Skratta med!

Städdag i trädgården

Idag har vi krattat upp hundratals kilo fallfrukt från vår alltför långa gräsmatta (ja, själva gräset alltså. Inte ytan på gräsmattan. Äh, ni fattar!). Därefter tog Bosse fram gräsklipparen, också alldeles nödvändigt. Medan tvätten fladdrade i den ljumma höstvinden, tog vi också in de välanvända altanmöblerna för vinterförvaring. Natti, natti!

Trots att det känns långt till nästa gång vi får använda dom, är det inte bara vemod i magen. Det känns också naturligt att göra dom här grejorna, det är återkommande ritualer precis som att borsta tänderna och klä av sig innan man går och lägger sig, liksom. Det symboliserar och manifesterar årets skiftningar, och är alldeles oundvikligt. Det ligger något skönt i det kan jag tycka.

Altanmöblerna har verkligen varit till stor glädje den här sommaren, den som har följt min blogg vet att jag har tillbringat MYCKET tid på altanen. Tack, tack!

Nu är det lördagseftermiddag, käre maken har sjunkit ner framför fotboll på TV och jag ska frossa i att läsa ikapp de bloggar jag försöker följa. En högtidsstund väntar!

Det är mycket nu...

...så mycket att jag knappt hunnit vara här på flera dagar. Skandal, det här är ju en av mina favoritplatser faktiskt! Att få dela med mig av mig själv, samt få dela cybervänners öden och äventyr, vardag och fest. Det är härligt!

Just nu stjäl jag fem minuter av mig själv, om en stund kommer min styrelse och jag fick faktiskt ett glapp. Passar därför på att beklaga mig lite - jag har så mycket att göra och så lite tid! Jag jobbar och jobbar och jobbar, och räcker ändå inte till. Semesterkänslan räckte faktiskt ända till mitten av september, sen var det kört!

Jag jobbar den här hösten på att inte ta med mig arbete hem. Försöker verkligen. Lediga kvällar och helger. Få se hur länge det håller, för jag märker ju att övrig tid inte räcker till. Vardagarna är så fulla av möten med människor, problemlösningar, snabba puckar, såväl improviserade som planerade möten och samtal etc. Ja, ni vet. Så allt det där andra som jag - varje morgon! - tror att jag ska hinna göra när jag är på kontoret blir sorgligt och storligen eftersatt. Och det är också jätteviktiga saker som jag inte kan blunda för!

Det finns dåligt med plats för min själ och min lust just nu. Det jag håller benhårt på är dock mina yogaklasser, utan dom vore det trist, trist.

Snart har vi 800 underskrifter på vår elektroniska lista för Gotlandsmusiken. Fantastiskt!

Nej, nu är det slut med lustskrivandet. I helgen blir det till att lustläsa ikapp alla blogginlägg jag följer, det ser jag verkligen fram emot!

Tänk att vallmon blommar!

En av de saker jag älskar med att leva och bo på Gotland är vallmon. Den börjar blomma i juni, och liksom slutar aldrig. Ännu kan jag få njuta av klungor av eldröd vallmo vid vägkanterna här och där, på min väg till och från arbetet.

Bilden visar högsommar (vår infiltrationsanläggning), men även om mängden är mindre så här års är den lika intensiv och pockande på uppmärksamhet.

Visst är det fantastiskt!

Rik minisemester på norr

Av olika skäl råkade Bosse och jag ha tillgång till en s.k. "bondestuga" den här helgen. Jag går inte in på varför, det är ointressant. Vad en bondestuga är går jag inte heller in på, men det är helt enkelt ett hus man kan hyra.


Bondestugan ligger vid Husken, Puttersjaus på norra Gotland. Mitt i barrskogen! Åtta bäddar (!), braskamin, altan med grill, diskmaskin, alla bekvämligheter.


Vi avreste från Visby fredag eftermiddag, och började vistelsen med lite kaffe och korsord på altanen. Därefter långpromenad ut på Husken, sagolikt vackert. I dag har vi varit till Smöjen, en udde med vindkraftverk och gamla kalkbrott och kalkfabrik. Vilket ställe, vilken strand, vilken natur! Kargt och rikt på en gång, svårt att förklara. Om man ska bli religiös, blir man nog det på en sån plats, inbillar jag mig. Det som hände med mig när jag var där, var att jag drabbades av en otrolig lycka över att bo på en sån här plats på jorden!


Den som händelsevis har läst Håkan Östlundhs deckare vet att "Dykaren" utspelar sig delvis här. Ruggig sak, kan jag avslöja. Den som inte har läst hans deckare, har faktiskt en upplevelse kvar. Anna Jansson och Mari Jungstedt är dom som brukar nämnas när det gäller gotlandsdeckare, men Håkan Östlundh är lite orättvist bortglömd. Läs honom, han finns på bibblan!


Senare på eftermiddagen bevistade vi en konsert med Gotlandsmusiken, i dagarna högaktuell (se mitt blogginlägg i går). En härlig konsert i en liten lokal, med totalupplevelse. Extra krydda för mig personligen blev att mitt debattinlägg i går var så otroligt uppskattat av grabbarna. Tänk att en så liten sak betydde så mycket! Jag förärades till och med en blomma efter konserten av en av boysen, som tack. Jag är djupt berörd av allt detta.


Nu är vi tillbaka i stugan. Bosse lagar mat, och har tänt i braskaminen. Jag har en GT inom räckhåll. Om någon timme bjuder Oldsberg på en ny gäst i "Här är ditt liv".


Jisses, så gott livet är att leva!

Debatt om Gotlandsmusiken

Jag är vice ordförande i Gotlandsmusiken, alltså Gotlands länsmusikorganisation. Ett hedervärt uppdrag. Men Gotlands kommun (som också har landstingsuppdrag och därmed fungerar även som region) är inte intresserad av sin länsmusikorganisation. Vi har kämpat i många år med att få en långsiktig ekonomisk lösning, utan resultat. Bristande intresse har nu gjort att vi har tvingats börja säga upp personal vilket innebär nedläggning av ett antal ensembler, bland annat blåsorkestern som är en av de enda fyra kvarvarande professionella blåsorkestrarna i landet, samt ärevördiga och populära Visby Storband.

Folket rasar, men vad hjälper det.

Bifogar här länkar till två artiklar: en från Kultur- och fritidsnämndens vice ordförande, och mitt svar till honom. Många för nu debatten om länsmusikens vara eller inte vara, och vi har inte sett slutet på historien än.

Stefan Nypelius i Gotlands Tidningar 2009-09-17

Mitt svar i Gotlands Tidningar 2009-09-18

Det går också att skriva på en digital namnlista om man vill stödja Gotlandsmusiken:

Rädda Gotlandsmusiken!

Min plats på jorden

Lyssna och njut, om ni gillar Malena Ernman. Vi har väl alla vår egen plats på jorden, förhoppningsvis.