Den som brukar läsa min blogg och ni som känner mig, vet att jag utövar yoga. Det är poweryoga sedan sisådär fem år tillbaka, och den senaste terminen även ashtangayoga. Jag känner starkt för att utveckla mig, och ashtangan är tuff och disciplinerad. Passar mig perfekt!
Jag är inte särskilt duktig, vad nu det är inom yogan som egentligen är helt prestationslös. Det jag menar är att om man betraktar mig under utövandet, tror jag inte precis man får en skönhetsupplevelse så man dånar. Dessutom är min kropp rätt "obändig" nu för tiden, och jag har mina skavanker. Höften är sned, och lederna protesterar ibland. Men då brukar jag tänka så här: hur vore det inte om jag INTE yogade?
Under yogapassen får jag inte bara svettas och mjuka upp kroppen, utan får även en stund av stillhet och meditation. Både kropp och knopp får sitt. Jag bara älskar det, och är så glad att jag hittade yogan (eller att yogan hittade mig, skulle jag snarare tro).
Att utöva asanas (yogaställningarna) är bara en del av yogan, som är en hel filosofi. Nyfikenheten på den ökar med tiden, och jag läser en del. Min slutsats kan bara bli - om alla yogade skulle det inte gå att bedriva några krig i världen. Omöjligt.
Namaste!
5 kommentarer:
Jag måste läsa på lite om yoga. Jag har sett yogaställningar och konstaterar att det är inget för mina stela leder.
Qigong har jag gått på några år, men efter det att jag opererat mitt knä för ett år sedan har det blivit uppehåll. Jag saknar det, gruppen har skingrats och ledaren flyttade.
Flera med mig hoppas att qigongen kan börja igen.
Just nu är jag heligt ilsken på några kommungubbar här i stan.
Kan yoga bidra till bättre beslutsfattande, i så fall skall jag rekommendera dem en kurs.
En filosofisk Yogakram. Viola
Viola, lita inte på de bilder av yogaställningar du har sett! Yoga är för precis alla människor, det fina med yogan är just att du gör det DU kan just IDAG. Du lär dig ta hänsyn till vad DIN kropp säger till dig just i dag. Inga prestationer, inga måsten. Bara du, din kropp och vad ni kan göra tillsammans. Utan jämförelser.
Ge det en chans nån gång, yogan är till för alla människor vid alla stadier i livet. Jag lovar!
En månad i Vietnam utan yoga, sjukveckor hemma... jag känner mig stel och ovig och längtar så efter att träna, både på mitt gym och med yoga... Snart!
Jag är också oerhört tacksam för att jag hittade yogan.. eller tvärtom.. hur det nu var!
Den ger mig både det kroppsliga och själsliga och jag är alldeles salig varje gång jag går därifrån.
Eva - konstigt nog så märks bristen på yoga mer än någon annan träning. Jag förstår att du längtar efter att komma igång igen!
Till både Eva och Pia - yogan hjälper er ur allt förvirrande som ni just nu går igenom. Helt säkert! Kramar!!
Skicka en kommentar