måndag 31 december 2012

2012 - bakåtblick

Jag är knappast ensam om att göra en "årskrönika", eller bakåtblick så här i nyårstider. Men det är ett riktigt bra sätt att få syn på allt som händer omkring en. Att stanna upp, kolla i kalendern och reflektera över det som har hänt. Har det blivit som jag trodde och förväntade mig? Hade jag över huvud taget några förväntningar, eller har jag bara låtit tiden rulla på?

2012 kan jag summera som resornas år, samt det år då jag fyllde 50 och därmed får "göra vad fan jag vill" som jag själv formulerade det i min tankebok. Vi firade även silverbröllop, käre maken och jag.

I samband med min 50-årsdag hade käre maken ordnat en resa till Budapest för oss båda. Vi har varit där tidigare, men jag önskade mig tillbaka. Bl a ville jag grundligt bevista "House of terror", det fantastiska museet över nazisternas och kommunisternas järngrepp över Ungern. Missa inte det om ni är i Budapest, lova det!

Resan var en överraskning, jag fick veta någon vecka innan att vi skulle bort, men inte förrän ett par dagar innan vi skulle resa visste jag om att jag skulle ta passet med. När vi kom tillbaka till Sverige stannade vi på hotell i Stockholm där det blev överraskningsfest med släkten. Så jag fick fira 50-årsdagen med dunder och brak, tack för det.

Och nu gör jag verkligen vad fan jag vill, för nu är jag 50!

Mars månad ägnade jag åt gröna kuren, för andra året i rad. Det är ett sätt att avvänja kroppen från allt socker, och innebär att alla jäsningsprocesser i tarmarna slutar. Resultatet är ofta viss viktminskning, men inte minst en känsla av lätthet och välmående. Det innebär att man bara äter gröna grönsaker, proteiner och bra fetter under 2-4 veckor. Konsekvent och uteslutande, utan pardon! Mars månad är en perfekt månad att ägna åt sånt, det händer inget annat då (även om käre maken hävdar att februari vore bättre, eftersom den är kortare...). Och bestämmer man sig bara, går det lätt. Det är en god investering! Läs mer om gröna kuren här eller googla så får du upp fler sidor. Häng på i mars igen, vetja!

I maj åkte vi till Cornwall tillsammans med våra canastavänner. En underbar resa på 10 dagar, vilket landskap! Den engelska landsbygden är väl värd ett besök. Ett av de bestående minnena är de smala, smala vägarna med ligusterhäckar vid sidorna.

Vägen var på sina håll så smal att det knappt gick att mötas. Charmigt och egensinnigt.


Clovelly, Cornwall, vid lågvatten.
 
Under våren fattades ett beslut som påverkade min arbetssituation väsentligt under resten av året, nämligen att jag skulle rigga en kompetensväxling. Det fick stora följder, och innebar mycket arbete för mig från juni månad och året ut. Jag arbetade hela sommaren med rekrytering, och hösten ägnades så gott som uteslutande åt omorganisation, uppsägningar och nyanställningar samt sjösättning av den nya organisationen. Hårt och slitsamt, men roligt och framåtsyftande, förstås. Arbete 24/7, som det heter numera (24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, för den som inte stött på uttrycket). Det har faktiskt varit mer eller mindre så. Trots det tog jag mig tid att umgås med dotter och måg då de besökte oss en sommarvecka. Ack så kärt, och alldeles för sällan!

Under hösten har vi också haft en inneboende hemma, min goda vän Lotta och tillika nyanställda biträdande ombudsman. I väntan på bostad har hon och hennes hund bott i vårt gästrum. Det har gått väldigt bra, men har också det slitit på oss alla och förstås bidragit till att hösten varit extrem på flera punkter, inte bara vad avser arbetsbördan. Nyttig erfarenhet, och vi har konstaterat att vare sig vår vänskap eller arbetsrelation har tagit stryk!

Under hösten kom jag och käre maken igång med vårt gymtränande, något jag är både stolt och tacksam över! Däremot har yogan fått stryka på foten, dessvärre.

I skrivande stund lever jag en bit av mitt drömliv. Jag skriver det här sittandes i en bar på Kata Beach i Thailand (på Phuket), tillsammans med käre maken. Här lever vi under fyra veckor ett riktigt lyxliv, och manifesterar något jag har drömt om länge. En av mina förhoppningar för framtiden är att det här kan bli en del av vårt liv även framöver. Ikväll - på nyårsaftons kväll - kommer vi efter en festmåltid på fin restaurang promenera ner på stranden med vår flaska mousserande vin och två glas. Där kommer vi att sitta i sanden och skåla, se på fyrverkerier och khom loys (papperslyktor) mot natthimlen, tacka livet och lyckönska oss själva. Samt önska oss något för nästa år, så klart!



Jag har lovat käre maken att ändra lite på min livsstil när vi kommer hem. Jag ska också författa ett brev till mig själv om mina förväntningar och förhoppningar på 2013, som jag ska be en god vän ta hand om och posta till mig nästa december. Då ska jag jämföra hur det blev.

Och vad jag kommer att önska i kväll tillsammans med käre maken, det får bara han veta.

Jag önskar mina läsare ett riktigt gott nytt år, gör något bra av det!

torsdag 27 december 2012

Att komma ikapp sig själv

Vi har varit här en knapp vecka nu, och i morse när jag vaknade kände jag att jag börjar komma ikapp. Tiden, mig själv, och sinnet. Jag har vant mig vid sängen, är inte öm i kroppen när jag vaknar och till och med kudden har jag blivit vän med. Sinnesron börjar komma, det surrar inte lika mycket i huvudet längre. Och därmed kom också tröttheten, den jag bar med mig från Sverige och som ska väck nu under våra fyra veckor i sol, värme och vila. Nu ska jag låta den komma, ge efter för den och göra det kroppen säger åt mig att göra. Öva på att ta dagen som den kommer. Att röra sig långsamt och låta saker ta den tid de tar, det måste man börja med så snart man kliver ut i det här klimatet så det har vi praktiserat i flera dagar redan. Nu är det bara sinnet kvar att arbeta med.

Där vi bor, är rena menageriet. Där är massor av tama, trevliga hundar, inga byrackor! Lille Cookie, den svarta lurventussen, syntes i förra blogginlägget. Han är en glad killle (tror jag!) nånstans mitt emellan valp och unghund som verkar mörkrädd för då skäller han på allt som rör sig. Sen har vi en av bungalowgrannarna som har två små ljuvliga valpar som man inte kan sluta pussa på. Och så en tik som bor nere i backen och som kommer upp till oss varje kväll, dricker vatten, får en tuggpinne och lägger sig vid mina fötter och sover.

 
På juldagen var jag till frissan. I nästan 8 timmar satt jag på en ranglig plaststol i draget från luftkonditioneringen och blev fin. Rastaflätor och extensions, något jag velat göra i många år men det har aldrig varit läge. Hemma är det dyrt och passar egentligen bara några få veckor under högsommaren. Nu är det läge, med fyra veckors lättja på en annan plats på jorden!
 
Före och efter!

I går besökte vi grannstranden Kata Noi, en liten trevlig strand där det dock blev väldigt hett frampå dagen, som i en gryta. Men rackarns skönt!

 
I dag - dagen efter - tar vi en lugn dag hemmavid. Läsning och korsorsdlösning på altanen, och sedan kommer vi att softa vid poolen resten av dagen. Det gäller att vara solsmart!

måndag 24 december 2012

Julafton

Det är en alldeles sällsam känsla att kliva upp ur sängen på morgonen och gå direkt ut i 25-gradig värme, sätta sig på altanen med en kaffe och boken. Inte sällan har vi då sällskap av någon av grannskapets hundar, oftast den här lurventussen som bor nere i backen.
 
 
Det finns mycket svenskt här, man behöver knappast sakna något om man vill. Somliga hotell och restauranger skyltar glatt med merry christmas, happy new year och jultomtar utan att förmodligen ha en susning om vad det innebär. Inte minst snögubbarna! Svensk husmanskost kan du få om du vill, specialupplagor av svenska kvällstidningar finns att tillgå och många talar några ord svenska om de får veta varifrån du kommer. Jag är inte ens kluven till det, jag gillar det faktiskt inte alls. Vi har inte åkt hit för att uppleva vår egen kultur. Jag vill ha thaikultur! Guskelov kan man välja.
 
 
I går tog vi en stranddag på Kata Beach. På agendan stod att hitta de perfekt placerade solstolarna, att ta massage samt att äta lunch på stranden. Vi lyckades med allt!
 
 
Julafton i dag har vi firat på ett par öar utanför Phuket, tillsammans med våra bungalowgrannar och vänner. Paradisöar blandades upp med minst sagt saltstänkta båtfärder, då vädret är ostadigt och det plötsligt blåste och regnade fast solen just sken. Men vad gör det? En härlig dag med lunch, bad och vin på en egen veranda på Coral Island med goda vänner, det blev vår julafton i år. Svårslaget!

 
 



lördag 22 december 2012

På plats

Jag har stränga order att ta vila från tekniken under min vistelse i värmen, från flera olika håll. Men att skriva resedagbok på bloggen är enbart avkopplande!

Däremot kollar jag inte mejlen, jag svär! Och läser inte FB, dock blir det kanske något inlägg ibland.

När jag skriver detta är dag 2, vi kom igår. Utan bagage dock, det levererades under kvällen då vi redan slocknat efter typ 30 timmars vakenhet. Av olika skäl stannade bagaget ett tag i Bangkok...

Vi bor i en bungalow uppe på en kulle ovanför Kata Beach. Om man strosar i thaitempo tar det kanske en kvart, tjugo minuter att gå ner till vattnet, och då passerar man ett myller av affärer, restauranger och massageställen. Trafiken är intensiv, vespor och motorcyklar far fram "som bålgetingar" (citat käre maken) och det är ju också vänstertrafiken att tänka på.

Här stns vårt hus, den här eftermiddagen softar vi på altanen med bok och korsord.



måndag 10 december 2012

Årets första julbord

Avnjöt ett mycket vällagat julbord på Frimis i Visby i lördags. Så gott att det inte fanns en kvadratcentimeter kvar i min mage när det var dags att kasta sig över chokladfontänen. Synd och skam!

fredag 7 december 2012

Konvalescent

Vi har en liten sjukling här hemma. Nyopererad; kastrerad, utryckt tand, borttagen tandsten och klippta klor. Undra på att man är trött och öm i kroppen och inte riktigt fattar vad som hänt... Inte ens maten smakar riktigt bra!

Men innan vi vet ordet av är det nog hopp och skutt igen, och livet leker!