En klart lysande (s)tjärna

Jag är på väg att lämna politiken, för att jag har tappat stinget. Därför blir jag extra glad när det finns såna fantastiska och begåvade entusiaster som Hanna Westerén!

Hanna står högt på sossarnas listor på Gotland, både till riksdag och kommunfullmäktige. Ytterst välförtjänt. Hon är besjälad, verbal, pedagogisk, ödmjuk, kunnig och med ett stort mått av politiskt tänkande. Hon är - och kommer att bli -en verklig tillgång för partiet på ön. Hoppas nu bara hon inte tar på sig för mycket för fort, utan håller det på en nivå som gör att hon håller lågan brinnande länge. Bli inte förvånade om ni kommer att höra talas om henne - mycket!

Valrörelse i tiden?

I dagens Gotlands Tidningar är den centerpartistiska ledarskribenten Eva Bofride - som jag oftast tycker är en klarsynt och klok kvinna - lite irriterad över att Socialdemokraterna på Gotland inte tänker bjuda in till politiska debatter eftersom man anser att det mest är för partiernas egen skull. I stället vill man satsa på samtalet med väljarna. Jag förundras över att hon anser att Centerpartiets tänkta satsning på en traktorsläpsturné över hela Gotland är en kampanj som känns rätt i tiden.

Jag häpnar och förundras. Vad tycker ni?

Rättvisa Gotland

På sitt förra sammanträde beslutade kommunfullmäktige på Gotland att arbeta för att Gotland ska bli en "Fair Trade City". Nu har kommunen bildat en styrgrupp där bland annat ingår representanter för handeln och restaurangnäringen, och gissa vilka som mer är med där?

ABF, förstås.

För två år sedan hade ABF Gotland en Rättviseambassadörsutbildning där 19 stycken unga människor deltog. Visserligen har flertalet av dom flyttat från ön nu, men det torde ju bara innebära att de sprider budskapet någon annan stans. Dock finns det några eldsjälar kvar, och nu fortsätter deras arbete på bred front genom att göra hela Gotland rättvist. Det känns riktigt bra att finnas med i det här arbetet.

(I Visby har vi till och med ett Rättvisemärkt kafé, det ni!)

Brio

Knut Knutsons glöd, engagemang och pedagogiska ådra gör Antikrundan
till en ren fröjd att skåda!

Vem avgör vad som är bra eller dåligt, högt eller lågt?

I det senaste numret av den utmärkta tidskriften "Vi Läser", finns en artikel om s.k. kvinnolitteratur. Som exempel nämns författare som Nora Roberts, som aldrig omnämns på kultursidorna, men som läses av miljoner runt om i världen. Man intervjuar några personer i bokbranschen om detta, och bokklubben Svalans chef Maria Capor säger: "Bokutbudet ska vara lättillgängligt, men den nedre gränsen går vid Agneta Sjödin".

"Nedre" gränsen? Vad menar hon? Att Agneta Sjödins böcker ligger på gränsen för vad som är läsbart/bra/kulturellt/fint? Jag vet inte, men jag anser att jag själv ska få avgöra vad som är bra för MIG. Det är förmätet att tycka åt andra människor, och även om man som bokklubbschef har ett ansvar för att ta in böcker man tror ska sälja, ska man passa sig för, och vara smartare än att, uttala sig nedlåtande om viss litteratur.

Eller missförstår jag? Betyder inte en "nedre gräns" att allt under är sämre eller svårare att acceptera?

Snillen spekulerar

Rapporter gör gällande att lammungar inte får gå ut under "hela"
sin livstid utan är hänvisade till trånga inomhusutrymmen
tillsammans med systrar och bröder i väntan på slakt. En forskare
uttalar sig, och släpper en häpnadsväckande kommentar om att lamm
är särskilt lämpade att vistas utomhus.

Man tar sig för pannan.

Så mötte jag Åsa, som jag redan kände!

I dag har jag varit på ett seminarium om sociala medier, där kommunikatörer från några av de större svenska koncernerna berättade om hur de arbetar med Facebook, Twitter, YouTube och Flickr bland annat. Inspirerande och bekräftande.

I somras nån gång, hittade Åsa och jag varandras bloggar. Gotland är inte så stort men vi har båda stora nätverk och då vet man oftast om varandra. Jag blev lite snopen och full i skratt, för hon hade exakt samma design på sin blogg som jag på min. Sen såg jag att vi var födda dagarna efter varandra, samma år.

Vi började följa varandra, och blev vänner på Facebook. Slängde lite käft, så där. Så småningom skaffade vi både appen Gowalla till våra iPhones, hon tipsade mig. Plötsligt hade vi järnkoll på var den andra befann sig. Vi hade lite kul med det där.

Men vi hade fortfarande aldrig mötts IRL! Vi gick om varandra då och då, och glömde nästan bort att vi aldrig träffats. Konstigt.

Så i förmiddags, fick jag veta att hon skulle vara på samma seminarium som jag. Mycket riktigt, jag såg henne direkt och gick fram och hälsade. Efter sisådär 2,5 sekunder kopplade hon när hon såg mig, och så hade vi också träffats "på riktigt".

På fikarasten samtalade vi lite, och jag erfor en egendomlig känsla. Jag visste så mycket om henne att det fanns väldigt lite att fråga. Jag vet ju vad hon jobbar med just nu, vilka relationer hon har, lite hur hon tänker om saker och ting. Det var som om vi bara fortsatte ett samtal, ungefär som gamla vänner. Och ändå hade vi aldrig setts. Det var spännande, varmt och tryggt på samma gång. Jag gillade min vän!

Jag tycker det är en rätt bra illustration på vad sociala medier kan innebära. Man får nya vänner, och det är ett fantastiskt komplement till den fysiska världen.

Tack för vänskapen, Åsa. Hoppas vi får anledning och ses mer även IRL!