Jag hittade fler foton!

Siffran 41.042 stämmer inte längre. Jag kom på att jag har ett GÄNG foton i en av mina datorer också, som har legat en tid och väntat på att passas in i resten av fotomängden när allt var klart. Det var bara det, att det hade jag glömt tills i dag. Nu är det bara att ta tag i jobbet att titta igenom dessa, och rätta in dom i ledet. Det är tusentals det också, kan jag meddela... Tidsödande men både roligt och meningsfullt.

41.042

Det är antalet foton jag nu har i min digitala samling. Det verkar ju helt... galet!

Jag har skannat in nästa alla våra gemensamma foton, samt också foton som jag har tagit ända sen jag fick min första kamera vid 10 års ålder. Lite gamla släktbilder får också plats. Det som inte är inskannat är t ex såna specialalbum som dotterns "Mitt första album" och sånt, ni vet.

Givetvis är allt säkerhetskopierat på externa hårddiskar, en som jag förvarar på jobbet och en jag förvarar hemma. Det är ju hela mitt liv! Pappersfotona och negativen har jag kastat. Varför ska jag ha dom? Allt finns nu som sagt i digital form, och så mycket mer tillgängligt än när de bara satt i album eller - ännu värre - låg i kartonger. Nu är nästan allt sorterat årsvis, och är lätt att bläddra bland. Vi kan titta på dom via TVn eller datorn, vi kan använda dom i alla möjliga sammanhang.

Nöjd!

Fredagsyra

Jag morgonfilosoferar lite kring detta med fredagsyran som veckovis breder ut sig främst på Facebook av de sociala medierna. Härligt att människor är glada över att det är fredag! Men samma lycka märks sällan över resten av veckans sex dagar.

Det är ju lite synd om man bara är så där glad en dag i veckan, tänker jag då.

Så är det förstås inte, jag fattar grejen. Men själv väljer jag nog att plocka fram och känna glädjen inombords alla dagar i veckan för säkerhets skull. Jag vet ju inte ens om jag är med nästa gång det blir fredag.

Trevlig helg!

Ice bucket challenge

Så har även jag gjort det. Med benäget (och väldigt villigt!) bistånd av käre maken slog jag ett slag för ALS-forskningen. 

Man kan tycka många saker om sånt här. Somliga väljer att kalla det löjliga jippon. Jag väljer att tycka det är kul med uppfinningsrikedom för att uppmärksamma olika saker, vi behöver ju leka lite mer i livet! Åtminstone behöver jag det. Det sköna är också att man kan tacka nej, ingen måste något.

Nu behövs det kampanjer för cancerforskningen och MS-forskningen också, tycker jag. 

Wordpress eller inte Wordpress - det är frågan

Grunnar på om jag ska flytta min blogg till Wordpress istället. Har grunnat på det länge nu, och inte händer det nåt...

Ett plus är att jag gör (nästan) allt annat i Wordpress, och börjar sakta bli kompis med systemet. Å andra sidan är kag kompis med Blogger också, sedan länge. Ett minus är att jag inte hittar något passande WP-tema att applicera på bloggen. Dessutom har jag ju etablerat mina äldre släktingars dagboksbloggar på just Blogger.

Hm........

Så här håller jag på! Och så liksom i väntan på att jag ska bestämma mig, så blir det inte heller något bloggande. Oerhört kontraproduktivt.

Från att ha varit övertygad om att en flytt till Wordpress är det enda rätta, är jag nu (nästan) övertygad om motsatsen!

Hm.........

Ännu ett paradis

Jag har fått ett nytt ställe att åka till, en oas, en vacker och trivsam plats där jag känner mig välkommen och varifrån det känns motigt att åka. Tack vare att Lillasyster med make bestämt sig för att bosätta sig på Ön, har vi fått ännu ett paradis att vistas i. 

Tacksam!

Leker häxa

Min morfars mormor föddes 1875 och hette Anna Lund. Hon var en så kallad "klok gumma", som anlitades i bygden för att bota såväl människor som djur med hjälp av dekokter på örter och slikt. Enligt min morfar ska hon ha varit ett barskt och bestämt fruntimmer, men jag tror nog hon hade ett gott hjärta. Hon blev gammal, 90 år, och dog när jag var tre. Dessvärre har jag inga minnen alls av henne.

Min morfar hade nog snappat upp ett och annat av hennes klokskaper, för när jag var nånstans i tonåren och drabbades av urinvägsinfektion, visste han plötsligt på råd. Döm om min förvåning när han drog ut i skogen och plockade "rävrumpa" som vi kallar det för (har ingen aning om vad det heter egentligen) och kokade starkt te på åt mig. Det hjälpte!

Nu har jag försökt mig på att leka klok gumma, för jag har samlat och torkat älgört för att göra te på i vinter när huvudvärken slår till. Det finns nämligen salicylsyreföreningar i älgörten som liknar dem man framställer på syntetisk väg och stoppar i värktabletter. Värt att prova, tänker jag!