Att vara politiker är inte särskilt glassigt...

I måndags var det Regionfullmäktige, och jag var med hela dagen. Själva fullmäktigesammanträdet börjar alltid efter lunch, och varar så länge det behövs (ibland är det slut kl 17, ibland kl 20, helt beroende på dagordningens längd och ärendenas tyngd). Under förmiddagen har vi partigruppsmöte där dagordningen gås igenom och vi diskuterar de olika frågorna. Jag är inte invald i fullmäktige, eftersom mitt uppdrag som socialnämndsordförande kom ett halvår efter förra årets val. Men jag bör vara där för att höra hur debatten går, och hur de olika frågorna behandlas. Jag är också ledamot i Regionstyrelsen, ett uppdrag som följde med det andra, och de ärenden som kommer på fullmäktiges bord har ofta passerat Regionstyrelsen först. Jag har dock inget arvode för att vara med på Regionfullmäktige, utan jag bjuder på den tiden själv. 

Vid fullmäktige i måndags var jag dessutom tvungen att vara med vid en punkt, eftersom jag hade fått en interpellation. Det är en sorts skriftlig fråga från en fullmäktigeledamot som får ställas till mig som nämndordförande. Frågan läggs fram vid ett möte, och ska sen besvaras vid ett kommande. Man lämnar ett skriftligt svar, men ska också finnas till hands för att kunna svara på eventuella följdfrågor under sammanträdet. Den här gången var det ett så pass otvetydigt svar, det var enkelt att besvara frågan så det fanns inte något att direkt skapa en debatt kring.

Jag skattar mig lycklig att jag har ett arbete som tillåter mig att ta ledigt när jag själv behöver och förlägga min arbetstid hur jag själv vill och behöver, annars skulle det vara helt omöjligt för mig att klara det politiska uppdraget. Priset jag betalar är dock ofta att jobbet blir gjort på kvällar och helger när inte vardagarna räcker till, med följd att mina medarbetare får se alltför lite av mig mellan varven. Det är inte optimalt, men det verkar oundvikligt att det mesta av min vakna tid fylls av väldigt mycket "måstor" och en rätt liten andel "viljor" eller "bara vara", som jag i själva verket har ett stort behov av numera. Nåväl. Så länge det politiska uppdraget är roligt och meningsfullt är det gott och väl att arbetet skuffas åt sidan till tider då jag kanske borde vara ledig i stället. Men jag jobbar på att ändå faktiskt hitta ett mer hållbart sätt att få ihop det.

Var sak har sin tid, brukar jag tänka.

Men de som tror att det är glassigt och välbetalt att vara politiker, skulle nog behöva lite mer insikt. Det är ett slitgöra, och för de flesta av oss ska det utföras vid sidan av ett "vanligt" arbete. Alla fritidspolitiker i Sveriges avlånga land är riktiga hjältar!

Helgens vedermödor

Helgen har varit rätt full av göror... Men hur mycket jag än har omkring mig vardag som helg, så frångår jag/vi aldrig det faktum att jag måste börja dagen i sängen med en kopp gott kaffe! Jag har det otroligt lyxigt med det, där kan jag morna mig efter bästa förmåga medan jag läser tidningar, bloggar och sociala medier på paddan. En viktig stund för mig, ett bra sätt att starta dagen!

Nåväl, efter mitt mornande var det dags att skjutsa käre maken till golfbanan, där han skulle delta i en golftävling. När jag kom hem igen, tog jag fram rengöringsmedel och trasa för att ta en räd i lägenheten. Det är skönt med en modern lägenhet, den är lättstädad. Men vad hjälper det? Att städa är det absolut mest själsdödande och meningslösa jag vet! Jag dööör av leda varje gång jag måste städa.

När en är i gång, är det lika bra att köra allt samtidigt. För säkerhets skull hade jag tvättstugan också några timmar, jag brukar hänga med de här två polarna ungefär var fjortonde dag. Trogna kamrater, som gör stor nytta! Fast egentligen önskar jag att jag hade en egen tvättmaskin i lägenheten i stället, en blir så mycket friare på det sättet att kunna slänga in en maskin när en är hemma några timmar någon kväll, i stället för att boka och passa en tid i tvättstugan.

Städning kräver musik, och då är Spotify en annan av mina bästa vänner!

Den här skönheten fick komma in från balkongen nu, det börjar bli rejält kallt på nätterna! Nu får den väl som vanligt en chock, och börjar tappa blommor igen... Den här började som en blygsam bordskrukväxt, vi köpte den 2003. Det kommer jag i håg eftersom jag köpte den efter vår första resa till Malaysia, då jag var så fascinerad av hur hibiskusarna växte där i vilt tillstånd. Nu närmar sig vår tolvåring samma storlek som sina malaysiska släktingar i det vilda!

Jag hann med lite kontorsarbete också den här dagen, politik stod på agendan. 

När dagen närmade sig sitt slut, fick vi besök av Lotta och Zoya (även kallad lånehunden på den här bloggen). En jättenajs kväll med lite vin och mycket skratt. Bland annat kollade vi - halvgamla människorna - på "Hitta Nemo", allt för att få skratta åt guldfisken Doris. Vi känner liksom igen oss lite där, båda två!

När söndagen kom, fortsatte jag mitt administrationsarbete i politikens tjänst, men vi hann också med en sväng ut till vår stuga där fortsatt målning stod på agendan. I dag förvandlade jag vårt sovrum genom att stryka de äckelgröna väggarna med vit färg. Sim sala bim!

Starka känslor, egenvård och eftertanke

Jag började den här dagen i stark ilska. Jag känner ofta mycket, men inte så ofta ren och skär ilska. Denna morgon var jag emellertid djupt rosenrasande, så till den milda grad att jag nästan grät. Det blir lätt så för mig.

Orsaken hade vare sig med mitt privatliv eller arbetet att göra, utan med mitt politikuppdrag. Detaljerna kan göra detsamma, men det fick mig att på allvar överväga om jag är rätt person för det här. Jag skulle behöva vara mer av en gås där allt rinner av mig. Jag engagerar mig för mycket för mitt eget bästa, jag saknar förmåga att då och då rycka på axlarna. Hur skulle jag kunna göra det? Men jag skulle må betydligt bättre om jag ägde den förmågan. Ta mindre stryk, sova bättre och vara gladare.

Dock - resten av dagen blev BETYDLIGT bättre på alla vis. Det var inplanerat sedan länge, och exakt vad jag behövde efter den här morgonen.

Först en helkroppsmassage på jobbet. Bästa Ethel (som har sitt eget företag 3libra) som kommer till oss då och då och slår upp sin massagebänk i ett skrymsle i huset. Det är ovärderligt! Att hon kommer till oss gör att jag också tycker jag kan ta mig tid att få massage, och det gör så GOTT.

Strax därefter var det dags för ett frissabesök hos bästa Tina på Joy. Hög tid. Lite ny fräsch färg, samt putsning av toppar.

Fick gott om tid att äta lunch sen, vilket jag gjorde i mitt eget sällskap och passade på att ringa ett par samtal och beta av lite mejl samtidigt. Jag gillar att äta ensam!

Det sista passet för dagen var att fixa naglarna hos Monica på Moniques Lack. Det kan verka både fåfängt och ytligt, men jag har gjort det i några år nu med regelbundenhet och det är en lyx att alltid veta att en har snygga händer och naglar. Dessutom är välvårdade naglar för mig en snygg accessoar.

Det blev hösttema på både hår och naglar! Inte helt otippat, kanske...

En riktig egendag avslutades med lite arbete hemma vid köksbordet, eftersom det faktiskt inte stod inplanerat något möte i kväll i min kalender! Nu när jag skriver det här närmar sig kvällen, och ilskan från i morse har blåst över. Däremot kvarstår mina funderingar över det val jag gjort, att åta mig ett förtroendeuppdrag. Jag blev påmind i dag om varför jag i flera år har deklarerat att politiken inte är för mig. En politiker ska vara engagerad för att vara en bra politiker, men jag är FÖR engagerad för mitt eget bästa. Jag vet inte om jag har lust att följa alla spelregler. Jag vill göra skillnad, det vill jag. Jag vill göra gott. Men jag vet verkligen inte om jag kan det.

Nåväl, jag hänger kvar. Så lätt ger jag mig inte. Men jag kommer att fortsätta vara vaksam på mig själv och hur kul och meningsfullt jag tycker det är, och vilken nytta jag tycker jag gör för medborgarna och skattebetalarna på Gotland.

Utanför komfortzonen varje dag

Snart är det sju månader sedan jag hoppade från trampolinen utan att egentligen veta om det var något vatten i bassängen. Ja, bildligt, alltså. Då blev jag vald till ordförande i Socialnämnden på Gotland, oerhört hedersamt men fruktansvärt läskigt. Jag kunde i stort sett ingenting om området, och politiken hade jag varit ifrån länge. Men det kändes faktiskt rätt att säga ja när frågan kom, min magkänsla sa mig att jag skulle ångra mig till döddagar om jag inte tog chansen!

Sedan dess har jag varit utanför min komfortzon i stort sett varje dag. Det är utmanande och utvecklande att vara där utanför, att tvingas töja och tänja på sig själv, att göra saker en aldrig har gjort, att prata om saker en knappt vet ett dugg om. Att lära känna massor av nya människor, att lära sig rollen som politiker - en företrädare för skattebetalarna där jag ska manövrera mig själv mellan en förvaltning, det egna partiet, övriga partier... och hela tiden hålla i minnet vilket uppdrag jag har, på VEMS uppdrag jag sitter där jag är. Socialtjänsten spänner över ofantliga områden, stora och svåra. Lite börjar jag lära mig, men jag har kolossalt mycket kvar. Du anar inte hur många luckor jag har i min kunskapsbank!

Att vara ordförande i Socialnämnden betyder inte bara att leda möten en gång i månaden. Jag vågar påstå att det är den lilla och enkla delen av uppdraget. Nej, det är en massa andra möten också, i olika råd och kommittéer, arbetsutskott och sånt. Det ska justeras protokoll på särskilda tider, möten ska förberedas, jag behöver ha i stort sett daglig kontakt med "min" förvaltningsdirektör för att hålla mig uppdaterad på alla miljoner saker som händer inom förvaltningens ram och för att inte tala om allt som ska läsas in. 

Jag fick ett extrauppdrag också, som ordinarie ledamot i Regionstyrelsen. Det är stort! Där handlar det om att läsa in sig inte på ETT område, utan du ska ha koll på hela Region Gotlands verksamhet i någon mening. Dock har jag bestämt mig för att vara snäll mot mig själv och inte ställa för stora krav. Först och främst ska jag lära mig allt inom mitt eget fögderi - Socialnämnden - sen kan det bli tid att också bli en bra allmänpolitiker. Än så länge lutar jag mig mot övriga duktiga människor i Regionstyrelsen, och lyssnar och lär. 

För att klara uppdragen, gick jag ner på deltid som chef för ABF och dess bolag. Inte heller alldeles enkelt kan jag säga, att dra ner så mycket på den typen av jobb, men helt nödvändigt. Jag håller koll på hur mycket jag jobbar kontra hur mycket tid jag lägger på mina uppdrag, och över tid är det rätt jämnt. Men sammantaget kan jag konstatera efter de här månaderna, att jag arbetar mer än heltid med uppdrag och jobb. Det knixiga är att det går inte att säga att på torsdag är jag politiker och på fredag är det bara ABF som gäller. Nej, uppdraget och jobbet löper parallellt, och beslagtar mig. Slukar mig. Engagerar mig! 

Känner stor tacksamhet över att ha fått den här chansen, för det visade sig att det fanns vatten i bassängen. Tack!

Trygghet och förtroende åt båda håll

För någon vecka sedan förekom en konversation på Twitter mellan mig och P4 Radio Gotland (med några andras inlägg också) som startades av att jag ogillade ett grepp de tagit. Det handlade om en intervju i studion där den intervjuade personen gjorde misstaget att efter intervjun - när en kan tro att mikrofoner är avslagna och inspelningen har upphört - ge en lite annan version av svaret på frågorna än under själva intervjun. När det sedan visade sig att inspelningen fortsatte rulla och uttalandena var fångade, valde radion att sända också delar av den ljudupptagningen. Resultatet blev att en lätt uppfattade den intervjuade som en person som antingen inte riktigt visste vad hen höll på med, eller också visade prov på att slira på sanningen.

Jag hade synpunkter på det omoraliska i att sända den delen av ljudupptagningen, när den intervjuade personen uppenbarligen trodde hen var i en trygg situation och därmed förleddes att tala mer "förtroligt" med journalisten.

Självfallet är det olyckligt att ge olika versioner, det ger ett intryck av att vilja mörka sanningen. Det smartaste är att vara så ärlig som möjligt i en intervjusituation, det handlar om förtroende. Men jag anser att det som också handlar om förtroende är radions val att sända en "smygbandning". Radion själva menar att de inte spelade in i smyg, och det tror jag inte heller var deras uppsåt. Men när en hör vad som sägs är det så uppenbart att den intervjuade inte vet om att även detta uttalande spelas in, och då blir det ju de facto en ljudupptagning i smyg. Att sedan utnyttja situationen och sända detta, ser jag som ett fult grepp.

Radio Gotland menar att det är deras skyldighet att lyfta allt som sägs, så bilden blir så fullständig som möjligt. Absolut, det håller jag med om. Men i just det här fallet hade det räckt att de refererat till uttalandet, för att den intervjuade personen skulle slippa hamna i en rätt pinsam situation.

Jag som offentlig person och stundom intervjuobjekt, vill ha en förtroendefull relation med Radio Gotland och dess journalister, såväl som med öns övriga media. Alla tjänar på det, inte minst mediakonsumenterna. Hittills har jag heller inte haft några problem med det, jag har känt en tillit till att vi - båda parter - vill spegla saker på tydligast och bästa sätt för lyssnare, läsare och allmänhet. Men efter det här gnager det lite hos mig. Förtroendet har naggats lite i kanten. Jag kan inte befria mig från en oroande känsla av att en och annan journalist vill få oss som blir intervjuade att säga fel, göra bort oss, säga mot oss själva. Hur ska en annars tolka att frågor ofta ställs om och om igen, trots att de är besvarade både en, två och kanske tre gånger?

Det är otvetydigt så att ärlighet varar längst, det är inte bara ett gammalt hederligt talesätt, det är helt sant. Därför kommer min ambition även fortsättningsvis - precis som hittills - vara att alltid köra med så öppna kort som det över huvud taget är möjligt och som jag är kapabel till. Ibland går det inte att svara på det sätt som journalisten önskar, därför att min kunskap inte räcker till. Då brukar jag säga det, det tycker jag är schystast och ärligast. Meningen "jag vet inte" borde kanske användas lite oftare, men det krävs visst mod till det.

Om både jag och journalisten går in i en intervjusituation med samma ingång och vetskap - att vi båda gör vårt allra bästa och kör med raka rör och öppna kort - så är vi båda trygga och då blir det allra bäst. Så vill jag fortsätta ha det!

Tillsammans är vi starka!

I veckan hade vi möte med Socialnämnden, där jag är ordförande. Ett av ärendena handlade om upphandlingen av driften av ett LSS-boende i Klintehamn, där Attendo i dag sköter driften. Avtalet mellan Region Gotland och Attendo går ut vid årsskiftet, och därför hade vi lagt ut detta på upphandling för att se om det fanns fler intressenter och för att välja ut den bästa aktören utifrån kvalitet och pris. En del av socialtjänstens verksamhet sköts i egen regi, av Region Gotland, annat sköts i extern regi där vi alltså köper tjänsten.

Det visade sig härom dagen, att inte ett enda anbud hade kommit in, samtidigt som Attendo bestämt sig för att de inte har någon möjlighet att fortsätta sköta driften. Det var snopet! Vi hade sett fram emot att få välja och vraka, eftersom vi tidigare varit delaktiga i kriterierna i upphandlingen. Nu blev det en annan situation, där vi hade tre handlingsalternativ;
- börja om, och göra en ny upphandling
- göra direktupphandling
- driva verksamheten i egen regi

Kruxet var tidsaspekten, Attendo lämnar alltså driften vid årsskiftet, och det måste få ta många månader för en ny aktör att rigga en organisation. Det gjorde att alternativ 1 knappast var något alternativ för någon av oss i nämnden. Att göra direktupphandling skulle betyda att vi tar kontakt med några, t.ex. tre stycken, av de som ändå har visat intresse under anbudstiden genom att ställa frågor om anbudet. Då förhandlar vi med dessa om detaljer utanför grundkraven, som måste kvarstå.

Det skulle kunna finnas en inbyggd skiljelinje här, mellan de olika partierna i nämnden. Det är ingen större hemlighet att - om jag nu får generalisera och hårddra en smula - partier på vänsterkanten förespråkar att så mycket som möjligt ska drivas i egen regi, medan partier på högerkanten anser att det bästa är fri konkurrens och valfrihet, och att privata alternativ behövs. Det skulle ligga nära till hands att tro, att majoriteten (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) ville förespråka egen regi och att oppositionen (Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet) skulle hävda att fortsatt extern regi är det enda rätta och därmed skulle rösta för att göra direktupphandling.

Det är korrekt att majoriteten föreslog att vi skulle återta LSS-boendet i Klintehamn i egen regi, men det som hände var att oppositionen gick på samma linje! Och varför det, då? Jo, därför att de också valde att se förnuftsmässigt på situationen. Därför att vi visste att priset för egen regi inte skulle bli högre än vad vi hade begärt i vårt anbud och därför att vi alla också visste att tiden spelar in. Kunde vi nu besluta om detta, skulle Region Gotland få gott om tid att rigga sin organisation för att ta över driften efter Attendo vid årsskiftet.

Samtidigt som vi beslutade att ta över i egen regi, gav vi också Socialförvaltningen i uppdrag att göra en åtgärdsplan för övertagandet, där fokus ska ligga på personal och brukare så att övergången för båda grupperna blir smidig och så att det ska märkas så lite för de boende som möjligt. Det är viktigt.

Det är stort att kunna se bortom principer för att fatta vettiga beslut som gör gott för våra medborgare. Jag är så GLAD och STOLT över att ha så kloka politiker i "min" nämnd! Att uppnå politisk enighet gör oss starka i våra beslut, och dessa blir också mer långsiktiga.

Heja, Socialnämnden på Gotland!

Familjehem sökes!

I dag har Radio Gotland fokuserat på Region Gotlands brist på familjehem. Tjänstemän, familjehemsrepresentanter och undertecknad har bland andra blivit intervjuade från allas olika synvinklar på problemet. Att inte ha tillräckligt med familjehem som kan ta emot barn och ungdomar som behöver ett extra vuxenstöd under en period i livet, innebär just nu att det på Gotland står ett antal unga personer i väntan på att bli tilldelade ett familjehem.

Jag är tror att det finns många familjer som både skulle ha möjlighet och vilja att hjälpa till, om de bara vet om möjligheterna. Se gärna på ovanstående informationsfilm om vad det innebär att vara familjehem. Har du frågor, hör av dig till Socialförvaltningen, eller läs mer på hemsidan. Det finns ungar därute som behöver lite trygghet!

TradeDoubler site verification 2465603

Välfärden i fokus

Den här veckan har verkligen visat att de områden som "min" nämnd ansvarar för är av allmänintresse. Varje dag har det varit rubriker och "påor" som rör någon av våra verksamheter, och ovanpå det har det varit mycket fokus på regionens totala förväntade underskott.

Jag har bestämt mig för att det är bra. All uppmärksamhet på våra viktiga välfärdsfrågor är bra och visar att det engagerar människor. Jag har världens viktigaste uppdrag!

Första sammanträdet avklarat!

Det gick ju fint! En intensiv dag med första nämndsammanträdet, extra AU och presskonferens. Slutade i kväll med ett möte med en brukarorganisation där jag fick mycket info och nya tankar. 

Elddopet avklarat, nu fortsätter vi framåt!

En halvtidspolitikers vardag...

Vecka nr 2 som halvtidspolitiker blev rätt fullspäckad. När nu fredagkvällen kommit har jag sjunkit ner djupt i soffan, rätt trött i huvudet.

Med mitt uppdrag som SONs (Socialnämndens) ordförande fick jag fler "på köpet". För den som inte är helt bekant med den här världen, kanske det kan vara intressant att få en inblick. Annars är det bara att sluta läsa, men jag tänker att jag ju faktiskt är gotlänningarnas representant och då har ju alla rätt att veta hur saker hänger ihop. Så här har min vecka sett ut:

Måndag

Detta var en ABF-dag. Jag har som ambition att vara på expeditionen i snitt två arbetsdagar per vecka. Inte nödvändigtvis heldagar, men sammantaget. Det kan spricka ibland, men då tas det säkert igen veckan därpå. Jag håller noga reda på det, det känns viktigt att finnas för medarbetarna då och då, fysiskt. 

När kvällen kom, cyklade jag till en av stans skolsporthallar, för att närvara på evenemanget "Underbara ungdomar" som var arrangerat av Tryggare Gotland där jag ingår i mitt nya uppdrag. Jag tyckte jag ville se vad detta var, och fick uppleva bl a en jättebra föreläsning om tonåringar. Intressant!

Tisdag

09:00-16:00

Utbildningsdag för SON, en hel dag fylld av information om SoL, LSS och många delar av socialtjänstens verksamheter. Dugliga tjänstemänniskor från förvaltningen MATADE oss med kunskap! Jag som gillar att lära mig sög in så mycket jag orkade, förstås. Jag är oförmögen att göra annorlunda...

17:00-19:00

Jag cyklade till Arbetarrörelsens hus, där jag också har min arbetsplats, för ett gruppmöte. Det var den rödgröna gruppen i SON, det vill säga Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter i nämnden som tillsammans diskuterade igenom morgondagens arbetsutskott.

Onsdag

09:00-12:00

SON au, vilket betyder Socialnämndens arbetsutskott. Det är en liten grupp personer ur nämnden från olika partier som tillsammans med förvaltningsdirektören och nämndsekreteraren går igenom de ärenden som kommer upp på nästkommande nämndmöte. 

Eftermiddagen var ABF-tid, jag cyklade till expeditionen där jag tillbringade resten av arbetsdagen.

17:00-18:30

Nytt gruppmöte, den här gången dags för RS s-grupp inför RS au:s möte. Det betyder att socialdemokraterna i Regionstyrelsen träffades för att diskutera  morgondagens dagordning i Regionstyrelsens arbetsutskott...

Kväll

Dags att bli underhållen! Gotlands Improvisationsteater hade sin årliga Guldbockengala på Munkkällaren, och vi hade biljetter och bord för ett par timmars bra underhållning. God mat och några hjärtliga skratt!

Torsdag

09:00-15:00

Regionstyrelsens arbetsutskott (RS au). Det har samma funktion som SONs au, bereder ärenden inför Regionstyrelsens sammanträden. Jag är bara ersättare, men fick tjänstgöra idag eftersom Meit var bortrest. Det var fullspäckat med ärenden och duktiga föredragande, så vi tog bara 15 min lunch för att hinna med allt. 

15:30

Jag hade inbokad tid på Regionens vaktmästeri för att fotografera mig och få ett passerkort till Visborg (kommunhuset).

Kvällen tillbringade jag hemma, med att ABF-jobba vid köksbordet och prata lite med dottern.

Fredag

Förmiddag

ABF-tid, och sedan länge inplanerat månadsmöte med personalen. 

Lunch

Träffade "min" förvaltningsdirektör på Socialförvaltningen över en lunch på Form Visborg, för att förbereda oss för eftermiddagens övningar.

13:00-15:30

Dialogmöte med regionledningen, där vi tillsammans pratade målresultat för region och förvaltning, samt diskutera utmaningar och framtid. Jätteintressant, och mycket imponerande insats av förvaltningens tjänstemänniskor, ännu en gång.

Kväll

Soffhäng, och vila av mitt arma proppfulla huvud. Tack alla vänliga och professionella människor jag mött den här veckan, och som berikat mitt liv och tagit hand om mig. Ni vet vilka ni är!

Den politiska gärningen har börjat!

I måndags blev jag formellt vald av Regionfullmäktige till Socialnämndens ordförande och till att ingå i Regionstyrelsen. I går rivstartade uppdraget med ordförandeberedning samt träff med regionens revisorer, där de informerar sig om förra årets verksamhet. Där satt jag, utan en susning... Men som tur var hade jag superkompetent personal med som berättade i mitt ställe. Lätt absurd situation!

Idag har jag gjort debut på Regionstyrelsens sammanträde, inför vilket jag härom dagen erhöll ett par kilo handlingar i brevlådan. Jag överlevde det också, och har hamnat i ett sammanhang där lyssnar, lär och tar in som en svamp. Jag gillar ju att lära, och hade nästan glömt bort det!

Jag tänker försöka att inte vara lika sträng mot mig själv som jag brukar, utan faktiskt ge det här lite tid. Det är MYCKET att ta in och jag vill bli bra på det, och göra ett bra jobb. Det handlar både om att bli "expert" på mitt eget nämndområde och också att ha en allmänpolitisk orientering i Regionstyrelseuppdraget. Jag behöver också hitta rutiner och system för inläsning av handlingar, etc.

Jag är verkligen en rookie, som en av politikerkollegorna vänligt sa i morse. Men det känns bra att vara det, har massor av kompetent och erfaret folk omkring mig vilket gör det kul att vara rookie.

Vid sidan av detta har jag kvar viktiga delar av mitt ABF-jobb. Jag är rik!!

Horisont gör mycket begripligt

Här på Ön har det varit ett tråkigt politiskt läge de senaste månaderna. Regionstyrelsens ordförande har fått löpa gatlopp för diverse "affärer", många rykten har cirkulerat och det har nog varit varierad substans i allt som påståtts. Mycket fakta har varit höljt i dunkel och lokalmedia har bidragit till ryktesspridningen genom att inte lyckats gå på djupet utan hållit skriverierna på en rätt ytlig nivå. Då fungerar det så att människor själva fyller i hålrummen, och då kan det bli precis vad som helst. Ryktena är ett faktum.

Själv vet jag för lite för att ha någon åsikt i sakfrågorna över huvud taget, jag har i princip bara en sak att säga om det hela; bakom varje "affär" eller "skandal", bakom varje händelse och bakom varje politiker eller tjänsteperson finns en människa. En människa som du och jag, med känslor, ett dagligt liv med glädjor och vedermödor. En mamma eller morfar, en käresta eller bästa vän. Det tycker jag vi har ett gemensamt ansvar att tänka på innan vi stämmer in i skitpratarkören.

Härom dagen kom dock senaste numret av Gotlands fenomenala magasin Horisont, och det innehåller en 20 sidor lång artikel om en av dessa händelser som gjorde att regionstyrelsens ordförande lämnade sitt uppdrag. Djuplodande, undersökande, opartiskt, granskande. Många har kommit till tals, och sammantaget blir det nyanser av den tidigare helgrå filten som legat över hela historien.

Vi är lyckligt lottade på Ön, som har en tidskrift som Horisont, som ger djup åt det som händer lokalt. Skicklig journalistik, snygga bilder och behändigt format.

Mediauppmärksamhet

Vi är begåvade med två dagstidningar på Ön; Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda. Båda har varit på hugget senaste dagarna när det gäller min utnämning, jag har känt mig mycket uppvaktad.

Härom dagen blev jag intervjuad av Ewa Israelson på Gotlands Tidningar, och fotograferad av en av de bästa fotografer jag vet. Resultatet blev en fin artikel över en helsida i dagens tidning, och jag är tacksam över att det blev ett sånt fint porträtt. Tack, Ewa och Tommy!

Idag hade jag besök av Per och Rolf på Gotlands Allehanda, och det resultatet publiceras vid ett senare tillfälle, jag återkommer om det.

Kändis över en natt. Låter som en floskel, men känns sant.

Första steget

Foto: Christer Engelhardt

I går kväll (måndag) hade socialdemokraterna på Gotland sitt representantskapsmöte och jag blev vald att representera partiet som Socialnämndens ordförande för mandatperioden. Dock börjar inte mitt uppdrag förrän Regionfullmäktige har klubbat det på sitt möte den 2/3, men redan nu kan jag ändå börja förbereda mig. Ska träffa förvaltningen, läsa in protokoll och få lite politisk inputs av mer uppdaterade politikerkollegor. Utöver ordförandeuppdraget blev jag också vald till ledamot i Regionstyrelsen.

Så det kan bli!

På bilden syns jag tillsammans med Björn Jansson (Regionstyrelsens ordförande), Filip Reinhag (ny ersättare i Regionstyrelsen) och Meit Fohlin (Regionstyrelsens vice ordförande).

Mitt liv är en smula upp och ner just nu...

Gaaah.... Vilken utmaning!

Fredagen den trettonde... Otursdag för många, men aldrig för mig. Min älskade lillasyster föddes fredagen den 13:e för några (nåja, börjar bli ganska många) år sen. Och i dag offentliggjordes det att Socialdemokraternas valberednings förslag till att bli Socialnämndens på Gotland ordförande.

Herregud! Vad hände??

Det som hände var att det blev en plats ledig. Att någon kom att tänka på mig. Att jag har lite med mig i det 53-åriga bagaget som kan vara till nytta. Att jag var mogen. Nu får vi se vad det socialdemokratiska representantskapet säger på måndag, och sen äger det formella valet rum vid fullmäktige den 2 mars. Sen brakar sammanträdesracet loss, och inte minst en stor lärprocess för mig. Det ser jag verkligen fram emot, jag kan väldigt lite om sakområdet och längtar efter att träffa alla kompetenta tjänstemän på förvaltningen och medarbetare i verksamheten.

Jag tar 50% tjänstledigt från jobbet, men ska ha kvar ekonomi- och personalansvar. Nu kommer ett par veckors omformning av arbetsrutiner och ansvarsområden att ske, och jag har FULL förtröstan över medarbetarnas vilja och kompetens.

Uppdraget har jag fått från partiet vars värdegrund är alla människors lika och unika värde. Det kommer att vara mitt pensum och rättesnöre, och det ska samsas med ansvaret för de gotländska skattemedlen. En delikat och mycket svår balansgång, och jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa.

Jag är lätt skräckslagen, och mycket ödmjuk. Samtidigt övertygad.

Wish me luck!

Här en artikel på helagotland.se

Här är P4 Radio Gotlands sida med nyheten (ber verkligen om ursäkt för den gamla och inte helt rättvisande bilden här... Antar att jag får vänja mig vid sånt?)

Palme representerar nutidshistoria

Vi var på bio i dag, och såg den dokumentära långfilmen om Olof Palme.

För mig är Olof Palme en person som fortfarande lever, eftersom jag har upplevt honom. Men det är förtrollade lätt att glömma att tiden går, och faktum är att det är en hel generation sedan han mördades. Alltså också förrädiskt lätt att glömma vad som hände, och glömma denne karismatiske politiker.

Att se filmen är för mig att delvis friska upp minnet, och också att få en lite ny bild av Olof Palme. Den ger också perspektiv - alla världshändelser under de år han var aktiv ger en bra bild av 1900-talet.

Olof Palme skulle ha varit 82 år i dag. Det är alltid svårt att tänka så, det var uppenbarligen inte meningen att han skulle bli gammal. Men jag kan ändå inte låta bli att klura på vad han hade kunnat åstadkomma under ytterligare några år, han hade mycket kvar att uträtta.

Jag vill gärna uppmana att gå och se filmen. Den är folkbildande!

Toblerone och mediedrev - kvinnliga och manliga villkor

Jag läser just nu "Tobleroneaffären - varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister" av Mikael Romero.

Egentligen är det helt absurt att boken ens har behövt skrivas, men det har verkligen behövts. Det är bra att Micke gjorde det, och fantastiskt imponerande att han minns så mycket detaljer. Det är en nödvändig bok, för den ger en annan och mer nyanserad bild av vad som hände Mona Sahlin under den galna så kallade Tobleroneaffären i mitten av 1990-talet.

Många av företeelserna i boken är jag bekant med, många personer är jag antingen bekant eller vän med, några är före detta arbetskamrater till mig. Därför kanske jag läser med särskild behållning, men jag skulle vilja att alla som på något sätt minns det här och känner sig berörda åt ena eller andra hållet, eller alla som är det minsta intresserade av hur media fungerar, borde läsa boken. Även du som okritiskt läser kvällstidningar, borde verkligen läsa den!

Allra sist i bokens efterord (jag läste det först) har Micke skrivit något jag vill citera här. Det är så bra, så framkallande av eftertänksamhet, så sant, så obegripligt. Läs detta pärlband av frågor och försök förstå:

"Hade detta hänt om Mona varit man? Vad tror du själv? 

Varför benämns kvinnor med förnamn, och män med efternamn? Vad får det för betydelse om du är Mona med någon och Reinfeldt med en annan? 

Har du någonsin sett en bild där en manlig vice statsminister mitt under en mediekris intervjuas med två matkassar i händerna? 

Varför fick bara Mona Sahlin som mamma, och exempelvis inte Göran Persson som pappa, löpa gatlopp på grund av förslaget om införandet av en karensdag för vård av sjukt barn? 

Kan en kvinna säga att hon vill söka makt, eller är det en dödssynd? 

Varför recenseras kvinnors kläder, men inte männens? 

Varför recenseras handväskor, inte portföljer? 

Varför får en kvinnlig vice statsminister frågor om barnhem inför ett statsbesök när männen får frågor om statsskick och mänskliga rättigheter? 

Varför använder tidningarna fler bilder på kvinnor? 

Frågorna man kan ställa sig är många, många fler än dessa. 

Har allt detta någon betydelse för den stora frågan: Varför har vi sedan år 1876, då statsministerämbetet inrättades, aldrig haft en kvinna som statsminister? Föreställ dig en kvinna som statsminister i Sverige. Det är inte så lätt. Det finns ingen tidigare att jämföra med.  

En enda kvinna har försökt under alla dessa år. 

I dag känns tanken oerhört avlägsen."

Ur "Tobleroneaffären - ..." av Mikael Romero

Till var och en efter behov - av var och en efter förmåga

Ibland förfasar jag mig över att bo i ett land som är så mörkt och kallt, så stor del av året. Jag önskar mig ljus och värme som gör livet lättare att leva. Men stundtals blir jag påmind om, att jag bor i världens bästa land.

En mycket nära och kär vän har hastigt blivit svårt sjuk.

Tänk att man kan åka till ett sjukhus, vilket som helst - det som ligger närmast eller det man helst vill ha - och blir omhändertagen på bästa sätt. Utan ifrågasättande om vem man är, vad man tjänar, var man kommer ifrån. Man får bästa tänkbara vård och inga resurser sparas, därför att människoliv är det dyrbaraste vi vet. Oavsett människa.

Min vän blir just det - varsamt och proffsigt omhändertagen. En varm säng, tillsyn dygnet runt, all upptänklig apparatur som krävs, undersökningar, obegränsade personella resurser, mediciner, mat. Allt detta för ungefär samma summa per dag som en dagens rätt på restaurang. Är det inte fantastiskt!?

Om min vän skulle vara tvungen att betala vad det kostar att blir botad, skulle han aldrig ha råd. Det är mycket få personer som skulle det.

Det är vårt unika och solidariska skattesystem som gör detta möjligt. Vi ger alla vad vi klarar av till vårt gemensamma, och vi får därmed vad vi behöver när vi behöver det. Men systemet är inte självklart, det måste vi värna och vara rädda om. Solidaritet kan låta gammaldags, men det blir aldrig omodernt.

Jag är just nu oerhört tacksam över att solidariteten fortfarande lever i Sverige, så min vän har en chans.

Jag älskar demokratin!

Jag har suttit hemma och arbetat idag, och passade då på att följa Riksdagens öppnande, med valet av talman. Det parlamentariska läget är ju minst sagt kinkigt, med Sverigedemokraterna som vågmästare. Mona Sahlin satt ordförande i sin egenskap av "ålderman" i Riksdagen, eftersom den ordinarie talmannen var en av kandidaterna till posten under kommande fyra år.

Det blev slutna omröstningar, vilket innebär en omfattande procedur. Alla 349 ledamöterna ska lägga en lapp i ett kuvert, som sedan ska öppnas ett och ett av en person, läsas upp av ordföranden, och räknas av ytterligare personer. Mona Sahlin tog emot, läste, räckte vidare. Tog emot, läste, räckte vidare. Tog emot, läste, räckte vidare. I all evighet, kändes det som. Två gånger, eftersom proceduren upprepades vid valet av andre vice talman där Sverigedemokraterna hade ett eget förslag.

Det första valet hade man ingen aning om hur det skulle gå, men det andra valet kändes lite enklare att tippa. Ännu tydligare blev det när hon hade läst upp röstsedlarna en stund, då hon hade sagt "Ulf Holm" ett evinnerligt antal gånger. Till slut blev det så monotont att hon nästan snubblade på namnet. Det stod klart för alla hur det skulle bli, och jag tror att Mona helst av allt skulle vilja säga: "Nej, nu ser vi alla vartåt det bär, vi behöver inte hålla på längre". Men så fungerar det inte i en demokrati. Där ska man löpa hela långa linan ut, det får ta hur lång tid som helst.

Men ändå. Hela den där proceduren är så vacker på något sätt. Turordningen. Allas rätt att lämna sin röst. Rättvisan. Respekten. Reglerna. Vi ska vara stolta och tacksamma över vår demokrati!

Foto: Holger Staffansson, bild från Riksdagens hemsida

Dagen efter kvällen före