Storbandsmusik

Jag är stolt vice ordförande i Gotlandsmusiken, Gotlands länsmusikorganisation. 18 heltidsanställda suveräna musiker, som tillsammans utgör en mängd ensembler; blåsorkester, jazztrio, blåsarkvintett, saxofonkvartett, brass och inte minst - Visby Storband.

Mitt hjärta tillhör storbandsmusiken, det bara är så. Jag har själv spelat i storband för massor av år sedan, om än på amatörnivå. Något roligare får jag verkligen leta efter. Jag minns dessutom Visby Storband från TV på 1970-talet. Programmet minns jag inte, men just Visby Storband gjorde intryck på mig. Föga kunde jag ana att jag 35 år senare skulle stoltsera som deras vice ordförande (till och med ordförande under förra mandatperioden)! Livets vägar är outgrundliga och svårförståeliga.

I eftermiddag fick jag ynnesten att njuta ännu en konsert med detta eminenta gäng. Bernt Eklund, saxofon, går i pension och konserten var tillägnad denne kompositör, arrangör och saxofonist. En ödmjuk man som så många med stor kunskap. Å, så jag njöt!

Den som följer min blogg vet att Gotlandsmusiken lever farligt med jämna mellanrum. Även nu. Inget är självklart eller givet, vi måste hela tiden kämpa för existensen. Kulturen får oftast stryka på foten och tacksamt ta emot de skärvor som nådigt tilldelas den. När det är den som håller oss friska!

Tack, för Gotlandsmusiken. Ni förgyller så mångas tillvaro, inte minst min egen!

Utmärkelse och utmaning

Vännen Pia har givit mig en utmärkelse och samtidigt utmanat mig att berätta sju saker om mig själv som inte är allom bekant. Tack Pia, och håll i dig nu:

1. Jag är lat.
2. Jag ska tatuera mig nästa torsdag
3. Jag är galen i ostbollar
4. Jag skulle vilja sluta konsumera nyheter, dom tröttar mig
5. Jag har dansat balett i rollen som älva (!) på Sollidenscenen på Skansen
6. Jag finns publicerad i en bok
7. Jag älskar att få paket

Tacksamhet

Många av mina vänner här i cyberspace påtalar vikten av att tänka ljusa och glada tankar som motvikt till det kompakta novembermörkret. Jag är benägen att hålla med. Därför kommer här ett tacksamhetsinlägg från mig.

Jag är så tacksam för att
- jag och de mina är friska
- jag har ett jobb, ett bra sånt dessutom
- jag blir bättre och bättre att ta hand om mig själv
- jag envisas med att yoga
- jag har råd att göra det jag vill (nästan!)
- jag har en härlig livskamrat som älskar mig
- jag är rätt fri att disponera min tid
- vi bor i ett kul och trevligt hus
- Sara och Affe kommer hem till jul
- jag fyller 48 år i februari, förhoppningsvis
- jag har så mycket att vara tacksam för.

Jag blir jätteglad om du vill kommentera här nedan, något som DU känner tacksamhet för. Tankarna smittar, förstår du!

Nu har Zoya åkt hem!

Vi har haft fint besök i vårt hem några dagar. Lilla hundfröken Zoya har varit här, till ordinarie invånares blandade känslor.

Bosse och jag har välkomnat och skrattat åt det lilla charmtrollet (liksom vi har haft synnerligen trevligt med hennes husse och matte), medan vår egen fyrbenta familjemedlem visat sin mer skeptiska sida till gästen. Van som hon numera är att vara ensam hund på täppan, kändes det uppenbarligen långt i från självklart för henne att dela med sig av både uppmärksamhet och godis. Och det var tydligen också svårt att förstå att hon inte kunde sluka även den andra skålen hundmat innan hennes gäst ens hunnit uppfatta att det hällts upp...

Zoya är en dvärgpinscher, pytteliten. Som en liten gummiboll studsade hon omkring här, liksom enda sättet för henne att märkas. Shiva, vår cockerspanielflicka, betraktas i normalfallet som en mindre hund, men tedde sig som en lufsig och burdus jätte i jämförelse.

Nu har våra gäster rest hem till fastlandet, och Shiva snarkar ljudligt under bordet fast förvissad om att hon har vunnit. Igen.

En omväxlande vecka

Denna vidunderliga utsikt njöt vi av medan vi likt bergsgetter klev omkring på norra Ålands yttersta kanter i helgen. Jag har haft en veckas ledighet och njuter sista dagen i Norrtälje. Veckan har bjudit på ett potpurri av umgänge, kortspel (ja, vi har nu spelat ihop det sista till malaysiaresan), mat och dryck, Åland, Roslagen, dålig nattsömn (förskräckliga sängar), skåpsrensning och köksbygge. I kväll styr vi kosan hem till ön igen, det ska bli skönt att vila upp sig på jobbet någon dag!

Det var med blandade känslor jag tog ledigt nu, så pass länge. Det händer mycket på jobbet (vänta ett tag; när gör det INTE det?) med budgetar, bolagsbildning m.m, och egentligen är det inte läge. Men när är det det? Kanske är det just nu det är läge? Onsdagen bjuder på hårt arbete, sen får vi kärt besök till ön av goda vänner på torsdag. Nu gäller det bara att mota bort den här otäcka känslan av att allt inte är som det ska i kroppen (pst: vågar inte uttala det, men det känns som en förkylning på gång. Men säg inget!).

Byggarbetsplatsen finns troligen kvar när vi kommer hem, det är väl ingen som har gjort klart medan vi har varit borta. Den får Lotta och Per stå ut med, men det vet jag att dom gör!

Virkat alster

Härom dagen tittade jag ner i en kartong i skrubben där jag "visste" att jag hade garner. Av garnerna fanns inte mycket kvar, däremot hittade jag två NÄSTAN färdiga virkalster. Så typiskt mig.

Jag mindes vagt att jag i senaste flytten gjorde mig av med massor av dylika ting, antagligen gav jag bort garner till såna jag ansåg bättre behöva dom. Men det innebar att nu hade jag ingenting att träna mina nya färdigheter med, amigurumis!

Lätt avhjälpt, jag köpte ett par nystan och håller nu på med en liten mus (!).

De två NÄSTAN färdiga alstren var en gungstolsvepa och en röd julfönsterremsa. Det som återstod på vepan var bara montering av fransar. Återigen: så typiskt mig. Att ledsna på målsnöret bara för att kasta mig över något nytt. Det är liksom själva virkandet som är vitsen för mig, produkten är sekundär.

Jag skärpte mig, och satte dit resterande fransar. Voilá, så blev den klar! Jag har en luddig bild av att den är beställd av någon till gungstolen i Björktorp. Dit ska jag på söndag kväll, så då tar jag med mig den så får vi se om den passar. Jag har absolut ingen aning!

Fönsterremsan? Den tar jag också med mig, för att göra färdig under mina lediga dagar!!

Speldags igen!

Nu är det dags igen - för en välbehövlig paus i vardagen och för att förlora lite stålar till Malaysia 2010!

Den här gången sammanstrålar vi på Åland, i en lånandes stuga. Vi ska elda, laga god mat, smutta goda drinkar och spela canasta. Ljuvligt avkopplande, ska det bli!

Bosse och jag åker över redan med morgonbåten i morgon onsdag, för att förbereda; värma upp huset, blanda kortleken och sånt. Det är lite fånigt att först åka båt till fastlandet för att sedan åka båt till Åland. Direktlinje över Östersjön känns som ett mer smart alternativ, men möjligen finns inte det på grund av begränsad efterfrågan...

På torsdag kväll kommer L och E och sen brakar det loss, det stora spelfrosseriet!

På söndag åker vi inte direkt hem, utan stannar till i Norrtälje och träffar andra nära och kära ett par dagar. Jag ser verkligen fram emot några lediga dagar!