torsdag 29 april 2010

Almedalsveckorna

Sommarens händelse och snackis alla kategorier på Gotland, är politikerveckan i Almedalen. Eller almedalsveckan, som den också kallas.

I utkanten av detta kolossala evenemang pågår Alternativveckan. Ett gäng entusiaster, som vill göra en annorlunda vecka, eller kanske återgå till någon slags ursprungstanke med veckan. I stället för att jag försöker beskriva det här, rekommenderar jag er att gå in på deras hemsida och se vad de har gjort tidigare år, det är verkligen imponerande. Klicka här så kommer du vidare.

onsdag 28 april 2010

Läsvärt - igen

Jag gillar att läsa, men känner ibland stress över att inte hinna
läsa böcker för det också finns så många bra och läsvärda
tidskrifter.

Här är en - Språktidningen!

torsdag 22 april 2010

Det ska vara sju staräurar...

Inte med bästa vilja i världen, hur mycket positivt tänkande jag än försöker mobilisera, kan jag gilla läget när snöblasket viner runt öronen och det är en (1!) grad varmt den 22 april. Never.

Men jag bor ju på Gotland, och här vet man att det ska till sju staräurar innan våren kommer på riktigt. Jag har inte koll på vilken i ordningen det här är, det brukar bero lite på hur man räknar. Skit samma, ett steg närmare våren är vi i alla fall!

tisdag 20 april 2010

Den boken ser jag fram emot att läsa!

Svenska Dagbladets kultursida går att läsa om författaren Johan Theorins nya bok "Blodläge".

Efter att ha läst både "Skumtimmen" och "Nattfåk", ser jag med förväntan fram emot ännu en härlig läsupplevelse. Hans mystiska beskrivningar av såväl människor som öländsk natur är en fröjd. Tycker jag!

måndag 19 april 2010

Vi längtar efter en mer långsam livsstil

Alla talar om askmolnet (som jag för övrigt - liksom min kompis Petra - alltid läser som "åskmolnet") just nu, och med all rätt. Det som först verkade vara bara något lustigt och lite svårt att fatta, har på den här helgen hunnit bli något man börjar fundera djupare över. Flinet över något man inte riktigt förstod vad det var, har liksom stelnat i ansiktet och skrattet har fastnat i halsen.

För hur kan det bli så här? Vad är det som händer? Varför har man aldrig hört talas om det här förut? Hur kan naturens krafter bete sig så oberäkneligt och slå ut oss och våra behov så totalt? Är det trots allt inte vi själva som bestämmer, finns det en högre kraft? Kors.
En del av det här har allt fler insett under de dagar som har gått utan flygtrafik. Och jag har noterat en sak. Det har mitt i alltsammans - mitt i kaoset, oron över anhöriga och oron över hur det ska gå för flybolagen - spritt sig ett paradoxalt lugn. Människor upprörs inte så mycket över att tvingas ta bil, tåg eller båt för att ta sig fram, man upprörs inte så mycket över att det tar två dagar i stället för två timmar. Och varför - jo, därför att det gäller ALLA. Därför att det är OK att få förhinder eller komma för sent, alla förstår varför. Jag har hört rapporter från tågkupéer, tillfälliga hotellrum och järnvägssstationer där man skämtar lite om sin situation, rycker på axlarna och konstaterar att: "hoppsan. Så det kan bli!"
Jag generaliserar, så klart. Det finns nog de som mår riktigt dåligt av det här. Men det jag vill peka på är en tendens. Det finns dom som nästan njuter av att det går sakta, därför att det gör det för alla.
Och vad säger det? Jo, att vi BEHÖVER röra oss långsammare framåt. Hoppas det är en insikt för många. Sällan något ont, som inte har något gott med sig.

Så sitter man här...

...på PROs årsmöte. Å tjänstens vägnar, ska väl tilläggas.

Konstaterar att det är nyttigt för mitt stressade sinne att sitta
rakt upp och ner, dricka kaffe och lyssna på en trubadur. Och faktiskt
inte kunna annat. Ja, utom att skriva ett litet blogginlägg, då!

torsdag 15 april 2010

Sentaku - för en mer rättvis värld

Jag vill gärna tipsa om en hemsida/webbutik som för rättvisemärkta varor från hela världen, www.sentaku.se Sortimentet är än så länge rätt så begränsat, men jag är säker på att det utökas vartefter rättvisemärkta produkter blir allt mer efterfrågade.

Sentaku lär betyda bland annat "val" på japanska. Vi har alla ett val, som till exempel att köpa produkter för att gynna en bättre och mer rättvis värld. Jag är gärna med och väljer rättvisa om jag kan, och Sentaku har bidragit till att göra det enklare.

Att butiken sedan är baserad på Gotland är ju bara en jättebonus!

måndag 12 april 2010

NÖDvändiga behov

Det var länge sedan jag skickade någon kattrapport. Ändå uppfyller den lille killen en så stor del av mitt hjärta!

Han har börjat tuffa till sig lite sen snön försvann och man börjar kunna gå ut utan att bli blöt om tassarna. Lågt utmed marken smyger han runt på tomten och spejar på obefintliga faror. Det största bestyret har han haft den senaste veckan, då han systematiskt anfallit varenda en av de vackra och färgglada påskfjädrar som Bosse mödosamt pyntat en av buskarna med. Kastat sig upp, anfallit, slitit ner. Nu ligger alla fjädrarna i en ring runt busken, alla utom dom han stolt har släpat hem för att visa upp. Modigt.

Det vi nu måste börja jobba med är toalettvanorna. Han förväntas bli en utekatt, som bara kommer in ibland. Än så länge är förhållandet det omvända, kan man väl lugnt säga. Han är visserligen ute längre och längre stunder, och härom dagen var han faktiskt ute hela förmiddagen. Plötsligt kommer han rusande in som en projektil, bara för att sätta sig på lådan och göra vad han ska och sedan rusa ut lika fort igen!

Killen har helt uppenbart missat något, eller också har jag varit otydligt. Ska fundera på hur jag ska berätta för honom att han nog får smutsa ner sina små tassar med att göra allt det där utomhus så småningom...

lördag 10 april 2010

Cabaret med Gotlands MusikalKompani - en helhetsupplevelse

I går kväll var jag på premiären av "Cabaret", i Gotlands MusikalKompanis tappning. Musikalkompaniet är en samling unga människor under ledning av producent/regissör/med mera Sofia Ahlin Schwanbom, som varje vår har satt upp en musikal i Visby. Det här var sjunde året i rad.

Cabaret behandlar en mörk tid i vår historia, och det är naturligtvis ingen slump att Sofia har valt den. Syftet är att påminna om det som hände, men också att påminna om att det kan hända igen, eftersom det var alldeles vanliga människor som du och jag som var där, då. Grupptryck, det djupt mänskliga, drömmar, visioner och förhoppningar är samma sak i dag som för 60-70 år sedan. Glitter, glam och glamour blandades med förtryck, hat, rädsla och gråhet.

Budskapet är otäckt aktuellt och sanslöst angeläget. Vi måste prata om de här mänskliga mekanismerna som alltid finns, och en sån här föreställning kan ge möjlighet till att väcka frågor och debatt.

Vilken föreställning! Vilka fantastiska ungdomar. Jag fällde en tår under tackapplåderna - allt för den starka känsla dessa härliga unga människor gav mig. Vilken samlad begåvning, och vilken ynnest att ha fått dela upplevelsen med dom.

Tack, Gotlands MusikalKompani!

(Min tanke var att lägga in en bild också, men jag har problem med bilderna på Blogger för tillfället. Fler som har det?)

tisdag 6 april 2010

Vårprydnad

Jag älskar min nya ljusstake som för tankarna till leriga våråkrar
eller utevistelse i fuktig trädgård!

lördag 3 april 2010

Boktips

Påskhelg = mycket ledighet = tagit mig i läskragen lite grann. Jag gnölar ofta över att jag "aldrig" hinner läsa böcker, som är mitt största intresse och min bästa avkoppling. Tycker synd om mig samtidigt som jag omöjliggör för mig själv genom att ständigt fylla på med andra göror och måstor som ska vara färdiga först, innan jag kan slå mig ner med en bok. Så otroligt dumt offertänkande!

Nåväl, nu har jag lånat en bok av en medarbetare, "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Jag kan inte sluta läsa, det är en av de mest annorlunda, roliga och - faktiskt! - lärorika böcker jag läst. Den är skriven med ett underfundigt språk med humorn som ständigt underliggande faktor, den är lättläst och utgör en helt galen och osannolik berättelse. Boken är skriven med två parallella handlingar, i den del som handlar om huvudpersonens liv får man lära sig lite smått och gott om världshistorien de senaste hundra åren.

Jag skulle vilja säga att berättelsen är en smula besläktad med "Forrest Gump", där han - helt ovetande - påverkade historiens gång. Lite så är det även för den förtjusande farbrorn Allan Karlsson.

En episod i påsktider: Allan minns tillbaka hur hans far på 1910-talet från Ryssland underlät att skicka hem pengar till den fattiga familjen, i stället skickade han bara ett pråligt påskägg som någon som hette Fabbe hade gjort. Och hur kunde Fabbe heta Carl i förnamn, det lät ju inte särskilt ryskt. Ägget såldes senare till en lokal grosshandlare som nog insåg dess värde, och gjorde ett rejält kap.

Jag har kommit lite mer än halvvägs i boken, och kommer att läsa ut den i påsk. Sen ska jag sätta den i händerna på käre maken, som MÅSTE läsa den. Och jag vill faktiskt rekommendera den å det varmaste även till mina läsare här... God läsning!