lördag 27 november 2010

Han har bara gått till ett annat rum...

En av mina bästa vänner, tillika nära och kär släkting, lämnade oss för snart två veckor sedan. Han insjuknade i något som man först trodde var lunginflammation, väldigt snart visade det sig vara en aggressiv form av lungcancer, och sju veckor senare var han borta från jordelivet.

Alldeles ofattbart, obegripligt och gränslöst sorgligt. En i allra högsta grad levande person som plötsligt bara är borta. Jag hade förmånen att både få träffa honom under sjukdomstiden och också följa förloppet (om än på distans), så jag borde fatta vad som har hänt. Men ändå - hur kan det gå så fort? Jag förstår så väl dem som inte träffat honom på ett tag - att de faktiskt knappt kan ta in vad som har hänt.

Roffe var en av de vänligaste och gladaste personerna jag har träffat. Han hade alltid en hjälpande hand över till den som behövde, och såg livet från den allra ljusaste sidan. Ända fram till dygnet innan han gick bort, var han fast övertygad att klara sig igenom sjukdomen och komma tillbaka. Det var hans positiva livssyn som gjorde att några andra tankar aldrig fick fäste! Något som också gjorde det lättare för hans omgivning att klara av tiden, troligen hade han en tanke på det också.

Det är ett sånt ofantligt tomrum efter Roffe, jag önskar jag kunde berätta det för honom. Men jag tror nog att han vet att jag känner så. Han finns omkring oss, och lever i hög grad i mitt hjärta. Han var mig kär, på ett alldeles speciellt sätt.

Vi hittade några rader, som beskriver hur jag tror det är:

Döden betyder ingenting;
jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Skratta tillsammans med mig
som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting!

Låt mitt namn fortsätta vara en del av er vardag.
Döden är bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap,
varför skulle ni sluta tänka på mig
för att ni inte längre kan se mig?

Du fattas oss, Roffe. Men du finns ändå med. Sov gott!

söndag 14 november 2010

En dåligt år

Det ligger inte för mig att gnälla, det är nog därför jag är här så sällan den här hösten. Därför att mycket som händer kring mig just nu är dåligt. Bad. Negativt. Krisigt. Sorgligt. Inte allt, men väldigt mycket.

Den som följer mig vet att jag själv krisar en aning. En mitt-i-livet-kris håller mig i sitt järngrepp, där jag måste kämpa emot smärta, olust, trötthet och övervikt. Kampen består även i att hålla näsan över vattenytan, att faktiskt inte ge sig hän till självömkan och uppgivenhet.

Men vad är väl det, mot vad flera i min närhet får utstå det här året. Jag har sjukdom och död bland flera omkring mig, såväl mycket nära vänner som bekanta. Jag förstår inte riktigt vad som händer, men har hört att en olycka sällan kommer ensam. Varför är det så?

Nej, 2010 är ett riktigt skitår, som inte kan ta slut fort nog. Jag längtar efter lusten och nyfikenheten, och att få dela med mig av det goda livet igen. Jag längtar efter hälsa. Jag längtar efter lycka omkring mig.

Det kommer, det kommer!

tisdag 9 november 2010

En paus, inte uppskattad av alla

I helgen har vi haft kärt besök av goda vänner, som brukar komma så här års. Vi tycker både vi och dom att det är ett välbehövligt andningshål i mörka november, och det har blivit tradition att de kommer hit. Vi umgås, spelar spel, äter och dricker gott, eldar i spisen och gör små utflykter.

De två senaste åren har lilla Zoya också varit med, en skuttig liten dvärgpinscher. Hunden Shiva accepterar henne (även om hon gör vad hon kan för att stjäla hennes mat) men katten Seved ansåg att den här helgen var en av de värsta sen han kom till huset, tror jag.

I går åkte gästerna hem, och Seved har vågat sig in igen. De första timmarna åt han som en häst, i natt har han vältrat sig hos sin matte och spunnit ljudligt. Riktigt njutit av sin nyvunna frihet och att han återtagit tronen som kung.

Jag kan med största säkerhet påstå att han skulle önska vi bryter vår novembertradition!

måndag 1 november 2010

Jag - en vinnare!

Precis när jag satt och klurade på vad jag kände för att skriva om i dag, kom ett SMS från kära vännen Petra (extra kär i dag, känns det som), i vars bloggtävling jag vunnit första pris!

Jag fick välja mellan några böcker och DVD-filmer, och valde efter moget övervägande en bok om lantlig inredning.

Tänk att man kan bli så glad för att vinna en bloggtävling. Tack Petra, notarius Janne och övervakaren Charlie!