Ibland förfasar jag mig över att bo i ett land som är så mörkt och kallt, så stor del av året. Jag önskar mig ljus och värme som gör livet lättare att leva. Men stundtals blir jag påmind om, att jag bor i världens bästa land.En mycket nära och kär vän har hastigt blivit svårt sjuk.
Tänk att man kan åka till ett sjukhus, vilket som helst - det som ligger närmast eller det man helst vill ha - och blir omhändertagen på bästa sätt. Utan ifrågasättande om vem man är, vad man tjänar, var man kommer ifrån. Man får bästa tänkbara vård och inga resurser sparas, därför att människoliv är det dyrbaraste vi vet. Oavsett människa.
Min vän blir just det - varsamt och proffsigt omhändertagen. En varm säng, tillsyn dygnet runt, all upptänklig apparatur som krävs, undersökningar, obegränsade personella resurser, mediciner, mat. Allt detta för ungefär samma summa per dag som en dagens rätt på restaurang. Är det inte fantastiskt!?
Om min vän skulle vara tvungen att betala vad det kostar att blir botad, skulle han aldrig ha råd. Det är mycket få personer som skulle det.
Det är vårt unika och solidariska skattesystem som gör detta möjligt. Vi ger alla vad vi klarar av till vårt gemensamma, och vi får därmed vad vi behöver när vi behöver det. Men systemet är inte självklart, det måste vi värna och vara rädda om. Solidaritet kan låta gammaldags, men det blir aldrig omodernt.
Jag är just nu oerhört tacksam över att solidariteten fortfarande lever i Sverige, så min vän har en chans.
3 kommentarer:
Ja, så är det! Ett av mina absoluta favoritcitat som rubrik.
Ja, jag vill inte leva i ett samhälle där "nio av tio" har det bra. Ett verkligt välfärdssamhälle har råd och styrka att ta hand om den tionde - och det kan vara vem som helst av oss.
Kram!
Precis detta har jag tänkt många gånger de senaste två åren, eftersom både mina föräldrar blev allvarligt sjuka. Så underbart glad och tacksam för att de fick den bästa vård, och att penger aldrig var ett tema. Kram
Skicka en kommentar