Yogan tog knäcken på mig!

Den här helgen var jag anmäld till en fördjupningskurs i ashtanga vinyasa yoga. Jag har aldrig provat det förut, men praktiserar ju poweryoga sedan några år tillbaka, och den är sprungen ur ashtangan. Vid kontakt med läraren så bekräftar hon också att det inte torde vara några problem för mig att hänga med.

Det började i fredags kväll, två timmar. En hel del spännande teori, med lite yogisk filosofi och lite om den åttafaldiga vägen (som jag också nämnt en smula om här ett par gånger). Lite om postural muskulatur, intressant. Sen ett pass som kändes rätt OK, jag hängde skapligt med i ställningarna (asanas), de kändes hyfsat bekanta. Även om läraren rabblade namnen på dessa på sanskrit, alltså deras ursprungliga namn, och jag fattade noll. Jag smygkollade kisande på dom andra och fattade rätt snabbt vad det handlade om.

I går lördag fortsatte det två timmar på morgonen, följt av en kort naprapatkonsultation för att få lära sig lite om sin kropp och dess funktioner.

Passet var urtufft. I 1,5 timme rabblades det asanas på sanskrit, jag andades, knycklade ihop kroppen, kikade på dom andra och försökte hänga med. Svetten rann, luften var slut i lokalen. Jag tänjde kroppen till sitt yttersta och gav mig FAN på att inte ge upp. Kände att kroppen stundom nästan vek sig av matthet, och den viskade till mig "snälla, kan vi inte sluta nu? Jag orkar inte!". Men samtidigt var det skönt, kändes jättehärligt.

Fick en stund på stan efteråt innan naprapatkonsultationen, gick och handlade lite och drack te.

När jag kom hem, väntade en solig altan och en kär make och hund. Jag blev serverad en drink, och vi satte oss över ett korsord.

Då kroknade jag.

Jag satt i trädgårdsmöbeln och blev trött. Lutade huvudet tillbaka och somnade. Hade givit ett kungarike för en säng där och då. Ingenting betydde något, bara jag fick vila. Bosse lät mig snällt vara. Jag hasade mig igenom resten av eftermiddagen, men när han skulle laga mat lade jag mig på soffan. Där blev jag liggande, i stort sett till det var dags att gå och lägga mig. Och jag hade så fruktansvärt ont i kroppen!

I morse var det dags för det tredje och sista passet, men jag åkte faktiskt inte in. Jag var så osannolikt sliten och trött, till och med Bosse såg det när jag hade varit ute med hunden och stod i begrepp att åka. Men då hade jag redan bestämt mig för att inte plåga kroppen, den sa verkligen åt mig att vila. Jag skickade ett SMS till yogaläraren, tackade för en kanonkurs, och gick och la mig och somnade igen.

I dag har jag gått som i ett töcken hela dagen. Min slutsats? Jo, att jag verkligen behövde det här. Det rensade ur massor av skit som jag inte skulle bära omkring på, och det tog sannerligen på krafterna. Jag har det tufft just nu, känner mig pressad och sånt som händer omkring mig på jobbet har tagit väl hårt. Därför tog yogan extra skruv den här gången. Jag tackar för det, det passade bra.

Jag har dessutom blivit lite nyfiken på ashtanga, och tänker lära mig mer om det. Det passar tydligen mig, men kanske i lagom doser!

Hur det gick på naprapatkonsultationen? Jag fick veta att jag saknar kontakt med min vänstra sätesmuskulatur. Samt att mitt bäcken på vänster sida är framåtroterat.

Hm...

"Sommar, sommar, sommaaaaar!"

Det är så fantastiskt underbart ljuvligt utomhus, att jag inte FATTAR att jag måste tillbringa största delen av min tid inomhus dessa dagar. Jag gör verkligen vad jag kan - äter på uteserveringar, promenerar vart jag än ska, fikar utomhus - men det räcker verkligen inte. Jag vill inte göra NÅNTING annat än sitta på altanen, alternativt ligga i hängmattan, med en bok. Bli serverad av min käre make lite gott att äta och dricka med jämna mellanrum. Så kan det nämligen hända att jag har det när jag har semester.

Men min semester dröjer några dagar än. Hade ambitionen att gå nån gång under den här veckan, men det sprack. Tack och lov kommer Vänninan Petra i mitten på nästa vecka, så då "måste" jag gå. Men inför det känner jag stark stress och press, har mycket ogjort, ännu mer otänkt, och är inte helt tillfreds. I helgen ska jag bada och klippa hunden, tvätta, städa, helst putsa fönster, fixa räkningarna. Hela den prylen gör det inte lättare inombords, och såna här gånger inser jag att jag inte har lärt mig NÅNTING av yogan.

Apropå det genomgår jag en ashtanga vinyasa yogakurs den här helgen (fredag kväll samt lördag och söndag morgon). Teori varvat med praktik. Underbart härligt, och alldeles alldeles nödvändigt för min arma själ och kropp.

Faktum är att stressen och pressen hade kunnat hålla på hela sommaren, när jag än bestämmer mig för att gå på semester. Så jag tackar Petra för att hon kommer, så jag får ledigt nån gång. Välkommen!

Blåeld och vallmo!

Det är en ynnest att bo på en plats där jag på väg till arbetet så här års bara njuter av vägrenens prakt; vallmo, blåeld, älggräs, hundkex - you name it!

Det doftar, det sjunger!

Ni kan inte ana vilken prakt jag begåvas med varje dag.

Vad är folkbildning idag?

Jag arbetar på ett studieförbund, ABF. Vi har ett samhällsuppdrag, därför uppbär vi anslag från stat och kommun. Det finns dock kommuner som har slutat betala ut anslag till studieförbund för att dom ska tillhandahålla folkbildning för alla till rimliga priser. Statens bidrag är ännu hyfsat intakt, men lever under ständiga hot.

Samtidigt med detta minskar människors synbara engagemang inom folkbildningen. Med synbara menar jag igenkänningsbara. För vad är folkbildning i dag?

När ABF bildades 1912 fanns ett skriande behov av bildning. "Vanligt folk" hade sedan några år börjat mobilisera sig, skapa sig självförtroende och lära sig att de kunde påverka samhället med hjälp av kunskap. Under flera decennier levde sedan folkbildningen på samma sätt; genom människors genuina engagemang och möten, där de i lampans sken på kvällarna läste böcker tillsammans och samtalade. Ofta efter en tuff arbetsdag. Men studiecirkeln hade man ork och tid för, den gav energi.

I dag ser mötesplatserna annorlunda ut, och vi känner inte igen dom.

Jag tror inte för ett ögonblick att engagemanget är mindre, att behovet av bildning eller möten med medmänniskor är mindre. Men det ser annorlunda ut. Vi känner inte igen det, vi har tappat bort det och hittar det inte. Och därför tror vi att det är borta.

Vi är många, många som träffas på nätet i dag. Är det folkbildning? Det finns många, många enfrågegrupper/intressegrupper i dag, som fördjupar sig i sitt stora intresse. Är det folkbildning? Eller ska vi fortsätta envisas med att folkbildning bara är en studiecirkel på tisdagskvällen där man träffas i en lokal och läser tillsammans?

Jag efterlyser en diskussion om folkbildningens nya ansikte.

Midsommarhelgen är över

Jag vill bara med ett par enkla bilder dela med mig av min sköna midsommar med kär familj och släkt. Jag har fått vila lite, välbehövligt. I morgon är det vardag igen, men jag lever gott ett slag på minnen från helgen! Här ser ni min kära mormor, som höll igång längst av alla på midsommarnatten. 02:30 gav hon upp! Bosse tycker jag så mycket om, att jag skaffade honom i dubbel upplaga!

Stackars ogräs i Lunda!

Jag är ingen trädgårdsmänniska, men jag är omgiven av andra som är. I går kom jag till Lunda efter tre dagars konferens i Åkersberga, och på plats inför midsommarfirandet fanns redan Kerstin och Roffe. Vi åt middag och umgicks, och en stor del av tiden såg jag Kerstin precis så här. Rensandes ogräs. Hon tycker det är kul!

Jag fascineras.

En sann kulturupplevelse

I dag har konferensen nått sin höjdpunkt törs jag påstå, när vi blev bjudna på 45 minuter Emil Jensen. Jag har hört honom förut, på Gotland, men det är några år sedan. Han har utvecklats, och trollband åtminstone mig med sina underfundigheter, klokheter och lågmälda vishet.

Jag vilade verkligen i hans uppträdande, han gav mycket att fundera på. Tack, Emil!

I övrigt har konferensen fortsatt som i går. I större och mindre grupper diskuterar vi framtiden. På många sätt intressant, även om det som utmålas som ett framtidsscenario för många (inklusive mig) är en reell nutid.

Nu är jag nyduschad och nöjd efter en kortare löprunda i backarna härikring, och strax ska jag träffa Sonia i baren innan hela gänget samlas för en middag.

Utanför fönstret skriker måsarna, solen skiner och jag mår gott!