Mer jul!

Sitter och arbetar, och lyssnar på julmusik på Spotify. Gillar den här tiden, när man får göra det. Dottern och jag är helt överens om att nu vill vi frossa i jul, dessa adventsveckor, för att hålla mörkret på armslängds avstånd. Hög mysfaktor är det som gäller nu. Dessutom gör det också att man hinner bli LITE trött på det när det är dags att plocka ner allt i mitten av januari. Och det är ju jättebra!

Så - mer jul! Hit med glöggen, pepparkakorna, glittret, stjärnorna, grandoften, julklapparna, O helga natt, julkorven och tomtarna!

Sällskap

Hur är det nu då, det där med änglar? Vet du att du har dom omkring dig?

Jag frågar inte ens om du tror på dom, för det är som att fråga om du tror på jultomten. Till skillnad från honom finns ju änglarna överallt, frågan är bara hur mottaglig du är.

Änglar, dom kan visa sig som människor, eller som känslor. Dom kan manifesteras i önskningar som uppfylls, eller i tröst. När du pratar för dig själv, pratar du med änglarna. Visste du det?

Önska dig, tala om vad du behöver, gör det högt och med känsla. De lyssnar. Det är säkert!

Nej, jag har inte blivit vare sig galen eller religiös. Det är bara det att jag har upplevt dom och önskar att fler fick göra det.

Fotbollsänka

Ja, det är ju inte precis så att käre maken är iväg och spelar fotboll i mörka novemberkvällen. Nej, han roar sig kungligt på den lokala fotbollsgalan, dit han var bjuden för att dela ut ett pris. Han ringde mig från middagsbordet och meddelade att det nog var meningen att jag också skulle varit där. eftersom de hade dukat med en tallrik även för mig. Någon miss i kommunikationen där, kanske.

I stället har jag roat mig med att arbeta några timmar, packat inför morgondagens resa till saftlandet (som jag kallar Sverige) samt tittat på "Så mycket bättre" där Timbuktu var huvudperson. Programmet är ett säkert kort, jag blir alltid ordentligt underhållen. Jag har bara så svårt att bestämma mig för vem jag gillar bäst. Eva Dahlgren, tror jag.

Vem är din favorit?

Kärt novemberbesök

Över allhelgonahelgen var hon här igen, lilla hundfröken Zoya. Hon och hennes matte och husse brukar gästa oss en helg i november varje år, och nu var det dags.

Hon fann sig fint tillrätta den här gången, och hade uppenbarligen accepterat både mig och käre maken. Möjligen kan det delvis ha berott på att hon fick en och annan godbit av oss, men inte bara det. Riktigt kärvänlig var hon, mellan varven.

I morse när hon åkt, upptäckte vi att hon glömt sina matskålar. Vilken tur, då har vi anledning att träffa henne snart igen!