tisdag 27 oktober 2009

Virkat alster

Härom dagen tittade jag ner i en kartong i skrubben där jag "visste" att jag hade garner. Av garnerna fanns inte mycket kvar, däremot hittade jag två NÄSTAN färdiga virkalster. Så typiskt mig.

Jag mindes vagt att jag i senaste flytten gjorde mig av med massor av dylika ting, antagligen gav jag bort garner till såna jag ansåg bättre behöva dom. Men det innebar att nu hade jag ingenting att träna mina nya färdigheter med, amigurumis!

Lätt avhjälpt, jag köpte ett par nystan och håller nu på med en liten mus (!).

De två NÄSTAN färdiga alstren var en gungstolsvepa och en röd julfönsterremsa. Det som återstod på vepan var bara montering av fransar. Återigen: så typiskt mig. Att ledsna på målsnöret bara för att kasta mig över något nytt. Det är liksom själva virkandet som är vitsen för mig, produkten är sekundär.

Jag skärpte mig, och satte dit resterande fransar. Voilá, så blev den klar! Jag har en luddig bild av att den är beställd av någon till gungstolen i Björktorp. Dit ska jag på söndag kväll, så då tar jag med mig den så får vi se om den passar. Jag har absolut ingen aning!

Fönsterremsan? Den tar jag också med mig, för att göra färdig under mina lediga dagar!!

6 kommentarer:

Annika sa...

Vad fint! Vet du att detta med att vara mer intresserad av själva processen än av resultatet är typiskt entreprenörer...

Maria Björkman sa...

Säger du det? Intressant. Det kan också vara typiskt otåliga personer. Eller typiskt personer med dålig uthållighet... ;o)

Evas värld sa...

Fint Maria! Du kanske som jag ska gå med i gruppen Mormorsrutan på facebook, ack vad kan man inte fylla sin tid med, men roligt är det när händerna arbetar!

Pia sa...

Du skulle bara veta hur många ofärdiga alster jag har liggandes lite här och där. Det är skapelseprocessen som är det bästa. Men helt klart är det roligt om man blir klar någon gång också!
Lite otålighet är det nog också.. ;)

kerstin hf sa...

Jag har varit likadan, men försökt tänka om. Tycker jag lyckas rätt bra faktiskt. Numer känner jag mycket stor tillfredsställelse när jag har blivit helt klar med det jag håller på med. Ofärdiga projekt gör att jag inte mår så bra. Och det bästa är att jag känner det inte som om jag har gjort våld på mej själv för att nå dithän.
Mattan ser jättefin ut!!
Kram

Anonym sa...

varfor inte:)