torsdag 31 december 2009

Året som gick

Jag hade ambitioner för det här blogginlägget först, men taggade så småningom ner dom (tänk om jag kunde göra det på andra områden i livet också!). I stället för massor av reflekterande text över mitt 2009, väljer jag att lägga ut några bilder som speglar en liten del. Allt annat finns också, men det får vara kvar i mitt hjärta!

Året har präglats av mycket arbete, samt en intensifiering av yogan. Det senare känns riktigt gott, och inför 2010 har jag nu bokat in nya pass under våren; 3 st i veckan. Längtar redan! I övrigt önskar jag mig av 2010 hälsa; för både mig själv och mina nära och kära.

Tack för i år, och tack alla som har varit med mig under 2009!


Vintern började sent, men var kort och snörik.


Under tidig vår hade vi besök av våra älskade ungdomar. Kärt!

Det börjar bli tradition att vara en vecka i Skåne, de senaste åren i Skillinge. I år hade vi sällskap av Roffe och Kerstin, här vid Ales stenar.

Midsommaren firades med de flesta nära och kära i Lunda. En underbar midsommarafton med sol, mat, skratt och musik. Den som var uppe längst var min 89-åriga mormor, hon gav inte upp förrän frampå morgontimmarna!

Sommaren hemma i Tidlösa bjöd på både arbete... (här sågar Bosse upp väggen mellan glasveranda och TV-rum)

...och lättja. Bosse arbetade mest, och jag latade mig mest på vår härliga altan!

Jag tränade mycket, sprang Vårruset med sikte på Tjejmilen. Kroppen sa dock ifrån, så nu är det slutlöpt för mig.
Canastan var som vanligt en viktig beståndsdel under året, och nu har vi sparat ihop till vår efterlängtade malaysiaresa!

I juli hälsade min kära gamla vän Petra på några dagar, det var oerhört minnesvärda och härliga dagar!

Sensommaren bjöd på flyttbestyr, Sara och Affe skaffade sig egen lägenhet. Jättefin!

Under hösten fick inte bara vi besök, utan även Shiva hade en gäst.

I slutet av året utökades familjen med kattpojken Seved. Blandade känslor i familjen, jag är inte säker på att hunden uppskattar det lika mycket som vi gör.

I år var det vår tur att rå om ungdomarna under julen, dom var här en hel vecka och vi hade så kul, avslappnat och härligt.

måndag 28 december 2009

Bye bye, love you!

Efter en veckas härlig samvaro, har nu dottern med sambo rest hem till Bagis. Som synes tyckte vare sig hunden eller katten att de skulle åka, och gjorde sitt bästa att smita ner i packningen.

Det kändes inte sorgligt, men ändå konstigt. Var tar tiden vägen? Det var ju alldeles nyss jag pratade med Sara i telefon och vi båda såg fram emot vår vecka tillsammans; hon längtade efter lugn, ro och vila efter en ansträngande termin, jag längtade efter att få rå om dom. Så kommer dom, det känns som en lång lyxevighet som de ska vara här. Och så - vips - så ska dom hem igen. Jag fattar inte.

Vi har inte gjort mycket, mer än ätit, druckit, umgåtts, spelat kort, kelat med husdjuren. Men ändå. Det har varit kvalitetstid, tid tillsammans, värdefull tid. Sällsynt tid!

Nu kommer det sannolikt att dröja innan de har möjlighet att vara här några dagar igen, men det får vi acceptera. Desto roligare blir det när de kommer. Nästa gång vi ses dröjer inte så länge, då ska vi leverera vår kattpojke som ska bo i Bagis medan vi är bortresta.

lördag 26 december 2009

Vardagsnjutning

I natt vaknade jag till, och kände det silkesmjuka kattskinnet som kärvänligt strök sig mot min nakna hud under täcket. Morrhåren som står ut en försvarlig bit från den lilla kattkroppen kittlade obeskrivligt, men jag stod ut. Bökande och buffande snurrade han runt och gick fram och tillbaka, innan han hittade den perfekta sovställningen. Tätt, tätt intill mattes kropp la sig den lilla kattpojken med sitt mjuka, mjuka skinn. Spinnande.

Jag kände total lycka.

fredag 25 december 2009

Mobilbloggförsök

Testar än en gång att få in en bild via mobilen!

Julefrid

Juldagsmorgonen glimmade knappast; nollgradigt, halvstorm och blötsnö. Men i alla fall, det är en av årets skönaste dagar. Inga måsten, bara skoj med julklapparna och umgänge med familjen i lugn och ro.

Det känns till och med lite konstigt att titta in här, som om också det vore en värld jag gömmer mig för, liksom jag gömmer mig lite för yttervärlden just nu. Julen och dess fröjder och ledighet är som en kokong för mig, efter en tuff höst. Jag hann inte alls färdigt det jag tänkt innan jag tog julledigt, men jag fixar att vara superledig ändå. Bloggandet ligger i gränslandet; jag kan meddela mig med yttervärlden, men det kräver inget av mig i gengäld.

Vi blev nöjda med vår gran, trots att vi var tvungna att köpa den. Vi är också nöjda med vår glasveranda, där den tronar, vilken numera hänger ihop med vårt vardagsrum. Det blev ett stort, ljust, varm och härligt rum att umgås i.

Julklappar? Jodå. Jag fick bland annat ett kamerastativ, vilket var riktigt kul. Nu kan jag experimentera med slutartider och bländare utan att det blir suddigt. Jag fick jättefina klappar över huvud taget, men det konstigaste är att det inte var någon bok med i julklappshögen! Nu behövs inte det, för jag har så mycket oläst ändå.

Jag ber att få önska dig som läser det här en riktigt god fortsättning på julhelgen. Njut, det gör jag!

tisdag 22 december 2009

Nu är granen inköpt och på plats

Den ursprungliga planen att gå ut i skogen och hitta en trevlig gran fick revideras i takt med att snön föll över Gotland. I morse insåg vi att denna strapats som käre maken och goa svärsonen skulle hjälpas åt med fick ersättas av att köpa en gran. Hur genuint är det?? Granar ska hämtas, anser jag.

Jag har alltid önskat mig en kungsgran, och i år fick jag en. Nu står den på plats, dock ännu inte klädd. Vi överväger allvarligt att förankra den i vägg och tak, eftersom kattungen Seved gillar att klättra. Man kan bara föreställa sig hur det blir med glitter och kulor på plats...

Dagen har också innehållit en närmast desperat jakt på strömming. Bosse har köat i omgånger i fiskaffären i Hemse, utan resultat. Det löste sig till slut, men katastrofen var nära.

Nu återstår bara en liten kompletteringsrunda till Hemse i morgon för det där sista - saffran, björkved och sånt. Vi ska också koka knäck och jag baka vörtbröd, Bosse ska göra all mat. Affe och Sara klä granen. Det är så gott att ha dom hemma. Julefriden har faktiskt redan sänkt sig över Tidlösa.

lördag 19 december 2009

Fundering

Kerstin som jag delade snövädersupplevelsen med härom dagen, hade en fundering som jag sa att den borde hon blogga om. Eftersom hon inte bloggar (än), så snor jag funderingen.

Varför heter det presentbutik? Vem bestämmer vad som är presenter? Bestämmer jag inte själv när jag handlar om jag ska ge bort det jag köper eller behålla det själv?

Mitt eget svar på problemet är att det som finns i presentbutiker är sånt skräp man inte vill ha själv, utan hellre ger bort.

fredag 18 december 2009

En upplevelse och dess pris

I tisdags var jag på konsert, och inte vilken konsert som helst. KMHs (Kungliga Musikhögskolan) kammarkör och brassensemble hade sin julkonsert, och jag satt på första raden. Stolt mor. Dottern sjöng altstämman.

Sara går på KMH sedan en termin tillbaka, hon ska bli musiklärare. Jag tar del av hennes vedermödor via telefonsamtal några gånger i veckan, men delar ju inte hennes liv särskilt påtagligt längre. Precis så som det ska vara när barn har växt upp. De ska ha sina egna liv, sina egna vardagar, sina egna sorge- och glädjeämnen.

Men det är klart att jag tyckte det skulle vara roligt att få en inblick i hennes dagliga tillvaro, och samtidigt få höra en vacker konsert. Bosse tyckte också jag skulle åka, han lovade hålla ställningarna med hus, hund och katt. En båtbiljett fram och tillbaka kostar heller inte särskilt mycket, det som var svårast var väl att skuffa undan åtaganden på jobbet i två dagar, men det lyckades jag också med. Sagt och gjort.

Det visade sig att Destination Gotland har ställt in morgonturerna på just - tisdagar. Jaha. Luttrad gotlänning bokar flygbiljett i stället, genast åtskilliga hundralappar dyrare, men vad fasen. Nu hade jag ju bestämt mig.

När tisdagen kom, visade det sig att vintern bestämde sig för att komma exakt samma dag. Jag körde ut till flyget, där avgången var en dryg timme försenad på grund av snökaos på Bromma. Sedan tidigare hade Sara och jag bestämt att jag skulle komma ut till skolan direkt när jag landat för hon var ledig och kunde visa mig runt. Vid lunchtid hade hon lektion, och då skulle jag träffa bästa vännen Kerstin i city för julklappshandling och äventyr, så var det uträknat. Nu blev allt så fördröjt, att vi fick en halvtimme tillsammans på skolan. Hon stod och väntade på mig i entrén, ett kärt återseende. Min älskade unge; hon är vuxen, vacker och oerhört kompetent på det hon gör. Modershjärtat sväller.

Eftermiddagens exkursion på stan hade något blött och kallt över sig. Det snöade i sidled, och som alltid i Stockholms innerstad var snön blötare än någon annan stans. Det som kunde ha varit en härlig eftermiddag strosandes på stan småpratandes, blev en något mer manisk transport mellan affärer där vi ändå inte hittade det vi hade tänkt (med något undantag). Det planerade besöket på Moderna Museet brann också inne, då vi efter att ha strävat oss genom Kungsan i motvind insåg att vidare promenad ut till Skeppsholmen skulle bli sju resor värre. Vi ångrade oss.

Kvällens konsert var jättefin förstås, kören och brasset bjöd på klassisk julmusik i sanslöst vacker förpackning. Det var för detta jag hade kommit. Spelade in ett av styckena på min mobil för att ta hem till Bosse, så han också kunde få vara med på ett hörn. (Ni som bor i Stockholm - ni vet väl om att KMH har flera konserter i veckan på skolan, helt gratis! Tunnelbanestation Stadion, uppgång Musikhögskolan, tre minuters promenad till konsertsalen. Finns inget att skylla på.)

Efter en natt på Muskö hos Kerstin och Roffe tog vi oss på diverse sätt (promenad, bil, pendeltåg) till Nynäshamn varifrån båten hem gick på förmiddagen. Det var ett herrans oväder, och båtresan var verkligen inte rolig. Det gungade inte, det SLOG. Brickorna for omkring på borden, kulorna ramlade ner ur julgranen och folk låg överallt och mådde dåligt. Konstigt nog inte jag, som ändå har visst anlag för sjösjuka. Men jag var nästan lite rädd, det var obehagligt.

Slutligen klev jag i hamn i Visby; lätt omruskad, mycket trött efter för lite sömn och jätteglad över att jag hade fått vara med på en så fin konsert i juletid!!

söndag 13 december 2009

En kärleksfull julklapp som dom vet att jag vill ha

Vi hade julfest med medarbetarna i fredags kväll, en jättetrevlig julshow med middag och god dryck på en lokal i Visby. Dessförinnan hade vi en stunds glöggsamvaro (min bloggkompis Annika har bannlyst ordet "mys", och jag jobbar hårt på att efterleva hennes önskemål) på kontoret, där jag hade gjort i ordning lite varm glögg, pynt, godis och julklappar.

Jag lägger alltid stor vikt vid att välja meningsfulla och bra julklappar. Dessutom har jag i dom år jag har jobbat här, alltid skrivit ett personligt julkort med några rader om mina relationer till personen, dess utveckling under året etc. Många gånger har några av dom sagt mig att julklappen är sekundär, det är mina julord som är mest spännande att få.

I år fick dom en liten lerkruka med krydda i, inget märkvärdigt även om den är jättefin och gjord av en av våra lokala keramiker. Men de fick också veta att var och en av dom har skänkt ett barn i Kambodja skolmat för ett halvår framöver. Det kändes riktigt rätt för mig, och också för dom uppenbarligen.

Jag fick också en julklapp! Se bilden!! De vet att jag gillar whisky, ju rökigare desto bättre. Min favorit heter Talisker, och är dyr. I år kostade dom på mig den ändå, och jag blev glad och rörd. Nu står den där och väntar på att bli smuttad på, för det är enda sättet att ta sig an en härlig Talisker...

lördag 12 december 2009

Bistert kulturklimat på Gotland

Gotland är en av fyra regioner som är först ut med den så kallade kulturportföljen, d.v.s. att tidigare statliga kulturpengar ska hänskjutas till regionen som blir suverän att besluta om fördelning och prioriteringar. I samband med detta gjorde SVTs "Kulturnyheterna" en enkät bland kulturpolitikerna i dessa regioner, där de bland annat fick svara på om de tyckte att politiker ska ha rätt och möjlighet att stoppa konstuttryck som man av olika skäl anser olämpliga.

38 procent av politikerna i Gotlands kommuns kultur- och fritidsnämnd anser att de själva ska kunna agera kulturpoliser! I lokaltidningarna i dag är det uppror, många har synpunkter på detta pinsamma faktum. Gotlänningens ledarskribent Eva Bofride uppmärksammar fenomenet, liksom kulturredaktören Bengt Valentinsson i Gotlands Tidningar. Även insändarsidan var full. Läs gärna, och förfasas.

Jag tar mig för pannan. Vi har de politiker vi förtjänar, sägs det. Vad ont har vi gjort?

torsdag 10 december 2009

Bra katt reder sig själv

Jag inser att mina läsare får sig rätt mycket katt till livs nu ett tag, men det finns ju episoder man inte vill undanhålla omgivningen.

Som den här synen, när jag kom hem i går. Medan husse i godan ro suttit och tittat på TV, hade Seved roat sig på egen hand i ett annat rum...

"Åh, hej matte, redan hemma? Vadå? Nej, det var inte jag! Det var... eh... hunden!"

onsdag 9 december 2009

Dagsbokslut

Så är det dags att lägga en dag "till handlingarna". Jag skriver
dagbok varje dag. Några rader, bara. Skönt sätt att avsluta, och
väldigt roligt att titta tillbaka på vad jag gjorde förra året.

måndag 7 december 2009

Kanske med bild också...?

Hm, undrar om det går bättre nu...

Testbloggar!

Nu testar jag att blogga från min mobil (måste ju lära mig innan Malaysia, så ni kan få rapporter!).

Här syns vårt hus Tidlösa i adventsskrud.



Skickat från min iPhone

Den här vampyr-grejen berör mig inte!

Jag har förstått att trenden är vampyrer. Vampyrböcker, vampyrfilmer, vampyrleksaker, vampyrinredning, you name it. "Alla" längtade efter den 20 november då "New moon" skulle ha premiär. Det tog ett tag för mig - som ändå tycker jag hänger med hyfsat - att fatta att även det var en vampyrfilm.

Men vad är det som händer? Och hur gick det här till? Varför är det en sån vampyr-hype just nu? Jag kan inte med bästa vilja i världen beröras av vampyrer. Varken åt ena eller andra hållet, jag varken skräms eller tjusas. Jag bara står vid sidan av och - konstaterar. Att det finns mycket jag inte förstår.

söndag 6 december 2009

Snö i Stånga

Idag var det snö här i Stånga. I alla fall mycket lokalt. Fläckvis, skulle man kunna säga. Den lokala idrottsföreningen hade sin julmarknad på Stangmalmen (där även Stångaspelen går av stapeln varje år) och man hade utlovat snö. Sagt och gjort, i den närbelägna ishallen i Hemse gick det att hämta. Simsalabim!

Det var en skön dag, vädermässigt. Fuktigt och syremättat, men ljummet och stilla. Julmarknaden innehöll alla för mig nödvändiga attribut; lotterier, chokladhjul, korv och kaffe, glögg och lussebullar, halmbockar och kransar, julkärvar och tomtar, hantverk och lokala delikatesser. Vi var dock sparsamma, hade bara en påse lussekatter och en liten förpackning glöggtryffel med oss hem.

Andra advent har varit en lättjans dag, och kort. Vi låg jättelänge i morse; käre maken, hunden och katten snarkade längre än nånsin. Själv låg jag och försökte läsa utan att störa för mycket - maken och hunden med lampskenet och prassel, katten med att nödvändigtvis röra mig när jag vände blad. Han låg nämligen på min bröstkorg, strax under hakan. Precis så att jag knappt såg nedre delen av det jag läste. Söndagsharmoni.

Sen blev det adventskaffe med pepparkakor till ett korsord, någon timme eller två. Så småningom kom vi på att det var julmarknads, och fick för oss att faktiskt promenera dit (inte så farligt, det är bara 2 km!). Kom dock på att vi kanske skulle äta "frukost" först, och då var klockan 12:30 eller så.

När vi vandrat hem igen, värmde vi glöggen och kollade in filmen "Maria Larssons eviga ögonblick". Jättebra film, finstämd och ett bra tidsdokument från tiden runt första världskriget i Skåne. Lättsinnigt åt vi middag i form av vårrullar med soja framför TVn. Vilken adventsmiddag!

Som sagt - lättjan har härskat hos familjen Björkman i dag, men det var vi värda. Det behövdes. Jag tycker jag har varit jätteduktig som har tillåtit mig det, utan att bli ett enda dugg stressad över allt som är ogjort (nästan)!

fredag 4 december 2009

Kattungecollage



Om inredningsprestationsångest

Jag följer en trevlig blogg som heter Feng Shui - harmoni i hemmet. Irene som har den bloggen har ofta enkla och trevliga lösningar på bl.a. inredningsproblem, och är feng shui-konsult och lär mig genom sina inlägg mycket om dettta spännande.

Jag vill rekommendera er att läsa inlägget från härom dagen, som handlar om hur enkelt och nästan gratis man kan skapa sig det hem man vill ha, utan att behöva köpa dyra möbler och tillbehör! Lärorikt och tänkvärt i all sin enkelhet!

onsdag 2 december 2009

Lyx och flärd

Jag kan inte undanhålla mina eventuella läsare mina - julnaglar!!

Kalla mig ytlig, fåfäng, löjlig, spendersam - ja, vad du vill. Men jag gillar verkligen att "göra mina naglar", det får mig att känna mig välvårdad. Och nu har jag valt den julröda färgen och dessutom fått inlagt lite bladguld på ett par av naglarna. Rustad för advent och jul!

De är så lättskötta nu, de närmaste veckorna. De håller sig så här, jag behöver bara byta överlack ett par gånger i veckan för glansens och hållbarhetens skull. Det enda som gör att man behöver göra om det, är utväxten som blir ful. Nästa gång dagarna före julafton, och därefter dagarna före malaysiaresan!

söndag 29 november 2009

Fred

Vapnen är nedlagda, klorna är indragna. Det råder inte kärlek, men acceptans. Bara båda blir kliade av matte, kan man till och med tänka sig att ligga i samma säng!

lördag 28 november 2009

Ljusare tider

Nu äntligen - advent! Visby är smyckat, och vårt lilla hus på prärien är smyckat. Dagen har ägnats åt adventspyssel. Glöggen har stått på hela dagen för doftens (och smakens förstås!) skull, och på cd-spelaren har julmusik snurrat. Under tiden har käre maken ömsom svärande ömsom gnolande spikat upp stjärnor, ljusdraperier, grangirlanger etc. Jag har bytt gardiner och satt upp ljusstakarna. Allt medan djuren förbryllat tittat på och också hjälpt till mellan varven.

Nu råder mysig frid i huset. Bosse har gått från gnolande till glatt och högljutt sjungande, djuren sover och snart ska vi äta julkorv och potatismos!

torsdag 26 november 2009

Kattskrället har börjat äta lite!

Endera dagen är det två veckor sedan Seved kom hem till oss. Vi var tvungna att skicka bort jycken några dagar så han i lugn och ro kunde vänja sig vid oss och sitt nya hem. Nu har hunden Shiva kommit tillbaka hem, ytterst förvånad över att den lilla tussen var kvar. Men faktum är att dessa dagar har gjort viss verkan. Seved fräser inte så fort han får se Shiva, och Shiva jagar inte längre Seved. Sakta närmar de sig varandra, jag vet inte vem som är mest nyfiken. Snart råder nog total fred här i Tidlösa igen.

Men matlusten är det sämre med. Stackars Bosse har haft ett sjå de senaste dagarna när jag har varit bortrest. Han har försökt allt - blött foder av alla de slag, torrfoder av alla de slag, rökt skinka, leverpastej, ost, abborre, mjölkersättning med och utan nappflaska etc. Vi kan öppna kattmatsbutik, kan jag säga. Det som har slunkit ner lite det senaste dygnet verkar vara pyttelite skinka och ost. Mjölk och grädde har han druckit hela tiden, däremot inte vatten. Men nu får han äta ost och skinka, huvudsaken han äter!

Han skuttar glatt mellan köksbord och köksbänk, medan Shiva avundsjuk betraktar gracen från sitt golvperspektiv. På köksbordet sitter han helst ovanpå det vi för tillfället läser. Här hjälper han Bosse med korsordet.

Han och Shiva är sanna glädjeämnen!

tisdag 24 november 2009

Nytt nattläger

Strax lägger jag huvudet på en ny kudde, på ett nytt nattläger. Den här gången i Alvesta. I går var det tillfälliga nattlägret i Oskarshamn. Jag sov osedvanligt dåligt, något jag är lite ovan vid. Halvdåligt, ok. Heldåligt som i nättras. ovant och hemskt.

Att konferera långt hemifrån har sina sidor. Dels är det rikt på nya erfarenheter med kollegor runt om som man annars aldrig träffar. Dels kan det vara påfrestande; resan som tar tid när man bor på ön, att vara hemifrån, nya sängar att sova i ensam och saker som ska fixas inför och efter. Jag blir alltmer bekväm.

I natt ska jag sova gott har jag bestämt mig för, eftersom förra natten var en smärre katastrof. Än var kudden för hög, än för låg. Än var det för varmt, än för kallt. Än för ljust, än för mörkt. Så där höll jag på hela natten. Nu har jag bestämt mig för en god natt, inför en dag med verksamhetssamtal inom mitt studieförbunds region.



söndag 22 november 2009

Yogan ger mer än man fattar

Den som brukar läsa min blogg och ni som känner mig, vet att jag utövar yoga. Det är poweryoga sedan sisådär fem år tillbaka, och den senaste terminen även ashtangayoga. Jag känner starkt för att utveckla mig, och ashtangan är tuff och disciplinerad. Passar mig perfekt!

Jag är inte särskilt duktig, vad nu det är inom yogan som egentligen är helt prestationslös. Det jag menar är att om man betraktar mig under utövandet, tror jag inte precis man får en skönhetsupplevelse så man dånar. Dessutom är min kropp rätt "obändig" nu för tiden, och jag har mina skavanker. Höften är sned, och lederna protesterar ibland. Men då brukar jag tänka så här: hur vore det inte om jag INTE yogade?

Under yogapassen får jag inte bara svettas och mjuka upp kroppen, utan får även en stund av stillhet och meditation. Både kropp och knopp får sitt. Jag bara älskar det, och är så glad att jag hittade yogan (eller att yogan hittade mig, skulle jag snarare tro).

Att utöva asanas (yogaställningarna) är bara en del av yogan, som är en hel filosofi. Nyfikenheten på den ökar med tiden, och jag läser en del. Min slutsats kan bara bli - om alla yogade skulle det inte gå att bedriva några krig i världen. Omöjligt.

Namaste!

lördag 21 november 2009

Att se resultat

Jag har klippt vår gräsmatta för sista gången i år. Krattade först upp löv och återstående äpplen. Liksom beredde trädgården på vad som komma skall. Nu känns det gott, nu kan vintern få komma när den vill. Ur trädgårdsperspektivet ska tilläggas, jag är ingen älskare av vinter och snö!

När jag gick där bakom gräsklipparen, fram och tillbaka på vår 2.000 kvm stora gräsmatta, funderade jag över detta med att se resultat av sitt arbete. Jag kände en nästan löjligt stark tillfredsställelse över de nyklippta strängarna och att den klippta ytan växte för varje vända jag tog över gräsmattan. Och så jämförde jag med det jobb jag gör dagligdags. Ett gott arbete, ett viktigt arbete, som gagnar många människor. Visst presterar jag resultat i någon mening. Nöjda cirkeldeldeltagare, växande medarbetare etc.

Men inte syns det som en nyklippt gräsmatta, inte.

fredag 20 november 2009

Nej, jag tänker inte vaccinera mig!

Efter visst funderande, har både käre maken och jag konstaterat att vi avstår flunsavaccinet. Det enda som har fått oss att tveka är vår malaysiaresa i januari - det vore fasansfullt tråkigt att bli sjuk just då. Men varför skulle vi bli det, just dom två veckorna?

Jag gillar när naturen får ha sin gång. Vi är båda friska och starka såvitt vi vet, och klarar en influensa. Får vi den är det trist, men då får vi i gengäld ett skydd som räcker i flera år framöver. Kroppens eget, naturliga skydd vilket slår alla vaccinationer i världen. Det är inget manipulerande över det, utan det är äkta. Genom god hygien, yoga och ett positivt förhållningssätt inbillar jag mig dessutom att jag kanske rent av klarar mig utan att bli smittad!

Dom som tillhör riskgrupperna ska givetvis se till att skydda sig med vaccin, det säger jag inget om. Däremot är jag ytterst skeptisk till solidaritetsresonemanget. Det håller ju bara om alla är med. Och en sån här grej, kan man aldrig få alla med på (se bara på envisa mig!). Då är det bästa väl om de som inte bör få influensan vaccinerar sig, och vi andra riskerar att få den. Därmed får naturen ha sin gång.

Namaste!

torsdag 19 november 2009

Ordningen återställd, jag är åter med iPhone!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN har jag fått min iPhone tillbaka. Dess glas krossades ju vid ett tapp i golvet för flera veckor sedan, men nu är ordningen återställd. Jag är lycklig.

Är jag prylnörd? Nä, men iPhoneälskare. Just nu brottas jag bara med ett problem, och det är MMS. I den nya programversionen (undrar om jag skriver för döva öron nu, finns det NÅGON av mina läsare som är ett enda dugg intresserad av detta?) 3.1 finns MMS-funktionen med. Jag har gjort de inställningar som min telefonoperatör Tele2 har instruerat mig. Ändå funkar den inte. Jag väntar svar från supporten.

Världens mest avancerade telefon/dator/mp3-spelare alla kategorier. Men utan MMS!!

Att vakna mjukt

Den här årstiden vaknar jag inte av mig själv då jag borde på morgonen, utan behöver hjälp. Jag har aldrig gillat väckarklockor, mår fysiskt dåligt av att ryckas upp ur sömnen av en pip- eller ringsignal. Tycker inte heller att det är optimalt att vakna till radiopladder, särskilt inte eländesnyheterna. Har i alla år önskat att det fanns en klockradio som man kunde mata med egen musik, eller liknande. Det har aldrig funnits, och jag tror inte det finns ännu.

Men jag har hittat min morgonkompis! För ett par år sedan fick jag nys om gryningslamporna, och skaffade mig raskt en. Den börjar med ett spirande ljus 30 min innan jag ska vakna, ett ljus som under den närmaste halvtimmen ökar tills det är fullt upplyst i hela sovrummet i ett dagsljusliknande ljus vid tidpunkten för uppvaknandet. Det funkar så att man i sömnen registrerar att det ljusnar, och man då tror det är dags att vakna. Kroppen är finurlig! På så sätt vaknar man mjukt och skönt av sig själv, och har ett härlig ljus i rummet. Skulle jag mot förmodan inte vakna under den halvtimmen så drar det igång lite fågelkvitter på utsatt tid. Fullkomligt ljuvligt! (Man kan välja djungeltrumma också, men det känns inte riktigt lika relevant).

Fåglarna är utlänningar, dock. Jag känner inte igen ett enda kvitter, utan det är lite djungelkänsla även där. Fast det har jag inga problem med, då tror jag ju bara att jag har vaknat i Malaysia!

tisdag 17 november 2009

Jag tror att han tar sig...!

Med risk för att bli lite enahanda nu (varav hjärtat är fullt, ni vet) så kommer även den här dagens reflektioner att handla om kattungen Seved som kom till oss i söndags.

Första mötet med vårt hem blev sannolikt traumatiskt, för innanför dörren fanns en stor, lurvig.... HUND! Sannolikt bland det läskigaste den lille skrutten sett i sitt tolvveckorsliv. Shiva, som är en minst sagt livlig, mycket nyfiken och kärvänlig hund, gav så småningom upp sina försök att hälsa, utan sprang i stället efter och luktade och nosade. Seved fräste och gjorde sig så skräckinjagande han bara kunde varje gång Shiva kom i närheten, och den stora hunden... backade. Tittade bort och såg ut som om hon egentligen satt och tänkte på annat. Hade hon kunnat vissla oskyldigt, hade hon gjort det också!

Kattpojken Seved har inte velat vare sig äta, dricka eller göra sina behov. Han har inte velat gå ner på golvet, utan har bara suttit uppflugen på bänken. Troligtvis stressad över den nyfikna hundens närvaro.

Inget kattliv värt namnet tänkte vi, och skickade faktiskt bort hunden på pensionat några dagar. Hon älskar att vara där, så det är inget synd om henne. Men lite taskigt känns det att köra bort henne från sitt eget hem! Viktigast just nu känns dock att Seved får en fair chans att vänja sig vid sitt nya hem och bli trygg och harmonisk.

Nu har Seved varit ensam herre på täppan i några timmar, och ter sig faktiskt redan en smula lugnare och kaxigare. Smuttat på lite ost och grädde har han också gjort. Nyss hjälpte han mig med Facebook, men det var tröttsamt som ni ser på bilden ovan. Just nu för tillfället ligger han i värmen från fläkten på min dator och snusar så sött. Se, bara!