot anser jag att han är lite jobbig att lyssna till, han har så mycket åtbörder för sig. Upprepar sig, fnissar och utstöter konstiga ljud...

Nu ska jag gå och titta på "Efterlyst"!

tisdag 10 mars 2009

Vardag och kulturpolitik

Så var den helgen över. Dyyyyr, blev den. Men å andra sidan är det ju det vi strävar efter. Att samla ihop pengar till vår längtansvärda malaysiaresa i januari nästa år!

I dag faller egendomligt nog en äcklig blötsnö över Gotland. I ett tidigare inlägg skrev jag om starurar, och det här är den andra nu om jag har räknat rätt. Sju stycken lär vi ska behöva genomlida, innan våren är här på riktigt. Vet aldrig om det där stämmer, men man pratar så varje vårvinter. Just nu känns det intensivt som om just det här vädret är onödigt. Mars är en vårmånad, det håller jag hårt på.

Bosse håller på och förbereder sin golfresa till Portugal på lördag. Tvättar och packar, planerar och räknar valuta. Där han ska tillbringa en vecka är det just nu runt 19-20 grader och strålande sol (något jag har järnkoll på via min iPhone!). Han packar bland annat shorts, det känns verkligen konstigt och avundsvärt. Men jag unnar honom det, han är värd den här trippen tillsammans med goda golfvännen Roffe.

Medan han är borta ska jag bland annat tillbringa rätt mycket tid ihop med Kerstin, mycket god väninna tillika mor, och bland mycket annat ska vi gå en yogakurs i helgen i Nynäshamn. Viryayoga, alldeles nytt för mig som bara sysslat med power- och kundaliniyoga tidigare. Ska bli spännande.

I går kväll diskuterades förslaget till kulturpolitiskt program på Gotland i vår (S) kommunstyrelsegrupp. Det är jättebra att få ett kulturpolitiskt program, men hur i all sin dar ska det gå att förverkliga det i dessa tider när det råder underskott och uppsägningar i de mest angelägna förvaltningarna? Jag begriper det inte, men hoppas förstås att kulturen i och med programmet som omväxling kan få en framträdande roll. Kultur är så mycket, och är så viktigt för människors hälsa. Tänk så mycket rehabiliterings- och sjukvårdspengar vi skulle spara om vi i stället vågade satsa på kultur; sång, musik, teater, dans, konst, hantverk! Både upplevelser och möjlighet till utövande är viktigt att människor får tillgång till i sin vardag. Det ska vara nära folk, lättillgängligt.

Gotlandsmusiken är ett lysande exempel på tillgänglig kultur, som både erbjuder upplevelser och utövande. Länge leve Gotlandsmusiken!

torsdag 5 mars 2009

Vårtecken och canasta

Varje morgon jag går med hunden nu, så lyssnar jag efter lärkan. Den har brukat dyka upp redan i februari ett par år i rad, men jag har faktiskt ännu inte hört den. I går morse däremot, stävade fyra strävsamma gäss kvackande över oss. Och Bosse visade mig några försiktiga snödroppar som trotsat sig upp ur den iskalla och is- och snötäckta gräsmattan. Så - visst finns det hopp! Det väntar en härlig tid - varenda dag kan man upptäcka nya tecken om man är observant. Och man vet vad man har framför sig; en lång härlig vår, och en lång härlig sommar!

Det stundar snart en helg igen, och den här gången blir det ingen latmanshelg minsann. Våra goda vänner Leif och Elisabet kommer och vi ska göra av med massor av pengar. Vi spelar Canasta, och har stora insatser och mycket i potten. Vi älskar att förlora, för då går pengarna till resan vi har beställt - Malaysia i januari 2010!

Vårt canastaspel är mycket mer än kortspel, det är en konstart. Vi började lite försiktigt 1998, och har sedan utvecklat spelet och umgänget maximalt. Vi träffas hos varandra eller på annan ort några gånger om året; äter jättegott, dricker ännu godare, dukar upp med äkta spelbord och tre kortlekar. Häller upp, och ger. Sen kör vi, till båten eller flyget går hem, ofta 3-4 dagar senare.

Men det går till välgörande ändamål (jodå!)!

Så något bloggande lär det inte bli förrän framåt tisdag, för spelet kommer att pågå ända till måndag eftermiddag. Hårda bud!

måndag 2 mars 2009

Korsordsvinst!

Hurra, vi har ÄNTLIGEN vunnit på ett korsord i tidningen Lyckokryss!!! I dag kom ett lottpaket värt 200 kronor, efter många års väntan.

Vi prenumererar sedan många år på tidningen Lyckokryss, och lockade efter ett tag även goda vännen Kerstin (min mamma, faktiskt!) att göra detsamma. Sedan dess - jag snackar flera år alltså - har vi hörts av på telefon varje månad det börjar bli dags att skicka in kryssen. Vi jämför, googlar, slår upp i SAOL och spekulerar som snillen brukar göra. Gärna över ett glas vin samtidigt. Mysigt, mysigt. Hon har vunnit fyra-fem gånger under sin tid som prenumerant, och vi aldrig.

Men nu - har det slagit till!!!

HURRA!!!!!

söndag 1 mars 2009

Teknikstress och bookcrossing

I jobbet är jag helt beroende av en bra och fungerande dator. Jag använder den hemma, på kontoret och på resa. Kommunicerar med den, skriver på den, informerar mig via den. Har tusentals dokument sorterade på en server vilken jag förstås behöver datorn för att komma åt. Kort sagt är min bärbara dator ett oumbärligt arbetsredskap.

Den börjar bli lite "gammal" nu, det är tre år sen jag skaffade den. Långsam och trög, den ena funktionen efter den andra börjar lägga av. Den behöver omformateras, sa en expert. Jag blev kall om fötterna, inte vågar jag lämna ifrån mig datorn för en omformatering, man vet aldrig i vilket skick den kommer tillbaka. I stället bestämde jag mig för att skaffa mig en nyare och snabbare dator, så kunde den gamla få omformateras bäst den behövde. Den går ju ändå att använda i verksamheten sen.

Sagt och gjort. Jag fick min nya dator för någon vecka sen, och i dag bestämde jag mig att börja introducera den i mitt liv. Det är mycket som ska fixas; uppkoppling mot bredband, installation av programvaror, överföring av dokument som jag räddat ur den gamla.

3,5 timme en solig söndageftermiddag ägnade jag åt helvetesmaskinen, helt i onödan! Ingenting fungerade, när jag slutade var jag tillbaka på noll. Jag är en normalanvändare, fixar det mest elementära under förutsättning att det går som det ska. Men stöter jag på patrull, vet jag inte hur jag reder ut det. Detta är ett praktexempel på det.

Jag blev så totalt dränerad på energi! När Bosse kom hem sa han att hela vårt hem genomsyrades av en depressiv stämning. Det var jag! Vid tanken på alla hinder jag nu måste forcera för att få datorn i skick att använda, så blev jag trött-trött-trött.

Inte kunde jag koppla upp mig mot bredbandet - ring GEAB. Inte gick det att installera ett av programmen - kolla med vår datakursledare. Inte klarade jag av att installera certifikatet för att nå vår centrala server - kontakta ABF-förbundet. Förstår ni, det blev stora BERG jag måste bestiga. Det räcker inte att jag vänder mig till ett ställe, jag måste bena ut alla problemen och sprida gracerna. Sen är det ena beroende av att det andra fungerar, så det gäller att ta det i rätt ordning också...

Jag beklagade mig lite på Facebook på eftermiddan. Fick en kommentar av min kära syster, som ansåg att jag hade lyxproblem.

Nej, kära syster, det är inga lyxproblem den här gången. Tingesten min ångest nu firar triumfer över, är ett helt nödvändigt redskap för att jag ska klara det mest elementära i min vardag. Jag är en slav under den!

Tröstar mig med att jag säkert mår bättre i morgon efter en god natts sömn.

I ett tidigare inlägg lovade jag att berätta lite om bookcrossing. Jag väljer att göra det nu, eftersom det har goda förutsättningar att göra mig på bättre humör.

När jag har läst ut en bok som jag inte ovillkorligen måste behålla (det blir allt färre böcker som väcker såna känslor hos mig) så sätter jag på en liten etikett på den som säger ungefär: "Hej, jag är en bok som du får ta". Inuti boken finns ett unikt registreringsnummer, vilket gör att man kan spåra boken på Internet. Sen tar jag med mig boken och droppar den nånstans; i en affär, på ett café, i en hotellvestibul, på en parkbänk - you name it. Den person som hittar den och tar hem den, kan gå ut på Internet på http://www.bookcrossing.com/ och kolla in boken (där jag tidigare har registrerat den), samt registrera vart den tar vägen. Det är jättekul för mig som har släppt den att få lite rapport om vart böckerna hamnar.

Än så länge har jag crossat en tjugo-trettio böcker totalt, men bara fått rapport om tre. Men det gör inget - jag tror att böckerna gör glädje ändå. Och jag slipper att äga en massa saker. Alla glada och nöjda!

Jag kan rekommendera bookcrossing, och i dag när det finns så mycket billiga böcker (en pocket kostar inte mer än en glassig veckotidning) kan man köpa och ge bort utan att det behöver svida. Om du inte tror att du kommer att läsa om boken, eller om den inte på annat sätt hör hemma hos dig efter att du har läst det - ge bort den! Det går förvisso att göra utan att man måste passera hemsidan för bookcrossing, men jag tycker det är ett kul sätt.

Så - nu mår jag lite bättre. I morgon är jag mig själv igen!