Jag har klippt vår gräsmatta för sista gången i år. Krattade först upp löv och återstående äpplen. Liksom beredde trädgården på vad som komma skall. Nu känns det gott, nu kan vintern få komma när den vill. Ur trädgårdsperspektivet ska tilläggas, jag är ingen älskare av vinter och snö!
När jag gick där bakom gräsklipparen, fram och tillbaka på vår 2.000 kvm stora gräsmatta, funderade jag över detta med att se resultat av sitt arbete. Jag kände en nästan löjligt stark tillfredsställelse över de nyklippta strängarna och att den klippta ytan växte för varje vända jag tog över gräsmattan. Och så jämförde jag med det jobb jag gör dagligdags. Ett gott arbete, ett viktigt arbete, som gagnar många människor. Visst presterar jag resultat i någon mening. Nöjda cirkeldeldeltagare, växande medarbetare etc.
Men inte syns det som en nyklippt gräsmatta, inte.
4 kommentarer:
Visst är det meditativt att klippa gräs.
Visst ser man resultat.
Det borde finnas ett sätt att mäta sitt dagliga arbete på samma sätt.
Det skulle motverka månget "in i väggen" gående.
Allt synligt arbete är tillfredsställande! Man känner sig aldrig så nöjd som när det finns bevis för ens vedermödor.
Många jobb inklusive våra är så abstrakta! Högar som minskar ger liksom inte samma nöjdhetskänsla som ett fysiskt arbete. Det är därför det är så viktigt att vi kompenserar genom att odla trädgårdar, handarbeta, skriva, läsa och annat tydligt.
Ja, visst är det så. Jag har inget att tillägga till dessa kloka kvinnors ord! :-)
Skicka en kommentar