Nu ryker skjulet!

Invid vår vackra vedbod finns en tillbyggnad, ett skjul. Förre ägaren smällde nog upp det för att ha ett allmänt bra ställe att förvara ännu mer saker på - virke, redskap etc. Faktum är att vi har VÄLDIGT mycket utrymme för den typen av saker, varför just den här tillbyggnaden hela tiden har känts - för mycket. Dels har den stört vedboden balans, dels - och inte minst! - har den skymt en massa fin utsikt över våra nejder!

Nu är den på väg att bli ett före detta skjul. I helgen har merparten av innehållet förpassats till ömsom bättre förvaringsställen, ömsom brasan, ömsom tippen-högen. En del av virket tänker Bosse använda till vår kommande bastu (!), resten är rätt dåligt och kommer att gå via vår vedbod vidare in i våra spisar för att tjäna oss under kyligare årstider. Vi började såga ner en del av virket i dag, resten får bli vid senare tillfälle.

Nu återstår "bara" reglarna för tak och vägg att ta bort, det blir nog med motorsågen tror jag. Sen är det fri sikt över åkern!

Bildlöst

Den uppmärksamme har sett att jag inte har lagt ut några bilder på sistone. Orsaken är min dator, som vägrar hantera bilder klokt just nu. Det är en mapp i Utforskaren som han (för det är definitivt en han) inte vill ha med att göra, och den är förvald när jag försöker spara ner en bild eller hämta en till bloggen. Så fort jag försöker, stänger han ner webläsaren.

Frustrerande, särskilt när jag kanske har skrivit ett helt inlägg och får för mig i efterhand att ändå försöka lägga in en bild...

Tips, någon?

Hudens bästa vän...

...heter olivolja! Glöm body lotions och fuktcremer, det är helt onödigt. Några droppar olivolja i badvattnet gör susen. Efter rengöring i duschen smörjer du in dig med olivolja (medan du fortfarande är våt) och du får en len, len hud!

Ska erkänna att jag ändå använder body lotions ibland, men det är mest för att olja är svår att använda på torr hud.

Prova, du kommer att gilla det!

Det blir nog ingen Tjejmilen för mig!

Jag tror jag har bestämt mig. Ambivalensen är stor, och jag våndas. Eftersom jag är konstig i benet känner jag mig otrygg i att springa, ja till och med gå längre sträckor. Ska jag då verkligen ta mig runt i Tjejmilen?

Jag vet inte, vet inte. Men så sa Bosse i morse att en sån grej borde drivas av lust. Om jag inte känner rätta lusten blir det inte bra.

Lust har jag nog men... Kanske inte helt ändå. Om inte kroppen vill, då ska jag ju inte tvinga den. Det har jag ju lärt mig den här sommaren.

Håhå jaja. Vem har sagt att det ska vara enkelt?

Det är något fel med mitt ben!

Min löpträning har legat lite lågt sista tiden, till och med mitt promenerande. Skälet är att jag har något litet vajsing på vänsterbenet, eller möjligen höften/rumpan. Det är lite svårt att både lokalisera och identifiera, men vissa dagar är jag rent invalidiserad. När jag promenerar en längre sträcka orkar benet inte med riktigt, utan jag börjar släpa det efter ett tag. Foten domnar bort på undersidan. När jag har suttit länge hemma eller på jobbet haltar jag svårt de första stegen. Mycket egendomligt.

Sen jag sprang 7 km-etappen på Visby halvmarathon i slutet av juli, har jag därför inte löptränat alls. Men om en vecka ska jag springa Blodomloppet, så jag kände att jag måste testa. Ikväll gjorde jag det, och jag tog mig runt 6 km. Fast på slutet släpade jag mig runt, för mitt ben levde ett eget liv... Nu när jag sitter här ilar det i rumpan, och den somnar!

Den här diagnosen vågar nog ingen sig på, så jag låter det hela bero och hoppas på att det går över!

Denna dagen - ett liv

Så har man (jag) klarat av den första arbetsdagen efter en lång härlig semester. Gick bra. Trots allt var jag rätt förberedd, och jag har bestämt mig för att låta den här veckan bli som den blir. Eftersom medarbetarna varit igång både en och två veckor före mig, fanns det sånt som så att säga bara legat och väntat på att jag skulle komma tillbaka. Det ska respekteras och bemötas.

Dessutom är vi mitt uppe i en förändring då en medarbetare är på väg att sluta, och det kräver också sitt.

Tidningarna är just nu fulla av tips på hur man behåller semesterlugnet när man är tillbaka på jobbet. Semesterlugnet kan du aldrig behålla, det behöver vara förbehållet semestern. Vad ska man annars längta efter? Däremot kan du använda den känslan som semesterlugnet har gett dig, och försöka återskapa den så ofta som möjligt.

Det kan man göra genom att meditera. Genom att utöva yoga. Genom att vara generös med egen tid då man gör dom där sakerna som är bra för en. Låter för bra för att vara sant? Ånej, det går. Inte alltid, alla dagar, jämt. Men allra oftast, om du ger dig DEN på det!

Namaste!

Kräftor à la Ernst

Jag är skaldjursallergiker. Det stoppar emellertid inte mig från att delta i kräftskivor!

I går hade vi en på tu man hand, käre maken och jag. Myyysigt. Medan han sörplade kräftor, så mumsade jag på paj och nachosplock. Kanske inte riktigt samma stämningshöjare, men det funkar för mig. Och till detta den lilla nubben, förstås! Alla andra attribut fanns där också; snapsglasen med kräftor på, snapsvisor, värmeljushållare i form av en kräfta och inte minst månlyktan över bordet. Hattar och förkläden hoppade vi dock över.

Vanligtvis brukar Bosse nöja sig med att köpa en kartong kräftor och glatt smaska i sig dom som dom är. Men i torsdags tvingade jag honom att titta på sista avsnittet av "Sommar med Ernst", och då bjöds på ett spännande kräftrecept. Bosse nappade direkt, och testade det i går. Det handlade om att marinera de färdigkokta kräftorna i lime, vitlök, chilipeppar, rapsolja och flingsalt. Sen woka det hela för att få dom varma, ett dygn senare. Jättegott, löd omdömet!

Kräftskivan avslutades med ett par omgångar byggkasino. Jag vann, båda gångerna.

Sammanfattningsvis en riktigt bra kväll!