Kamp i Fardhem

När blir något en tradition? Jo, när det har skett två gånger.

I helgen samlades nära och kära hos syster och svåger i Fardhem, där vi skapade tradition eftersom Fardhemsmästerskapen (eller Fardhemsspelen, eller möjligen Fardhemskampen, eller FardHemska spelen, allt är tillåtet och möjligt) gick av stapeln för andra gången.

Regerande mästare Joakim förlorade sin titel, och nu innehas den av Per fram till nästa kamp om ett år eller så. Vinsten är äran, samt ett vandringspris i form av en särk och ett svärd med ingravering.

Videon som är gjord av svåger Joakim (cordialpix.com), skildrar en liten del av den stora händelsen. Dock får vi inte se när vi balanserade på en stock i mörkret med en tennisboll på en planka, t.ex. Det är JAG oerhört tacksam över!

Samtalen som utvecklar mig

Höst innebär utvecklingssamtal. Den här veckan betar jag av de flesta, jag gillar att ta dem samlat. Vi är inte så många medarbetare längre, så jag klarar det på några dagar.

Att genomföra samtalen är på samma gång givande och utmattande. Det är ett pussel som ska läggas av individers behov och verklighet, det är en utmaning men samtidigt en ynnest att få ta del av medarbetarnas vardag, verklighet, tankar, bekymmer, glädjeämnen och funderingar. Och - inte minst! - det ger mig alltid massor att fundera över hur jag kan utveckla mig själv och organisationen. Jag får huvudbry av det här, varenda år!

Viktigt att komma ihåg är att när vi skiljs åt efter samtalet börjar egentligen jobbet. Det är då vi var och en tar itu med det vi fick höra, och i mitt fall handlar det om att foga ännu en bit till pusslet som medarbetargruppen och vår verksamhet utgör.

Den här hösten är det den femtonde gången jag genomför utvecklingssamtal. Det blir aldrig enahanda, jag hör alltid nya saker, och jag lär mig ständigt.

Ice bucket challenge

Så har även jag gjort det. Med benäget (och väldigt villigt!) bistånd av käre maken slog jag ett slag för ALS-forskningen. 

Man kan tycka många saker om sånt här. Somliga väljer att kalla det löjliga jippon. Jag väljer att tycka det är kul med uppfinningsrikedom för att uppmärksamma olika saker, vi behöver ju leka lite mer i livet! Åtminstone behöver jag det. Det sköna är också att man kan tacka nej, ingen måste något.

Nu behövs det kampanjer för cancerforskningen och MS-forskningen också, tycker jag.