lördag 31 januari 2015

Tvättnötter

Idag provar jag det här för första gången. Funkar det, är det fantastiskt. Sparar så mycket miljö och pengar!


tisdag 27 januari 2015

Människobränsle


På senare år har vi blivit allt mer medvetna om matens betydelse för hur vi mår. Våra celler byts ut hela tiden, och de är uppbyggda av det vi stoppar i oss. Vi är verkligen vad vi äter, och hur kan då något vara viktigare än att lägga ner krut på att hitta kvalitet? Ekologiskt, enkelt, närproducerat... 

Ibland hisnar jag lite när jag tänker på vad vi gav vår dotter när hon var liten. Men för 25 år sen var vi inte särskilt upplysta!

Läste en artikel i Expressen härom dagen om hur Mamma Scans färdiga köttbullar tillverkas. Jag borde inte vara förvånad, men känner mig ändå riktigt äcklad när jag läser det och funderar över hur många gånger jag själv ätit färdiga köttbullar. Jämför det med att göra en smet av ekologisk köttfärs, ekologiska ägg, ekologisk grädde och lite goda kryddor för att "trilla" egna köttbullar! Att de sen är lite olika stora, lite knyckliga och lite ojämnt stekta gör dem ännu godare.

Läs artikeln och ta dig sen nån minut och fundera över om du tycker det är bra för din kropp att gå till kyldisken och greppa en förpackning Mamma Scan nästa gång. Eller om det är värt några kronor extra och lite tid att mata cellerna med äkta vara istället.

måndag 26 januari 2015

TV-race

I helgen som gick gjorde jag inga knop alls. Skrotade runt i onepiece, småpysslade med ditt och datt men framför allt jobbade vi hårt på att se på TV. Har betat av dokumentärserien om Astrid Lindgren, de hittillls sända avsnitten av Sveriges Mästerkock så vi nu är i kapp samt hela raddan Stjärnorna på slottet.

Ögonen har blivit fyrkantiga, och hjärnan slöare än vanligt. 

Men jag har lovat mig själv att försöka ojobba på helgerna i största möjliga mån, och det kräver att jag sysselsätter hjärnan på andra sätt. TV funkar bra för att avleda mina tankar. Att bli bättre på att skilja på jobb och fritid är min räddning för att slippa bli dum i huvudet, antagligen. Jag börjar tro att man kan bli det av att arbeta 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan.

Att sortera semesterbilder, lösa korsord och dammsuga verkar också funka hyggligt.






lördag 24 januari 2015

Gotland - min ö!


Det är lite drygt 14 år sedan jag flyttade till Gotland, och jag har verkligen inte en enda gång ångrat mig eller ens haft ett uns av tvivel i kroppen. Då, den gången, fick jag vad jag så väl behövde; en lugnare arbetssituation och en chans att leva mer samlat. I dag när det har gått många år har jag lyckats samla på mig så många fler fördelar, att de inte går att räkna upp. Det är helt enkelt hemma att bo och leva här.

Destination Gotland har för andra gången bekostat en fantastisk kampanj, som reklambyrån Hill producerat. Denna gång en film så fylld av känsla, livsglädje och lust att hela Sverige borde vilja komma hit. Min i mig inneboende men lite bortglömda hippie jublar över anslaget i filmen (sätt på ljudet när du ser filmen).

Lev, älska och njut, och gör det på Ön!



fredag 23 januari 2015

Helg och nya naglar

Klagar inte alls. Det är fredag, och jag har klarat av första arbetsveckan trots jetlag i kroppen. Vaknar fortfarande mer eller mindre mitt i natten utan att kunna somna om, men det rättar snart till sig. Det vet jag av erfarenhet.

I går fick mina naglar dessutom ett ordentligt lyft, vilket var välbehövligt efter fem veckor i sol och vatten.

Nu tar jag helg, och ska försöka se ikapp lite TV-program...


söndag 18 januari 2015

Klimatförändring på gång


Medan Sverige sover sin djupaste nattsömn mot söndagen, njuter jag och käre maken de sista morgon- och förmiddagstimmarna av vår drygt månadslånga vistelse i var sin solstol på strandvallen vid hotellet. Det ligger ett visst vemod i att åka härifrån, att lämna detta klimat där en dygnet runt bara behöver gå klädd i ett skynke om man vill för att byta ut det mot halvkyla och mörker. Det är här människorna ska bo, inte i mörka Norden! Samtidigt känner jag en tacksamhet över att ha möjlighet att göra det här, långt ifrån alla förunnat. Och det är dags att lämna - vi börjar känna oss som inventarier på anläggningen. Eller som käre maken sa igår; snart är vi för det här stället vad Fantomen är för Parisoperan... Nej, hellre än att bli en sorglig kvarleva - två dinosaurier som vandrar omkring här och kan varenda skrymsle, känner varenda gästs egenheter och inte längre behöver säga vad vi behöver för personalen vet det i förväg - hellre bryter vi upp nu och åker hem.

Strax efter lunch går taxin, och då ska vi säga adjö till våra vänner Mahyura, Jarunee, Ma, Kanlaya och alla andra som servat oss så auveränt dessa veckor. Kanske på återseende, kanske inte.


söndag 11 januari 2015

Lyx för kropp och själ

Några av alla de saker jag dagligen får njuta just nu, och en hel vecka till:


Promenader i strandkanten, med havsbruset som sällskap och ljummet vatten som sköljer över fötterna.


Att varje dag komma hem till ett välstädat och väldoftande rum med nya lakan och ljuvligt doftande handdukar.


Att närhelst lusten infinner sig, kunna lägga sig i massagehyddan på stranden och bli ompysslad en timme, för nästan inga pengar alls.

Och mycket, mycket mer.

Så tacksam.



måndag 5 januari 2015

Två veckor kvar

Trots att det känns som vi varit här länge nu, har vi två lyxiga veckor kvar, helt fantastiskt. Jag är djupt tacksam. Jag märker också vilket behov av lång återhämtning jag har, plötsligt kommer det en "mellandag" då jag är seg som sirap i både kropp och huvud. Men det får vara så. Allt är som det ska vara.

Försökte mig på att blogga igår, gick ju sådär. Lyckades schabbla bort ett långt inlägg med flera bilder inte bara en, utan två gånger. Nu försöker jag mig på ett inlägg med lite blandade dagboksanteckningar från de senaste dagarna. 


Annandag jul knallade vi till marknaden som vandrar runt på ön olika veckodagar, och som den här dagen var på vår strand Klong Nin, bredvid skolan. Köpte inget, men det var fascinerande. Mest mat och mest muslimsk inhemsk befolkning som handlade. Tittade in på den myllrande skolgården med alla söta barn.


Första dagen efter jul var också första dagen utan en endaste droppe regn sen vi kom hit. Knappt så mycket som en molntuss, faktiskt. Med påföljd att det var MYCKET varmt på eftermiddagen, mer än jag riktigt orkade med, faktiskt. Det var också en äkta "koh lanta-solnedgång" (inte helt olik solnedgångarna på Ravencliff Road om nån frågar mig). Under dagen hängde vi i solstolar under en palm, med pina colada! Underbart!! Men som sagt, jag var tvungen att gå hem till AC-svalkan på eftermiddagen. När solen gassar hela dagen behöver jag det.



Någon dag senare tog vi tuk-tuk till Old Town. Tredje gången jag var där. Kul och billig shopping och fruktansvärt varmt, det är mitt intryck alla tre gångerna. På hemväg stannade vi och lunchade på View Point, öns utsiktsplats, ungefär halvvägs. Tuk-tuk dit och sen biltaxi resten av vägen hem. 


Nyårsafton utan många rätt...
På nyårsafton var det första dan med BARA sol helt utan moln sen vi kom hit. Efter lunch hemma packade vi våra kappsäckar och tog en taxi till Saladan där käre maken bokat ett rum för två nätter.

Det visade sig att det fanns inget rum pga av "toalettproblem", men ägaren hade ett annat hotell där vi kunde få bo istället. Vi blev skjutsade... ut i djungeln utanför Saladan! Vi accepterade inte, utan krävde att bli körda tillbaka. Då fanns plötsligt ett rum, dock utan TV och safety box, som kunde bli klart inom en timme.

Vi gick och tog en bira, och när vi kom tillbaka var rummet vårt. Stort och fint, men verkade inte riktigt klart.

Goda vännerna som vi firade julafton med, K och W kom, och vi tog ett par drinkar på rummet innan vi gick till "The Frog", den svenskägda restaurangen nästan granne med hotellet. Där hade vi bokat tidigare ikväll och pratat med den svenska killen som basade. Vi beställde från menyn, men sen kom han och sa att endast den förbestämda nyårsmenyn gällde. Vi surnade till och gick därifrån. Tänkte att vad som helst är bättre. Så fel vi hade!

Vi hamnade i stället på en restaurang mot havet som erbjöd färsk fisk, varför käre maken beställde tiger prawns och de övriga barracuda (samt även förrätt). Själv beställde jag kyckling i ingefära. Före maten beställde vi in var sin drink.

Vi fick vänta i evigheter, men efter tillsägelse kom drinkarna. En och en, med säkert 10-15 minuters mellanrum. Mitt i drinkarna kom deras förrätter in, och alldeles strax därpå allas varmrätter. Däremot lyste både öl och vin som var beställt till maten med sin frånvaro. Väldigt länge. Ända till sinnet rann på käre maken som gick och sa till på skarpen, och så vips så stod det på bordet. Allt samtidigt. Men innan dess hade W druckit Margerita till räkbullarna och jag Lanta Cooler till kycklingen...

Käre makens tiger prawns var inte särskilt goda, och själv blev jag magsjuk av min mat skulle det visa sig. 

Vi bestämde oss för att gå till ett annat ställe för att ta en irish coffee innan det var dags att gå hem till vårt rum med balkong för att dricka deras medhavda skumpa och se på fyrverkerierna. 

Jo, tjena. 

Krogarna höll på att stänga och det var nästan folktomt på gatorna! En och annan tuk-tuk for omkring, och när vi frågade visade det sig att nu åkte alla till stranden för att fira. Och inte närmaste stranden Klong Dao som vi hade utsikt över, utan Long Beach. 

Sagt och gjort - även vi tog en tuk-tuk dit. Där blev det irish coffee, skumpa och fyrverkerier, för där var verkligen alla. Jättetrevligt, och storslaget med alla khom loy på himlen.

00:30 tog vi en tuk-tuk "hem" till Saladan medan K och W promenerade stranden hem. 

Jag konstaterade när jag kröp ner mellan lakanen att mycket mer kunde inte gått fel denna dag. Men det var småsaker att garva åt. Det som var rätt var att det var vi två ännu en nyårsafton. Vår 32:a.



Jo det var så sant - vi har blivit tre i familjen. Härom morgonen satt den här lille gynnaren utanför vår altan och tyckte vi verkade trevliga. Särskilt när det visade sig att vi hade mjölk i kylen... Han är en jättefin liten kattkille som verkar välskött och van vid människor, så han har nog en ordinarie husse och matte i närheten. Nu har han fått smak på sardiner i tomatsås också, så nu har han nog adopterat oss, tror jag. 


Varje gång vi har lämnat vårt "hem", oavsett för hur lång tid, tycker vi det är lika skönt att komma hem igen. Vi stormtrivs med vårt boende, och vårt rum är verkligen vårt. När en väl har vant sig vid de hårda sängarna, är de supersköna. Vi får kanonfint städat varje dag, rena golv och handdukar, och påfyllt med vatten i kylen. Vi blir så bortskämda!