söndag 31 juli 2011

Mitt allra första alster

När jag var liten, var jag mycket hos min morfarsmor och morfarsfar. Jag kallade dom farmor och farfar, och det är en helt annan historia. Där ute på landet i deras stuga, Björktorp, fanns ron och friden, där hade tiden i någon mening stannat. De gamla hade alltid tid med mig, och det är nog det som har satt djupast spår. Vi gjorde alltid saker tillsammans, farmor och jag. Farfar också, men med åren blev han allt tröttare. Men farmor var oförtrutet lekfull och humoristisk.

Vi spelade Fia eller Kämpas till stan (en enkel lek som jag tror farmor hade hittat på själv, där det bara behövdes penna, papper och en liten grej vad som helst som rymdes i en hand. Vi använde en vacker knapp) och ibland loppspel. Vi lekte med alla fina knappar som hon förvarade i en plåtask, eller var ute i skogsbacken och tittade på naturen. Ibland gick vi bara på tomten och pysslade. När jag var 8 år satte farmor ett björkskott borta vid jordkällaren och sa att det var min björk, och att den skulle växa upp och bli ett vackert träd. Jag döpte den genast till Edvard (!), och i dag 41 år senare är det verkligen ett mycket vackert träd.

Det är mycket jag är tacksam mot farmor Elsa för, men mest kanske att hon lärde mig virka. Hon var själv en mycket skicklig virkerska, som tillverkade de mest utsökta spetsdukar i fint fint garn, eller bruksvaror som överkast, handdukar och mattor av lite grövre garn. Det var antagligen helt naturligt för henne att inviga mig i virkandets mysterier, åtminstone minns jag det så. Det var ingen big deal, utan eftersom hon ändå satt och virkade så kunde väl jag göra det också. Ungefär så. Det var likadant med allt hon gjorde, jag fick vara med som den mest naturliga sak i världen. Jag var inte till besvär alls, hon verkade faktiskt tycka det var kul. Att det tog lite extra tid spelade kanske ingen roll för henne.

Jag minns det också som att det var enkelt redan från början att virka. Helt säkert berodde det på farmors enastående pedagogiska förmåga. Hon förutsatte att jag kunde, och då trodde jag ju det själv också. Möjligen hade jag också handlaget men framför allt var det självkänslan som hjälpte till, det är jag säker på. Och den var hennes förtjänst.

På bilden syns det allra första jag virkade, med farmors vägledning. Imponerande, kan jag tycka i dag. Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit, kanske 9-10 år. Visst är det lite ojämnt, men det är banne mig en duk i två färger, bestående av fem stjärnor som är hopvirkade. Ingen vanlig grytlapp, inte!

Jag har en del av farmors gamla mönster i tryggt förvar. När jag kommer i ordning i vårt nya hem, har jag för avsikt att virka upp lite av dessa, bara för att det är kul. Jag återkommer om detta!

fredag 29 juli 2011

Vänskap

För en hel massa år sedan - närmare bestämt 20 (!) - började jag på en ny arbetsplats. Där fanns Petra, en tjej i ungefär samma ålder som jag. Vi arbetade på samma avdelning och fick en del med varandra att göra. Sanningen att säga hade vi nog delvis också en rätt stor frihet att styra våra arbeten själva också, och vi styrde nog båda så vi fick jobba en del ihop.

Det grodde en vänskap där, mellan oss. Jag har skrivit om den en gång tidigare här på bloggen, för två år sedan, här.

Petra och jag delade ljuvt och lett (konstigt uttryck), och hon vet saker om mig som nästan ingen annan vet. Hon vet sorgliga saker, glada saker, kärleksfulla saker, galna saker. Hon har tillgång till en vrå i mitt hjärta som är enbart hennes. Det kan vare sig tid eller rumsligt avstånd rå på.

Hörde en låt i dag som direkt förde mig alla år tillbaka i tiden och som fick mig att se och känna Petra framför mig. Jag kom på att hon är mig kär.

Var rädd om dina riktigt sanna vänner. De är en skatt!

(Vill du läsa Petras blogg hittar du den här.)

onsdag 27 juli 2011

Sakta men säkert...

...tar det form som ska bli vårt nya hem. Varannan dag har vi varit där och skruvat ihop alla våra nya Ikea-möbler, och varannan dag har vi varit hemma i huset och packat. I dag blev vi klara med möblerna i lägenheten, nu ska det "bara" piffas upp med våra prylar.

Vardagsrummet med vår stora balkong mot havet. De röda sofforna är vi nöjda med, och tycker de gör sig fint mot vår matta. De varma färgerna behövs i det vita rummet med havet utanför.

Köket ska få färgaccenter så småningom. Nu har vi i alla fall tagit in vårt matbord från glasverandan i huset!


Det som ligger på sängarna är vitrindörrar till bokhyllorna. Vi har nattduksbord i samma serie som byrån, och så småningom kommer jag också att köpa ett vitrinskåp i samma som också ska stå i sovrummet.


Gästrummet pryds numera av två bäddfåtöljer, som K kom på var mycket smartare än bäddsoffa. Fiffiga skapelser!


Vårt arbetsrum kommer att bli jättebra när det blir klart. Vi har två stora dubbelgarderober i arbetsrummet, som med hjälp av nya hyllor kommer att rymma alla våra papper så vi kan gömma dem. På den lilla hurtsen kommer vår skrivare att stå. Vems det stora bordet är? Mitt!

måndag 25 juli 2011

Yogapaus

Jag har skrivit här många gånger om den för mig nästan nödvändiga yogan. Men trots att den är viktig för mig och i mitt liv, har jag aktivt valt bort den de senaste månaderna. Det har helt enkelt inte funkat för mig att få till det i tid och rum, och då bestämde jag mig för att i stället för att ständigt gå omkring och ha dåligt samvete för att jag inte tar mig till en yogaklass, så kapitulerade jag inför det faktum att yogan inte rymdes just nu.

Våren har varit hektisk på arbetet, och jag har också haft våra flyttplaner att fokusera på. Visserligen är det så att när man har extra mycket omkring sig är också yogan extra viktig. Men jag gjorde som sagt ett val, för att kunna släppa det. Ibland är det bara så.

Var sak har sin tid, så även yogan. Efter sommaren kommer det att återigen vara yogans tid för mig!

lördag 23 juli 2011

Våra olika behov av att uttrycka oss

Svårt att gissa hur många av dagens blogginlägg som kommer att handla om gårdagens brutala och ofattbara massaker i Oslo och på Utöya, men det är faktiskt svårt att skriva om något annat i dag. Sinnet är fullt upptaget med att försöka förstå, ta in. Det gör fysiskt ont i mig när jag försöker känna vad föräldrarna till de omkomna ungdomarna känner. Deras vånda när de tänker på vad deras kille eller tjej måste ha utstått innan hon eller han sköts till döds; ångest, skräck och total oförmåga att förstå vad som hände.

På Facebook och Twitter har man hela dagen kunnat följa människors behov av att på olika sätt uttrycka sina funderingar, sin avsky, sin solidaritet med Norge och det norska folket, sitt stöd, sin vanmakt, sin sorg, ja rentav sitt hat. Profilbilder har bytts ut så till den milda grad att hela mitt Facebook lyser blått, vitt och rött just nu.

Jag tror de sociala medierna spelar en stor roll nu, fyller en funktion. Människor kan bearbeta något stort, hemskt och ofattbart tillsammans alldeles omedelbart. Man behöver inte invänta minnesstunder och tysta minuter, man behöver inte söka sig till en katastrofplats. Man är rätt i såväl tid som rum vid sin dator. Och där har man alla sina vänner, läsare och lyssnare samlade.

Twitter var den absolut bästa och snabbaste nyhetskällan för mig i går kväll när jag ville veta vad som hände, minut för minut. Det var vare sig NRK, SVT eller TV4, utan det var Twitter. Facebook också, i någon mån, men Twitter var överlägsen.

Nu börjar det sjunka in hos mig att en massa härliga, idealistiska unga människor med övertygelse om att de kunde förändra världen har blivit brutalt mördade. Nu vidtar en process att försöka begripa mig på det monster som utfört det här. Kommer jag någonsin?

torsdag 21 juli 2011

Monteringen har börjat




I dag drog vi igång monteringen av Ikea-möbler... Det här kommer att bli bokskåp, TV-bänk och DVD- och CD-förvaring. Det ska på vitrindörrar på ett par av hyllorna och lådor i TV-bänken. Efter detta påbörjade vi ett skrivbord, när vi upptäckte att vi tänkt lite fel och måste börja om. Men då åkte vi hem, blev lite trötta... Skönt att kunna göra det!

lördag 16 juli 2011

Göra om garderober till pappersförvaring

Det minsta sovrummet i nya lägenheten kommer vi att använda till arbetsrum för oss båda. Var sitt litet skrivbord ska vi ha, samt ett litet sideboard för skrivaren. Rummet är inte så stort, så det vill till att vi har små möbler!

I rummet finns dock två stycken garderober, som vi planerar att göra om till var sitt förvaringsskåp för våra pärmar och papper genom att sätta in hyllor. Riktigt hur vi disponerar dem vet jag inte än, men tar tacksam emot fiffiga förslag. Längst ner under garderoben (syns inte på bilden) finns dessutom en låda, så det kommer att bli gott om plats. Jag vet redan vad jag behöver hyllor för i mitt skåp - släktforskningen, foto och grafisk design, virkning. Och så arbetets och hushållets papper (hushållspapper!), förstås...

Som sagt - om någon har något fiffigt förslag, mottages det tacksamt!

onsdag 13 juli 2011

Inflytt - mycket sakta och mycket säkert

Varje gång vi åker in till stan, fyller vi nu våra bilar med saker som vi kör till lägenheten. Stort och smått. Så här ser det ut just nu:


I garaget har hittills hamnat 18 kartonger och ett campingbord (!)


Vår enda möbel, den impulsköpta sängen, tronar i sovrummet.



Och innanför balkongdörren återfinns mina tofflor för att inte smutsa ner parketten, ett par böcker, en tumstock och ett måttband.



Känns härligt varje gång man öppnar lägenhetsdörren för att lämna något eller ta ett mått. Kanske ska vi inte ha mer saker än så här? Eller... jo. På måndag kväll kommer vår sändning från IKEA. I stort sett hela vårt möblemang.



Fortsättning följer!

tisdag 12 juli 2011

Sommarens favoritörhängen!

Jag är überförtjust i mina giraffer, som jag fick av bästa K när hon var här senast! Sommarens hit!!

söndag 10 juli 2011

Grejor, grejor, grejor

I dag har fortsatt garagerensning stått på agendan, åtminstone några timmar av dagen. Fatta vad en sån här gammal lagård kan rymma mycket skräp!

Nu närmar det sig slutet på rensningen där, sen återstår andra halvan av lagården. Men det är käre makens egna domäner mestadels, när han börjar där fortsätter jag inomhus med skrubbarna!

Håhå jaja.

onsdag 6 juli 2011

En galen vecka

Nu i dagarna blir det inte mycket skrivet här, och orsaken stavas Almedalsveckan. Vi är mitt i den, mitt uppe i den och deltar mitt i smeten. ABF har många intressanta seminarier, och vi hänger nere på stan mest hela vecka. Det är ofattbart stort, galet och kul!

ABFs seminarier kan man titta på via webben om man vill, såväl direkt som i efterhand, via www.abflive.se. Så himla fiffigt!!

lördag 2 juli 2011

I tävlingstagen

Har ni sett vilken läcker cykelkorg! Man kan vinna den, och det VILL jag. Därför länkar jag till den hemsida där den (och faktiskt massor av roliga grejor finns; Broarne - inredning för egensinniga.

Var med du också!

fredag 1 juli 2011

Nycklarna i handen

Sådär - nästa steg mot flytten avklarad. I dag var vi till banken och blev med lägenhet på riktigt. Dagen blev hektisk - för vi har också hunnit med att klaga på flyttstädningen och ta emot sängleverans. Den röda skönheten vi impulsköpte tronar nu på sin plats i sovrummet. Till möblemanget hör nu också två kontorsstolar som blivit över på min arbetsplats. Så nu kan vi nästan flytta in - varsin säng och varsin stol.

Jo, vi klagade på flyttstädningen. Vi är inte så petiga i allmänhet - men noterade att de över huvud taget inte torkat golven. Det var både smutsigt och dammigt, och dessutom fanns limrester kvar på golvet. Vi klagade, och det åtgärdades innan dagen var slut. Allt gott.

Vi hann också få en liten känning av hur det kan komma att bli att leva i våra nya trakter. Vi åkte ett par kilometer in mot stan (strandvägen är det cirka 3,5 km till ringmuren tror jag, men det ska undersökas mer noggrant vad det lider) till Visby Beach Club, en läcker servering vid stranden. Där satt vi på deras lärkträdäck (oh, ett ord med tre "ä"!), sippade på ett glas rosé (jag då, eftersom käre maken var chaufför) och åt en sen lunch. Det var ljuvligt! Solen strålade, soft musik i högtalarna, god mat och en känsla av att befinna sig utomlands. Och vet ni vad det bästa var? Jo, vetskapen om att vi satt mitt i vår egen vardag!

Käre maken lider just nu av svår separationsångest, att byta bort vår lantidyll är inget lätt beslut. Men jag tror han kommer att trivas som fisken i vattnet, det känns så.