tisdag 31 mars 2009

Bläckun har kommit till Stånga!

I morse både hörde och såg Bosse bläckun, eller tofsvipan som den heter på svenska. Den brukar hålla till på våra åkrar, och är mycket karaktäristisk och vårrelaterad. Jag blev glad, men såg själv inte till den tio minuter senare när jag var ute med jycken. Fast det räcker att han har sett den, då vet jag att den har kommit. I dag har det dessutom doftat vår i luften, något som Sara också vittnade om från Bagarmossen per telefon.

Det är en stor dag på fler sätt; vi har betalat in anmälningsavgiften till vår malaysiaresa som äger rum i januari. Nu närmar det sig; målet för våra gigantiska canastainsatser de senaste två åren eller vad det kan handla om. Vi har varit lusfattiga efter spelen de senaste gångerna, men jädrar vad kontot har växt! Och om vår gode vän Leifs prognoser håller och vi fortsätter i den här takten så räcker pengarna gott och väl när det blir dags. Kanske blir det några ringgit över att betala någon drink för vid poolen eller havet också.

Jag riktigt hör palmrasslet och vågbruset. Aaaahhh!!

Och i morse gjorde jag yoga, precis som jag lovade mig själv. Undrar om jag inte tog i lite mer än vanligt trots allt...

3 kommentarer:

Annika sa...

Låter som en härlig resa men snacka om framförhållning - januari! :-)
Vad är "canasta"?

Maria Björkman sa...

Hej Annika! Kul att du läser min blogg!

Canasta är ett JÄTTEROLIGT kortspel som man spelar i par, som mest poppis på 50-talet har jag fått berättat för mig. Vi spelar nåt som heter sambacanasta, en lite mer avancerad variant med 3 kortlekar. Vi har våra helger, och då är vi totalt uppslukade av detta. Vi spelar om pengar på kul, och allt vi "förlorar" lägger vi i en respott. Alltså vinner vi, fast vi förlorar...

Annika sa...

Aha! Där fick jag lära mig något nytt!