Oväntat promenadsällskap

I dagarna fyra har jag varit på fastlandet på konferens med jobbet, på Runö kursgård närmare bestämt. Vädret har väl varit sådär, men varje morgon har jag i alla fall tagit en promenad före frukost.

Alldeles i närheten av kursgården finns en fantastisk hage där det går betande djur. Den utgörs av en udde som går ut i sjön, och så här års är det bedövande vackert. I torsdags morse styrde jag kosan dit, och hamnade mitt i en dröm, en idyll, en scen så vacker att ingen människohand kunnat skapa något liknande.

Det doftade, solen värmde, vattnet glittrade. Grönskan gjorde nästan ont i ögonen, näktergalen knattrade och sirrade, och koltrasten flöjtade. Bara för mig. Och mitt på promenaden mötte jag dessa små kamrater, som slog följe med mig en bit. En av lammungarna var extra sällskaplig; buffade, knuffade och bräkte. Kanske förväxlade han mig med sin mamma...

I alla fall så njöt jag i fulla drag. Jag njöt av ensamheten, av att befinna mig mitt i ett paradis och av den lilla buffande lammungen som var så gosig. Vilken fantastisk start på dagen!

Idyll till salu

Nu ligger vårt hus ute på Hemnet. Nu har du chans att köpa ett fint boende, eller bara ta en rundtur hemma hos oss!

Klicka här för att komma till mäklarsidan.

Reliker

Om ett par veckor har vi visning på huset, och jag börjar se mig omkring i mitt hem med en presumtiv spekulants ögon. Fick syn på den katastrofala hyllan i gästrummet och insåg att dagen fick ägnas åt (bland annat) den.

Högst upp i hyllan hittade jag käre makens diskettlåda. Full med disketter, som i sin tur var fulla med dokument. Från 1998 och framåt... Vojne!

Via den externa diskettstationen har jag nu räddat det som går till eftervärlden, nu har jag komprimerat innehållet på 43 disketter till ett USB-minne. Tekniken är fantastisk!

Den månatliga lyxen

Så här ser mina naglar ut sedan några dagar tillbaka, sedan Monica fixat dem åt mig. Man får tycka vad man vill om såväl utseende som det faktum att jag varje månad lägger pengar och tid på det här - men min ståndpunkt är klar: det är så förbaskat skönt att alltid ha välvårdade och starka naglar! Jag behöver aldrig bry mig, de sitter bara där. Lika snygga varje dag jag vaknar. Behöver jag grovjobba tar jag på mig handskar, men de håller för mer än man tror.

Den lyxen är vär några hundralappar och ett par timmar i månaden!

Att inte kunna sluta

Jag försöker arbeta hemifrån någon dag i veckan, om det går. Det är dessa dagar jag får massor gjort - jag får tänka färdigt utan att bli avbruten, skriva, formulera mig, fördjupa mig göra alla de där småsakerna jag aldrig får gjort när jag är på jobbet.

Kruxet är att dessa dagar slutar jag aldrig jobba. Det tar aldrig slut. Det börjar med att jag har klart för mig de breda penseldragen, de stora arbetsuppgifterna jag har. Sen när jag blir klar efterhand, hittar jag nya. Och nya, och nya. Mindre och mindre blir de. Fler och fler idéer får jag. Det tar aldrig slut!

Det är ett av mina problem, att jag aldrig blir nöjd med mina egna insatser. Jag bara fyller på hela tiden. Och trots att jag vet om det, gör jag det ändå.

Korkat.

En av årets höjdpunkter

Det är samma sak varje år.

Jag laddar för hockey-VM och härliga stunder vid TVn tillsammans med boysen i Tre Kronor. Käre maken har en svalare inställning till spektaklet, och anser alltid i början av turneringen att de blågula spelar klantigt. "De kommer aldrig att kunna gå vidare", slår han fast. Varje år.

Sen visar det sig att Kronorna spottar upp sig i takt med att turneringen framskrider, och visar sig vara vassare än vassast. I går slog de Tjeckien i semifinal med 5-2 med nästan hela publikhavet emot sig. Det är stort!

På söndag kan ni lita på att jag sitter klistrad, för att se Tre Kronor ta guldet. Och käre maken sitter bredvid, det är lika säkert!

Sommarprat

Kan ni tänka er, jag ska sommarprata i radio!

Ja, inte i riksradion förstås, utan i lokalradion. Sommarpratare i Radio Gotland. Men ändå!

Först tänkte jag: hurra! Sen tänkte jag: men hallå - jag??? Därefter tänkte jag: äntligen får jag visa vad jag kan, och breda ut mig! Efter det tänkte jag: hjälp!!! Slutligen tänkte jag: ha! Det här är väl ingen match!!

Jag fick ramarna - så många låtar, så många minuters prat. Nu började prestationsångesten sätta in. Åtta låtar. VAD SKA JAG VÄLJA?? Det går ju inte att bara plocka ut åtta låtar hur som helst. De måste betyda något, säga något. Om mig, om vem jag är. Sen en massa prat. Ingen konst alls, jag har som har så många ord.

Ha!

Konsten blev att hålla sig kort. Att hitta essensen. Att inte pladdra, utan prata. Då handlar det här ändå om bara en knapp timme, inklusive åtta låtar och två nyhetssändningar. Tänk de riktiga kändisarna som får sommarprata i P1, hur mycket de måste prestera!

Nåväl, i kväll har jag provpratat för käre maken, som satt med kritiska öron och tidtagarur. Jag har konstaterat att jag måste stryka en del. Men hellre det än att inte ha något att säga, är min enkla filosofi.