Än ska vi kompa ihop ett tag till...

...min gran och jag!

Läser med förundran om alla som städar ut julen nu, i ett huj. Ånej, har jag jobbat och släpat för att få in ljus i mitt hus, ska det allt få finnas kvar ett tag till. Det krävs, mörkret råder fortfarande även om det märks lite skillnad varje dag.

Jag smyger ut julen lite försiktigt. En tomte här, en nötskål där. Men granen, stjärnorna och ljusen får allt tjäna mig någon vecka till. Eller två.

Ombytlig

Ja, nu har jag ändrat design igen. Precis när jag i dagarna fick beröm från min bloggvän Pia för min moderna outfit på bloggen...

Men orsaken är helt enkelt att jag var FÖR modern. Alla webbläsare klarade inte av den, det var många som inte kunde öppna bloggen längre. Sen visade jag ju heller inte längre upp vilka bloggar jag följer etc, något som jag tycker både ger extra läsvärde och är artigt mot dem jag följer.

Så nu går jag tillbaka till gamla designen, om än med lite andra färger än tidigare.

Hoppas du hänger med!

Bara vara

Vi talade i telefon i dag, dottern och jag, om våra tillkortakommanden. Bland annat talade vi om detta att alltid ta sig före något. Att proppa tillvaron full av göror. Så fort en liten lucka hotar att dyka upp, måste somliga (jag t.ex.) fylla den. Och den ska fyllas av PERFEKT utförda göror, helst.

Nu under rekordlång jul- och nyårsledighet har jag övat på att lata mig, och lyckas hyfsat bra. Men inombords sitter ändå en liten gnagare och längtar efter att få springa i sitt ekorrhjul. Helt närvarande i boken är jag inte långa stunder i taget, strax skuttar jag upp ur fåtöljen för att göra ditten eller utföra datten. Ska bara. Tänk om man kunde vara lite mer som katten Nasse som gästade oss i julas! När sömnigheten sätter in, sluta spela kattspel på iPaden och rulla över på rygg och bara vara en stund.

Jag har i hela mitt liv trott att jag "ska bara" först, innan jag kan slå mig till ro med sånt jag gillar att göra. Hur gammal ska jag bli innan jag inte bara förstår utan också kan känna förtrogenhet med och bli bra på att slå mig till ro då och då? På riktigt alltså, med hela kroppen och huvudet? Hur gammal ska jag bli innan jag inser att görorna aldrig tar slut om jag själv hela tiden fyller på?

50 år, tror jag att jag måste bli först. Det tror jag bestämt.

En vandring i historien

Under nyårshelgen hade vi goda vänner på besök, och vi promenerade en del. Bland annat har vi ett promenadmål alldeles i närheten av vår bostad som heter Muramaris, en egensinnig oas med en fascinerande historia.

Muramaris byggdes av Ellen och Johnny Roosval 1915, och deras liv är en fantastisk kärlekshistoria. Han var 12 år yngre än hon och hennes sons informatör då de blev kära i varandra. Ellen lämnade sin man för att leva med Johnny, något mycket ovanligt på den tiden. Hela Muramaris andas deras kärlek och varenda liten detalj verkar genomtänkt. Det finns också en informativ och intressant bok om Muramaris som jag har och som vi har passat på att bläddra i och lära oss mer genom under helgen.

Ellen Roosval var en mycket skicklig skulptris, och det finns massor av prov på hennes konstnärskap i såväl trädgård som hus och ateljé. Mitt foto ovan föreställer en av de få skulpturer i trädgården som hon inte gjort själv, dock.

Muramaris är öppet för allmänheten på sommaren, och är du på Gotland får du inte missa ett besök!

Glögg och strapatser

I går kom dottern med make för att bo hos oss en vecka. Känns extremt lyxigt, att få rå om dom i lugn och ro, och dessutom flera dagar före jul. Hysterin blir mindre då, de blir delaktiga i förberedelserna för julhelgen. I dag har de julklappshandlat lite medan jag var hemma och gjorde knäck, vi har också checkat julgransbelysningen så vi slipper obehagliga överraskningar, gjort ischoklad och kryddnejlikdekorerat apelsiner. Bland annat. Under dagen har glöggkannan stått på, och vi har sippat och njutit såväl doft som smak av jul.

Så har vi promenerat i det fantastiska vädret, då vi vandrade genom skogen till Muramaris och såg djupfrysta rosenknoppar på buske. På hemväg ville vi gå utmed havet, nedanför klinten. Det blev lerigt och strapatsrikt, men vi kom hem välbehållna om än lite våta om fötterna.

Jag har knappt ägnat jobbet en tanke i dag, och i kväll är jag så trött som man bara kan vara när insikten har nått kroppen och knoppen att en lång ledighet väntar. På riktigt.

Helgbestyr, en vecka före jul

Lördag, och det har regnat prick hela dagen. Skvalat. Jag har ägnat dagen åt att ställa fram tomtar, slå in julklappar, smakat på glöggen och lyssnat på julmusik. Dessutom har jag fortsatt mitt arbete med digitalisering av gamla VHS-kassetter, allt för att spara plats. Tänk att få över allt på DVD-skivor i stället för de otympliga kassetterna! I dag har stått Elvis-dokumentärer på menyn, och det svåraste är att inte sätta sig och titta! Nu har jag bara några stycken kvar, sen är jag faktiskt klar. Med den delen vill säga, men jag har massor av annat arbete att göra, men som är av rolig och privat karaktär. Lite för lite tid för det, bara.

I morgon söndag hoppas jag på en något bättre dag vädermässigt, så jag kan ta med mig käre maken ut på promenad.

Konsekvenser

Så har jag blivit med hårfön igen. Jag som inte har fönat håret på säkert 20 år, minst, och inte haft användning för dylika ting. Jag gillar att lufttorka håret, och tycker att det mår bäst av det också.

Men härom dagen traskade jag in på ICA Maxi och köpte den billigaste och minsta fönen jag kunde hitta, bara för att jag var tvungen.

Varför då, då?

Jo, jag cyklar ju till och från jobbet numera. Det börjar bli kallt ute. Jag tvättar håret då och då innan jag ska till jobbet. Kombon blött hår och isande fartvind är vare sig skön eller nyttig.

Så - jag har fått krypa till korset och blivit sambo med OBH Nordicas "Fly and dry". Riktigt söt, faktiskt.