Att vakna mjukt

Den här årstiden vaknar jag inte av mig själv då jag borde på morgonen, utan behöver hjälp. Jag har aldrig gillat väckarklockor, mår fysiskt dåligt av att ryckas upp ur sömnen av en pip- eller ringsignal. Tycker inte heller att det är optimalt att vakna till radiopladder, särskilt inte eländesnyheterna. Har i alla år önskat att det fanns en klockradio som man kunde mata med egen musik, eller liknande. Det har aldrig funnits, och jag tror inte det finns ännu.

Men jag har hittat min morgonkompis! För ett par år sedan fick jag nys om gryningslamporna, och skaffade mig raskt en. Den börjar med ett spirande ljus 30 min innan jag ska vakna, ett ljus som under den närmaste halvtimmen ökar tills det är fullt upplyst i hela sovrummet i ett dagsljusliknande ljus vid tidpunkten för uppvaknandet. Det funkar så att man i sömnen registrerar att det ljusnar, och man då tror det är dags att vakna. Kroppen är finurlig! På så sätt vaknar man mjukt och skönt av sig själv, och har ett härlig ljus i rummet. Skulle jag mot förmodan inte vakna under den halvtimmen så drar det igång lite fågelkvitter på utsatt tid. Fullkomligt ljuvligt! (Man kan välja djungeltrumma också, men det känns inte riktigt lika relevant).

Fåglarna är utlänningar, dock. Jag känner inte igen ett enda kvitter, utan det är lite djungelkänsla även där. Fast det har jag inga problem med, då tror jag ju bara att jag har vaknat i Malaysia!