onsdag 29 april 2009

Canastadags igen

I dag har det varit komplett sommarvärme på Gotland. Folk har gått i shorts och linne, och själv kände jag mig missklädsamt vinterklunsig i min skinnjacka. Underbart!

Haft lite arbetssamt och turbulent de senaste dagarna, så nu ser jag sannerligen fram emot valborgsmässohelgen. Vi ska till våra goda vänner i Sörmland och spela canasta igen; det betyder alltså att förlora en herrans massa pengar så att reskassan till Malaysia byggs på. Meningsfull sysselsättning, och ett kul sätt att förlora pengar.

Vädret ska bli vackert hotar dom med, och det gläder mig för allas skull som tänker vara ute. Vi "måste" ju vara inne massor. Huvaligen. Fast på Första maj ska vi ändå fira i ett demonstrationståg, och det blir i Norrköping. Käre maken är lycklig, för det är barndomsmarker för honom.

Allt det här innebär att jag inte kommer tillbaka hit förrän i början på nästa vecka. Möjligen blir det en kort rapport på söndag kväll förstås. Vi får se!

Jag önskar mina läsare en riktigt skön vårhelg, njut för allt ni är värda!

måndag 27 april 2009

Konferensrapport från sängen

Det är tidig morgon, och just nu sitter jag i sängen på Nynäsgården, lutad mot en av de gigantiska och lyxiga kuddarna i min "svit". Fönstret står på vid gavel och våren strömmar in; fåglarna kvittrar och humlorna surrar. Storleken på rummet är i det närmaste löjlig, med tanke på att jag i stort sett enbart sover här en natt. Fast jag måste tillstå att jag njuter av att bo så här, och att bli "vippad". Storleken på rummet medger stora fönster, rummet är vitt och följdaktligen är rummet LJUST. Nu på morgonen då solen tittar fram är det helt fantastiskt.

Vi är här med styrelse och personal på utvecklingskonferens. Kom i går, och eftermiddagen ägnades åt arbete på var sitt håll. Styrelsen fick sig en duvning angående sitt ansvar, och i personalgruppen påbörjade vi vår höstplanering. Vi blir mycket bra omhändertagna, har bra konferensrum och får fantastisk mat. I går kväll roade vi oss över en smaskig tvårätters med vin, samt tog oss en stund i baren efteråt. Så här trevligt hade till exempel Ann och Lilian!

Idag väntar ett konstituerande styrelsemöte och lite diskussion om våra respektive roller, en eftermiddag som konsulten Barbro Östling ska hålla i. Den ser jag fram emot.
Nynäsgården är ett bra ställe att lägga en konferens på, allt fungerar perfekt. Sånt är jätteviktigt, att allt flyter.

I går träffade jag Kerstin här också, eftersom hon var här på sin yogakurs. Det blev en mysig stund i solen med ett glas vin, innan personalgruppen kom på besök i min svit för att dricka lite champagne tillsammans, vi har mycket att fira.

Så fantastiskt bra jag har det!

lördag 25 april 2009

Lat lördag utan särskilt innehåll

I dag är det lördag, och dagen efter Det Stora Beskedet. Jag är lika glad i dag, men mer sansat glad. Stolt. Förvissad. Trygg. Glad. Säker.

Det är också en lördag med massor av sol och sommarluft, varför jag har bestämt mig för att inte göra någon som helst nytta på hela dan. Jag ska sitta på altanen i shorts (hade dom på mig redan när jag morgonpromenerade med jycken) och läsa och sola. Läsa ut min Elizabeth George, samt läsa ikapp lite tidskrifter och tidningar som ligger och väntar. Framåt seneftermiddagen - när solen har gömt sig bakom päronträdet - ska jag ta en långpromenad. Sen kommer vi hem ungefär samtidigt Bosse och jag, eftersom han ska spela golftävling på eftermiddagen. Då ska vi grilla!

Senare ska jag packa lite, eftersom vi (styrelse och personal i ABF Gotland) i morgon bitti tar båten till Nynäshamn för en tvådagarskonferens. Ska bli trevligt.

Men det rättfärdigar en dag i lättja för mig. Jag brukar ha svårt att koppla av i lättja, men har bestämt mig för att göra det just i dag.

fredag 24 april 2009

Stolthet!

När jag var yngre var de flesta av mina vänner musikanter, även jag. Vi var ett gäng som spelade ihop i olika konstellationer, vi hade jättekul. Det var vårt liv, och när vi inte spelade så umgicks vi på andra sätt. Spelade kille (för den som inte vet; ett kortspel med särskild lek, och ordet uttalas "tjille") och festade. Levde ett gott liv tillsammans. Hade flick- och pojkvänner i gänget och kände stor trygghet.

Musiken var i centrum, och vi närde nog alla en hel- eller halvhjärtad dröm om att kunna fortsätta med den, jag hörde väl till dom som hade den halvhjärtade drömmen. Hade inte funderat särskilt mycket på hur det skulle gå till, flöt mest bara med.

Det var en kille i gänget som hade mycket höga ambitioner, och han kom sedermera in på Ackis (Musikaliska akademin). Såvitt jag vet livnär han sig fortfarande på musiken. Han är den enda jag känner som har gått på Ackis.

Men snart känner jag två.

Sara - vår älskade dotter - fick antagningsbesked till Ackis i dag!!!!

Alltså - jag är full av beundran, jag tycker hon är så bra. Hårt arbete ligger bakom, men också vid det här laget en hel del erfarenhet. Hon har utbildat sig under några roliga och tuffa år till musikalartist, och har naturligtvis en hel del med sig i bagaget vid det här laget. Nu får hon utbilda sig till musiklärare och därmed så småningom kombinera två egenskaper; den pedagogiska och den musikaliska. Det är inte omöjligt att få musiklärarjobb, och dessutom kommer hon att vara färdigutbildad lagom till krisen börjar vika.

Hurra, vi är så glada hennes far och jag!

torsdag 23 april 2009

Träning med förhinder

I dag låter jag som om jag har druckit whisky och rökt Commerce utan filter i 30 år ungefär.

Trots ihärdigt förnekande de senaste dagarna när jag trots allt har känt något i halsen, har nog Bosses illasinnade baciller hoppat på mig också. Jag är inte sjuk, inte trött, inte snuvig. Bara hemskt hes och hostig. Och jag har också planerat att det stannar vid det, och sen sakta börjar dra sig tillbaka.

Strax ska jag åka till affären och inhandla ingefära, vitlök och citron. Blanda detta i varmt vatten tillsammans med en klick honung. Hälla på termos och ta med till jobbet och slurka på hela dan. Fan ta förkylningen, jag VÄGRAR ta emot den!

För exakt ett år sen fick jag lunginflammation. Den bröt ut på en tvådagars konferens med jobbet, på Brunnsvik. På söndag åker vi på "samma" konferens till Nynäsgården. Inte kan jag ju vara i samma skick då! Och min noggrannt planerade löpträning, nu hakar den ju upp sig! Attans. Men den här gången tänker jag inte låta det bli skäl till att helt sluta, lita på det. Nu är ni alldeles för många som vet att jag tänker springa tjejmilen!

I går var en intensiv dag, med mycket pratande. Det är säkert det som har gjort min röst så spännande och beslöjad. Säkert. Bergis. Sure. Tjena...

Nu åker jag till affären!

tisdag 21 april 2009

Om bristen på arbetsmoral

Har suttit hemma hela dagen för att arbeta, eftersom den uppgift jag för tillfället har tilldelat mig kräver min odelade uppmärksamhet och arbetsro. Att då sitta på kontoret blir bara ett skämt, liksom.

Uppgiften är så TRIST, och trots att jag har rätt god disciplin så blir det att man samtidigt surfar lite, kollar runt och kommenterar på Facebook, kommer på andra saker man absolut måste göra, etc. Så särskilt effektiv har jag inte varit, känner jag. Ångest!!

I morse var jag på yoga, och kände att kroppen inte riktigt hängde med. Det kan bero på två saker; antingen känner den av att jag har börjat köra lite hårdare med den på sistone (den så kallade löpträningen, ni vet) eller också är det verkligen en begynnande förkylning på gång. Har mina små varningstecken i halsen, men har hittills valt att ignorera dom. Det brukar kunna hjälpa några dagar i alla fall. Men med tanke på att Bosse den senaste veckan har mått riktigt dåligt och spridit både det ena och det andra omkring sig, vore det nog ett under om jag klarar mig. Dock - under har skett förr!

För rätt exakt ett år sen hade jag lunginflammation, och använde då det som svepskäl att sluta träna resten av året. DEN minan tänker jag i alla fall inte gå på igen (vare sig lunginflammation eller taskiga ursäkter)!

måndag 20 april 2009

Föränderlighet

Nu när jag har börjat spri... förlåt, lufsa, igen så behöver jag musik. Det går sju gånger lättare med musik i öronen än utan. Utan musiken hör jag bara min flåsiga andning och blir helt fixerad vid att jag inte får tillräckligt med luft. Suckar och stånkar och flåsar. Det går mycket trögare, liksom. Men om jag stänger ute alla härliga naturljud som fågelkvitter och trädsus, och i stället brassar på med lite rock eller annat, så liksom lyfter jag. Jag slipper höra min andning, känner att jag susar fram (nåja) och orkar faktiskt mycket mer. Det är visst vetenskapligt bevisat också, att musik triggar orken.

Men jag var med om något egendomligt härom dagen. Jag plockade fram min iPhone som jag numera har all min musik i (helt otroligt, vete sjutton hur det går till!) och letade fram min spellista som heter "löplåtar". Den har jag totat ihop under många löprundor förra och förrförra året, då jag spelade igenom många låtar på iPoden (på den tiden var jag gammalmodig, använde iPod) och upptäckte någon som stämde i mitt löptempo. Jag memorerade den till jag kom hem, och fyllde på min löplista. Kände mig riktigt nöjd, för det är viktigt att musiken liksom går i den takt man behöver.

Som sagt, jag pluggade i lurarna och scrollade fram löplåtarna. Klickade på start och satte i gång.

Hm.

Jag hade alldeles uppenbart ett HELT annat tempo när jag tränade i fjol och förfjol, än i år. Ingenting stämmer! Jag försökte verkligen springa i takt med musiken, men det gick absolut inte. Och jag vet att jag har gjort det förut. Det är verkligen ett mysterium. Har jag blivit så jäkla långsam?

En teori, någon?

Det påminner mig om en annan föränderlighet som jag har upptäckt sedan jag började yoga. Det började för några år sedan, och det tog säkert väldigt lång tid innan jag knäckte gåtan. Det var i början av min yogakarriär. Jag upptäckte ibland när jag körde bilen, att jag måste justera backspegeln, upp eller ner. I början tänkte jag inte så mycket på det, men efter några gånger började jag faktiskt fundera; har någon använt min bil? Nej.

Till slut upptäckte jag ett mönster. Det hände de dagar jag hade yogat, och dagen efter.

Det visade sig att efter yogapasset, hade jag blivit väsentligt längre! Dagen efter, fick jag vinkla tillbaka backspegeln igen, för då nådde min blick inte upp till gårdagens nivå. Vi snackar alltså flera centimeter. Visst är det helt osannolikt, men samtidigt så häftigt!

När jag kom på vad det var, bestämde jag mig för att behålla backspegeln i det högre läget. Jag resonerade så här; om jag i dag kan vara så här lång och utsträckt, så MÅSTE det gå även i morgon. Men - det gick verkligen inte.

Det här är en av livets gåtor som jag grubblar över.

Det säger lite om hur vi tillåter våra arma kroppar att sjunka ihop. Då är jag ändå en rätt kroppsmedveten person som tränar och har en någorlunda flexibilitet i kroppen. Tänk på en som aldrig rör sig, vad händer inte med muskelmassa och skelett?

Testa själv nån gång, att sträcka på ryggen så mycket du kan och försöka vrida upp backspegeln! Lite längre kan du faktiskt bli, och tänk så fin hållning du får!

söndag 19 april 2009

Lyx och fåfänga

Jag är inte bara mån om min hälsa, intellektuell (läser böcker!) och arbetar för Sveriges största studieförbund. Jag är fåfäng också.

Jag går och "gör" mina naglar var tredje vecka, och betalar glatt 400 kronor för det. Nagelspecialist Malin fixar och trixar, har fått mina egna naglar att växa ut och förstärker dom så fint med urstark gelé. Oftast ofärgad, med fransk manikyr. Skitsnyggt!

I julas fick hon dock använda färgad gelé, en härlig varm julröd färg. Det ser ut som om naglarna är ständigt målade, och det håller hur länge som helst. Kanonbra. Fast utväxten blir ju inte så snygg, därför måste jag gå var tredje vecka. Då filar hon ner längden, filar bort gammal gelé och lägger på nytt.

Härom dan var det dags igen, och då fick jag min efterlängade vårlila nyans på gelén. De blev lite väl korta den här gången, för jag har ju faktiskt vant mig vid att ha rätt långa (nåja, allt är relativt. Kolla Charlotte Perelli!) naglar även när jag trakterar tangentbordet. Men jag vet ju att de växer ut med blixtens hastighet.

Bosse tycker färgen är "sådär". Han säger inte det, men jag hör det på honom. Men han vet att jag trivs med den här lyxen, därför låter han mig hållas. Nu ska jag ha den här några veckor, sen till sommaren kanske jag slår till med nån snygg orange nyans...

Bloggföljare

Hurra, nu har jag tre personer som är officiella följare av min blogg; Kerstin, Pia och Eva. Det gör mig riktigt, riktigt glad, och sporrar mig ännu mer.

Tack för att ni vill!

lördag 18 april 2009

Tjejmilen

Nu har jag definitivt bestämt mig för att springa Tjejmilen i augusti. Gjorde det för två år sen, anmälde mig även i fjol men åkte på en förarglig lunginflammation. Den kom visserligen på våren, men den blev ett utmärkt skäl för mig att sluta träna. För så är jag beskaffad - minsta motståndets lag. Tar jag ett break är det kört, jag måste vara ihärdig och disciplinerad och hålla i, annars rasar allt.

I morse var jag ute i spåret och flåsade mig runt två varv (5 km). Jag har lite att jobba på om man säger så, men det är inget hopplöst fall. Jag skulle verkligen vilja klara milen på 60 minuter, något som vore en bedrift för mig som bara lufsar utan särskilt tempo. Sist jag sprang Tjejmilen tog det 1 timme och 12 minuter om jag minns rätt, men då var jag så himla stolt att bara komma runt. Alltså att SPRINGA (nåja, lufsa) hela vägen! Jag var superstolt.

Men jag funkar också så att då nöjer jag mig givetvis inte med det i år, utan nu ska det tävlas med mig själv. Så - nu drar träningen igång!

fredag 17 april 2009

Frihet

I dag har jag jobbat hemifrån. Det innebär att belamra köksbordet med allehanda nödvändiga attiraljer från min stentunga väska som jag har proppat knökfull när jag for från jobbet för en vecka sen. Mycket papper är det! Och köksbordet är så litet ibland... Men det funkar bra, även om jag trots allt jag har släpat hem märker att en del saknas ibland. Då heter lösningen improvisation.


Men att jobba hemifrån innebär också andra saker. Att kunna disponera tiden som jag själv vill. Att - när solen gassar som bäst - kunna avbryta jobbet en stund för att göra käre maken sällskap på altanen och njuuuuta. I solen, med en god bok och en drink... När solen sen gömmer sig bakom det ännu för årstiden lite för höga päronträdet, går jag in igen och fortsätter att jobba tills jag har klarat det jag tänkt i dag. Det är frihet det!

torsdag 16 april 2009

Förutfattade meningar

Fick del av ett klipp från Youtube i dag, som kräver eftertanke. Vi människor - jag tror ingen kan svära sig fri - är fulla av fördomar och förutfattade meningar. När vi ser en person, "vet" vi hur hon eller han är. Vi har varit med om det mesta tycker vi, så vi vet nog hur det ligger till. Vi refererar till våra erfarenheter, och faktum är att ofta stämmer teserna. Så ofta att vi ständigt får bekräftelse på att vi har rätt.

Men så händer det där som gör att allt ställs på ända. Att det jag "visste" var fel. Att den personen som jag har dömt på förhand står för något helt annat än vad jag "visste". Och man häpnar. När sånt händer mig blir jag lycklig, för det visar att det finns så mycket mer att upptäcka i världen!

Ta sju minuter av ditt liv och kolla in det här klippet. Du kommer att skämmas å mångas vägnar, och häpna.

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related

onsdag 15 april 2009

Tacksamhet!

Nu har även Sara åkt hem, efter ett par dagars extra vistelse hos oss efter påskhelgen och Affes hemresa på annandagen. Först kände jag en stor tomhet när jag lämnat henne vid båten, men den känslan gav snabbt vika för en annan - tacksamhet.

Kan man annat än känna tacksamhet när man tittar på bilden av Shiva och Sara...?

Jag är så tacksam över de här dagarna vi har haft tillsammans, och över att jag har henne på det sätt jag har. Och när jag nyss satt i bilen på väg hem från dagens Friskispass och funderade över tacksamhet, överfölls jag av massor av saker jag är tacksam över.

Jag är så tacksam över att min familj är frisk och mår bra (om man bortser från Bosse som just i dagarna är så förkyld som bara en man blir).

Jag är så tacksam över att Sara har ett bra liv med en livspartner hon älskar. Att det kanske inom en snar framtid ser ut att lösa sig för dom med egen bostad m.m.

Jag är så tacksam över min kropp (ja, det är sant!). Den är sannerligen inte världens vackraste, och till åren börjar den bli, men den HÅLLER och är frisk. Jag har två friska stadiga ben att gå och springa med, kroppen njuter av att göra yoga och huden av att sola. Jag kan använda min kropp, det är jag mycket tacksam över.

Jag är så tacksam över vårt fina badrum och vår glasveranda med altan. De är de mest ljuvliga livsrum man kan tänka sig, i ett i övrigt mycket trivsamt litet hus!

Jag är så tacksam över solen. Tänk att den har fått skina hela långa påsken, och bara fortsätter att vara generös! Fantastiskt.

Jag är så tacksam över prakten i naturen just nu. Blåsippor och fagningsblåmmer (vitsippor på svenska) står som spön i backar och ängen tillsammans med svalört och spirande ramslök. Man bara baxnar över skönheten.

Jag är så tacksam över att få vara hemma och arbeta i min egen takt den här veckan. Tänk så mycket jag får gjort, på ett lustfyllt sätt!

Jag är så tacksam över att vi har en ordnad ekonomi.

Jag är så tacksam över skönheten och vidderna utanför vårt köksfönster.

Jag är så tacksam över den frihet jag och de mina har.

Jag är så tacksam över att jag har ett bra arbete!

Jag är så tacksam över de trippande tassarna och den kalla nosen som möter mig varje gång jag kommer hem, den viftande svansen och glada pussarna, den oförställda och ovillkorade glädje och kärlek jag möter i de nötbruna cockerspanielögonen!

Jag är så tacksam över att få ha Bosse som livskamrat, och kärleken mellan oss.

Jag är så tacksam över att ha upptäckt yogan, och att yogan tar emot mig!

Jag är så tacksam att få leva här och nu.

- - -

Vad känner du tacksamhet över i ditt liv? Berätta. Och framför allt, uttala det för dig själv!

tisdag 14 april 2009

Dottersamvaro

Påsken är över, och i går skjutsade Sara och jag Affe till båten för hemresa. Han måste jobba. Sara blir kvar ett par dagar till, det tycker jag är riktigt roligt!

I morse släpade jag iväg henne på mitt morgonyogapass, och hon tyckte det var jätteskönt. Hon är inte helt obekant med yoga, eftersom hon har dansat mycket så har hon också kommit i kontakt med både yoga och pilates. Men glädjande nog kände hon sig lite mör i benen efteråt, jag hade nog varit helt knäckt om hon inte märkt något alls! Visserligen 23 år yngre än jag, men ändå...

Just nu smygjobbar jag lite, eftersom hon tillbringar resten av dagen i stan med att träffa goda vänner över lunch och fika. Skönt att stöka undan lite, även om jag har föresatt mig att inte vara så sträng mot mig själv den här veckan. Har några saker som MÅSTE göras, men det är en oerhörd frihet att få göra det när man själv vill.

Dessutom är arbetsmoralen rätt låg just nu eftersom jag har påbörjat Elizabeth Georges senaste bok. Härligt tjock, 700 sidor. Mums!

lördag 11 april 2009

Datorglest...

Nu är det påsk, och i dag självaste påskafton. Jag har TVINGAT på datorn, dels för att mata in de steg jag har gått de senaste dagarna, dels för att överföra lite pengar till Kertin för garn hon har köpt åt mig och dels för att ändå ge livstecken i från mig här! Men det är motvilligt. Solen flödar och det är alldeles fantastiskt utomhus. Vad gör jag vid köksbordet med datorn??

Sara och Affe gästar oss över påsken, och det är jättemysigt att ha dom hemma. I går var vi på en kort bilutflykt och spanade in lite grejor, och Sara fick samtidigt köra lite bil. Bor man i Stockholm blir det inte så mycket av den varan. I dag ska de göra stan, strosa i Visby och göra ett besök på bl.a. Glassmagasinet. Men deras viktigaste ärende i stan är nog att köpa en ny stegräknare åt mig, jag tappade min i går! Nu får jag chansa på ungefär hur mycket jag gick i går och i dag, men jag hart lärt mig ungefär efter den här tiden vad som går åt.

I dag är det godisfrossa, påskäggen är utdelade. Mums. En långpromenad med make och hund väntar, sen blir det några lata timmar i solen på altanen. Dubbelmums!

Jag märks här igen efter påsk, förvänta er inget innan dess!

Varma glada påskhälsningar!!

tisdag 7 april 2009

Jag yogar på riktigt igen!

Hurra, min yogalärare är tillbaka på ön! Ordningen återställd, så även min arma kropp. Visserligen har jag varit DUKTIG de här tre veckorna och faktiskt kämpat på själv två gånger i veckan, men det är som sagt inte riktigt samma sak.

Morgonens pass (vi börjar klockan 07:00 på tisdagar, jag åker 06:10 hemifrån) var härligt tufft. Jag blev riktigt svettig, vilket inte är så vanligt! Varm, men sällan svettig. Nu vet jag inte om det beror på att det verkligen var extra fysiskt ansträngande eller om det berodde på mina numera rätt vanliga vallningar... Fast jag tror faktiskt på det första. Jag tog i så väldans, i glädje över att vara på banan igen.

Nästa gång är på torsdag, men då prioriterar jag annat. Då ska vi hämta Sara och Affe vid flyget, de ska tillbringa påskhelgen hos oss. Vilken lycka! Så - det blir ett yogapass hemma på kammaren på torsdag morgon i stället.

I morgon bitti ska Bosse och jag upp i spåret och lufsa lite. Jo, vi har börjat med det så smått. Jag vet inte vem som stöttar vem egentligen - jag inbillar mig att jag är ett moraliskt stöd för Bosse som säger sig vill börja, men möjligen är jag grundlurad. Det kanske är så att han låtsas vilja börja för att stötta mig att komma igång på riktigt igen. Egentligen spelar det ingen roll, bara vi GÖR. Vi har bara varit ute en gång, men vi ska försöka två gånger i veckan framöver.

Mina mål i år är att genomföra Vårruset och Tjejmilen. Dessförinnan ska jag gå Let´s walk med Kerstin och Sara, ska bli kul.

- - -

Jag är med på Facebook, för det ska man vara. Finns man inte på Facebook så finns man inte, som någon ur den yngre generationen informerade mig om. Där skaffar man sig vänner av olika slag, gamla och nya, nära och fjärran. Men det är rätt trevlig att räkna in alla vänner, jag hade ingen aning om att jag hade så många!

En av de saker som jag gillar med Facebook är att det är rätt opretentiöst, du kan lägga in små kommentarer då och då och ibland får du reaktioner från dina vänner. Man får en lätt inblick i vad ens vänner pysslar med om dagarna. Småtrevligt, tycker jag.

Flera av mina cybervänner är från arbetarrörelsen, såna som jag känner sen min mer aktiva tid i centrala sammanhang. Och hos dessa vänner ser jag ett mönster, tydligt och också lite skrämmande. Medan jag och andra kan vara extatiska över att ha hört koltrasten eller att solen skiner, så kan en arbetarrörelsecybervän till mig vara lika lycklig över att bevista en partikongress årets första soliga helg. Eller uttrycker jubel över en ledarartikel eller kanske ett rådslagsmaterial man just ska kasta sig över.

Jag fördömer inte, absolut inte. Jag har nog varit precis likadan själv. Men i skenet av andra reflektioner från andra vänner, ter det här sig lite... inskränkt? Trångt? Tråkigt...? Ja, tråkigt! Jag är så glad att jag har kravlat mig ur det träsket, faktiskt. Jag tillhör fortfarande arbetarrörelsen, jag tror på alla människors lika och unika värde och framför allt på människors inneboende kraft. Rättvisa är ett vackert och nödvändigt begrepp.

Trots det blir jag mer lycklig över att se småfåglarna bygga bo i våra holkar, över att skåda en knallblå scillamatta i vårt gräs, eller att känna den ljumma vinden på bara ben den första varma vårlördagen. Jag blir mer lycklig av såna saker än att fundera över hur vi ska vända opinionssiffrorna.

Visst är det tur att det finns alla sorter av människor!!

måndag 6 april 2009

En hel helg utan arbete!

Sen jag skrev sist har mycket hänt - våren har parkerat här, Wanja Lundby-Wedin har bestämt sig för att stanna på sin post (BRA!) och Annika Östberg lär vara på väg hem från kaliforniskt fängelse.

Själv har jag njutit en hel helg utan arbete; fredagkväll, hel lördag och hel söndag. Jag inte ens smygjobbade på söndagkvällen, öppnade knappt datorn på hela helgen. Jo förresten, googlade lite som ibland krävs när man löser kniviga korsord, men annars - nada! Hållit koll på mailen via min iPhone förstås, men ändå...

Kändes konstigt när jag åkte till jobbet i morse, det kändes som om jag varit borta jättelänge. Verkar ju helknäppt i själva verket. Men faktum är att arbete och fritid alltmer går ihop, och jag tycker nog det är rätt bra. Därför att det innebär en stor frihet, jag kan göra vad jag vill när jag vill. Behöver jag åka och handla påskägg en måndagseftermiddag och kanske tar en långlunch och gör lite annat som roar mig, så kan jag göra det. Det är värt sitt pris, tycker jag.

Nu börjar jag verkligen längta till skärtorsdagen, då Sara och Affe kommer "hem" några dagar. Jösses, vad jag ska njuta av deras sällskap! Vi ska ha kul - äta gott, göra utflykter, ta promenader, prata, spela spel... Bara mysa. Och då blir det sannerligen inte mycket arbete heller, men det är ett enkelt val!

lördag 4 april 2009

Kort njutrapport

Man tror knappt det är sant. För bara en dryg vecka sedan körde jag fast med bilen i meterhöga drivor, i dag, har jag suttit i linne och svettats på altanen. Ljumma vindar har smekt mina bara ben och solen har stått som "spön i backen". Tur man är flexibel!

Har hängt tvätten ute för första gången i år, ljuvligt. Men tvättlinan fick nog, den brast. Har gått en långpromenad, klippt hunden och suttit ute och stekt mig i solen. Druckit goda drinkar som Bosse bjöd på när han kom hem från golfbanan. Har helt enkelt - njutit!

Jag har förstått att de flesta har sånt här väder i dag, och alla är lika lyriska. Inläggen på Facebook är mer eller mindre poetiska, tänk vad vi är väderberoende!

Nej, att sitta här framför datorn känns helt fel, även om jag har krupit in för dagen. Ljuset lockar mig, jag tror jag tar ett korsord och sätter mig på glasverandan.

Återkommer hit när konkurrensen inte är lika hård!

torsdag 2 april 2009

I morgon blir en bra dag!

Hemma efter årsmötet. Skönt att det är över, nu vidtar nästa del av arbetet; efterbörden. Protokoll, ny styrelselista, sammanträdesplan, åtgärder att vidta etc i all oändlighet. Den här delen av jobbet är kanske inte själva favoriten...

Nu känner jag mig helt slut, så det ska bli skönt att krypa till kojs. Bosse sitter på båten hem, kryper väl ner i sängen nån gång efter 01:00 Han har varit över dagen i Riksdagen med en studiecirkel nya (S)-medlemmar.

I morgon är fredag = guskelovdag. Den är späckad med viktiga möten för mig; först ska jag i egenskap av vice ordförande i Gotlandsmusiken vara med och träffa Statens Kulturråd på kommunens ledningskontor. Sen ska jag och en medarbetare träffa en person på Gotlands Turistförening om en jättebra idé som vi har. Sist och slutligen denna dag - men inte minst - ska jag och min ordförande ses hos mäklaren för att äntligen skriva på pappren och lämna över vår fastighet till nya ägare. Hurra!

En bra dag, således. Det vet jag liksom redan på förhand, det känns tryggt. Har jag tur kommer solen att skina också, och värmen stiga över 10 grader. Och kanske hinner Bosse och jag åka till Hemse och simma några längder.

Sen mina vänner, är det helg!