Back on track

Det är ungefär elva månader sedan vi åkte härifrån, och det märks - inte mycket har hänt, mer än att de bytt ut en livsfarlig (åtminstone i min värld) hängbro till stranden mot en fast dito. Passar oss utmärkt att inget hänt. Vi är här för att slippa dunjackor, råkyla, mörker, social interaktion och slit. Vi är INTE här för att uppleva massor av saker.

En och annan har reagerat på att vi väljer samma ställe vi var på i fjol. Det struntar jag visserligen i, men det kan kanske behövas en förklaring. Vårt syfte med vintersemestern är som sagt att gå ner i varv. Att finna vila och ro, att hitta tillbaka till en själv och leva långsamt. Det sista åtminstone jag behöver då, är stimulans. Jag är överstimulerad i min svenska vardag så till den milda grad, så jag behöver lite tvärtom-medicin (låter som nåt Pippi Långstrump hittat på!). 

Värme, minimalt med kläder och saker, massage, god mat och dryck, att inte behöva prata med folk dagarna i ända, långsamhet, ljus och att det inte händer ett smack är exakt vad jag behöver. Då är det PERFEKT att åka tillbaka till ett ställe som faktiskt var så bra som vi tycker det är här. Det tar varken tid eller energi att utforska omgivningarna utan vi kan direkt hoppa i poolen, slå upp boken och beställa en stor Chang av Jarunee, Mahyura eller någon av deras kollegor.

Nästa gång vill vi säkert se nåt nytt, men just nu är just det här perfekt.

Flygresan skedde med Ukrainian International Airlines och jag kan väl säga så här - en får vad en betalar för. "Billig" resa. Trång, försenad och rörig resa. Men fram kom vi! 

Efter att ha varit vakna i 30 timmar (tidsförskjutningen ställer till det, vi lever sex timmar före Sverige) däckade vi tidigt och sov ovaggade tio timmar. Idag smälter vi det faktum att vi har ytterligare 30 nätter i paradiset. Jag är otroligt tacksam.

Den ocharmiga flygplatspersonalen på Kievs flygplats ägnade sig åt att lägga patiens på datorn istället för att kolla vårt bagage. I efterhand kom vi på att jag haft en hel flaska vatten i min väska, och käre maken en flaska rakvatten som han köpt på Arlanda. Inget av det upptäcktes. Känns ju säkert.

Jag har ALDRIG suttit så trångt i 10 timmar. Och jag som har sånt behov av att röra kroppen och sitta med benen uppe! Omöjligt, nästan.

Den förbeställda taxin hade gjort en välkommenskylt så vi lätt skulle hitta honom.

Jodå. Det regnade. Det har tydligen varit mulet och regn i flera veckor, men på hotellet sa de att solen skulke komma "tomollow" när vi pratade väder, och det gjorde den faktiskt!

Pork in peanut curry gjorde min kväll. Gud så gott!

Vår poolvy idag. Orkar nog inte gå så långt härifrån...

Lunchen måste vara lätt, kroppen kräver inte mer.