torsdag 22 december 2011

Glögg och strapatser



I går kom dottern med make för att bo hos oss en vecka. Känns extremt lyxigt, att få rå om dom i lugn och ro, och dessutom flera dagar före jul. Hysterin blir mindre då, de blir delaktiga i förberedelserna för julhelgen. I dag har de julklappshandlat lite medan jag var hemma och gjorde knäck, vi har också checkat julgransbelysningen så vi slipper obehagliga överraskningar, gjort ischoklad och kryddnejlikdekorerat apelsiner. Bland annat. Under dagen har glöggkannan stått på, och vi har sippat och njutit såväl doft som smak av jul.

Så har vi promenerat i det fantastiska vädret, då vi vandrade genom skogen till Muramaris och såg djupfrysta rosenknoppar på buske. På hemväg ville vi gå utmed havet, nedanför klinten. Det blev lerigt och strapatsrikt, men vi kom hem välbehållna om än lite våta om fötterna.

Jag har knappt ägnat jobbet en tanke i dag, och i kväll är jag så trött som man bara kan vara när insikten har nått kroppen och knoppen att en lång ledighet väntar. På riktigt.

lördag 17 december 2011

Helgbestyr, en vecka före jul


Lördag, och det har regnat prick hela dagen. Skvalat. Jag har ägnat dagen åt att ställa fram tomtar, slå in julklappar, smakat på glöggen och lyssnat på julmusik. Dessutom har jag fortsatt mitt arbete med digitalisering av gamla VHS-kassetter, allt för att spara plats. Tänk att få över allt på DVD-skivor i stället för de otympliga kassetterna! I dag har stått Elvis-dokumentärer på menyn, och det svåraste är att inte sätta sig och titta! Nu har jag bara några stycken kvar, sen är jag faktiskt klar. Med den delen vill säga, men jag har massor av annat arbete att göra, men som är av rolig och privat karaktär. Lite för lite tid för det, bara.

I morgon söndag hoppas jag på en något bättre dag vädermässigt, så jag kan ta med mig käre maken ut på promenad.

fredag 2 december 2011

Konsekvenser

Så har jag blivit med hårfön igen. Jag som inte har fönat håret på säkert 20 år, minst, och inte haft användning för dylika ting. Jag gillar att lufttorka håret, och tycker att det mår bäst av det också.

Men härom dagen traskade jag in på ICA Maxi och köpte den billigaste och minsta fönen jag kunde hitta, bara för att jag var tvungen.

Varför då, då?

Jo, jag cyklar ju till och från jobbet numera. Det börjar bli kallt ute. Jag tvättar håret då och då innan jag ska till jobbet. Kombon blött hår och isande fartvind är vare sig skön eller nyttig.

Så - jag har fått krypa till korset och blivit sambo med OBH Nordicas "Fly and dry". Riktigt söt, faktiskt.

tisdag 29 november 2011

Mer jul!

Sitter och arbetar, och lyssnar på julmusik på Spotify. Gillar den här tiden, när man får göra det. Dottern och jag är helt överens om att nu vill vi frossa i jul, dessa adventsveckor, för att hålla mörkret på armslängds avstånd. Hög mysfaktor är det som gäller nu. Dessutom gör det också att man hinner bli LITE trött på det när det är dags att plocka ner allt i mitten av januari. Och det är ju jättebra!

Så - mer jul! Hit med glöggen, pepparkakorna, glittret, stjärnorna, grandoften, julklapparna, O helga natt, julkorven och tomtarna!

lördag 19 november 2011

Sällskap



Hur är det nu då, det där med änglar? Vet du att du har dom omkring dig?

Jag frågar inte ens om du tror på dom, för det är som att fråga om du tror på jultomten. Till skillnad från honom finns ju änglarna överallt, frågan är bara hur mottaglig du är.

Änglar, dom kan visa sig som människor, eller som känslor. Dom kan manifesteras i önskningar som uppfylls, eller i tröst. När du pratar för dig själv, pratar du med änglarna. Visste du det?

Önska dig, tala om vad du behöver, gör det högt och med känsla. De lyssnar. Det är säkert!

Nej, jag har inte blivit vare sig galen eller religiös. Det är bara det att jag har upplevt dom och önskar att fler fick göra det.

lördag 12 november 2011

Fotbollsänka

Ja, det är ju inte precis så att käre maken är iväg och spelar fotboll i mörka novemberkvällen. Nej, han roar sig kungligt på den lokala fotbollsgalan, dit han var bjuden för att dela ut ett pris. Han ringde mig från middagsbordet och meddelade att det nog var meningen att jag också skulle varit där. eftersom de hade dukat med en tallrik även för mig. Någon miss i kommunikationen där, kanske.

I stället har jag roat mig med att arbeta några timmar, packat inför morgondagens resa till saftlandet (som jag kallar Sverige) samt tittat på "Så mycket bättre" där Timbuktu var huvudperson. Programmet är ett säkert kort, jag blir alltid ordentligt underhållen. Jag har bara så svårt att bestämma mig för vem jag gillar bäst. Eva Dahlgren, tror jag.

Vem är din favorit?

måndag 7 november 2011

Kärt novemberbesök

Över allhelgonahelgen var hon här igen, lilla hundfröken Zoya. Hon och hennes matte och husse brukar gästa oss en helg i november varje år, och nu var det dags.

Hon fann sig fint tillrätta den här gången, och hade uppenbarligen accepterat både mig och käre maken. Möjligen kan det delvis ha berott på att hon fick en och annan godbit av oss, men inte bara det. Riktigt kärvänlig var hon, mellan varven.

I morse när hon åkt, upptäckte vi att hon glömt sina matskålar. Vilken tur, då har vi anledning att träffa henne snart igen!

fredag 28 oktober 2011

Jag ledsnar inte!


Fredag kväll = Idolfinal.

När Idol började för - vad kan det vara? - 7-8 år sedan, visste jag knappt vad det var. Första gången jag såg nånting över huvud taget var när jag råkade komma in i finalduellen då Sebastian kom tvåa (jag tror det var det året Agnes vann). Jag hade inte hängt med, visste inte vilka Sebastian och hans kombattant var, men fastnade för ett ögonblick. Vilken proffsighet, vilken närvaro, vilken musikalitet!

Året därpå började jag tjuvkika lite, på auditions. Sen var jag fast. Jag tycker det är så KUL!

I år har Idol fått mycket kritik för att idolerna är så unga. Det stämmer, den äldsta är 20 år. Bara barnen, alltså. Och i ett par fredagsfinaler har det varit riktig gäspvarning.

Men i kväll, wow!

Med ett storband i ryggen och med Peter Jöback som veckans coach, har de uträttat underverk. Vilka framträdanden, vilka stjärnor! Molly glänser, liksom Robin. Moa är inte dålig heller, liksom Amandorna.

Kort sagt - Idol är den perfekta underhållningen för mig. Bra musik, ambitiösa unga begåvningar, glamour och hype. Me like!

Ett extra plus för kvällens gästartist och coach Peter Jöback. Jag vet ingen så snygg som han, jag formligen smälter när han syns i rutan. Han behöver inte sjunga, det är är han inte lika bra på som att bara se bra ut. Jag bara njuter av hans uppenbarelse!

torsdag 13 oktober 2011

Waves of life

Jag FÖRSTÅR inte varför jag aldrig bloggar. När min IRL- tillika bloggkompis Pia pausade i sitt bloggande i somras, tyckte jag det var trist. Jag gillade ju att läsa hennes betraktelser, och tyckte det var lite konstigt att hon inte kände samma lust att skriva dem som jag att läsa dem.

Men det handlar ju inte om lustbrist, fattar jag nu. Det handlar om något annat. Att något annat tar över för en stund, och då blir det paus i bloggandet. Och - det får vara så.

Ibland kan jag känna ett styng av något som liknar dåligt samvete. Snabbt tillrättavisar jag mig själv. Hallå! Är jag så korkad att jag ger mig själv dåligt samvete? Åh, nej. Det finns tillräckligt med dåliga samveten utan att jag ska spä på bördan.

Nej, jag nöjer mig med att konstatera att i livets vågsvall så är just bloggandet långt nere just nu, men i vågors natur ligger att det som är nere kommer upp igen. Bloggandet kanske redan är på väg upp, vad vet jag. Ska försöka tänka blogg igen, som jag gjorde flera gånger om dagen tidigare. För det är ju himla kul att skriva här, och framför allt veta att det är någon som läser!

fredag 30 september 2011

Läsuppdrag

Den 12 oktober är det femårsjubileum för evenemanget Bokens dag i Visby, som vi (ABF Gotland) är med och arrangerar. Jag skrev om Bokens dag för två år sedan.


Nu är det alltså dags igen, och jag är en av dem som ska presentera ett block av tre författare. Visserligen på bara några sekunder, men jag vill ju ändå vara påläst. Därför är det dessa tre som jag nu "måste" läsa före den 12 oktober.

Första känslan var "yes - äntligen får jag läsa på arbetstid!". Men rätt snabbt insåg jag att jag fick inte mer arbetstid för det, och jag har precis lika svårt att pressa in det här som jag skulle haft utan själva uppdraget. Men jag kämpar på och det är ju härligt att läsa, även om det bara blir tre rader varje kväll innan jag somnar...

lördag 17 september 2011

En lördag utan bröllop


En av mina släktingar (min kusinhustru, närmare bestämt. Kan det verkligen heta så?) skrev på Facebook i morse ungefär: "En lördag utan bröllop, så vad ska man hitta på i dag då?"

Och lite så känns det. Efter två på varandra bröllopslördagar inträdde den tredje med lite tomhet. Även om det faktiskt också är en skön känsla att vakna hemma i egen säng med bara egen tid framför sig. Men attans, så trevliga de förra två lördagarna var!

För två veckor sedan såg vi på när vår älskade Sara fick sin Alfred, och för en vecka sedan när min allrakäraste syster Tua fick sin Joakim som hon väntat så länge på. Två helt olika bröllop, men båda sagolikt vackra. September bjöd på generös sol båda lördagarna, och allt klaffade perfekt. Givetvis var de två brudparen det vackraste världen skådat, var och en på sitt vis.

Jag känner mig rik som fått vara med om dessa två kärleksfester. Tack Sara, Alfred, Tua och Joakim för att ni har förgyllt min tillvaro!

tisdag 6 september 2011

Bröllopsyra


O, ni trogna läsare! Jag försummar er, jag vet. Bloggen ligger just nu rätt långt ner på prioriteringslistan för mig, men det vet vi ju alla att det går lite upp och ner. Den har haft svår konkurrens av bröllopsbestyr (även om jag inte behövt bestyra särskilt mycket själv. Men det kostar på att vara mentalt delaktig, också!)

I lördags gifte sig vår Sara med sin Alfred, och det var ett fantastiskt vackert bröllop (så klart!). Brud och brudgum strålade i kapp med solen, och hade ordnat en så fin dag för oss alla. En enkel ceremoni i kyrkan med brudens egen komposition som ingångsmusik, och flygelmusik och sång av begåvade musikerkamrater. Allt var genomtänkt in i minsta detalj, se bara brudens skor!

Efter vigseln tog brudparet en välbehövlig andningspaus genom en limousinfärd genom Stockholm, medan vi gäster färdades med buss där vi blev serverade frågesport av vår drivne värd, tillika toastmaster, brudgummens bror.

Temat genom dagen blev gotländskt, mest av en slump men med mycket lyckligt resultat. Gotländska råvaror i en kalkstensklädd festlokal under en gotländsk restaurang med bland annat murgröna som dekoration. Vi var drygt 60 personer från båda deras liv, unga och gamla i en salig blandning och alla trivdes som fiskar i vattnet. Brudparet var starkt närvarande i varje minut och la sig vinn om att umgås med alla gäster efter bästa förmåga. Kvällen kröntes av ett sagolikt röj på dansgolvet till Rajtan Tajtan Allstars, ett suveränt gäng.

Jag dansade i mina dagen till ära högklackade skor att jag fortfarande saknar känsel i två tår. Det ska kännas att det varit fest!

Tack finaste Sara och Affe för en fantastisk dag och ett minne för livet!

måndag 29 augusti 2011

Tävlingsdags!

Jag gillar den ekologiska och hållbara stilen, letar gärna hemsidor som tipsar om dylikt. Det känns instinktivt rätt, jag baserar egentligen inte mitt ställningstagande på särskilt mycket fakta, utan är tacksam att det finns forum som kan hjälpa mig rätt bland alla produkter som finns.

Det finns en hemsida som heter Ekostil som jag tittar in på då och då, och som ger tips via Facebook. Där pågår just nu en tävling jag inte kunde låta bli (jodå, jag avstår från de flesta tävlingar) eftersom man kan vinna presentkort på en butik som heter Sovtex och som säljer ekologiska lakan. Mycket intressant tycker då jag, som i samband med flytten gjorde mig av med de flesta gamla och slitna lakan vi hade och nu måste köpa en del nytt efter hand. På bilden ser du det påslakanset jag skulle vilja ha av alla de har att välja på.

Var med du också, vetja!




söndag 28 augusti 2011

Tiden går, och jag med den!

Jisses, vad tiden går fort!!

Jag hinner inte med, tycker jag alldeles nyss var här och skrev men det är över en vecka sen!

Nåväl, de senaste dagarna kan jag skylla på att jag blev oförklarligt utslagen av en makt större än jag. Vaknade i fredags morse och var ett vrak. Illamående och helt slut. Hur man nu kan vara det efter en natts sömn. Jag tog mig med näppe ur sängen, hela kroppen skrek NEJ!

Jag lyssnade på kroppen, och tro mig när jag säger att jag inte hade något val. Möten på jobbet hjälpte inte, det hade aldrig gått. Ett bankmöte genomförde jag, men det berodde enbart på att jag kunde förhålla mig passiv, man behövde bara min underskrift och det var viktigt. Käre maken skjutsade dig mig och hämtade mig. Sen var det sängen igen. Jag minns nästan ingenting av fredagen!

Lördagen vaknade jag upp ur dimman, men ägnade ändå största delen av dagen i vågrätt läge med sömnen som bästa vän. Orkade vara uppe korta stunder. I dag är det söndag, och jag har varit uppe hela dagen, med undantag för ett par lutningar på soffan...

Men visst är det konstigt. Eller också inte alls. Men jag har så himla svårt att acceptera att bli slagen till marken så där. Det heter ju ingenting, det går inte att ta på. Bara - slut.

Nu vet jag. Batterislut var det!

fredag 19 augusti 2011

Det är bäst upp och ner

Käre maken och jag löser mycket korsord. Det är ofta på helgmorgnar, då vi tar en långfrukost och så lägger vi korsordstidningen mellan oss. Ibland har jag den rättvänd, ibland käre maken.

Men faktum är att jag löser korsord bäst upp och ner, har det visat sig. Jag ser lättare lösningar på det viset, så antagligen har min hjärna lärt sig det sättet att tänka ord på.

Det slutar väl med att jag sitter med tidningen upp och ner även när jag är ensam...


tisdag 16 augusti 2011

Inbjudan till Google+

Det har ju kommit något som kallas "Facebookdödaren", nämligen Google+. Namnet kommer sig av att man tror sig kunna konkurrera ut Facebook som socialt nätverk.

Jag gillar Facebook, så jag tycker inte det finns något anledning att kanske vara så drastisk att man dödar precis. Men så är jag intresserad och nyfiken på nya saker, och vill självklart prova. Google+ är ännu inne i ett betastadium, vilket innebär att man behöver en inbjudan för att ta del. Av kusin Jonas fick jag en inbjudan, och jag var inte sen att ansluta mig. Antagligen kommer Google+ snart att släppas fri, för nu har vi alla som är med möjlighet att bjuda in 150 personer vardera. Den exklusiva inbjudan tycks därmed ha spelat ut sin roll.

Ännu har jag ingen uppfattning huruvid Google+ är bra, dålig, bättre eller sämre än nånting annat, vare sig Facebook eller Twitter. Jag har alldeles för få kontakter där för att veta. Jag har läst mycket om det, och många anser att upplägget med att kunna dela upp alla sina kontakter vinner i längden, eftersom man kanske vill skriva olika saker till olika grupper (jobb, vänner, bekanta, affärskontakter etc). Men som sagt, jag har alldeles för lite erfarenhet för att säga vare sig bu eller bä.

Hur som helst - om du är intresserad, kan jag bjuda in dig till Google+. Det finns som sagt plats för 150 stycken, så skicka mig din mejladress på mariayoginibjorkman@gmail.com, så får du en inbjudan.

fredag 12 augusti 2011

Rapport från en flyttkartong


När jag väl har hittat några snygga korgar till hyllan och en snygg tvättkorg, kommer jag att vara nöjd med badrummet.

Kökets färgtema är som sagt lime och turkos (utom en orange burk som har smugit sig in på bänken. Måste omgående bytas ut, det förtog verkligen resultatet!).

Detaljbild på mattan, ett fynd från Rice. Nöjd! Ska bara byta ut stolsdynorna så småningom.

Vardagsrummet tar sakta form. Det här var min vy i går när jag pustade ut i en av våra Ektorpfåtöljer.

Och det här var min utsikt i förrgår från balkongen/köksfönstret, när det gråtråkiga vädret plötsligt för ett ögonblick besegrades av solen. Jag får såna skådespel utanför fönstret varje minut, så ni anar inte. Havet och himlen ger mig aldrig tråkigt.

tisdag 9 augusti 2011

Idag har jag pratat i radio

Så var det då äntligen dags för mitt sommarprogram i Radio Gotland i dag. Redan den 19 maj spelades det in, så jag hade verkligen hunnit få distans. Jag kom inte längre ihåg hur mitt manus och delarna i det hängde ihop, och jag hade ju definitivt ingen aning om hur det lät.

Men jag måste säga att det lät överraskande bra, och mixen mellan pratet och musiken var bra. Jag fick många fina reaktioner efteråt, och jag är så glad och tacksam att jag ha fått göra det här. Tack Radio Gotland!

Är du nyfiken på programmet finns det att höra i sin helhet här (väljer du podversionen är det utan musik, men om du väljer länken på högersidan får du med all musik i sin helhet. Det funkar att göra i 30 dagar). Kommentera gärna vad du tycker!


måndag 8 augusti 2011

Det tar sig

Alltså - egentligen har jag inte mycket att skriva om. Mina dagar är oändligt lika varandra - packa, packa upp. Packa, packa upp. Den här bilden lägger jag mest in för Hanneles skull, eftersom hon var lite orolig över att hon inte såg några böcker på de tidigare bilderna. Nu är såväl böcker som skivor på plats, och det mesta annat. Nu återstår mina sommarkläder, det sista av köksinventarierna, lite möbler och Bosses papper och böcker. Pianot får vi hjälp med i morgon.

På bilden saknas dock TVn fortfarande. Hm. Kanske struntar vi i den... (skulle inte tro det!).


lördag 6 augusti 2011

Helkväll (och -natt...)

I går kväll var det musikfestival på Gumbalde, den golfbana med restaurang och hotell som ligger 20 minuters promenadväg hemifrån oss i Stånga (ja, Stånga är fortfarande "hemma", några dagar till!). Jill Johnsson var det stora dragplåstret, men vi gick dit för god mat och umgänge och brydde oss aldrig om den stora konserten. I stället satt vi ensamma kvar utanför restaurangen i den fantastiskt ljumma (och torra!) augustikvällen och väntade in Niklas Sojde och Vuxna män som lirade där senare under kvällen. Det blev en härlig upplevelse, jädrans bra killar. Det var sväng och gung, allt ifrån Roy Orbison till Sweet. Yeah!

När kvällen övergick till natt, fortsatte vi festen hemma hos en god vän som bor granne med golfbanan, och satt på hans altan i några timmar till. Framåt halvfyratiden vinglade vi hemåt, glada och trötta. Käre maken först i reflexväst, och jag i släptåg. I dag har jag känt att jag inte är purung längre. Att det straffar sig att vara uppe hela natten och dricka annat än vatten. Konstigt.

Vill du höra ett youtubeklipp med Niklas Sojde och Vuxna män kan du klicka här eller på bilden.

torsdag 4 augusti 2011

Ibland rör sig inte tiden

Den 14 juli var jag och käre maken på en höjdarkonsert i en av våra fantastiska ruiner i Visby, S:t Nicolai. Det var Gotlandsmusiken och Pugh Rogefeldt som "konserterade", och Pugh bjöd på nytt och gammalt i salig blandning. Mest gammalt, vilket ju naturligtvis också går hem bland oss halvgamla...

Alltså, jag måste bara uttrycka min beundran. Pugh är 64 år, jag har hans debut-LP (ja, LP!) från 1969. Då var jag bara sju år, så jag ska erkänna att jag köpte den lite senare. Men ändå, fatta! Jag var sju år när han albumdebuterade! Och han är fortfarande i gång. Inte bara "igång", det låter likt konstgjord andning. Det han sysslar med är så långt från konstgjord andning man kan komma, han lever! Han brinner, skapar och lirar, han skojar, spexar, gråter och verkar tycka det är så förbaskat kul. Och jag halvgamla människan finner mig sitta och skråla med i "Dinga linga lena" för full hals.

Miljön i S:t Nicolai kyrkoruin är ju magisk i sig, och med hjälp av en fenomenal ljussättning blir det en oefterhärmlig konsertlokal. Pugh gjorde mig inte besviken, han är så jäkla still going strong som någon kan vara. I tider när jag ofta funderar över vart åren tog vägen, är det rätt trösterikt att finna en fristad. Här har inte mycket hänt, mer än att en välgörande mognad har inträtt.

Jag älskar Pugh, hans musik och den livfullhet han levererar. Tack!!

tisdag 2 augusti 2011

Köksfärger

Nu har jag bestämt oss vilka färger som ska få pigga upp i köket; turkos och lime. Grytlappar inköpta, matta beställd.

söndag 31 juli 2011

Mitt allra första alster

När jag var liten, var jag mycket hos min morfarsmor och morfarsfar. Jag kallade dom farmor och farfar, och det är en helt annan historia. Där ute på landet i deras stuga, Björktorp, fanns ron och friden, där hade tiden i någon mening stannat. De gamla hade alltid tid med mig, och det är nog det som har satt djupast spår. Vi gjorde alltid saker tillsammans, farmor och jag. Farfar också, men med åren blev han allt tröttare. Men farmor var oförtrutet lekfull och humoristisk.

Vi spelade Fia eller Kämpas till stan (en enkel lek som jag tror farmor hade hittat på själv, där det bara behövdes penna, papper och en liten grej vad som helst som rymdes i en hand. Vi använde en vacker knapp) och ibland loppspel. Vi lekte med alla fina knappar som hon förvarade i en plåtask, eller var ute i skogsbacken och tittade på naturen. Ibland gick vi bara på tomten och pysslade. När jag var 8 år satte farmor ett björkskott borta vid jordkällaren och sa att det var min björk, och att den skulle växa upp och bli ett vackert träd. Jag döpte den genast till Edvard (!), och i dag 41 år senare är det verkligen ett mycket vackert träd.

Det är mycket jag är tacksam mot farmor Elsa för, men mest kanske att hon lärde mig virka. Hon var själv en mycket skicklig virkerska, som tillverkade de mest utsökta spetsdukar i fint fint garn, eller bruksvaror som överkast, handdukar och mattor av lite grövre garn. Det var antagligen helt naturligt för henne att inviga mig i virkandets mysterier, åtminstone minns jag det så. Det var ingen big deal, utan eftersom hon ändå satt och virkade så kunde väl jag göra det också. Ungefär så. Det var likadant med allt hon gjorde, jag fick vara med som den mest naturliga sak i världen. Jag var inte till besvär alls, hon verkade faktiskt tycka det var kul. Att det tog lite extra tid spelade kanske ingen roll för henne.

Jag minns det också som att det var enkelt redan från början att virka. Helt säkert berodde det på farmors enastående pedagogiska förmåga. Hon förutsatte att jag kunde, och då trodde jag ju det själv också. Möjligen hade jag också handlaget men framför allt var det självkänslan som hjälpte till, det är jag säker på. Och den var hennes förtjänst.

På bilden syns det allra första jag virkade, med farmors vägledning. Imponerande, kan jag tycka i dag. Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit, kanske 9-10 år. Visst är det lite ojämnt, men det är banne mig en duk i två färger, bestående av fem stjärnor som är hopvirkade. Ingen vanlig grytlapp, inte!

Jag har en del av farmors gamla mönster i tryggt förvar. När jag kommer i ordning i vårt nya hem, har jag för avsikt att virka upp lite av dessa, bara för att det är kul. Jag återkommer om detta!

fredag 29 juli 2011

Vänskap

För en hel massa år sedan - närmare bestämt 20 (!) - började jag på en ny arbetsplats. Där fanns Petra, en tjej i ungefär samma ålder som jag. Vi arbetade på samma avdelning och fick en del med varandra att göra. Sanningen att säga hade vi nog delvis också en rätt stor frihet att styra våra arbeten själva också, och vi styrde nog båda så vi fick jobba en del ihop.

Det grodde en vänskap där, mellan oss. Jag har skrivit om den en gång tidigare här på bloggen, för två år sedan, här.

Petra och jag delade ljuvt och lett (konstigt uttryck), och hon vet saker om mig som nästan ingen annan vet. Hon vet sorgliga saker, glada saker, kärleksfulla saker, galna saker. Hon har tillgång till en vrå i mitt hjärta som är enbart hennes. Det kan vare sig tid eller rumsligt avstånd rå på.

Hörde en låt i dag som direkt förde mig alla år tillbaka i tiden och som fick mig att se och känna Petra framför mig. Jag kom på att hon är mig kär.

Var rädd om dina riktigt sanna vänner. De är en skatt!

(Vill du läsa Petras blogg hittar du den här.)

onsdag 27 juli 2011

Sakta men säkert...

...tar det form som ska bli vårt nya hem. Varannan dag har vi varit där och skruvat ihop alla våra nya Ikea-möbler, och varannan dag har vi varit hemma i huset och packat. I dag blev vi klara med möblerna i lägenheten, nu ska det "bara" piffas upp med våra prylar.

Vardagsrummet med vår stora balkong mot havet. De röda sofforna är vi nöjda med, och tycker de gör sig fint mot vår matta. De varma färgerna behövs i det vita rummet med havet utanför.

Köket ska få färgaccenter så småningom. Nu har vi i alla fall tagit in vårt matbord från glasverandan i huset!


Det som ligger på sängarna är vitrindörrar till bokhyllorna. Vi har nattduksbord i samma serie som byrån, och så småningom kommer jag också att köpa ett vitrinskåp i samma som också ska stå i sovrummet.


Gästrummet pryds numera av två bäddfåtöljer, som K kom på var mycket smartare än bäddsoffa. Fiffiga skapelser!


Vårt arbetsrum kommer att bli jättebra när det blir klart. Vi har två stora dubbelgarderober i arbetsrummet, som med hjälp av nya hyllor kommer att rymma alla våra papper så vi kan gömma dem. På den lilla hurtsen kommer vår skrivare att stå. Vems det stora bordet är? Mitt!

måndag 25 juli 2011

Yogapaus

Jag har skrivit här många gånger om den för mig nästan nödvändiga yogan. Men trots att den är viktig för mig och i mitt liv, har jag aktivt valt bort den de senaste månaderna. Det har helt enkelt inte funkat för mig att få till det i tid och rum, och då bestämde jag mig för att i stället för att ständigt gå omkring och ha dåligt samvete för att jag inte tar mig till en yogaklass, så kapitulerade jag inför det faktum att yogan inte rymdes just nu.

Våren har varit hektisk på arbetet, och jag har också haft våra flyttplaner att fokusera på. Visserligen är det så att när man har extra mycket omkring sig är också yogan extra viktig. Men jag gjorde som sagt ett val, för att kunna släppa det. Ibland är det bara så.

Var sak har sin tid, så även yogan. Efter sommaren kommer det att återigen vara yogans tid för mig!

lördag 23 juli 2011

Våra olika behov av att uttrycka oss

Svårt att gissa hur många av dagens blogginlägg som kommer att handla om gårdagens brutala och ofattbara massaker i Oslo och på Utöya, men det är faktiskt svårt att skriva om något annat i dag. Sinnet är fullt upptaget med att försöka förstå, ta in. Det gör fysiskt ont i mig när jag försöker känna vad föräldrarna till de omkomna ungdomarna känner. Deras vånda när de tänker på vad deras kille eller tjej måste ha utstått innan hon eller han sköts till döds; ångest, skräck och total oförmåga att förstå vad som hände.

På Facebook och Twitter har man hela dagen kunnat följa människors behov av att på olika sätt uttrycka sina funderingar, sin avsky, sin solidaritet med Norge och det norska folket, sitt stöd, sin vanmakt, sin sorg, ja rentav sitt hat. Profilbilder har bytts ut så till den milda grad att hela mitt Facebook lyser blått, vitt och rött just nu.

Jag tror de sociala medierna spelar en stor roll nu, fyller en funktion. Människor kan bearbeta något stort, hemskt och ofattbart tillsammans alldeles omedelbart. Man behöver inte invänta minnesstunder och tysta minuter, man behöver inte söka sig till en katastrofplats. Man är rätt i såväl tid som rum vid sin dator. Och där har man alla sina vänner, läsare och lyssnare samlade.

Twitter var den absolut bästa och snabbaste nyhetskällan för mig i går kväll när jag ville veta vad som hände, minut för minut. Det var vare sig NRK, SVT eller TV4, utan det var Twitter. Facebook också, i någon mån, men Twitter var överlägsen.

Nu börjar det sjunka in hos mig att en massa härliga, idealistiska unga människor med övertygelse om att de kunde förändra världen har blivit brutalt mördade. Nu vidtar en process att försöka begripa mig på det monster som utfört det här. Kommer jag någonsin?

torsdag 21 juli 2011

Monteringen har börjat




I dag drog vi igång monteringen av Ikea-möbler... Det här kommer att bli bokskåp, TV-bänk och DVD- och CD-förvaring. Det ska på vitrindörrar på ett par av hyllorna och lådor i TV-bänken. Efter detta påbörjade vi ett skrivbord, när vi upptäckte att vi tänkt lite fel och måste börja om. Men då åkte vi hem, blev lite trötta... Skönt att kunna göra det!