Nu drar jag!

"Stanna kvar så länge du behöver, så känns det bättre sen" säger käre maken när jag vid 18.30-tiden på fredagskvällen, sista arbetsdagen före min efterlängtade Thailandssemester, ringer hem och ynkar över att jag ännu inte är klar med det jag måste göra innan jag kan gå på semester.

Det är signifikativt, han är alldeles oerhört stöttande och förstående när jag nu mitt i bokslutstider sticker från allt i två veckor, inklusive honom. Det innebär extra mycket jobb sista veckorna innan, och jag behöver aldrig känna att jag försummar vare sig honom eller hemmet. Han sköter ALLT. Det är nästan så han sköter mig också.

I dag strök han alla mina kläder jag skulle ha med mig. Han lagar mat. Han pysslar om mig. Han tycker jag ska ta ett bad, eller gå och lägga mig tidigt om jag känner mig trött.

Han är kort sagt helt fantastisk. Hur kan jag återgälda?

I morgon bitti sätter jag mig på båten över till Sverige, för att ansluta till reskompisen Kerstin. Vid pass midnatt lyfter vi mot varmare breddgrader. Jag längtar, njuter vid tanken, och ryser av välbehag. Två veckor bara min egen tid, det är så ofattbart lyxigt.

Kanske blir det någon rapport här, kanske inte. Man vet aldrig. Men en sak vet jag - jag tänker inte så mycket som snegla på mejlen under hela tiden. Duktig, jag!