tisdag 27 oktober 2009

Virkat alster

Härom dagen tittade jag ner i en kartong i skrubben där jag "visste" att jag hade garner. Av garnerna fanns inte mycket kvar, däremot hittade jag två NÄSTAN färdiga virkalster. Så typiskt mig.

Jag mindes vagt att jag i senaste flytten gjorde mig av med massor av dylika ting, antagligen gav jag bort garner till såna jag ansåg bättre behöva dom. Men det innebar att nu hade jag ingenting att träna mina nya färdigheter med, amigurumis!

Lätt avhjälpt, jag köpte ett par nystan och håller nu på med en liten mus (!).

De två NÄSTAN färdiga alstren var en gungstolsvepa och en röd julfönsterremsa. Det som återstod på vepan var bara montering av fransar. Återigen: så typiskt mig. Att ledsna på målsnöret bara för att kasta mig över något nytt. Det är liksom själva virkandet som är vitsen för mig, produkten är sekundär.

Jag skärpte mig, och satte dit resterande fransar. Voilá, så blev den klar! Jag har en luddig bild av att den är beställd av någon till gungstolen i Björktorp. Dit ska jag på söndag kväll, så då tar jag med mig den så får vi se om den passar. Jag har absolut ingen aning!

Fönsterremsan? Den tar jag också med mig, för att göra färdig under mina lediga dagar!!

Speldags igen!

Nu är det dags igen - för en välbehövlig paus i vardagen och för att förlora lite stålar till Malaysia 2010!

Den här gången sammanstrålar vi på Åland, i en lånandes stuga. Vi ska elda, laga god mat, smutta goda drinkar och spela canasta. Ljuvligt avkopplande, ska det bli!

Bosse och jag åker över redan med morgonbåten i morgon onsdag, för att förbereda; värma upp huset, blanda kortleken och sånt. Det är lite fånigt att först åka båt till fastlandet för att sedan åka båt till Åland. Direktlinje över Östersjön känns som ett mer smart alternativ, men möjligen finns inte det på grund av begränsad efterfrågan...

På torsdag kväll kommer L och E och sen brakar det loss, det stora spelfrosseriet!

På söndag åker vi inte direkt hem, utan stannar till i Norrtälje och träffar andra nära och kära ett par dagar. Jag ser verkligen fram emot några lediga dagar!

söndag 25 oktober 2009

En dag i pengarnas tecken

Det har inte varit annat än plus och minus i dag, från morgon till kväll.
Till att börja med såg jag över familjens ekonomi den här månaden, och förberedde betalning av räkningar etc. Kommer att ha ont om tid till såna trivialiteter i veckan, eftersom det är dags för några dagars ledighet i canastans tecken igen (=förlora pengar) och vi åker redan på onsdag morgon.
När jag väl konstaterat att vi nog går runt en månad till, var det dags för momsredovisning i firman. Ja, vi har en firma käre maken och jag, om än i mycket blygsam skala. Men företag är det, och företag måste betala in förvärvade momspengar. Deklaration och inbetalning, ordning och reda.
Slutligen har det blivit några timmar med budget 2010 för jobbets räkning. Ingen lätt ekvation att få ihop, men nu när kvällen nalkas känns det ändå rätt bra. Bättre än så här går inte att få under rådande omständigheter (även om jag skulle önska lite bättre förutsättningar) och det är någon slags nöjdhet i den vetskapen.
Kväll, ja. Den kom rätt tvärt i dag, någon som håller med om det? Lika överraskad blir man varje år. Egendomligt. Jag skrev på Facebook att pannlampans tid är inne, och det är sanning. Att gå ut med hunden på de kolsvarta leråkrarna utanför vårt hus måste upplevas för att förstås.
Om två månader och 21 dagar lyfter vårt plan mot Malaysia.

lördag 24 oktober 2009

Rivningsprojekt

Delar av vårt hem är en byggarbetsplats. Men det gör ingenting, jag är så glad över att det blir bättre när vi kommer ut på andra sidan, så att säga.

Just nu håller Bosse på med att öppna upp från TV-rummet och ut till vår glasveranda. Det har kommit längre än vad som syns på bilden, och det blir kanonbra! Dels hittar ljuset in, dels hittar värmen ut. Vi får kontakt med "framsidan" av huset på det sättet. Hurra!

I kölvattnet på väggrivningen följer förstås en massa annat så som det alltid blir. Exempelvis passar "vi" (=Bosse!) på att riva ner tapeter och måla väggarna vita i TV-rummet, alltför att förstärka ljuset. Det behövs, och det känns särskilt den här årstiden. Och så blir det en ommöblering, förstås. Oundvikligt. Man ser nya möjligheter när man gör sånt här, och det är kul.

Ambitionen är att det ska vara klart till jul, då våra ungdomar kommer hem.

fredag 23 oktober 2009

"Nu är det fredagsmyyys..."

Det har varit en vansinnigt hektiskt, stressig och tuff vecka. Jag hinner knappt med mig själv, ännu mindre mina intressen och min käraste omgivning. Det här - att blogga och läsa bloggar jag är van att följa - har sannerligen strukit på foten. Jag har inte unnat mig.

I dag har jag haft ett coachingsamtal med anledning av en stressprofil jag gjort. Tankeväckande. Jag visar alla tecken på att vara en typ A-människa, trots att jag fullt och fast inbillat mig att jag INTE är det. Jag känner igen typen, men jag är inte den. Trodde jag. Snacka om dålig självinsikt!

Jag hade många höga staplar, men också några som visade på en mer balanserad tillvaro. Sammantaget fick jag lite att fundera över, inga större överraskningar men ändå. Utbrändhetsprocesstapeln var lite för hög för att bara låta vara oreflekterad...

I kväll hänger vi framför TVn med ett glas gott och lite att äta. Lite trötta, men skönt avslappnade. En helg framför oss då Bosse fortsätter med att fixa TV-rummet (det har jag visst inte berättat om?) och jag ska jobba lite.

Kanske ägnar jag ett par timmar åt att läsa ikapp veckans bloggar...

söndag 18 oktober 2009

Umgänge i en ny tid

Jag önskar jag kunde presentera en bild, men det går inte. Läs det här, så kanske du ändå får en inre bild:

Köksbordet i Tidlösa (det heter så, vårt hem). Ett stabilt furubord, vid fönstret med vidunderlig utsikt. Just nu är det dock kolsvart utanför fönstret eftersom klockan är 19 en oktoberkväll. Det enda ljus man kan skönja är en förbipasserande bil i fjärran, om man anstränger ögonen. Annars - becksvart.

På de båda platserna närmast fönstret, mitt emot varandra, två personer. Man och hustru sedan 22 år. Utfluget barn, bara hunden kvar hemma. De tittar inte på varandra, utan på var sin datorskärm framför sig på bordet. Det knattrar då och då diskret från någotdera tangentbord. De båda ögonparen fladdrar över respektive skärm. Ibland plingar det till från någon av datorerna.

Kanske är båda ute på Facebook. Kanske läser någon av dom kvällstidningen medan den andra bloggar. Vem vet? Det enda jag vet är att de alldeles nyss chattade med varandra via Facebook, liksom bara för att kolla om det funkade...

lördag 17 oktober 2009

Queen - Love of my life

Jag har "alltid" gillat Queen. Glömmer man nån gång varför, är det bara att kolla den här videon. Alla tvivel försvinner, och man minns varför...

fredag 16 oktober 2009

Kulturen och näringslivet

Jag och några med mig har en idé om en näringslivets kulturfond på Gotland. Vi tror nämligen att många företagare skulle vilja lägga sponsorpengar på kultur, men drar sig för det för att det är lite snårigt. Vad ska man satsa på, en orkester, teater, konsthantverk, och i så fall vem eller vilka? Det är betydligt tydligare och enklare att sponsra idrotten, där kan man välja ett lag eller en arena t.ex. Så hamnar pengarna hos idrotten, eller också fryser sponsorpengarna inne.

Till näringslivets kulturfond kan företagarna, stora som små, lägga sin sponsorpeng, och ur densamma kan kulturarbetare i olika konstellationer och från olika grenar söka. Inom ramen för fonden bör finnas en lots, som kan hjälpa båda parter tillrätta; vad vill företaget uppnå med sin sponsring, och hur vill kulturarbetarna arbeta med sponsorpengarna? Här behövs sannolikt lite hjälp på traven.

Jag tror verkligen på den här idén, och fick bekräftelse på att vi är helt rätt ute i dag när Gotlands kommun bjöd in till Kulturting på Wisby Strand. En representant från Kultur & Näringsliv berättade om det jag redan visste, kändes det som.

Hon sa också något jag gillade; alltför ofta talar man om kulturen som "grädde på moset" eller "guldkant på tillvaron". Men det är fel; kultur och humanism är själva grundstenarna i ett samhälle, sen finns tekniken för att få allt att fungera.

Det känns ju helt rätt. Varhelst människor lever och verkar, uppstår kultur. Där människor finns, finns kultur. Det är själva förutsättningen för liv, och därmed naturligtvis en grundsten.

Ja, jag har blivit än mer övertygad om att en näringlivets kulturfond på Gotland har en bra grogrund.

torsdag 15 oktober 2009

Bokens dag i Visby

Två dagar "Bokens dag" är avverkade, på Wisby Hotel i dess vackra spegelsal. Första dagen fick gymnasieelever lyssna till författarna Kishti Tomita, Fredrik Strage, Tommy Deogan och Katarina von Bredow. Häftiga allihop, var och en på sitt sätt. Kishti är en riktigt fräsig brutta, som jag lärde mig tycka mycket om den där korta dagen. Fick hennes bok, "Fina flickor är inte högljudda" som jag ska läsa. Hon lyckades trollbinda inte bara tjejerna, utan även killarna, med sitt budskap: håll inte käften med den du är!

Dag 2 - igår - innehöll sex författare som var och en kommer ut med minst en bok i höst, och mest stolta var vi över att ha fått hit Klas Östergren. Hans bok kommer ut först i morgon fredag, så det kändes riktigt PÅ, om man säger så. Han flyger inte, så han tog båten över samma dag han skulle framträda. På grund av den kraftiga höststormen var båten försenad, så han anlände Wisby Hotel typ en kvart innan han skulle stå på podiet. Men har var cool, den som tyckte att det var en gungig överfart ansåg han var en fjolla.

Bortsett från att han därmed visade riktigt manliga takter (OBS ironi) så framträdde han med briljanta lässtycken ur sin nya bok "Den sista cigaretten".

Övriga författare var Carina Burman (tråkig), Johan Hakelius (överraskande underhållande), Carin Hjulström (proffsig och trevlig), Göran Greider (egen men kul) och Kajsa Ingemarsson (vältalig och lättlyssnad).

Publiken var stor, och totalt på de två dagarna nådde vi nog 900-1000 personer. Kvinnor i övre medelåldern dominerade. Förvånad, någon?

lördag 10 oktober 2009

Amigurumi!

Jag är inte den pyssliga typen, långt därifrån. Beundrar dom som kan ägna timmar åt att knåpa, pyssla, tillverka små saker. Jag är inte särskilt begåvad när det gäller sömnad och sånt, det bidrar säkert. Sytt har jag gjort lite när jag var yngre, men det blev aldrig särskilt bra. Stickat har jag också gjort rätt mycket; massor av bakstycken, framstycken och ärmar. Sen har jag ledsnat, och aldrig sytt ihop tröjorna. Eller i alla fall sällan, några tröjor har det nog blivit under åren trots allt. Men aldrig med särskilt bra resultat. Det meditativa i att sticka går an, men när man sen ska pyssla ihop det blir det tråkigare...

Virka däremot, är jag bra på. Min gammelfarmor Elsa lärde mig när jag var liten, sen har det suttit där. Jag har virkat rätt mycket genom åren, i perioder.

I dag har jag varit på en workshop om amigurumivirkning. Och plötsligt fastnade jag i pysselträsket!

Det handlar om att virka figurer, djur, saker. Man virkar och stoppar upp. Variationen är oändlig. Och jag tycker det verkar jättekul! På bilden syns några av vår lärares alster, visst är det helt fantastiskt!

Nu måste jag prova och göra en egen figur, medan jag kommer ihåg hur man räknade och medan jag har lusten. I dag blev det bara en röd boll, men jag ska hitta något annat som verkligen blir något. Jag återkommer med rapport!

fredag 9 oktober 2009

Fredag - guskelovdag

Fredagarna har blivit nästan heliga. För det mesta ser dom ut så här för mig, om inget oförutsett händer eller något faller utanför ramarna:

Jag arbetar på kontoret på förmiddagen. Klockan 12:00 har jag lunchyoga, i en dryg timme nere på stan. Tillbaka till kontoret för en lätt och sen lunch (oftast hungrig intill svimningsgränsen) och sen ett par timmars arbete i lugn och ro. Ingenting händer i regel på fredagseftermiddagar, och de flesta medarbetare har gått hem. Jag menar inte att de väsnas så förskräckligt, men det händer - och ska hända! - alltid mycket när det är många människor som arbetar samtidigt. I fredagseftermiddagslugnet får jag MYCKET gjort.

Medan jag sitter där, vet jag att hemma pysslar käre maken. Städar lite, planerar något gott att äta till kvällen. När jag slutar runt 16-tiden och åker hem, vet jag att där hemma väntar han och hunden, något gott i glaset, en sprakande brasa och något på spisen. Samt så här års även en veckofinal i Idol!

Kan man ha det mycket bättre än jag? Knappast.

torsdag 8 oktober 2009

Herta Müller litteraturpristagare

Jag missade ögonblicket när Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund för första gången vred på det magiska handtaget för att inför världspressen tillkännage vem som vunnit årets nobelpris i litteratur. Men det gör ju inget, för media ser ändå till att man blir bombarderad med information i alla fall!

Som vanligt har jag inte läst litterturpristagaren, som i år heter Herta Müller. Men det kan jag mycket väl tänka mig att göra, inte en känsla jag alltid har inför det namn man blir presenterad varje år den här tiden. Nu ska jag de närmaste dagarna läsa in mig på henne, läsa om hennes böcker och sen bestämma mig för vad jag vill läsa. Är det någon som har läst henne, tar jag gärna emot era tankar!

Ofta skriver och berättar man ju om författare man gillar. Mer sällan om författare man inte gillar, vilket ju naturligtvis också finns. Därför ska jag göra ett undantag nu, och samtidigt en bekännelse - jag avskyr Ivar Lo-Johansson som författare.

Nu är det sagt, och jag står för det. Gillar honom verkligen inte. Bra språk; tja, kanske det. Intressanta människor och miljöer; möjligen. Angelägen historiebeskrivning; absolut. Men fy sjutton vilken osympatisk människa han verkar ha varit! Det är naturligtvis så att man ska högakta denna ikon och arbetarförfattare, men jag tycker han verkar vara en snobb, jag.

Därför bojkottar jag Ivar Lo. Så det så.

lördag 3 oktober 2009

Lejonet Christian, gråtvarning!

Såg Skavlan i går, och ett alldeles ljuvligt, oförglömligt och gråtframkallande klipp. Har du inte sett det; ta fram näsduken och ägna den närmaste minuten åt att njuta!

Att pausa ibland

Härom dagen på väg till lunchyogan skulle jag bara snabbt in i affären och köpa en färdigsallad för att ha något att stoppa i magen efter yogan. Som vanligt väntade jag så länge som möjligt med att ge mig iväg, jag ger aldrig mig själv några tidsmarginaler. I ett ska det gå. Inga dödpunkter. Ingen stiltje. Kör, kör, kör. Vilket kan få till påföljd att om något dyker upp som inte brukar dyka upp eller som jag inte har räknat med, så faller all planering. Jag räknar aldrig med att oväntade saker kan dyka upp!

I entrén till affären stod två kvinnor i min egen ålder och pratade. Den ena på väg ut, med en fullastad kundvagn, den andra uppenbarligen på väg in. De stod rätt tätt och pratade förtroligt. Jag gav dom en förströdd blick i hastigheten och funderade nog inombords vad det var för sorts folk som hade tid - mitt på blanka dagen - att stå och småprata.

Jag småsprang min vana trogen genom affären, haffade det jag i förväg räknat ut att jag skulle handla, väntade otåligt trummande i kön på att få betala för att hasta ut till bilen igen. Resultatinriktad till max. Vadå mindfulness. Vadå här och nu. Vadå registera vad som finns omkring mig. Vadå andas. Vadå yoga.

På väg ut noterar jag med större uppmärksamhet den här gången att kvinnorna står kvar och pratar. De har ändrat ståställning och kroppsspråk, men de står fortfarande på samma fläck och pratar med varandra. Jag förfasar mig. Har dom inget bättre för sig? Människor som väntar på dom? Plikter? Vilka förslappade och nonchalanta individer som inte tar ansvar.

Djupt, djupt inombords gnager avundsjukan och en halv insikt, när jag sätter mig i bilen. Kan det vara så att dom här kvinnorna behärskar något som jag ännu inte lärt mig? Ger dom sig själva såna tidsmarginaler i tillvaron att de faktiskt kan fånga tillfället när de möter en väninna, stanna upp, pausa, och ge henne sin uppmärksamhet några minuter? För det handlade inte om mer än fem minuter som jag rusade genom affären, det hade jag nogsamt räknat ut att jag hade på mig. Och kan det vara så att de dessutom gör det utan att känna att något annat pockar på, utan att känna stress inombords?

Ja, jag tror det. Dom är varken förslappade eller nonchalanta. De har säkert människor som väntar på dom, och plikter. Men dom är så mycket skickligare än jag på att hantera tiden.

Det här funderar jag fortfarande på när jag rusar ner i yogalokalen för att få min fredagsdos yoga. Jag har verkligen lååångt kvar!

torsdag 1 oktober 2009

Ljuvligt virkat!

Jag är en virkare, även om jag önskar jag kunde prioritera virkningen högre av allt jag vill och har att göra. Men av handarbeten är virkning outstanding för mig.

Så lycklig jag då blev när jag snubblade på Idas virkblogg! En ung tjej, yngre än min egen dotter, som tycks virka som en galning. Särskilt så kallade amigurumis, den japanska virkflugan som jag själv tänkte ge mig på efter en workshop nästa lördag.

Kolla in dom här torgvantarna/mobilvantarna hon har gjort. Visst är de vackra? Och det bästa av allt är att man kan vinna dom, se tävlingen här intill eller klicka på bilden.

Come back

Jag har funderat över begreppet "come back" som används flitigt. Förr gjorde man come back kanske en gång i livet som artist, idrottsman eller annan offentlig person. Man hade dragit sig tillbaka, och ingen räknade med att man skulle fortsätta sin gärning. Men så inträffade något som gjorde att vederbörande ändå stod på scenen igen, eller gjorde ett lopp eller en match igen. Det handlade oftast om åratal senare. Då gjorde man come back.

I dag gör man come back varje vecka. När en hockeymatch är över och nästa kommer, ja då gör man come back. Om man blir utslagen ur en sångtävling men får komma tillbaka gör man come back. Exemplen är oändliga. Jag blir inte klok på det. Come back är inte vad det har varit.

I dag gör jag alltså come back här på bloggen, jag har inte skrivit något på flera dagar!