onsdag 24 december 2014

Julaftonsrapport

Nu har det gått en knapp vecka, och vi har kommit in ordentligt i något slags vaneliv. Vi vaknar ungefär när solen går upp (sisådär 06:30-tiden) plus/minus nån halvtimme. Ibland gör jag också lite yinyoga på (den hårda) sängen som är perfekt för det. Tar morgonhutten för magen och ett glas vätskeersättning, innan vi sätter oss på altanen med var sin mugg kaffe som käre maken har fixat, med våra iPads för att kolla vad som hänt hemma medan vi sovit. Wifi funkar för det mesta på hotellområdet, och när det inte gör det är det också OK. Då får en vänta, helt enkelt!

När kaffet är urdrucket och vi känner oss färdiga med omvärldsspaningen, är det morgonpromenad på stranden. Vi tror att vi går 3-4 km i vattenbrynet varje morgon, rätt bra motion. Därefter ett pooldopp för att simma några längder innan frukost. Käre maken gör sina armhävningar på poolkanten.

Förmiddagarna hänger vi i var sin solstol vid poolen, under palmer och parasoller. Fast den här gången har vi inte behövt skydda oss så mycket från solen som från regnet, det har varit mestadels mulet och faktiskt regnat en hel del sen vi kom. Mycket egendomligt, så ska det inte vara här, den här årstiden. Ur led är Moder Jord. Men det är varmt och skönt ändå, och det är en bra start för våra svenska vinterhudar! Oss gör det ingenting att inte solen gassar.

Vad resten av dagen bjuder på, beror på vad vi känner för. Vi känner inte att vi behöver prestera och upptäcka en massa, vi är här för att vila, njuta av klimatet och vara tillsammans. Alltsammans en bristvara i vår vardag annars. Vi läser, spelar vändåtta och tärning, löser korsord, pratar och ibland också bara sitter tysta. Jag drabbas stundtals av den stora tröttheten, men då räcker det med några minuters slummer så är jag på banan igen. Jag har mycket att ta igen, den saken är klar.

Böckerna står på rad på rummet och ser lockande ut. Jag läste ut en i går, som var... märklig. Väldigt bra författarskap, Amanda Hellberg är en lysande berättare som fängslar mig. Bara tack vare det läste jag ut "Styggelsen", för storyn var minst sagt egendomlig och när jag slog ihop boken liksom undrade jag över syftet att berätta en sån spretig och märkligt sammansatt historia. Det kändes ungefär som att hon hade en massa olika scenarior i huvudet som hon krystat ihop till en enda. Synd på så bra berättarskap, tycker jag.

Härom dagen fick vi besök, minsann (när jag var barn sa en att en fick "främmande" när det kom besök. Märkligt, eftersom de som kom väl aldrig var främlingar!). Förra året bodde vi grannar med några trevliga svenskar från bl a Avesta, och två av dem är tillbaka på Lanta även i år. De bor på en annan strand än vi, men via Facebook hade vi koll på varandra. Vi hade en trevlig kväll tillsammans med prat, irish coffee och middag på Otto's. Nästa gång vi ses är i dag på julafton, då vi är bjudna på glögg, pepparkakor och matjessill hos dem!

Massagehyddorna och -lokalerna står som spön i backen här, och vi går förstås då och då. Det är billigt, och kvaliteten på massagen av varierad art. Igår när käre maken tog massage, passade jag på att få lite pedikyr, lyxigt värre för ca 50 kr. 

Vi lever ett gott liv!




























fredag 19 december 2014

Back on track

Det är ungefär elva månader sedan vi åkte härifrån, och det märks - inte mycket har hänt, mer än att de bytt ut en livsfarlig (åtminstone i min värld) hängbro till stranden mot en fast dito. Passar oss utmärkt att inget hänt. Vi är här för att slippa dunjackor, råkyla, mörker, social interaktion och slit. Vi är INTE här för att uppleva massor av saker.

En och annan har reagerat på att vi väljer samma ställe vi var på i fjol. Det struntar jag visserligen i, men det kan kanske behövas en förklaring. Vårt syfte med vintersemestern är som sagt att gå ner i varv. Att finna vila och ro, att hitta tillbaka till en själv och leva långsamt. Det sista åtminstone jag behöver då, är stimulans. Jag är överstimulerad i min svenska vardag så till den milda grad, så jag behöver lite tvärtom-medicin (låter som nåt Pippi Långstrump hittat på!). 

Värme, minimalt med kläder och saker, massage, god mat och dryck, att inte behöva prata med folk dagarna i ända, långsamhet, ljus och att det inte händer ett smack är exakt vad jag behöver. Då är det PERFEKT att åka tillbaka till ett ställe som faktiskt var så bra som vi tycker det är här. Det tar varken tid eller energi att utforska omgivningarna utan vi kan direkt hoppa i poolen, slå upp boken och beställa en stor Chang av Jarunee, Mahyura eller någon av deras kollegor.

Nästa gång vill vi säkert se nåt nytt, men just nu är just det här perfekt.

Flygresan skedde med Ukrainian International Airlines och jag kan väl säga så här - en får vad en betalar för. "Billig" resa. Trång, försenad och rörig resa. Men fram kom vi! 

Efter att ha varit vakna i 30 timmar (tidsförskjutningen ställer till det, vi lever sex timmar före Sverige) däckade vi tidigt och sov ovaggade tio timmar. Idag smälter vi det faktum att vi har ytterligare 30 nätter i paradiset. Jag är otroligt tacksam.

Den ocharmiga flygplatspersonalen på Kievs flygplats ägnade sig åt att lägga patiens på datorn istället för att kolla vårt bagage. I efterhand kom vi på att jag haft en hel flaska vatten i min väska, och käre maken en flaska rakvatten som han köpt på Arlanda. Inget av det upptäcktes. Känns ju säkert.

Jag har ALDRIG suttit så trångt i 10 timmar. Och jag som har sånt behov av att röra kroppen och sitta med benen uppe! Omöjligt, nästan.

Den förbeställda taxin hade gjort en välkommenskylt så vi lätt skulle hitta honom.

Jodå. Det regnade. Det har tydligen varit mulet och regn i flera veckor, men på hotellet sa de att solen skulke komma "tomollow" när vi pratade väder, och det gjorde den faktiskt!

Pork in peanut curry gjorde min kväll. Gud så gott!

Vår poolvy idag. Orkar nog inte gå så långt härifrån...

Lunchen måste vara lätt, kroppen kräver inte mer.









tisdag 16 december 2014

På väg, dårå...

Så var det dags - efter några extremtuffa veckor av olika slag var dagen D här. I mars bokade vi, och nu åker vi till Thailand i drygt fyra veckor. En välbehövlig och efterlängtad vintersemester, som har blivit en vana de senaste åren. Jag är oerhört tacksam att ha privilegiet att kunna göra det här!

Vi började med en övernattning på Arlanda på utmärkta Clarion i Sky City. Känslan att dimpa ner i baren på 12:e våningen med ett glas vin, lämnat plikterna bakom mig och veta vad jag har  framför mig är tröttande och uppiggande på en gång. Svårbeskrivlig känsla.

Som grädde på moset hade vi badkar på rummet, me like!!

I morgon har vi hela långa förmiddagen på oss att äta lång lat frukost, shoppa, strosa och ladda innan incheckning. 









tisdag 9 december 2014

På andra sidan Sverige

I morse åkte jag tillsammans med en av medarbetarna till Göteborg, för tre dagars skrivarseminarium. Vi skissar på ett EU-projekt tillsammans med ABF Sydvästra Götaland; det är spännande och givande, och det är intressant att se vad det blir av det.

Det är ett trevligt och lite annorlunda hotell vi bor på (Arken Hotel & Art Garden Spa), egendomligt ombonat trots att det är stort och sväljer många konferenser. Det jag gillar mest är vattenkokaren och kaffepulvret på rummet, det innebär att jag får mitt morgonkaffe på sängen trots att jag inte har käre maken som förser mig med det på sängkanten. Uppskattas!

En skoputsarlåda gömde sig i garderoben, en annan liten imponerande finess.














lördag 6 december 2014

Studiecirkel om landskap(sdrinkar)

I går kväll hade vi studiecirkelträff hemma hos oss, nästan alla mina medarbetare med respektive (ett par hade inte möjlighet den här gången) träffas för att provsmaka en av landskapsdrinkarna i studiematerialet från Bilda förlag. Landskapet vi valde var Uppland, och drinken var riktigt god! Till och med så flera önskade påfyllning...

Drinken har tre ingredienser; lite plommonkompott i botten, en skvätt konjak och sen fyll upp med rosa champagne. Medan den avsmakades hade vi lite frågesport om Uppland. Så mycket man inte vet!

Kvällen fortsatte med gotländsk julskinka och lite Janzons frestelse, goda samtal, skratt, pianospel och sång, sällskapsspel och högljudda men vänskapliga diskussioner. Möjligen fick grannarna ofrivilligt delta, jag hoppas de förlåter oss...

När vi släckte lampan på nattkröken gjorde vi det med ett stort leende!







...och så lite "post fest" dagen efter...

fredag 5 december 2014

Nytt kontor. Igen.

Knappt hade jag hunnit vänja mig vid mitt nya kontor, så var det dags att byta igen. Det visade sig inte fungera som det skulle för en av medarbetarna, så vi bytte. Nu sitter jag avskärmad i vårt halvöppna kontor, och bara min bokhylla kommer på plats och skärmarna byts ut så alla får samma höjd (!) blir det nog riktigt bra det här.

Men att en nästan måste vara utbildad ingenjör för att montera isär ett skrivbord... Tack och lov hade jag städslat käre maken till både montage och flytthjälp, annars hade det baske mig inte blivit någon flytt över huvud taget.

Ikväll ska vi ha drinkcirkel hemmavid. Det är alla medarbetare på ABF med respektive som ingår, och vi cirklar kring landskapsdrinkar. Rapport kommer troligen här...

onsdag 3 december 2014

Prestationsprinsessa



Jag jobbar åt helskotta för mycket, precis som alltid så här års. Orsakerna är ett par stycken, men det tänker jag inte älta. Det är som det är - jag lever jobb, andas jobb och tänker nästan bara på jobb. Jag är ingen trevlig person att vara med, jag är irriterad, inåtvänd och har inte tid med något. Glömmer andas ibland, inte så mycket yoga över det, precis. Arma omgivning, arma medarbetare och - inte minst - arma familj!

Varje minut är intecknad och jag bävar för att det ska komma något nytt som jag inte tänkt på som jag måste klämma in. Men ska det vara så här?? Vid 52 års ålder, när en har förvärvsarbetat hårt i närmare 35 år, borde det inte vara lite roligare då? Inte så jäkla allvarligt?

Hur sänker en ambitionsnivån, när en är högpresterande? När inget mindre än det fulländade duger? Jag brukar kalla mig gränslös, och som jag ser det kan det vara såväl en styrka som en brist. När blir det en brist, en svaghet? Jo, när jag inte klarar att balansera, när det gränslösa och högpresterande tar överhanden. Det är hårfint, när det går över från att vara lust och drivkraft till att bli ett gissel och ett fängelse, något som bryter ner.

Men alltid övergående. Vips! Så är jag en glad, balanserad person igen, älskvärd och kanske rent av rolig att umgås med. Bara jag får åka bort och ha lite semester emelllan. Och det får jag snart!