Visar inlägg med etikett sociala medier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sociala medier. Visa alla inlägg

onsdag 8 juli 2015

Häng hos mig på Insta!


Jag blir mer och mer förtjust i Instagram - som en miniblogg där det är enkelt att dela med sig men där du måste tänka till för det är bilden som gäller, i stället för orden. Det går att förmedla oändligt mycket med en bild, det är snabbt och inbjudande. 

I sommar blir det mer Insta än blogg för mig eftersom det är dålig uppkoppling där jag vistas. Häng gärna hos mig på Insta, jag heter Mariayogini där också!

söndag 15 februari 2015

Hur använder DU sociala medier?


Jag lever en del av mitt liv i sociala medier, och det är helt naturligt för mig. Det kommer jag att fortsätta göra oavsett vad som händer IRL och hur mitt liv gestaltar sig. Jag har sedan jag skaffade konto i Facebook för snart 8 år sedan återupptäckt en stor del av min barndoms och ungdoms umgänge, samt gamla arbetskamrater, kurskamrater och bekanta. Jag fyller på nya bekantskaper och vänner på Facebook, tycker det fungerar jättebra som det forum som fångar upp hela mitt nätverk genom livet. Det är här jag samlar mina kontakter, och det är här jag följer de allra närmaste och käraste som jag inte har inpå mig jämt. För att Facebook ska fortsätta vara ett värdefullt nätverk är jag noga med att mina vänner där, verkligen är människor jag har någon form av relation med. Jag säger aldrig ja till en vänförfrågan från en person som för mig är okänd eller som jag inte direkt kan relatera till.

Har jag en relation till dig och du ännu inte är min vän på Facebook? Gör då en vänförfrågan!

Twitter använder jag allt mer, jag gillar verkligen den rappa roliga och korta meddelandeformen. Här följer jag människor jag för tillfället är intresserad av, och avföljer lika lätt när jag tappat intresset. Här interagerar jag, här får jag kontakt med folk som kan saker jag behöver ha hjälp med, här följer jag världspolitiken... Hittills har jag ofta använt hashtaggen #abfgotland åtminstone när jag twittrat i jobbet, men framöver blir det nog en del #gotpol och #polvardag också... Följ mig gärna på Twitter, där heter jag @mariayogini!

Instagram! Kul mellanting, från vilket en ju kan publicera direkt på både FB och Twitter. Men det ska man inte göra slentrianmässigt, det blir ju jättetråkigt för dom som följer dig på alla ställen. Exakt samma bilder och inlägg överallt! Nej, då ledsnar omgivningen. Du bör variera dig. Ibland länkar jag vidare, ibland inte. Även här kan du följa mig under namnet @mariayogini.

Pinterest har jag börjat upptäcka, och än så länge använder jag det mest för att sprida min blogg. Men åh, så mycket roliga bilder det finns, där går det verkligen att förlora tid och rum när man börjar leta!

LinkedIn, det s.k. professionella nätverket. Jodå, jag finns där också. Mest för att en "måste" det (nej, det måste en inte, men varför inte när jag är överallt annars?). Här samlar en sina yrkeserfarenheter för att finnas synlig för tänkbara partners, arbetsgivare, idéskapare. Här kanske din nästa karriär väntar, eller din nästa samarbetspartner. Jag är inte så aktiv, men försöker följa några grupper med mina intressen.

Ja, jag har också en egen YouTubekanal, men hittills är det bara för att samla egna klipp som kanske inte alla är till allmänt beskådande. Men jag vet och inser också att filmklipp och rörliga bilder kommer allt mer, så kanske även det blir ett medium jag använder mer framöver.

Google+ då slutligen. Visst, det hakade jag också på. Men jag kan för mitt liv inte få in i min skalle vad Google+ gör som ingen annat redan gör. Har förstått att Google ville försöka konkurrera ut Facebook, men det lär ju aldrig gå. Bilder samlas här, också. Man lägger sina kontakter i "cirklar". Jag har nu försökt använda det nästan sen det kom men jag tycker inte det övertygar, långt därifrån. Men jag finns där!

Bloggen är navet kring vilket allt kretsar. Här finns själva jag, här får jag breda ut mig, här möter jag läsare på ett annat sätt. Bloggen blir ju en slags officiell dagbok, och det gillar jag också.

Som jag inledningsvis skrev - jag kommer fortsätta i sociala medier precis som tidigare, även om det nu blir verklighet med mitt politiska värv vid sidan av det gamla vanliga värvet. Jag tror och hoppas att jag genom alla kanaler i sociala medier kan lära mig massor, hålla kontakten med folk som är nödvändiga för min utveckling, kommunicera med medborgare och väljare, etc. Sociala medier är - rätt använda - ett alldeles enastående sätt för människor att kommunicera och komma samman!

Hur använder DU sociala medier? Var finns du? Hur kommunicerar du med din omgivning? Är du kanske en av mina vänner, kontakter eller följare?

fredag 24 oktober 2014

En ny livsstil


Jag läser gärna Eva Swedenmarks blogg, och härom dagen skrev hon om att hon upplever att bloggandet har avtagit en del, åtminstone hos sådana som hon har brukat följa. Jag har upplevt samma sak, och inte minst från det andra hållet - jag har själv haft ett lååångt uppehåll i mitt eget bloggande. Min blogg startades 2009, och då var det full rulle på mitt bloggande. Det fungerade som dagbok och kommunikation med omvärlden på samma gång. Jag som gillar att uttrycka mig i skrift fick utlopp för något jag inte visste behövde utlopp.

Sedan dess har andra saker tagit över allt mer. Facebook har jag visserligen varit med på sedan 2007, men det har ju växt och tagit ofantliga proportioner. Till det har Twitter, Instagram, Foursquare, Pinterest, LinkedIn och nu senast Swarm lagts till. Jag GILLAR ju allt sånt här, är vansinnigt nyfiken på sociala medier i allmänhet och en early adopter i många fall. Jag vill testa, testa. Och vilken tid det tar!

Bloggen är ett relativt sett långsamt och trögt medium, i jämförelse. Jag slänger gärna iväg en bild på Instagram när jag är på Coop och handlar, eller reflekterar lite snabbt via Twitter på något i min vardag. Sen har jag ju liksom avhandlat min dag, och inget finns kvar att skriva om på bloggen...

Men jag saknar ändå det längre och långsammare skrivandet samtidigt. För att inte tala om läsandet av andras boggar! Interaktionen. Resonerandet, precis som Eva också skriver om. Därför är jag tillbaka här. Därför ska jag - inte minst för min egen skull - försöka återerövra bloggandet som min huvudsakliga kanal.

Fast ni hittar mig också på Facebook, Twitter, LinkedIn, Instagram, Swarm, Google+... Leta efter Mariayogini bara, så finns jag där!

fredag 12 september 2014

Fredagsyra



Jag morgonfilosoferar lite kring detta med fredagsyran som veckovis breder ut sig främst på Facebook av de sociala medierna. Härligt att människor är glada över att det är fredag! Men samma lycka märks sällan över resten av veckans sex dagar.

Det är ju lite synd om man bara är så där glad en dag i veckan, tänker jag då.

Så är det förstås inte, jag fattar grejen. Men själv väljer jag nog att plocka fram och känna glädjen inombords alla dagar i veckan för säkerhets skull. Jag vet ju inte ens om jag är med nästa gång det blir fredag.

Trevlig helg!

torsdag 11 september 2014

Ice bucket challenge





Så har även jag gjort det. Med benäget (och väldigt villigt!) bistånd av käre maken slog jag ett slag för ALS-forskningen. 

Man kan tycka många saker om sånt här. Somliga väljer att kalla det löjliga jippon. Jag väljer att tycka det är kul med uppfinningsrikedom för att uppmärksamma olika saker, vi behöver ju leka lite mer i livet! Åtminstone behöver jag det. Det sköna är också att man kan tacka nej, ingen måste något.

Nu behövs det kampanjer för cancerforskningen och MS-forskningen också, tycker jag. 

fredag 22 mars 2013

Fotbollskväll


Nej, jag ser inte på fotboll i kväll. Det får vara hur mycket VM-kval det vill men jag är otroligt ointresserad. Det enda skälet att snegla är chansen att få en glimt av Zlatans leende, som kan smälta is. Men han ler sällan när han spelar.

Jag sitter dock solidariskt med vid TVn, för jag tycker vi umgås ändå liksom, käre maken och jag. Får jag bara ha min dator i knät och chabba lite på sociala medier (det goda tramset, ni vet) och kanske småjobba lite, så är jag nöjd ändå.

Fotboll är så seeegt och lååångsamt, och så blir det ju inga mål. Det händer ingenting! Nej, tacka vet jag lite rapp hockey.