Året som gick

Jag hade ambitioner för det här blogginlägget först, men taggade så småningom ner dom (tänk om jag kunde göra det på andra områden i livet också!). I stället för massor av reflekterande text över mitt 2009, väljer jag att lägga ut några bilder som speglar en liten del. Allt annat finns också, men det får vara kvar i mitt hjärta!

Året har präglats av mycket arbete, samt en intensifiering av yogan. Det senare känns riktigt gott, och inför 2010 har jag nu bokat in nya pass under våren; 3 st i veckan. Längtar redan! I övrigt önskar jag mig av 2010 hälsa; för både mig själv och mina nära och kära.

Tack för i år, och tack alla som har varit med mig under 2009!


Vintern började sent, men var kort och snörik.

Under tidig vår hade vi besök av våra älskade ungdomar. Kärt!

Det börjar bli tradition att vara en vecka i Skåne, de senaste åren i Skillinge. I år hade vi sällskap av Roffe och Kerstin, här vid Ales stenar.

Midsommaren firades med de flesta nära och kära i Lunda. En underbar midsommarafton med sol, mat, skratt och musik. Den som var uppe längst var min 89-åriga mormor, hon gav inte upp förrän frampå morgontimmarna!

Sommaren hemma i Tidlösa bjöd på både arbete... (här sågar Bosse upp väggen mellan glasveranda och TV-rum)

...och lättja. Bosse arbetade mest, och jag latade mig mest på vår härliga altan!

Jag tränade mycket, sprang Vårruset med sikte på Tjejmilen. Kroppen sa dock ifrån, så nu är det slutlöpt för mig.

Canastan var som vanligt en viktig beståndsdel under året, och nu har vi sparat ihop till vår efterlängtade malaysiaresa!

I juli hälsade min kära gamla vän Petra på några dagar, det var oerhört minnesvärda och härliga dagar!

Sensommaren bjöd på flyttbestyr, Sara och Affe skaffade sig egen lägenhet. Jättefin!

Under hösten fick inte bara vi besök, utan även Shiva hade en gäst.

I slutet av året utökades familjen med kattpojken Seved. Blandade känslor i familjen, jag är inte säker på att hunden uppskattar det lika mycket som vi gör.

I år var det vår tur att rå om ungdomarna under julen, dom var här en hel vecka och vi hade så kul, avslappnat och härligt.

Att vakna till en ny dag

Bye bye, love you!

Efter en veckas härlig samvaro, har nu dottern med sambo rest hem till Bagis. Som synes tyckte vare sig hunden eller katten att de skulle åka, och gjorde sitt bästa att smita ner i packningen.

Det kändes inte sorgligt, men ändå konstigt. Var tar tiden vägen? Det var ju alldeles nyss jag pratade med Sara i telefon och vi båda såg fram emot vår vecka tillsammans; hon längtade efter lugn, ro och vila efter en ansträngande termin, jag längtade efter att få rå om dom. Så kommer dom, det känns som en lång lyxevighet som de ska vara här. Och så - vips - så ska dom hem igen. Jag fattar inte.

Vi har inte gjort mycket, mer än ätit, druckit, umgåtts, spelat kort, kelat med husdjuren. Men ändå. Det har varit kvalitetstid, tid tillsammans, värdefull tid. Sällsynt tid!

Nu kommer det sannolikt att dröja innan de har möjlighet att vara här några dagar igen, men det får vi acceptera. Desto roligare blir det när de kommer. Nästa gång vi ses dröjer inte så länge, då ska vi leverera vår kattpojke som ska bo i Bagis medan vi är bortresta.

Julen 2009 i Tidlösa

Vardagsnjutning

I natt vaknade jag till, och kände det silkesmjuka kattskinnet som kärvänligt strök sig mot min nakna hud under täcket. Morrhåren som står ut en försvarlig bit från den lilla kattkroppen kittlade obeskrivligt, men jag stod ut. Bökande och buffande snurrade han runt och gick fram och tillbaka, innan han hittade den perfekta sovställningen. Tätt, tätt intill mattes kropp la sig den lilla kattpojken med sitt mjuka, mjuka skinn. Spinnande.

Jag kände total lycka.

Mobilbloggförsök

Testar än en gång att få in en bild via mobilen!

Julefrid

Juldagsmorgonen glimmade knappast; nollgradigt, halvstorm och blötsnö. Men i alla fall, det är en av årets skönaste dagar. Inga måsten, bara skoj med julklapparna och umgänge med familjen i lugn och ro.

Det känns till och med lite konstigt att titta in här, som om också det vore en värld jag gömmer mig för, liksom jag gömmer mig lite för yttervärlden just nu. Julen och dess fröjder och ledighet är som en kokong för mig, efter en tuff höst. Jag hann inte alls färdigt det jag tänkt innan jag tog julledigt, men jag fixar att vara superledig ändå. Bloggandet ligger i gränslandet; jag kan meddela mig med yttervärlden, men det kräver inget av mig i gengäld.

Vi blev nöjda med vår gran, trots att vi var tvungna att köpa den. Vi är också nöjda med vår glasveranda, där den tronar, vilken numera hänger ihop med vårt vardagsrum. Det blev ett stort, ljust, varm och härligt rum att umgås i.

Julklappar? Jodå. Jag fick bland annat ett kamerastativ, vilket var riktigt kul. Nu kan jag experimentera med slutartider och bländare utan att det blir suddigt. Jag fick jättefina klappar över huvud taget, men det konstigaste är att det inte var någon bok med i julklappshögen! Nu behövs inte det, för jag har så mycket oläst ändå.

Jag ber att få önska dig som läser det här en riktigt god fortsättning på julhelgen. Njut, det gör jag!