Visar inlägg med etikett hockey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hockey. Visa alla inlägg

lördag 14 maj 2011

En av årets höjdpunkter

Det är samma sak varje år.

Jag laddar för hockey-VM och härliga stunder vid TVn tillsammans med boysen i Tre Kronor. Käre maken har en svalare inställning till spektaklet, och anser alltid i början av turneringen att de blågula spelar klantigt. "De kommer aldrig att kunna gå vidare", slår han fast. Varje år.

Sen visar det sig att Kronorna spottar upp sig i takt med att turneringen framskrider, och visar sig vara vassare än vassast. I går slog de Tjeckien i semifinal med 5-2 med nästan hela publikhavet emot sig. Det är stort!

På söndag kan ni lita på att jag sitter klistrad, för att se Tre Kronor ta guldet. Och käre maken sitter bredvid, det är lika säkert!

torsdag 1 oktober 2009

Come back

Jag har funderat över begreppet "come back" som används flitigt. Förr gjorde man come back kanske en gång i livet som artist, idrottsman eller annan offentlig person. Man hade dragit sig tillbaka, och ingen räknade med att man skulle fortsätta sin gärning. Men så inträffade något som gjorde att vederbörande ändå stod på scenen igen, eller gjorde ett lopp eller en match igen. Det handlade oftast om åratal senare. Då gjorde man come back.

I dag gör man come back varje vecka. När en hockeymatch är över och nästa kommer, ja då gör man come back. Om man blir utslagen ur en sångtävling men får komma tillbaka gör man come back. Exemplen är oändliga. Jag blir inte klok på det. Come back är inte vad det har varit.

I dag gör jag alltså come back här på bloggen, jag har inte skrivit något på flera dagar!

torsdag 7 maj 2009

Hockeyfunderingar

Sitter och kollar kvartsfinalen i hockey-VM mellan Sverige och Tjeckien. Jag är mycket road av hockey-VM, det är fart och fläkt och tuffa grabbar.

En reflektion; varje år har kommentatorerna nya modeord. Nya benämningar på gamla företeelser, liksom. I fjol minns jag så tydligt att de alltid snackade om att spelarna "drällde". Det var när de tappade eller sjabblade med pucken.

I år heter det att man "sitter en tvåa" när man blir utvisad. Eller att man spelar mot "anfalls-blå" i stället för anfallslinjen. På samma sätt är "egen blå" samma sak som egen linje.

Undrar varför?

söndag 15 februari 2009

Helgrapport

Visby-Roma förlorade mot Väsby i hockeyn i fredags, trots en sjujädrans insats. Kul match faktiskt, och förlusten skedde efter straffar. Det var mer fart på den här hockeyn än vi är vana vid när vi går och ser Sudrets HC (förlåt, Sudret).

Alla hjärtans dag förlöpte om inte lugnt så i alla fall enligt planerna. Vi har inte för vana att fira den speciellt, så själva bemärkelsen passerade rätt spårlöst. Men en del av dagen tillbringade vi på Wisby Strand, kongresshallen i Visby, för att avnjuta en av konserterna i Gotlandsmusikens konsertserie. Det var Visby storband som bjöd upp tillsammans med trumpetaren Peter Asplund och sångerskan Margareta Bengtsson. Han var gudabenådad och bjöd på många rysningar, men hon var helt ointressant. Pengarna som hennes gage och resor uppgick till, hade Gotlandsmusiken kunnat spara in på.

Jag är förresten vice ordförande i Gotlandsmusiken, vilket jag är stolt över. Ännu stoltare var jag förra mandatperioden då jag var riktig ordförande!

Ska sluta med politiken efter valet. Jag har helt enkelt ledsnat, det är inte roligt längre. Och det måste vara kul, det man gör i det här livet. Annars tycker jag man gör grova felprioriteringar. Inte en dag ska egentligen bortslösas på sånt som inte sker av lust och glädje.

Lättare sagt än gjort, jag vet. Men man kan i alla fall välja bort uppdrag och andra stora saker som man KAN välja bort. Att jag väntar till efter valet är bara ren pliktkänsla. Man slutför det man har tagit på sig, är min enkla filosofi. Jag försöker göra det så bra jag kan trots att lusten saknas, men visst skiner sånt igenom! Glöden liksom inte finns där.

Efter konserten i går väntade nästa musikaliska höjdpunkt. Åtminstone är det högt underhållningsvärde och - precis som jag skrev förra veckan - något jag är MYCKET road av. Vi bänkade oss alltså framför TVn och Melodifestivalen, och kunde konstatera att startfältet var betydligt starkare än förra lördagen. Måns gick förstås vidare, surprise surprise! Hans refräng sitter faktiskt lite lätt kvar i huvudet på mig, ett gott betyg. Men jag saknar fortfarande vettiga intervjuer med artisterna!

I skrivande stund är det sen söndagseftermiddag, på gränsen till kväll. Ljuset dröjer sig faktiskt kvar och verkar motvilligt lämna oss för mörkret. Härligt! Har just varit ute på en skuttig promenad med hunden, och nu börjar matdoften sprida sig från köket. Jag har det bra jag, som har nån som lagar mat åt mig varje ledig dag. Tack för det, Bosse!

Nu väntar en ny arbetsvecka, och det känns bra. Har koll på veckan framför mig, jättemycket att göra och lite problem att lösa. Återstår att se om kontrollen håller i sig, eller om jag tappar den under veckans lopp!