Starka känslor, egenvård och eftertanke

Jag började den här dagen i stark ilska. Jag känner ofta mycket, men inte så ofta ren och skär ilska. Denna morgon var jag emellertid djupt rosenrasande, så till den milda grad att jag nästan grät. Det blir lätt så för mig.

Orsaken hade vare sig med mitt privatliv eller arbetet att göra, utan med mitt politikuppdrag. Detaljerna kan göra detsamma, men det fick mig att på allvar överväga om jag är rätt person för det här. Jag skulle behöva vara mer av en gås där allt rinner av mig. Jag engagerar mig för mycket för mitt eget bästa, jag saknar förmåga att då och då rycka på axlarna. Hur skulle jag kunna göra det? Men jag skulle må betydligt bättre om jag ägde den förmågan. Ta mindre stryk, sova bättre och vara gladare.

Dock - resten av dagen blev BETYDLIGT bättre på alla vis. Det var inplanerat sedan länge, och exakt vad jag behövde efter den här morgonen.

Först en helkroppsmassage på jobbet. Bästa Ethel (som har sitt eget företag 3libra) som kommer till oss då och då och slår upp sin massagebänk i ett skrymsle i huset. Det är ovärderligt! Att hon kommer till oss gör att jag också tycker jag kan ta mig tid att få massage, och det gör så GOTT.

Strax därefter var det dags för ett frissabesök hos bästa Tina på Joy. Hög tid. Lite ny fräsch färg, samt putsning av toppar.

Fick gott om tid att äta lunch sen, vilket jag gjorde i mitt eget sällskap och passade på att ringa ett par samtal och beta av lite mejl samtidigt. Jag gillar att äta ensam!

Det sista passet för dagen var att fixa naglarna hos Monica på Moniques Lack. Det kan verka både fåfängt och ytligt, men jag har gjort det i några år nu med regelbundenhet och det är en lyx att alltid veta att en har snygga händer och naglar. Dessutom är välvårdade naglar för mig en snygg accessoar.

Det blev hösttema på både hår och naglar! Inte helt otippat, kanske...

En riktig egendag avslutades med lite arbete hemma vid köksbordet, eftersom det faktiskt inte stod inplanerat något möte i kväll i min kalender! Nu när jag skriver det här närmar sig kvällen, och ilskan från i morse har blåst över. Däremot kvarstår mina funderingar över det val jag gjort, att åta mig ett förtroendeuppdrag. Jag blev påmind i dag om varför jag i flera år har deklarerat att politiken inte är för mig. En politiker ska vara engagerad för att vara en bra politiker, men jag är FÖR engagerad för mitt eget bästa. Jag vet inte om jag har lust att följa alla spelregler. Jag vill göra skillnad, det vill jag. Jag vill göra gott. Men jag vet verkligen inte om jag kan det.

Nåväl, jag hänger kvar. Så lätt ger jag mig inte. Men jag kommer att fortsätta vara vaksam på mig själv och hur kul och meningsfullt jag tycker det är, och vilken nytta jag tycker jag gör för medborgarna och skattebetalarna på Gotland.

Söndag, långt ifrån stan

För en gångs skull har jag haft en söndag som de flesta människor nog brukar försöka ha - en dag helt utan arbete och istället har jag ägnat mig åt privatliv. Käre maken och jag har påbörjat målning och uppfräschning av vår nyinköpta sommarstuga, väggar och snickerier inomhus behövde strykas. Lite målarfärg gör susen!

Jag ÄLSKAR min målaroutfit! Kombon av mönster och färger är oefterhärmelig...

Vi hade benäget bistånd av lånehunden Zoya, som med jämna mellanrum inspekterade arbetet och resultatet. Jag tror vi fick godkänt.

Väl tillbaka i stan unnade jag mig ett yinyogapass på yogastudion Lila shala, innan dagen avslutades med säsongens andra avsnitt av "Bron".

Kamp i Fardhem

När blir något en tradition? Jo, när det har skett två gånger.

I helgen samlades nära och kära hos syster och svåger i Fardhem, där vi skapade tradition eftersom Fardhemsmästerskapen (eller Fardhemsspelen, eller möjligen Fardhemskampen, eller FardHemska spelen, allt är tillåtet och möjligt) gick av stapeln för andra gången.

Regerande mästare Joakim förlorade sin titel, och nu innehas den av Per fram till nästa kamp om ett år eller så. Vinsten är äran, samt ett vandringspris i form av en särk och ett svärd med ingravering.

Videon som är gjord av svåger Joakim (cordialpix.com), skildrar en liten del av den stora händelsen. Dock får vi inte se när vi balanserade på en stock i mörkret med en tennisboll på en planka, t.ex. Det är JAG oerhört tacksam över!

Lördagsro? Nja...

Försöker njuta lugn lördagmorgon. Alla förutsättningar finns - kaffe på sängen av käre maken, en välskriven krimroman, flera lediga timmar framför mig och trevlig samvaro att se fram emot i eftermiddag och kväll.

Ändå. Rastlöshet och kokande hjärna. Det är så mycket ogjort.

Intalar mig själv: "Snälla Maria, om du ska vänta med att vila tills allt är gjort, är du helrökt!" Jag vet. Jag jobbar på att koppla av i mellanrummen, men är fortfarande - efter år av träning! - usel på det.

Utanför komfortzonen varje dag

Snart är det sju månader sedan jag hoppade från trampolinen utan att egentligen veta om det var något vatten i bassängen. Ja, bildligt, alltså. Då blev jag vald till ordförande i Socialnämnden på Gotland, oerhört hedersamt men fruktansvärt läskigt. Jag kunde i stort sett ingenting om området, och politiken hade jag varit ifrån länge. Men det kändes faktiskt rätt att säga ja när frågan kom, min magkänsla sa mig att jag skulle ångra mig till döddagar om jag inte tog chansen!

Sedan dess har jag varit utanför min komfortzon i stort sett varje dag. Det är utmanande och utvecklande att vara där utanför, att tvingas töja och tänja på sig själv, att göra saker en aldrig har gjort, att prata om saker en knappt vet ett dugg om. Att lära känna massor av nya människor, att lära sig rollen som politiker - en företrädare för skattebetalarna där jag ska manövrera mig själv mellan en förvaltning, det egna partiet, övriga partier... och hela tiden hålla i minnet vilket uppdrag jag har, på VEMS uppdrag jag sitter där jag är. Socialtjänsten spänner över ofantliga områden, stora och svåra. Lite börjar jag lära mig, men jag har kolossalt mycket kvar. Du anar inte hur många luckor jag har i min kunskapsbank!

Att vara ordförande i Socialnämnden betyder inte bara att leda möten en gång i månaden. Jag vågar påstå att det är den lilla och enkla delen av uppdraget. Nej, det är en massa andra möten också, i olika råd och kommittéer, arbetsutskott och sånt. Det ska justeras protokoll på särskilda tider, möten ska förberedas, jag behöver ha i stort sett daglig kontakt med "min" förvaltningsdirektör för att hålla mig uppdaterad på alla miljoner saker som händer inom förvaltningens ram och för att inte tala om allt som ska läsas in. 

Jag fick ett extrauppdrag också, som ordinarie ledamot i Regionstyrelsen. Det är stort! Där handlar det om att läsa in sig inte på ETT område, utan du ska ha koll på hela Region Gotlands verksamhet i någon mening. Dock har jag bestämt mig för att vara snäll mot mig själv och inte ställa för stora krav. Först och främst ska jag lära mig allt inom mitt eget fögderi - Socialnämnden - sen kan det bli tid att också bli en bra allmänpolitiker. Än så länge lutar jag mig mot övriga duktiga människor i Regionstyrelsen, och lyssnar och lär. 

För att klara uppdragen, gick jag ner på deltid som chef för ABF och dess bolag. Inte heller alldeles enkelt kan jag säga, att dra ner så mycket på den typen av jobb, men helt nödvändigt. Jag håller koll på hur mycket jag jobbar kontra hur mycket tid jag lägger på mina uppdrag, och över tid är det rätt jämnt. Men sammantaget kan jag konstatera efter de här månaderna, att jag arbetar mer än heltid med uppdrag och jobb. Det knixiga är att det går inte att säga att på torsdag är jag politiker och på fredag är det bara ABF som gäller. Nej, uppdraget och jobbet löper parallellt, och beslagtar mig. Slukar mig. Engagerar mig! 

Känner stor tacksamhet över att ha fått den här chansen, för det visade sig att det fanns vatten i bassängen. Tack!

Ett rum med utsikt

Idag har det varit magiskt utanför vår balkong. Havet var tokplatt, så både moln och båtar speglade sig. Önskar alla fick se det!

Skagenveckan blev fantastisk

Här möts Skagerack och Kattegatt!

För en vecka sedan kom vi hem från en semestervecka med goda vänner till Skagen. Vi hade en sagolik tur med vädret - första dagen blåste det galet, vi blev helt sandblästrade när vi var ner till stranden, men därefter bestämde sig vinden för att vila en hel vecka. Varm höstsol och helt vindstilla varenda dag, helt ljuvligt!

Vi bodde i ett högsmalt trevåningshus, på var sin våning med gemensamhetsrum och kök högst upp. Balkonger åt båda hållen, havet såg vi från båda. Det var som en slags utsiktsplats, det där rummet. Huset ligger i utkanten av samhället Skagen, med ett par kilometer ner till centrum och hamnen. Där lossades det fisk på mornarna, så hela luften var alldeles dränkt av fiskdoft när en klev ut på balkongen på morgonen.

I vårt utsiktsrum spelade vi canasta samt åt och drack gott. Dessemellan tog vi bilutflykter och promenader. En av utflykterna gick till Grenen, platsen där Skagerack och Kattegatt möts, och där haven bokstavligen kommer från olika håll och MÖTS. Häftigt att stå med fötterna i det kalla vattnet. Själv är jag en badkruka, badar ogärna om det är kallare än 25 grader i vattnet, men käre maken kastade sig i Skagerack utan större betänkligheter, liksom vännen E.

Jag skulle kunna berätta mycket, men låter bilderna berätta i stället. Skagen kan jag mycket väl tänka mig att åka tillbaka till.