Det ligger inte för mig att gnälla, det är nog därför jag är här så sällan den här hösten. Därför att mycket som händer kring mig just nu är dåligt. Bad. Negativt. Krisigt. Sorgligt. Inte allt, men väldigt mycket.Den som följer mig vet att jag själv krisar en aning. En mitt-i-livet-kris håller mig i sitt järngrepp, där jag måste kämpa emot smärta, olust, trötthet och övervikt. Kampen består även i att hålla näsan över vattenytan, att faktiskt inte ge sig hän till självömkan och uppgivenhet.
Men vad är väl det, mot vad flera i min närhet får utstå det här året. Jag har sjukdom och död bland flera omkring mig, såväl mycket nära vänner som bekanta. Jag förstår inte riktigt vad som händer, men har hört att en olycka sällan kommer ensam. Varför är det så?
Nej, 2010 är ett riktigt skitår, som inte kan ta slut fort nog. Jag längtar efter lusten och nyfikenheten, och att få dela med mig av det goda livet igen. Jag längtar efter hälsa. Jag längtar efter lycka omkring mig.
Det kommer, det kommer!
6 kommentarer:
Det kommer det kommer, Maria! Min kompis som håller på med astrologi hävdar att detta Tigerns år är ett riktigt "skitår" - medan Kaninens år nästa år blir riktigt snällt och bra.Det får vi hoppas på.
Jag minns det gräsliga året 1988 för att inte tala om 2001 - men man vet ändå att vinden vänder. Hoppas att den snart gör det för dig! Kram.
Jag hade mitt värsta år från sommaren 1997 och ett år framåt. Min mamma dog, hennes bror dog, min dotters klasskompis i trean dog i leukemi och en nära anhörig dog i levercancer. När jag redan gick på knäna så hände lite, till och ännu lite till. Det var slitsamt.
Fast varvat med allt det hemska hände också överdrivet bra saker, vilket gjorde att turbulensen i hjärnan blev ännu värre.
Saknar Dig här, men vet precis hur Du känner och mår.
Ibland orkar man bara inte när man känner att det enda man får ur sig är gnäll och självömkan. Vi måste få känna så också och jag vet att det inom min fina vän Maria finns så mycket som bara bidar tid för att komma tillbaka med all den livslust Du besitter!
Varmaste kramarna!
Skitår var ordet, sa Bull.
Vi får se det som att vi är strax före mitt i livet, och det är väl den sista uppförsbacken innan det vänder. (Ingen bra bild kom jag på, för i så fall går det bara utför sedan *skrattar för mig själv*)
En bra sak är dock att jag känner att vi har hittat tillbaka allt mer - tack vare Gowalla, blogg och annat. Det uppskattar jag jättemycket, även om det innebär att jag längtar mer efter dig än jag gjort på många år. Men det är väl nåt bra, egentligen. Kram!
Ni kloka, varma, härliga kvinnokompisar. Tack.
Eva - jag gillar din väns astrologiska anslag. Ser fram emot kaninens år, in deed!!
Skitår + november är tungt. Kram på dig!
Skicka en kommentar