onsdag 15 maj 2013

Pausar här, men finns ändå!

Allra käraste bloggläsare - jag har misskött vårt förhållande! Den senaste månaden har jag inte uppdaterat här alls, men det har verkligen inte rymts.

En av de saker jag jobbat fram i mitt jobb som marknadskommunikatör på jobbet, är en chefsblogg. Nu har den landat och börjat komma igång, och två bloggar är en för mycket för mig.

Det innebär att jag - för ett tag i alla fall - slutar med mina privata betraktelser. Jag kommer fortsätta vara personlig, med en mix av professionalitet, men inte så privat i min chefsblogg. Den är tänkt att spegla mitt liv som chef och VD, och då är det visserligen Maria fortfarande, men bara några sidor av mig. Inte hela jag, som du är van vid.

Jag lägger inte ner den här bloggen, jag lägger den bara i viloläge. Och jag hoppas varmt och innerligt att du också vill styra kosan till min nya blogg, inget skulle göra mig gladare. Snälla, säg att du gör det!

Här hittar du den.

Tack, bästa finaste du, för att du följer mig och läser mina blogginlägg. Det betyder massor!

söndag 14 april 2013

Mötte våren i österland

Vi reste söderut och österut i dag, för att möta våren. Och det gjorde vi! Hackspett, bofink, bläcku (tofsvipa på svenska), sädesärla, rabbis, fasan, citronfjäril, blåsippa, vårlök, scilla, krokus... och faktiskt lite solvärme!

Bland annat besökte vi Gotlands enda K-märkta fiskeläge, Tomtbod. Här några bilder därifrån!














söndag 7 april 2013

Balkongen dominerar

Jag hade hunnit glömma bort hur underbart det är att ha vår stora inglasade balkong, med möjlighet att dra från alla fönster och ha rymd i tre väderstreck om vi vill! Nu sedan sommartiden blivit ett faktum och kvällarna är längre, uppstår också möjligheten att njuta flera timmar i solen på balkongen, med eller utan glasrutor, som en perfekt avslutning på dagen.

Fredagens förrätt i balkongsolen. Föreställ dig havet och horisonten till höger!

Solen flödar både från himmel och spegling i havet
Vi bor ju i en bostadsrättsförening, vilket innebär ett visst ansvar för vår gemensamma boendemiljö. Bland annat har vi en städdag på våren och en på hösten, och i lördags var det dags. Vi var så många som ställde upp så det bara sjöd av aktiviteter utanför vårt hus. Uppsopning av gammalt grus, städning av cykelförråd, soprum, tvättstuga och trapphus, putsning av glas, målning, utställning av trädgårdsmöbler - ja allt var gjort i ett nafs. Tänk så lätt och roligt det är när man hjälps åt!

Stor uppslutning vid städdagen
 
Slutligen vill jag inte undanhålla dig mina nygjorda naglar. Jag är ju lite svag för att alltid ha vackra och välvårdade naglar. När vi skaffade diskmaskin för några år sedan bestämde jag mig för att fixa naglarna, och sen har jag faktiskt inte slutat. Det är en lyx jag unnar mig, och som sätter guldkant på min tillvaro. Den här gången blev det confetti, med lite glitterstänk. Nice!
 
 

 

söndag 24 mars 2013

Kultur och natur

Efter en dag fylld av familjegöror, sånt där som ingen annan gör du vet; tvättstuga, påskplanering, handlingslista, diverse administration (det är nästan lika mycket administration hemma som på jobbet!), så kan jag summera att en pyttelite del av vår sommar är klappad och klar;

Vi har bestämt oss för att fira midsommar på Saftlandet, sedan åka på en efterlängtad bilsemester till Norge, bokat biljetter till musikalen Shrek på Värmlandsoperan i slutet av juni, samt bokat hotellrum i Karlstad i samband med det.

Bra!


Själva jag på norgesemester 1989. Nu spanar jag in det på nytt!

lördag 23 mars 2013

En fullspäckad lördag

Jag tycker det är tråkigt att städa, men i dag var det ändå dags. Det finns ju gränser, och vårsolen är mer än avslöjande. Så i förmiddags gick jag, såpaflaskan och trasan en vända. Efter kom käre maken med dammsugaren och tre timmar senare var luften lättare att andas.

På eftermiddagen passade vi på att besöka Gotlands mediahus där båda våra lokaltidningar produceras. Det var intressant, och smockfullt med folk. Läs här.

Därefter tog vi oss till den lokala bokmässan på Almedalsbiblioteket. Galet så många författare och förläggare vi har på den här ön, jag är imponerad. Jag köpte Anna Janssons senaste bok och fick den också påpassligt signerad.

 
Slutligen var det dags för konsert, GotlandsMusikens Blåsorkester hade besök av musikalstudenter från Artisten i Göteborg, och vi fick en riktig musikalboost.
 
 
 
En fullspäckad dag som jag nu avslutar med att småjobba lite framför TVn. Nytta och nöje i skön förening, toppat med att få umgås med käre maken en hel dag.
 
Och nu är det mörkt omkring mig, för nu har Earth Hour börjat!

fredag 22 mars 2013

Fotbollskväll


Nej, jag ser inte på fotboll i kväll. Det får vara hur mycket VM-kval det vill men jag är otroligt ointresserad. Det enda skälet att snegla är chansen att få en glimt av Zlatans leende, som kan smälta is. Men han ler sällan när han spelar.

Jag sitter dock solidariskt med vid TVn, för jag tycker vi umgås ändå liksom, käre maken och jag. Får jag bara ha min dator i knät och chabba lite på sociala medier (det goda tramset, ni vet) och kanske småjobba lite, så är jag nöjd ändå.

Fotboll är så seeegt och lååångsamt, och så blir det ju inga mål. Det händer ingenting! Nej, tacka vet jag lite rapp hockey.

torsdag 7 mars 2013

Jag - en blodgivare!


Jag är lite extra stolt över mig själv sedan i går, när jag faktiskt lämnade blod första gången. Det är en hög tröskel jag har passerat, för det här är något jag har tänkt på i säkert 25-30 år. De senaste kanske 10 åren har min dotter - kanske inte tjatat, men - diskuterat med mig att jag borde göra det. Hon gör det så klart!

Min blodgrupp hör till de ovanligare, varför det är en ännu större anledning.

Nu är tröskeln passerad, och jag känner mig duktig och stolt. Jag - en blodgivare!

söndag 3 mars 2013

Att lära genom att göra

I folkbildningens tjänst - med rätt att göra skillnad!

Den här helgen har jag ägnat några timmar åt att skapa ett bildspel med tillhörande musik. Jag är hyggligt bra på att formge grafiska saker, i stora stycken helt självlärd och går VÄLDIGT mycket på känsla och inspiration. Jag får liksom bilder i huvudet, sen ger jag mig inte förrän jag har åstadkommit det där jag såg innanför ögonen. Och jag vet att det bästa sättet att lära sig är att skapa från grunden utifrån ett verkligt behov vilket jag verkligen fått göra den här gången, jag har överbryggt flera tekniska hinder "the hard way". Men jag klarade det, och jag har lärt mig massor på vägen!

Studieförbunden på Gotland ska anordna ett seminarium om folkbildningens betydelse. Jag fick uppdraget att skapa ett bildspel som ska visas, och som bland annat ska berätta en del fakta om vad de samlade studieförbunden på Gotland åstadkommer på olika sätt. Seminariet heter: "I folkbildningens tjänst - med rätt att göra skillnad". Bondtema, alltså. Vi har gjort en affisch med en Bondinspirerad bild med några av studieförbundsrepresentanterna i hårdkokt version. Mig ser ni längst till höger, med iPaden i högsta hugg och med min thaifrisyr fortfarande i behåll.

Ett spretigt blogginlägg som egentligen inte handlade om något men som har två budskap; folkbildning är vansinnigt viktig, väl värd att diskutera, och man lär sig bäst genom att göra själv och göra fel några gånger!

lördag 23 februari 2013

Kortspelandet tar oss över världen




På sommaren 1998 spelade vi vår första trevande canastamatch, käre maken och jag tillsammans med goda vännerna E och L. De besökte oss på grisgården (!) i Trelleborg där vi hyrde hus en vecka på semestern. På den vägen är det - vi träffas fortfarande efter nästan 15 år några gånger per år för att spela canasta, och spelet har tagit oss över världen!

Det par som förlorar ett spel, lägger pengar - ett visst antal kronor per poäng - i en pott. Vi spelar inte bara familjevis, utan skiftar partner hela tiden, och faktum är att under årens lopp har summan av förlusterna varit förbluffande jämn, kanske just tack vare det.

Vi började ha ett mål med pengarna - vi skulle åka till Köpenhamn och dricka Canasta Cream. Men hur det nu blev, så svängde vi av och hamnade i Prag i stället, detta var 2005. Där mötte vi våren, bodde i en lägenhet mitt i stan, åkte båt och drack öl på flerhundraåriga anrika ölhallar.

Jag poserar tillsammans med musikerna på båtturen på Moldau
Resan gav mersmak, och vi fortsatte "spara" (=spela och förlora pengar). Två år senare firade vi återigen valborg och Första maj utomlands, nämligen i Budapest. Även nu bodde vi i en bra lägenhet mycket centralt. Vi blev ständigt påminda om den här huvudstadens i många delar dramatiska historia, bland annat genom väl synliga skotthål i fasaden mitt emot vårt hus. En mycket fascinerande stad tycker jag, dit käre maken tog mig tillbaka förra året.

Här bodde vi i Budapest, på andra våningen
Nu spände vi bågen. Redan vid spelbordet i budapestlägenheten bestämde vi oss för att nästa resmål måste bli Malaysia.

Knappt tre år senare hade vi spelat ihop tillräckligt mycket pengar för att vi alla fyra kunde tillbringa två veckor på ett riktigt fint hotell vid havet på Langkawi. Jodå, vi tog en tripp till Kuala Lumpur också. Handen på hjärtat var det väl inte bara spelförluster som finansierade resan, utan även rejält tilltagna insatser...

Lunchrestaurang på Langkawi. Här har de god Cordon Bleu!

Fantastiskt lyxiga frukostar på hotellet

Så i fjol var det dags för resa nummer 4, och nu stod Cornwall på tur. Fantastisk resa, vi bilade i 10 dagar i detta sagolika landskap. Hälsade på Kung Arthur på Tintagel och bodde i små gulliga hus i Penzance och annorstädes. Mycket minnesvärt, Cornwall kan rekommenderas!

Vid Dunster Castle

På en pub stötte vi på miss Marple vid sitt stambord!
Förra helgen var våra spelkompisar hos oss på besök, och vi spelade ihop lite till. Vi bokade också nästa resa, som äger rum första veckan i september. Den här gången ska vi till Kroatien.

Köpenhamn? Nä, dit har vi inte kommit än.

onsdag 13 februari 2013

Jag övar på att ta ansvar


I mitt arbete som chef är jag sedan många år tillbaka van att ta ansvar. Jag ansvarar för personal, ekonomi, verksamhet. Jag ansvarar för en stor ideell organisation och ett aktiebolag. I tidigare anställningar har jag ansvarat för utbyggnad av kabel-TV, för statsråds väl och ve, jag har också ansvarat för den personella driften av en kommuntelefonväxel samt för människors liv genom mitt arbete i en larmcentral.

Som mamma har jag haft ansvar för barn, som hustru har jag delansvar för ett förhållande och jag har också tillsammans med käre maken ansvar för ett hem och en privatekonomi.

Med fog kan jag nog påstå att jag är van att ta ansvar. Och ändå så erbarmligt bambiaktigt tafflig och darrbent när det gäller att ta ansvar för mig själv och mitt eget liv.

En god vän är en av dem som tvingat mig att få syn på det här genom sin envishet. Käre maken är en annan som på ett annat sorts vis försökt uppmärksamma mig på vad jag håller på med. Dottern har också gjort sina tappra försök att tala förstånd med sin mor. Jag har verkligen inte förstått.

Under vår månadslånga semester på varmare breddgrader erbjöds jag ett bra tillfälle att reflektera på riktigt, och jag gjorde verkligen det. Jag gjorde upp en plan för hur jag skulle agera när jag kom hem till vardagen igen. Plättlätt att skriva en sån mindmap under palmrasslet på stranden, bakåtlutad i skuggan med en Chang inom räckhåll. En helt annan sak att praktisera det på plats mitt i vardagen och livet. Men jag tränar och tränar, och tycker själv jag klarar det hyggligt bra.

Det är verkligen en process. Det kan tyckas som små obetydliga steg jag tar, som till exempel sluta jobba klockan 17 varje dag. Inte bara gå hem alltså, utan också sluta jobba. Jag gör det verkligen, om det inte är något möte jag måste vara kvar på. Men jag har svårt att veta hur man gör när man kommer hem och inte fortsätter arbeta. Det ter sig så patetiskt, jag hör det när jag formulerar det. Men jag blir rastlös och ostrukturerad. Hur gör man? VAD gör man? Jaha, pratar med sin partner! Ser något trevligt TV-program! Läser en bok! Handarbetar! Släktforskar! Utövar något ROLIGT! Åh fan.

Jag försöker. Jag inser att jag brottas mot något som liknar ett missbruksbeteende, jag har missbrukat arbete. Nu måste jag avvänjas, och jag kan bara hjälpa mig själv. Men jag har gott stöd i min närmaste omgivning, min vän som vaktar mig som en hök och käre maken som jag har givit ett löfte. Även mig själv har jag givit löften.

Skärmförbud på kvällen. En dag i veckan fri från sociala medier. Gå hem i tid. Sluta jobba. Inse att arbetet inte tar slut bara för att du sysselsätter dig med det dygnet runt, det bara förmerar sig. JAG SJÄLV ser till att förmera det.

Frågan är vad jag har flytt från. Ingen aning. Jag försöker få syn på det nu, jag försöker leva i det lilla (det behöver inte vara så förbannat pretentiöst och storvulet jämt, och jag behöver inte vara så himla seriös alltid). Jag tränar på att vara lite lat och lättsinnig. Att garva lite mer.

Att verkligen göra ingenting. Jag är usel på det. Än så länge.

I kväll har jag t.ex. skickat iväg käre maken ensam till gymmet. Det var meningen att vi skulle gå båda två, men jag avstod både det och yogan för jag har något som spökar i halsen och jag känner mig inte helt fit for fight. Jag lyssnade på min kropp och la mig på soffan under en filt. Helt självmant, utan att vara sjuk. Det kanske har hänt något, i alla fall.

Att vara här och nu, att vara lite cool fast jag står mitt i vardagen.

51 år och helt nybörjare på att bara vara och ta hand om mig själv på riktigt. Kanske växer jag upp, jag också. Framför allt inser jag att jag måste ta ansvar för mitt egen väl och ve, för jag har tänkt leva länge och lyckligt. Vem ser till det, om inte jag själv? 51 år och helt nybörjare på att vara mig själv. Visa mig som den jag är. Låta masken falla, liksom.

Hon som känner mig, min goda vän, påstår att det inte har varit så här jämt. Jag har svårt att tro henne, jag måtte ha något slags tunnelseende som inte minns hur det har varit. Hon har sett en annan Maria, och det är nog den jag håller på och plockar fram och som jag har glömt fanns. Herregud, vad gör vi människor mot oss själva, egentligen?

Tack och lov för kärlek och goda vänner, som kan vara skillnaden mellan liv och död, åtminstone bildligt talat.

Tack Lotta, Bosse och Sara!




lördag 2 februari 2013

Snart ryker "lockarna"

Jag trivs verkligen i mitt hår som jag lät göra i Thailand; lättskött, tungt och härligt långt. Jag gillar känslan av hår på ryggen, känner mig mer "klädd".

Men frisyren sjangserar rätt fort, i takt med att mitt eget hår växer ut bildas tovor i hårbotten som får mig att fundera över hur det kommer att gå att få ur det hela... Min frissa påstod att jag kommer att se ut som ett penntroll första tiden efteråt. Hm.

På onsdag får vi se, för då ska hon få det tvivelaktiga nöjet att återställa mitt hår. Men åh vd jag kommer att sakna mitt långa hår! Samtidigt är det en lite bit av Thailand och en fantastisk semester som jag gör mig av med. Tur att minnena finns kvar!

tisdag 15 januari 2013

Djungelliv

Käre maken hade mig ovetandes bokat en helg på Jungle Beach. Det blev tre dagars fantastisk rekreation i vår sexkantiga "hydda" i en tropisk miljö. Fantastisk luft, vackra färger, ro, frid, cikador och geckoödlor.

Dit kommer jag att återvända åtskilliga gånger i tanken!











torsdag 10 januari 2013

Solvarm hud, böcker och vila

Solbrännan djupnar i takt med att bokhögen minskar. Jag lever lyxliv och går nu in på den sista av våra fyra veckor. Förutom att fortsätta sola, bada, läsa, njuta av god mat och massage ska jag också ägna den åt att forma nya rutiner.

Jag har lovat mig själv, käre maken och bästa vännen att förändra mitt arbetsbeteende, och för det krävs en plan. Mindmapen börjar ta form, och även brevet till mig själv.

Inser att min outfit kommer att se galen ut hemma på snöiga Gotland i slutet av januari, men det skiter jag i!


fredag 4 januari 2013

Som jag njuter!

Semestern gör mig gott. Mycket sömn, bra mat (möjligen lite för mycket öl), enkelt att leva och en hy som alltmer börjar likna en 25-årings. Jag mår verkligen bra av värme, sol och hög luftfuktighet!