fredag 18 december 2009

En upplevelse och dess pris

I tisdags var jag på konsert, och inte vilken konsert som helst. KMHs (Kungliga Musikhögskolan) kammarkör och brassensemble hade sin julkonsert, och jag satt på första raden. Stolt mor. Dottern sjöng altstämman.

Sara går på KMH sedan en termin tillbaka, hon ska bli musiklärare. Jag tar del av hennes vedermödor via telefonsamtal några gånger i veckan, men delar ju inte hennes liv särskilt påtagligt längre. Precis så som det ska vara när barn har växt upp. De ska ha sina egna liv, sina egna vardagar, sina egna sorge- och glädjeämnen.

Men det är klart att jag tyckte det skulle vara roligt att få en inblick i hennes dagliga tillvaro, och samtidigt få höra en vacker konsert. Bosse tyckte också jag skulle åka, han lovade hålla ställningarna med hus, hund och katt. En båtbiljett fram och tillbaka kostar heller inte särskilt mycket, det som var svårast var väl att skuffa undan åtaganden på jobbet i två dagar, men det lyckades jag också med. Sagt och gjort.

Det visade sig att Destination Gotland har ställt in morgonturerna på just - tisdagar. Jaha. Luttrad gotlänning bokar flygbiljett i stället, genast åtskilliga hundralappar dyrare, men vad fasen. Nu hade jag ju bestämt mig.

När tisdagen kom, visade det sig att vintern bestämde sig för att komma exakt samma dag. Jag körde ut till flyget, där avgången var en dryg timme försenad på grund av snökaos på Bromma. Sedan tidigare hade Sara och jag bestämt att jag skulle komma ut till skolan direkt när jag landat för hon var ledig och kunde visa mig runt. Vid lunchtid hade hon lektion, och då skulle jag träffa bästa vännen Kerstin i city för julklappshandling och äventyr, så var det uträknat. Nu blev allt så fördröjt, att vi fick en halvtimme tillsammans på skolan. Hon stod och väntade på mig i entrén, ett kärt återseende. Min älskade unge; hon är vuxen, vacker och oerhört kompetent på det hon gör. Modershjärtat sväller.

Eftermiddagens exkursion på stan hade något blött och kallt över sig. Det snöade i sidled, och som alltid i Stockholms innerstad var snön blötare än någon annan stans. Det som kunde ha varit en härlig eftermiddag strosandes på stan småpratandes, blev en något mer manisk transport mellan affärer där vi ändå inte hittade det vi hade tänkt (med något undantag). Det planerade besöket på Moderna Museet brann också inne, då vi efter att ha strävat oss genom Kungsan i motvind insåg att vidare promenad ut till Skeppsholmen skulle bli sju resor värre. Vi ångrade oss.

Kvällens konsert var jättefin förstås, kören och brasset bjöd på klassisk julmusik i sanslöst vacker förpackning. Det var för detta jag hade kommit. Spelade in ett av styckena på min mobil för att ta hem till Bosse, så han också kunde få vara med på ett hörn. (Ni som bor i Stockholm - ni vet väl om att KMH har flera konserter i veckan på skolan, helt gratis! Tunnelbanestation Stadion, uppgång Musikhögskolan, tre minuters promenad till konsertsalen. Finns inget att skylla på.)

Efter en natt på Muskö hos Kerstin och Roffe tog vi oss på diverse sätt (promenad, bil, pendeltåg) till Nynäshamn varifrån båten hem gick på förmiddagen. Det var ett herrans oväder, och båtresan var verkligen inte rolig. Det gungade inte, det SLOG. Brickorna for omkring på borden, kulorna ramlade ner ur julgranen och folk låg överallt och mådde dåligt. Konstigt nog inte jag, som ändå har visst anlag för sjösjuka. Men jag var nästan lite rädd, det var obehagligt.

Slutligen klev jag i hamn i Visby; lätt omruskad, mycket trött efter för lite sömn och jätteglad över att jag hade fått vara med på en så fin konsert i juletid!!

5 kommentarer:

Annika sa...

Det var ju typiskt att du skulle få känna av snökanonen! Nej, jag visste inte att KMH hade gratis konsert. Vi har ju SMI (Stockholms Musikpedagogiska Institut) som hyresgäst i vårt eget hus så även vi är bortskämda med musik!

Pia sa...

Vad underbart Maria! Förstår att modershjärtat sväller, Du vet ju hur jag är. Får en tår i ögonvrån av minsta lilla känslouttryck.

Vi kan vara stolta över våra vackra och duktiga döttrar.(Och mina söner med för den delen)

Tur att Du kom välbehållen hem till Ditt!

Kram

Maria Björkman sa...

Annika - ja det är typiskt mig. Men det var någon mening med det. Jag kommer alltid att minnas just den här konserten!
Pia - visst vet jag hur du är. Men det är lätt att fälla en tår över de underverk man varit med att sätta till världen!

Anonym sa...

Jag tänker ofta på när våra var små tillsammans hos dagmamman t ex! Och nu är de så stora och lever helt egna liv....! Livet är ett fantastiskt mirakel!
Ha en riktigt bra jul!!
Petra

Maria Björkman sa...

Petra - kul att du tittar in här!! Ja, man fattar bara inte hur det går till. Plötsligt en dag... Det var tack vare din lilla som vår lilla började gå. I ren frustration över att inte hänga med, reste hon sig och följde efter helt enkelt!