En fullspäckad lördag

Jag tycker det är tråkigt att städa, men i dag var det ändå dags. Det finns ju gränser, och vårsolen är mer än avslöjande. Så i förmiddags gick jag, såpaflaskan och trasan en vända. Efter kom käre maken med dammsugaren och tre timmar senare var luften lättare att andas.

På eftermiddagen passade vi på att besöka Gotlands mediahus där båda våra lokaltidningar produceras. Det var intressant, och smockfullt med folk. Läs här.

Därefter tog vi oss till den lokala bokmässan på Almedalsbiblioteket. Galet så många författare och förläggare vi har på den här ön, jag är imponerad. Jag köpte Anna Janssons senaste bok och fick den också påpassligt signerad.

 

Slutligen var det dags för konsert, GotlandsMusikens Blåsorkester hade besök av musikalstudenter från Artisten i Göteborg, och vi fick en riktig musikalboost.

 

 

 

En fullspäckad dag som jag nu avslutar med att småjobba lite framför TVn. Nytta och nöje i skön förening, toppat med att få umgås med käre maken en hel dag.

 

Och nu är det mörkt omkring mig, för nu har Earth Hour börjat!

Ibland rör sig inte tiden

Den 14 juli var jag och käre maken på en höjdarkonsert i en av våra fantastiska ruiner i Visby, S:t Nicolai. Det var Gotlandsmusiken och Pugh Rogefeldt som "konserterade", och Pugh bjöd på nytt och gammalt i salig blandning. Mest gammalt, vilket ju naturligtvis också går hem bland oss halvgamla...

Alltså, jag måste bara uttrycka min beundran. Pugh är 64 år, jag har hans debut-LP (ja, LP!) från 1969. Då var jag bara sju år, så jag ska erkänna att jag köpte den lite senare. Men ändå, fatta! Jag var sju år när han albumdebuterade! Och han är fortfarande i gång. Inte bara "igång", det låter likt konstgjord andning. Det han sysslar med är så långt från konstgjord andning man kan komma, han lever! Han brinner, skapar och lirar, han skojar, spexar, gråter och verkar tycka det är så förbaskat kul. Och jag halvgamla människan finner mig sitta och skråla med i "Dinga linga lena" för full hals.

Miljön i S:t Nicolai kyrkoruin är ju magisk i sig, och med hjälp av en fenomenal ljussättning blir det en oefterhärmlig konsertlokal. Pugh gjorde mig inte besviken, han är så jäkla still going strong som någon kan vara. I tider när jag ofta funderar över vart åren tog vägen, är det rätt trösterikt att finna en fristad. Här har inte mycket hänt, mer än att en välgörande mognad har inträtt.

Jag älskar Pugh, hans musik och den livfullhet han levererar. Tack!!

En musikupplevelse

I går hade vi förmånen att få lyssna till Visby storband och LaGaylia Frazier på Wisby Strand. Jösses, vilket drag! Den tjejen har banne mig allt. En röst fullt jämförbar med de största sångerskorna, Aretha Franklin och Whitney Houston inräknade. En energi som skulle kunna försörja Gotland med el i flera dygn. En musikalitet som gör att det låter så lätt och också gör allt så lekfullt, njutbart, sprudlande. Jag hade svårt att sitta still, jag ville stå upp och rocka loss. Det passade sig dock inte riktigt, men jag stod upp lite grann. En liten stund. Resten av tiden rockade jag för mig själv i stolen. Jag tror faktiskt att LaGaylia Frazier är en av de få som jag bara vill ha mer av. Man ska se henne på scenen, den saken är solklar.

Musikalupplevelse

I går kväll var vi på premiären av musikalen "Allt eller inget" i Visby. Musikalen sätts upp av Länsteatern och Gotlandsmusiken, i samarbete med Gotlands Musikalkompani och ABF Gotland. Ensemblen består av ungdomar från musikalkompaniet, gotländska skådespelare (såväl amatörer som proffs) samt några "inhyrda" proffs, bl.a. Janne Åström och Andreas Nilsson.

"Allt eller inget" baseras på filmen med samma namn, eller "Full monty" i original, och handlar om ett gäng industriarbetare som blir arbetslösa, och kommer på den briljanta (?) idén att sätta upp en stripteaseshow för att tjäna pengar. Det är dråpligt, humoristiskt, galet och faktiskt också lite rörande. Föreställningen i Visby ges i Flextronics nedlagda fabrik, vilket ger den fullkomligt perfekta inramningen. Helhetsupplevelsen är total, inget fattas.

Suveräna skådespelar- och sånginsatser, fantastisk musik, häpnadsväckande scenografi och helgjuten koreografi gör den här föreställningen till ett absolut måste. Det är rent av värt en resa över till Ön för er som inte bor här, och ni har gott om tid. Det är nästan 40 föreställningar kvar, gå in på Länsteaterns hemsida för att se spelschemat.

Cabaret med Gotlands MusikalKompani - en helhetsupplevelse

I går kväll var jag på premiären av "Cabaret", i Gotlands MusikalKompanis tappning. Musikalkompaniet är en samling unga människor under ledning av producent/regissör/med mera Sofia Ahlin Schwanbom, som varje vår har satt upp en musikal i Visby. Det här var sjunde året i rad.

Cabaret behandlar en mörk tid i vår historia, och det är naturligtvis ingen slump att Sofia har valt den. Syftet är att påminna om det som hände, men också att påminna om att det kan hända igen, eftersom det var alldeles vanliga människor som du och jag som var där, då. Grupptryck, det djupt mänskliga, drömmar, visioner och förhoppningar är samma sak i dag som för 60-70 år sedan. Glitter, glam och glamour blandades med förtryck, hat, rädsla och gråhet.

Budskapet är otäckt aktuellt och sanslöst angeläget. Vi måste prata om de här mänskliga mekanismerna som alltid finns, och en sån här föreställning kan ge möjlighet till att väcka frågor och debatt.

Vilken föreställning! Vilka fantastiska ungdomar. Jag fällde en tår under tackapplåderna - allt för den starka känsla dessa härliga unga människor gav mig. Vilken samlad begåvning, och vilken ynnest att ha fått dela upplevelsen med dom.

Tack, Gotlands MusikalKompani!

(Min tanke var att lägga in en bild också, men jag har problem med bilderna på Blogger för tillfället. Fler som har det?)

Vilken kille!

I lördags var vi på konsert på Wisby Strand, vår kongresshall i Almedalen. Visby Storband hade besök av artisten Magnus Bäcklund, och jag ska erkänna att jag gick dit med rätt ljumma förväntningar.

Jodå, jag visste att jag gillar hans röst. Däremot hade jag ju mest hört honom i schlagersammanhang, och det blir ju rätt trist i längden. Nej, mina förväntningar handlade nog mest om Visby Storband, som är ett superproffsigt gäng (Gotlandsmusiken, så klart!).

Tala om att jag fick revidera min fördomsfulla uppfattning. Vilken kille, vilken röst! Scennärvaro, härlig plastik, humor, chosefrihet, tonsäkerhet och en röst - en röst! - som kan välta vad som helst. Han sjöng mest gamla s.k. slagdängor från bland andra Tom Jones repertoar. Såna man inte hör så ofta numera, men som fick kongresshallen att gunga. Han lät till och med som Tom Jones ibland, men jag måste ju erkänna att jag mycket hellre ser på Magnus Bäcklund än Tom Jones. Mellan låtarna berättade han om musiken och artisterna han gestaltade på ett lättsamt sätt med glimten i ögat.

Jag var lite förälskad när jag åkte hem. Vill gärna ha mer.

De inre orkestermedlemmarna

Jag är ju stolt vice ordförande i Gotlandsmusiken, en fantastisk länsmusikorganisation med gott rykte i hela landet. 18 superproffsiga musiker, som kan göra i stort sett allt. På bilden ser ni Gotlandsmusikens blåsorkester, riktiga trollkonstnärer med de blänkande instrumenten som verktyg.

Men jag fick ett annat perspektiv på det där med orkester när jag läste boken "Fritt fall" av Eva Sanner. Många böcker inom genren personlig utveckling har det blivit genom åren, och jag ska erkänna att jag är luttrad och läser dom allt slarvigare. Sällan fastnar något som jag tar med mig någon längre tid. Men i den här boken tog jag med mig detta med ens inre orkestermedlemmar.

Sanner gjorde en liknelse - vi har så många personligheter inom oss, såna som har formats ända från barnsben och upp genom åren fram till nu. Röster som hörs olika starkt, allt ifrån bastuba eller puka till en liten spröd triangel. Om man får syn på de här olika medlemmarna i den inre orkestern och accepterar att de finns där, kan man kanske skriva ett partitur så alla till slut lirar samma låt. Så länge man inte har koll på dom är man en usel dirigent som tror man har koll på livets orkester medan medlemmarna sitter och jammar på sitt bara. Men får man syn på individerna, en och en, så går det att få ihop ett riktigt vackert stycke. Det gäller att se dom, acceptera dom och också förstå vilken roll dom spelar i mitt liv (eller kanske vilken stämma, snarare). Och framför allt inte döma, utan i stället göra det bästa av deras olika egenskaper!

Jag har sedan jag läste boken försökt identifiera mina orkestermedlemmar:

* Drömmaren
* Enstöringen
* Syster duktig
* Latmasken
* Den otåliga
* Organisatören
* Sökaren
* Perfektionisten
* Barnet
* Njutaren
* Fördömaren
* Den förnöjsamma

Kanske finns det fler, men dom har jag ännu inte fått syn på. Fundera gärna igenom vilka orkestermedlemmar DU har!

Storbandsmusik

Jag är stolt vice ordförande i Gotlandsmusiken, Gotlands länsmusikorganisation. 18 heltidsanställda suveräna musiker, som tillsammans utgör en mängd ensembler; blåsorkester, jazztrio, blåsarkvintett, saxofonkvartett, brass och inte minst - Visby Storband.

Mitt hjärta tillhör storbandsmusiken, det bara är så. Jag har själv spelat i storband för massor av år sedan, om än på amatörnivå. Något roligare får jag verkligen leta efter. Jag minns dessutom Visby Storband från TV på 1970-talet. Programmet minns jag inte, men just Visby Storband gjorde intryck på mig. Föga kunde jag ana att jag 35 år senare skulle stoltsera som deras vice ordförande (till och med ordförande under förra mandatperioden)! Livets vägar är outgrundliga och svårförståeliga.

I eftermiddag fick jag ynnesten att njuta ännu en konsert med detta eminenta gäng. Bernt Eklund, saxofon, går i pension och konserten var tillägnad denne kompositör, arrangör och saxofonist. En ödmjuk man som så många med stor kunskap. Å, så jag njöt!

Den som följer min blogg vet att Gotlandsmusiken lever farligt med jämna mellanrum. Även nu. Inget är självklart eller givet, vi måste hela tiden kämpa för existensen. Kulturen får oftast stryka på foten och tacksamt ta emot de skärvor som nådigt tilldelas den. När det är den som håller oss friska!

Tack, för Gotlandsmusiken. Ni förgyller så mångas tillvaro, inte minst min egen!