måndag 19 april 2010

Vi längtar efter en mer långsam livsstil

Alla talar om askmolnet (som jag för övrigt - liksom min kompis Petra - alltid läser som "åskmolnet") just nu, och med all rätt. Det som först verkade vara bara något lustigt och lite svårt att fatta, har på den här helgen hunnit bli något man börjar fundera djupare över. Flinet över något man inte riktigt förstod vad det var, har liksom stelnat i ansiktet och skrattet har fastnat i halsen.

För hur kan det bli så här? Vad är det som händer? Varför har man aldrig hört talas om det här förut? Hur kan naturens krafter bete sig så oberäkneligt och slå ut oss och våra behov så totalt? Är det trots allt inte vi själva som bestämmer, finns det en högre kraft? Kors.
En del av det här har allt fler insett under de dagar som har gått utan flygtrafik. Och jag har noterat en sak. Det har mitt i alltsammans - mitt i kaoset, oron över anhöriga och oron över hur det ska gå för flybolagen - spritt sig ett paradoxalt lugn. Människor upprörs inte så mycket över att tvingas ta bil, tåg eller båt för att ta sig fram, man upprörs inte så mycket över att det tar två dagar i stället för två timmar. Och varför - jo, därför att det gäller ALLA. Därför att det är OK att få förhinder eller komma för sent, alla förstår varför. Jag har hört rapporter från tågkupéer, tillfälliga hotellrum och järnvägssstationer där man skämtar lite om sin situation, rycker på axlarna och konstaterar att: "hoppsan. Så det kan bli!"
Jag generaliserar, så klart. Det finns nog de som mår riktigt dåligt av det här. Men det jag vill peka på är en tendens. Det finns dom som nästan njuter av att det går sakta, därför att det gör det för alla.
Och vad säger det? Jo, att vi BEHÖVER röra oss långsammare framåt. Hoppas det är en insikt för många. Sällan något ont, som inte har något gott med sig.

6 kommentarer:

Åsa Mitt i Världen sa...

Fast då pratar vi bara resenärer i största allmänhet. Den delen tycker inte jag är så läskig. Särskilt inte nöjesresandet - där kan vi ju vara utan flyg, det finns mycket att upptäcka på närmare håll.

Men hur fungerar det t.ex. med de som pendlar ner till Bryssel? Hur fungerar det med våra stora industrier? Hur påverkar det de tillresande turisterna?

Man kan kompensera vissa möten med videokonferenser - men ibland måste man ses.

Frakt av organ som ska transplanteras. Transport av sjuka. Att snabbt nå fram med blod från en ovanlig blodgrupp eller medicin.

Om det inte bara är en "micropaus" för flygbolagen som får folk att stanna upp och reflektera. Om det faktiskt är något som kommer att pågå en längre tid. Då tycker inte jag att det är "bra att folk tvingas ta det lugnt".

Redan nu blöder flygbolagen för varje dag som flygplanen står still. Det är stor skillnad på att under en längre tid utveckla andra mötesmetoder, resvanor eller miljövänligare drift - men att så plötsligt tvingas avbryta sin verksamhet. Det kostar, om jag minns rätt, 100 miljoner kronor om dagen bara i Sverige. Nu har planen stått stilla sedan i torsdags. Så ungefär fem dagar ha planen stått stilla. Många kan börja flyga nu - men har de några passagerare då?

Petra sa...

Jag har också reflekterat över naturens krafter. Det är som om Moder Jord säger: "Puff, ni kan vara hur effektiva, uppkopplade och på väg, som helst - det är ändå jag som har sista ordet."

Jag menar, det verkar som om ingen hade räknat med detta. Jag har heller aldrig hört talas om det förut. Och samtidigt - terrorhot är jag rädd för, det här är jag mer åskådare av.

Och jag hoppas detsamma som du - att det får mig och andra att förstå att man faktiskt inte kan styra och påverka allt. Nyttigt, min käre Watson.

Evas värld sa...

Jo det säger mig att hela det gigantiska välstånd som finns i den rikare delen av världen, det är så bräckligt. Det behövs inte mycket för att hela fundamentet i vår tilllvaro blir osäkert. Jag tror mycket på att det är en protest från Moder Jord - ett varnande pekfinger: Var inte så övermodiga ...

Maria Björkman sa...

Åsa - jag visste att du skulle gå igång! Ditt perspektiv är vidare än mitt, i den här texten syftar jag på det lilla skeendet precis som du antyder. Lyfter man blicken (!) måste man också våga fundera på det du skriver! Det får oöverblickbara konsekvenser.

Petra - nyttigt, sa Bull!

Maria Björkman sa...

Eva - hon är klok, Moder Jord.

Petra sa...

Nu har du förstås inspirerat mig till ett inlägg i samma anda i min blogg.

Tack!