måndag 31 december 2012

2012 - bakåtblick

Jag är knappast ensam om att göra en "årskrönika", eller bakåtblick så här i nyårstider. Men det är ett riktigt bra sätt att få syn på allt som händer omkring en. Att stanna upp, kolla i kalendern och reflektera över det som har hänt. Har det blivit som jag trodde och förväntade mig? Hade jag över huvud taget några förväntningar, eller har jag bara låtit tiden rulla på?

2012 kan jag summera som resornas år, samt det år då jag fyllde 50 och därmed får "göra vad fan jag vill" som jag själv formulerade det i min tankebok. Vi firade även silverbröllop, käre maken och jag.

I samband med min 50-årsdag hade käre maken ordnat en resa till Budapest för oss båda. Vi har varit där tidigare, men jag önskade mig tillbaka. Bl a ville jag grundligt bevista "House of terror", det fantastiska museet över nazisternas och kommunisternas järngrepp över Ungern. Missa inte det om ni är i Budapest, lova det!

Resan var en överraskning, jag fick veta någon vecka innan att vi skulle bort, men inte förrän ett par dagar innan vi skulle resa visste jag om att jag skulle ta passet med. När vi kom tillbaka till Sverige stannade vi på hotell i Stockholm där det blev överraskningsfest med släkten. Så jag fick fira 50-årsdagen med dunder och brak, tack för det.

Och nu gör jag verkligen vad fan jag vill, för nu är jag 50!

Mars månad ägnade jag åt gröna kuren, för andra året i rad. Det är ett sätt att avvänja kroppen från allt socker, och innebär att alla jäsningsprocesser i tarmarna slutar. Resultatet är ofta viss viktminskning, men inte minst en känsla av lätthet och välmående. Det innebär att man bara äter gröna grönsaker, proteiner och bra fetter under 2-4 veckor. Konsekvent och uteslutande, utan pardon! Mars månad är en perfekt månad att ägna åt sånt, det händer inget annat då (även om käre maken hävdar att februari vore bättre, eftersom den är kortare...). Och bestämmer man sig bara, går det lätt. Det är en god investering! Läs mer om gröna kuren här eller googla så får du upp fler sidor. Häng på i mars igen, vetja!

I maj åkte vi till Cornwall tillsammans med våra canastavänner. En underbar resa på 10 dagar, vilket landskap! Den engelska landsbygden är väl värd ett besök. Ett av de bestående minnena är de smala, smala vägarna med ligusterhäckar vid sidorna.

Vägen var på sina håll så smal att det knappt gick att mötas. Charmigt och egensinnigt.


Clovelly, Cornwall, vid lågvatten.
 
Under våren fattades ett beslut som påverkade min arbetssituation väsentligt under resten av året, nämligen att jag skulle rigga en kompetensväxling. Det fick stora följder, och innebar mycket arbete för mig från juni månad och året ut. Jag arbetade hela sommaren med rekrytering, och hösten ägnades så gott som uteslutande åt omorganisation, uppsägningar och nyanställningar samt sjösättning av den nya organisationen. Hårt och slitsamt, men roligt och framåtsyftande, förstås. Arbete 24/7, som det heter numera (24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, för den som inte stött på uttrycket). Det har faktiskt varit mer eller mindre så. Trots det tog jag mig tid att umgås med dotter och måg då de besökte oss en sommarvecka. Ack så kärt, och alldeles för sällan!

Under hösten har vi också haft en inneboende hemma, min goda vän Lotta och tillika nyanställda biträdande ombudsman. I väntan på bostad har hon och hennes hund bott i vårt gästrum. Det har gått väldigt bra, men har också det slitit på oss alla och förstås bidragit till att hösten varit extrem på flera punkter, inte bara vad avser arbetsbördan. Nyttig erfarenhet, och vi har konstaterat att vare sig vår vänskap eller arbetsrelation har tagit stryk!

Under hösten kom jag och käre maken igång med vårt gymtränande, något jag är både stolt och tacksam över! Däremot har yogan fått stryka på foten, dessvärre.

I skrivande stund lever jag en bit av mitt drömliv. Jag skriver det här sittandes i en bar på Kata Beach i Thailand (på Phuket), tillsammans med käre maken. Här lever vi under fyra veckor ett riktigt lyxliv, och manifesterar något jag har drömt om länge. En av mina förhoppningar för framtiden är att det här kan bli en del av vårt liv även framöver. Ikväll - på nyårsaftons kväll - kommer vi efter en festmåltid på fin restaurang promenera ner på stranden med vår flaska mousserande vin och två glas. Där kommer vi att sitta i sanden och skåla, se på fyrverkerier och khom loys (papperslyktor) mot natthimlen, tacka livet och lyckönska oss själva. Samt önska oss något för nästa år, så klart!



Jag har lovat käre maken att ändra lite på min livsstil när vi kommer hem. Jag ska också författa ett brev till mig själv om mina förväntningar och förhoppningar på 2013, som jag ska be en god vän ta hand om och posta till mig nästa december. Då ska jag jämföra hur det blev.

Och vad jag kommer att önska i kväll tillsammans med käre maken, det får bara han veta.

Jag önskar mina läsare ett riktigt gott nytt år, gör något bra av det!

torsdag 27 december 2012

Att komma ikapp sig själv

Vi har varit här en knapp vecka nu, och i morse när jag vaknade kände jag att jag börjar komma ikapp. Tiden, mig själv, och sinnet. Jag har vant mig vid sängen, är inte öm i kroppen när jag vaknar och till och med kudden har jag blivit vän med. Sinnesron börjar komma, det surrar inte lika mycket i huvudet längre. Och därmed kom också tröttheten, den jag bar med mig från Sverige och som ska väck nu under våra fyra veckor i sol, värme och vila. Nu ska jag låta den komma, ge efter för den och göra det kroppen säger åt mig att göra. Öva på att ta dagen som den kommer. Att röra sig långsamt och låta saker ta den tid de tar, det måste man börja med så snart man kliver ut i det här klimatet så det har vi praktiserat i flera dagar redan. Nu är det bara sinnet kvar att arbeta med.

Där vi bor, är rena menageriet. Där är massor av tama, trevliga hundar, inga byrackor! Lille Cookie, den svarta lurventussen, syntes i förra blogginlägget. Han är en glad killle (tror jag!) nånstans mitt emellan valp och unghund som verkar mörkrädd för då skäller han på allt som rör sig. Sen har vi en av bungalowgrannarna som har två små ljuvliga valpar som man inte kan sluta pussa på. Och så en tik som bor nere i backen och som kommer upp till oss varje kväll, dricker vatten, får en tuggpinne och lägger sig vid mina fötter och sover.

 
På juldagen var jag till frissan. I nästan 8 timmar satt jag på en ranglig plaststol i draget från luftkonditioneringen och blev fin. Rastaflätor och extensions, något jag velat göra i många år men det har aldrig varit läge. Hemma är det dyrt och passar egentligen bara några få veckor under högsommaren. Nu är det läge, med fyra veckors lättja på en annan plats på jorden!
 
Före och efter!

I går besökte vi grannstranden Kata Noi, en liten trevlig strand där det dock blev väldigt hett frampå dagen, som i en gryta. Men rackarns skönt!

 
I dag - dagen efter - tar vi en lugn dag hemmavid. Läsning och korsorsdlösning på altanen, och sedan kommer vi att softa vid poolen resten av dagen. Det gäller att vara solsmart!

måndag 24 december 2012

Julafton

Det är en alldeles sällsam känsla att kliva upp ur sängen på morgonen och gå direkt ut i 25-gradig värme, sätta sig på altanen med en kaffe och boken. Inte sällan har vi då sällskap av någon av grannskapets hundar, oftast den här lurventussen som bor nere i backen.
 
 
Det finns mycket svenskt här, man behöver knappast sakna något om man vill. Somliga hotell och restauranger skyltar glatt med merry christmas, happy new year och jultomtar utan att förmodligen ha en susning om vad det innebär. Inte minst snögubbarna! Svensk husmanskost kan du få om du vill, specialupplagor av svenska kvällstidningar finns att tillgå och många talar några ord svenska om de får veta varifrån du kommer. Jag är inte ens kluven till det, jag gillar det faktiskt inte alls. Vi har inte åkt hit för att uppleva vår egen kultur. Jag vill ha thaikultur! Guskelov kan man välja.
 
 
I går tog vi en stranddag på Kata Beach. På agendan stod att hitta de perfekt placerade solstolarna, att ta massage samt att äta lunch på stranden. Vi lyckades med allt!
 
 
Julafton i dag har vi firat på ett par öar utanför Phuket, tillsammans med våra bungalowgrannar och vänner. Paradisöar blandades upp med minst sagt saltstänkta båtfärder, då vädret är ostadigt och det plötsligt blåste och regnade fast solen just sken. Men vad gör det? En härlig dag med lunch, bad och vin på en egen veranda på Coral Island med goda vänner, det blev vår julafton i år. Svårslaget!

 
 



lördag 22 december 2012

På plats

Jag har stränga order att ta vila från tekniken under min vistelse i värmen, från flera olika håll. Men att skriva resedagbok på bloggen är enbart avkopplande!

Däremot kollar jag inte mejlen, jag svär! Och läser inte FB, dock blir det kanske något inlägg ibland.

När jag skriver detta är dag 2, vi kom igår. Utan bagage dock, det levererades under kvällen då vi redan slocknat efter typ 30 timmars vakenhet. Av olika skäl stannade bagaget ett tag i Bangkok...

Vi bor i en bungalow uppe på en kulle ovanför Kata Beach. Om man strosar i thaitempo tar det kanske en kvart, tjugo minuter att gå ner till vattnet, och då passerar man ett myller av affärer, restauranger och massageställen. Trafiken är intensiv, vespor och motorcyklar far fram "som bålgetingar" (citat käre maken) och det är ju också vänstertrafiken att tänka på.

Här stns vårt hus, den här eftermiddagen softar vi på altanen med bok och korsord.



måndag 10 december 2012

Årets första julbord

Avnjöt ett mycket vällagat julbord på Frimis i Visby i lördags. Så gott att det inte fanns en kvadratcentimeter kvar i min mage när det var dags att kasta sig över chokladfontänen. Synd och skam!

fredag 7 december 2012

Konvalescent

Vi har en liten sjukling här hemma. Nyopererad; kastrerad, utryckt tand, borttagen tandsten och klippta klor. Undra på att man är trött och öm i kroppen och inte riktigt fattar vad som hänt... Inte ens maten smakar riktigt bra!

Men innan vi vet ordet av är det nog hopp och skutt igen, och livet leker!

torsdag 29 november 2012

Snöslask

Flög i svinottan till Stockholm, för att gå en utbildning. Mörkt, kallt och blött. På Arlanda mötte mig snö, blöt snö. Stockholms innerstad bjöd på slaskhala trottoarer och tapper julbelysning.

Och så överallt denna reklam för direktflyg till Malaysia.

Hade jag inte en fantastisk långsemester i solen att se fram emot, bleve jag nog sinnessjuk.





söndag 25 november 2012

Inneboende

Sedan slutet av september är vi några extra familjemedlemmar i vårt hem.

En av mina nya medarbetare är också en god vän sen mitt liv innan jag kom till Gotland - jag är så glad att hon sökte och fick jobbet. Men att hastigt och lustigt bryta upp och skaffa bostad låter sig inte göras hur som helst, mycket måste ordnas först.

I väntan på bostad (som är på gång) och att hennes man skulle hinna avsluta sitt jobb, sälja lägenheten och komma efter, bor hon hos mig och käre maken i vårt gästrum. Som extra bonus har hon med sig sin böna, Zoya. En söt liten dvärgpincherfröken som ytterligare förgyller vår tillvaro.

Det går förvånansvärt bra att knö ihop sig så här, men kanske beror det på att vi vet att det är tidsbegränsat och att vi faktiskt känner varann väl sedan tidigare. Lotta och hennes Per har varit här åtskilliga gånger, besökt oss och Gotland. Nu blir de gotlänningar båda två, från årsskiftet. Lotta och bönan är det redan, de är kära gäster hos oss!

lördag 24 november 2012

Omgörning

Jag är skyldig mina läsare en ursäkt för att jag varit dålig på att synas här under hösten. Jag har helt enkelt inte haft hågen, tiden och lusten. Arbetet har tagit allt av mig de senaste sex månaderna, och det beror på att vi bygger om ABF Gotland och vårt bolag.

Vi har kompetensväxlat, och håller nu på att skruva på profilen och inriktningen. Vi har fått ett sjutusan till arbetslag som kommer att föra den här fina organisationen till nya höjder.

Så mitt "offer" har varit enkelt, för resultatet blir sååå mycket bättre! (Vi hade kickoff på pensionat Grå Gåsen där det populära TV-programmet spelas in).

Kolla bara in, vilket gäng!

onsdag 21 november 2012

Börjar tankepacka så smått



Joråmensåatte....

Om mindre än en månad ligger jag här. Sannolikt sippandes på en drink, med en pocketdeckare i andra näven.

Joråmensåatte.

Och vi snackar inte om en vecka eller två. Inte ens tre. Vi snackar om - en månad! Käre maken och jag har bestämt oss för att belöna oss rejält, fly jul och nyår och åka till en annan del av Moder Jord som är generös med sol, värme och ljus.

Vi tänker packa lätt, bara ett gäng pocketböcker, badkläder och sandaler i princip. Resten finns på plats. Jag har en galen höst (låter bekant på något vis) och har ännu inte hunnit tänka så mycket på planering och packning. Men högen pocketböcker på sovrumsgolvet växer för varje dag, och jag kommer på mig själv med att göra små noteringar i minnet om att köpa ditten och lägga fram datten.

Möjligen är det så att bloggandet kommer igång nu igen då, om inte annat så när vi har kommit iväg! För rapporter ska ni ju ha, kära vänner.

Joråmensåatte.

söndag 23 september 2012

Palme representerar nutidshistoria


Vi var på bio i dag, och såg den dokumentära långfilmen om Olof Palme.

För mig är Olof Palme en person som fortfarande lever, eftersom jag har upplevt honom. Men det är förtrollade lätt att glömma att tiden går, och faktum är att det är en hel generation sedan han mördades. Alltså också förrädiskt lätt att glömma vad som hände, och glömma denne karismatiske politiker.

Att se filmen är för mig att delvis friska upp minnet, och också att få en lite ny bild av Olof Palme. Den ger också perspektiv - alla världshändelser under de år han var aktiv ger en bra bild av 1900-talet.

Olof Palme skulle ha varit 82 år i dag. Det är alltid svårt att tänka så, det var uppenbarligen inte meningen att han skulle bli gammal. Men jag kan ändå inte låta bli att klura på vad han hade kunnat åstadkomma under ytterligare några år, han hade mycket kvar att uträtta.

Jag vill gärna uppmana att gå och se filmen. Den är folkbildande!

söndag 9 september 2012

Söndagsbestyr

Imorse var vi till gymmet, käre maken och jag. Vår nya gemensamma hobby! Kanonskönt och bra, lagom jobbigt och lagom tidskrävande. Vi gillar det!

Inte nog med det, på eftermiddagen tog vi en promenad runt ringmuren också. Aktiva värre.

lördag 8 september 2012

Toblerone och mediedrev - kvinnliga och manliga villkor


Jag läser just nu "Tobleroneaffären - varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister" av Mikael Romero.

Egentligen är det helt absurt att boken ens har behövt skrivas, men det har verkligen behövts. Det är bra att Micke gjorde det, och fantastiskt imponerande att han minns så mycket detaljer. Det är en nödvändig bok, för den ger en annan och mer nyanserad bild av vad som hände Mona Sahlin under den galna så kallade Tobleroneaffären i mitten av 1990-talet.

Många av företeelserna i boken är jag bekant med, många personer är jag antingen bekant eller vän med, några är före detta arbetskamrater till mig. Därför kanske jag läser med särskild behållning, men jag skulle vilja att alla som på något sätt minns det här och känner sig berörda åt ena eller andra hållet, eller alla som är det minsta intresserade av hur media fungerar, borde läsa boken. Även du som okritiskt läser kvällstidningar, borde verkligen läsa den!

Allra sist i bokens efterord (jag läste det först) har Micke skrivit något jag vill citera här. Det är så bra, så framkallande av eftertänksamhet, så sant, så obegripligt. Läs detta pärlband av frågor och försök förstå:

"Hade detta hänt om Mona varit man? Vad tror du själv? 
Varför benämns kvinnor med förnamn, och män med efternamn? Vad får det för betydelse om du är Mona med någon och Reinfeldt med en annan? 
Har du någonsin sett en bild där en manlig vice statsminister mitt under en mediekris intervjuas med två matkassar i händerna? 
Varför fick bara Mona Sahlin som mamma, och exempelvis inte Göran Persson som pappa, löpa gatlopp på grund av förslaget om införandet av en karensdag för vård av sjukt barn? 
Kan en kvinna säga att hon vill söka makt, eller är det en dödssynd? 
Varför recenseras kvinnors kläder, men inte männens? 
Varför recenseras handväskor, inte portföljer? 
Varför får en kvinnlig vice statsminister frågor om barnhem inför ett statsbesök när männen får frågor om statsskick och mänskliga rättigheter? 
Varför använder tidningarna fler bilder på kvinnor? 
Frågorna man kan ställa sig är många, många fler än dessa. 
Har allt detta någon betydelse för den stora frågan: Varför har vi sedan år 1876, då statsministerämbetet inrättades, aldrig haft en kvinna som statsminister? Föreställ dig en kvinna som statsminister i Sverige. Det är inte så lätt. Det finns ingen tidigare att jämföra med.  
En enda kvinna har försökt under alla dessa år. 
I dag känns tanken oerhört avlägsen."

Ur "Tobleroneaffären - ..." av Mikael Romero

lördag 25 augusti 2012

Snart är det jul...


På vännen Annikas blogg läste jag härom dagen om hennes funderingar kring detta med att ha milstolpar att se fram emot, något som jag tycker är extra viktigt när den mörka årstiden närmar sig. En fundering hon själv hade var om hon och hennes T kanske skulle våga rymma i jul och nyår.

Det får mig förstås att vilja berätta att det är precis det som käre maken och jag ska göra i år. En hel månad kommer vi att bo här. Julen och nyåret får klara sig utan oss i år, vi kommer inte att låtsas om det. I stället ska vi leva gott, njuta sol och bad, äta god mat, läsa mängder av böcker och vila.

måndag 13 augusti 2012

Ny bloggare - min gammelfarfar!


Jag har fått en glimrande idé, jag ska låta det gamla möta det nya!

Ni som känner mig mer eller mindre, vet att jag är road av släktforskning. Men jag har också släktingars gamla dagböcker som jag har tagit hand om för att renskriva. Min gammelfarfar Kalle började skriva dagbok 1945 och slutade 1975. I princip varenda dag skrev han, små vardagsbetraktelser från sin horisont på Björktorp. Största delen av hela hans skörd skrev jag in redan för 15 år sedan, men jag blev inte helt klar. De sista fem åren ligger och väntar på att skrivas in, och resten måste jag delvis scanna in (som tur är skrev jag ut det en gång i tiden) för det ligger lagrat på disketter, och alla filer gick inte att föra över!

När gammelfarfar blev sjuk och inte längre kunde skriva tog gammelfarmor Elsa över. I 10 år höll hon på. När hon försvann, tog min morfar Seved över dagboksskrivandet. Allt ska renskrivas, och det var nu jag fick idén.

Parallellt med att jag skriver rent, skapar jag också en blogg åt var och en av dem. På så sätt blir det inte bara dokument liggande i ett skåp eller på en hårddisk, det blir tillgängligt för alla som vill. Kanske är det inte mycket att läsa för den som inte kände Kalle, Elsa och Seved, men vi är å andra sidan många som gjorde det. Och inte minst tycker jag det är en häftig kulturkrock, som jag tror i synnerhet gammelfarmor Elsa skulle ha gillat. Hon skulle ha varit en jättebra bloggare!

Nu har dessutom bästa K lovat hjälpa till med dagboksbloggandet och -renskrivandet, så nu jädrar ska det inte beöva ta så många år innan allt är inskrivet!

söndag 12 augusti 2012

Havet så stilla...

Hela dagen har havet varit egendomligt stilla. Bara små, små krusningar på sin höjd, annars helt platt. Nästan spegelblankt. Det är inte ofta vi får se båtarna spegla sig på vattenytan! Vid flera tillfällen gick det faktiskt inte att se var havet slutade och himlen började, horisonten var borta. Mäktigt.

Helgen har varit skön, bjudit på både vila och arbete i härlig blandning. I går kväll åt käre maken kräftor, eftersom jag själv inte tål skaldjur fick jag små goda västerbottenpajer i stället. Vår årliga lilla kräftskiva på tu man hand!




lördag 11 augusti 2012

Jag tillåter mig inte att grotta ner mig



Lördag morgon. Inga tider att passa på hela helgen. Lösa planer på att suga ut det sista ur sommarsolen på den närliggande stranden, om vädret tillåter. Alla förutsättningar för batteriladdning och någon sorts rekreation.

Och hur förvaltar jag denna skatt, denna tidsgåva?

Jag har, vid sidan av arbetet som kräver rätt mycket av mig just nu (när gör det inte det? Men det ÄR extra mycket just nu) massor av roliga privata projekt att arbeta med om jag vill. Sånt som skänker mig äkta avkoppling, som skingrar mina jobbtankar på ett välbehövligt och vilande vis och där jag har flyt och tycker det är jätteroligt.

Där finns min bildbehandlingskurs som jag verkligen vill slutföra. Arbetet med alla mina fotografier som är så himla roligt. Släktforskningen, där jag har tusen lösa trådar att rycka i och abonnemang betalda som borde utnyttjas. Renskrivningen av mina gamla släktingars dagböcker som väntar på åtgärd och som jag tycker är så fantastiskt intressant. Bloggen som jag skulle vilja utveckla. Mitt arbete med digitalisering av bilder som jag vill göra mer av, både för mitt privata vidkommande och som företagande. För att inte tala om bokläsningen!

Och vad gör jag av allt detta då, denna ograverade lördag?

Jag sitter och glor rakt ut i luften, helt handlingsförlamad. Alla de där jätteroliga sakerna som väntar på mig, är för många och för roliga. Jag vet nämligen med mig att om jag påbörjar något av detta, vad som helst, så grottar jag ner mig. Timmarna bara går och jag blir precis uppslukad. Jag är lite så - kan inte göra nånting lite grann. Allt jag gör, gör jag med råge. Jag är lite omåttlig, kan man nog säga. En svaghet, javisst. Men också en styrka, och det jag gör det blir bra!

Så min prestationsångest sätter stopp för kreativiteten. Jag vill vänta med att göra de här grejorna tills jag har massor av tid, gärna en hel vecka eller två, för bara foto eller släktforskning eller skrivande. Och NÄR infaller det?? Just det, aldrig.

Jag tillåter mig inte att grotta ner mig. Därför att det väntar så mycket annat arbete på mig, som jag i så fall stjäl tid från. Ansvarsfullt arbete, som inte blir gjort om jag inte gör det.

Du hör ju. Finns det bot för sånt här? Jag behöver verkligen jobba med mig själv på det här området.

Vilken himla tur att man inte är perfekt...! :-)

tisdag 7 augusti 2012

Tystnad

Så for de. Ett slags vakum inträdde här hemma, och vi damp ner på var sin stol och stirrade tomt framför oss. Trötta men glada, för att ha fått rå om dem lite grann.

Men handen på hjärtat - vi var rätt oviktiga, det var käre makens iPad som var i centrum större delen av tiden!

måndag 6 augusti 2012

Kär invasion

Igår fick vi besök för ett par dagar. Så till den milda grad att vi själva inte får plats att sova i vår lägenhet utan har lånat en husvagn som vi ställt utanför på parkeringen.

Sonen - käre makens egen och min bonus- - med sina två barn och hans blivande hustru med sina två barn gör oss den äran, kort och intensivt. Idag har Visby med medeltidsmarknad mm stått i fokus, imorgon ligger Lummelundagrottan bra till för ett besök.

Lägenheten svämmar över av kläder, tandborstar, handdukar, skor, glas och barn. Men det är fantastiskt kul och mitt i allt väldigt välordnat.

Tack Johan, Jenny, Albin, Jonathan, Olle och Emma för att ni har förgyllt ett pa dagar åt oss!

måndag 30 juli 2012

Nödproviant

Vi blev hungriga på kvällskvisten, käre maken och jag. Kylskåpet gapade häpnadsväckande tomt.

Han hoppade hjältemodigt upp på min cykel och förärade ICA Kometen med ett besök. Vi fick sällskap av Sibylla till slut, hungern la sig och lugnet segrade.

lördag 28 juli 2012

Rashets i Mississippi

Har just läst ut "Mississippi" av Hillary Jordan. En bok jag inte hade just några förväntningar alls på, hade aldrig hört talas om den. Men jag fick den av min gode vän Bokhandlaren som sommarläsning, och då fick den bli det.

Och den var bra! Kanske inget mästerverk, men en bra historia om ett fenomen som inte får glömmas bort, och som finns fortfarande trots att vi tror vi lever i ett civiliserat samhälle. Ett lite överraskande slut också, sånt gillar jag.

Läs den gärna och ägna några timmar tillsammans med desillusionerade Laura, trasiga Jamie, rediga Henry, sköna Florence med flera. Det är värt det!

torsdag 26 juli 2012

Villavagnarna på Snäck


Hört på Snäck i dag, under min strandvistelse; 4-5 unga kvinnor slår sig ner med parasoll, kylväskor, badlakan och brassestolar strax intill mig.

- Här borta är de här villavagnarna, ni vet
- ???
- Ja, Pigge Werkelins.
- Jaha!
- Han är en så himla bra entreprenör.
- De är kanonfina, men nu måste han ta bort dom. Myndigheterna anser att det är fult, ligger för nära strandkanten och är farligt ur brandsynpunkt för de ligger för tätt.
- Ja, det är för jäkligt!

Själv har jag bestämt mig för att inte ha någon synpunkt åt vare sig det ena eller andra hållet om detta, men kan verkligen inte låta bli att reflektera över att alla jag hör har en åsikt i frågan, tycker det är synd att vagnarna inte får stå kvar. Därmed har jag inte gjort något inlägg i debatten, utan bara förmedlat ett överhört samtal i dag, denna underbara sommardag, på stranden granne med där jag bor.

Bilden är hämtad från camping.se

onsdag 25 juli 2012

Då.

När solens strålar leker i lövverken. När huden jublar över att få släcka sin soltörst och jag samtidigt njuter av att krypa in i skuggan.

Då.

Då är sommaren och livet som bäst.

tisdag 24 juli 2012

Semesterdag!

Jag bestämde mig för att vara ledig idag, så jag skrev faktiskt in en semesterdag i vårt lönesystem Agda. Det blev fyra timmar vid poolen på Mango, en störtskön plats. Mat och dryck inom räckhåll (jag förärades en mojito, mmmm), lagom mycket lä och rätt gott om plats. Framför allt nära hemifrån!

Eftermiddagen bjöd på ett besök på Krusmyntagården och slutligen en god söndagsstek fast det är tisdag. Why not?

Ikväll är det sista natten med gänget, imorgon åker Sara och Affe hem igen :-(

Tiden går väldigt fort när man trivs...

Bra start

Klockan är 10, och jag har parkerat vid poolen på Mango redo för en dag i solen. Innan dess avverkade jag 7 km på Hälsans stig. Nöjd. Kan bara bli en bra dag.